Domaren som gärna tillämpar barnkonventionen

Barnkonventionens plats inom rättsväsendet är omstridd. Advokater argumenterar ofta utifrån barnkonventionen. Alltfler åklagare anför också det som står i barnkonventionen. Men barnkonventionen beaktas sällan i domstol.

Carl-Erling Halldin är något så ovanligt som en domare som uttryckligen tillämpar FN:s konvention om barnets rättigheter.

Hur kommer det sig?
– Det är självklart! Enligt den nya rättegångsbalken som antogs 1942 ska domstolarna grunda sina avgöranden på vedertagen kunskap. De ska utgå från de normer och värderingar som samhället utifrån vetenskap och demokratiska beslut står bakom.

– Barnkonventionen uttrycker den kunskap och de värderingar som vi anser är grundläggande – mellan oss människor, mellan föräldrar och barn och mellan myndigheter och barn.

Carl-Erling Halldin fick upp ögonen för barnkonventionen när han deltog i en familjerättsutbildning som Domstolsverket anordnade.

Barnkonventionen, menar han, sätter en standard för hur föräldrar ska uppträda mot sina barn och det oavsett vad som är straffbart i ett annat land eller en annan kultur. Detta har domstolen att tillämpa i mål enligt föräldrabalken, men även i brottmål.

Att något inte är straffbart innebär inte att det är en rekommendation. Människor kan ha fel och brister, men okunskap friar inte från ansvar.

– Varje förälder har ett ansvar för att ta reda på hur man bäst förhåller sig till sina barn och att uppträda på ett sätt som är till barnets bästa.

Fler borde engagera sig
Vissa anser att barnkonventionen inte hör hemma i tingsrätten. Men Carl-Erling Halldin önskar att fler domare engagerade sig för att få in ett barnperspektiv inom rättsväsendet.

– Unicefs handbok om barnkonventionen borde finnas i varje domstols bibliotek.

När han tidigare arbetade i förvaltningsrätt som hanterar mål där barn och unga ska omhändertas inhämtades ofta yttranden av barnexpertis. Det sker sällan i allmän domstol.

– En domare ska ju inte bara ha läst innehållet i paragrafer och tagit sig igenom bestämmelser. Domare måste hålla sig ajour med hur verkligheten och vetenskapen ser ut idag och döma utifrån det, menar Carl-Erling Halldin.

Det handlar om att kvalitetssäkra arbetet. En domstol ska vara snabb och effektiv, men det får inte leda till så skyndsam hantering av familjemål att man inte hinner ta del av aktuell vedertagen kunskap på området.

Pedagogiskt och tydligt med lag
Han tror att tiden är mogen för att lagstifta om barnkonventionen.
– Det skulle vara en signal att lagstiftaren fullt ut står bakom barnkonventionen och domstolarna skulle kunna tillämpa de principer som finns där direkt.

Han jämför med när Sverige skrev in förbudet mot aga i föräldrabalken. Det gjordes ingen ändring i brottsbalken, men blev pedagogiskt tydligt för såväl domstolar som allmänheten att det inte var okej att slå sina barn i så kallat uppfostringssyfte.

Kritikerna hävdar att barnkonventionen inte är skriven som svensk lag. Det ser inte Carl-Erling Halldin som något problem. Europakonventionen är inte heller så stringent, men tillämpas ändå i ekonomiska mål som skattebrott. Tanken är densamma: individens rättigheter får inte kränkas.

Sämre skydd än vuxna

– Våra lagbestämmelser måste fyllas med innehåll. Barnen ska inte ha sämre skydd än vuxna med privata intressen, säger Carl-Erling Halldin.

Det skulle också göra skillnad för bemötandet av barn inom rättsväsendet.

– Det handlar om att barnen måste komma till tals. I förvaltningsdomstol har barn ett eget juridiskt biträde som företräder dem och begär in utredningar exempelvis. Så ser det inte ut i allmän domstol, förklarar Carl-Erling Halldin.

Ett barn vars föräldrar strider om vårdnaden och umgänget hörs som vittne - inte som part i målet. Barnet blir objekt fastän det är subjektet, den det handlar om.

– Det är rimligt att nästa reform får med barnet mer tydligt i rättsprocessen. Så att vi bemöter barn på samma sätt som vuxna; med respekt för människovärdet, anser Carl Erling Halldin