Barnombudsmannen tittar närmare på situationen för barn som upplever våld i nära relationer

Omkring 200 000 barn i Sverige utsätts varje år för våld inom familjen. Det kan handla om att pappa slår mamma, att mamma slår barnen eller om sexuella övergrepp. I värsta fall om allt på en gång.

Barnombudsmannen tittar i år närmare på situationen för barn som upplever våld i nära relationer. För att få en bild av hur det ser ut idag samlade Barnombudsmannen i början av september ett antal experter till en träff. 

Här berättar några av dem vad de anser måste åtgärdas för att barnen ska få ett rättssäkert bemötande.

Förutfattade meningar begränsar
Åsa Källström Cater vid Örebro Universitet berättade att barnen tolkar sina upplevelser väldigt olika.
– Utmaningen är att möta det här barnet utan att vi begränsas av förutfattade meningar om hur det här barnet har det eller har haft det.

För vissa barn är pappan synonymt med våldet och inte mycket mer. Andra barn beskriver att de har två pappor i en, en snäll och en dum. De vill ha kvar pappan i sitt liv men vill slippa uppleva våldet.

Bara trettio år tillbaka i tiden pratade man om denna grupp som de osynliga barnen. På 90-talet uppmärksammades barnen mer inom både politik och socialt arbete. 

– Under 2000-talet har det kommit alltmer forskning och barnen har synliggjorts . Men vi har fortfarande svårt att se barnen som individer, säger Åsa Källström Cater.

Behandling för fysisk misshandel saknas
Cecilia Kjellgren är kritisk till att det finns så få behandlingsmodeller för familjer där fysisk misshandel förekommer jämfört med missbruk, psykisk ohälsa och sexuella övergrepp.

Därför har hon, inom ramen för ett projekt vid Lunds universitet, startat en pilotstudie med namnet KIBB efter amerikansk modell på fyra orter i landet. Hittills har 80 familjer genomgått behandlingen. Preliminära resultat presenteras under hösten. 

– Vi känner till omfattningen av våldet och vilka skadliga effekter det har. Men nästan alla de här barnen finns kvar hos sina föräldrar, i familjen där våldet utspelats, säger Cecilia som har en bakgrund som socialarbetare.

Skydd inte kopplat till stödinsatser
En särskilt utsatt grupp är de barn som lever med skyddade personuppgifter. Enligt Brottsförebyggande rådet tillhör de också en växande grupp.

Mona Eliasson är medförfattare till ”G(l)ömda – en studie om kvinnor och barn med skyddade personuppgifter” från 2007.

– Skyddet för de här kvinnorna är inte kopplat till andra stödinsatser från samhället. Familjerna är ofta beroende av samhällsstöd eftersom mammorna har svårt att skaffa jobb. Men kvinnan måste själv ta kontakt med olika myndigheter för att ordna detta.

Barnen lever under stark press. Isoleringen gör att de känner sig ensamma. De måste ständigt kolla av omgivningen. Felsteg kan få oerhörda konsekvenser.

– Bara en prenumeration på Bamse, ett bibliotekskort eller medlemskap i en fotbollsklubb kan röja deras identitet.

Lagen motsvarar inte verkligheten
Åsa Landberg är verksam vid Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i kris i Stockholm. Dit kommer barn som utsatts för våld och sexuella övergrepp.

Hon ser att barn får olika skydd, stöd och insatser beroende på var de bor. Det är ett stort gap mellan lagstiftning och implementering.

Våld mot barn ska utredas skyndsamt. Efter att en misstänkt har pekats ut ska det enligt lag ta max tre månader innan åtal väckts. Men det efterlevs inte.

– Handläggningstiderna för polis och åklagare måste kortas. Om du är fyra år och får vänta i två år är det halva ditt liv!

Dessutom behöver domstolarna bättre barnkompetens.

– När det väl går till åtal är barns vittnesmål ett problem. Barnen förväntas ofta fungera och berätta som en normalbegåvad vuxen, det är inte rimligt.

Riskbedömningar håller inte måttet
Riskbedömningar i LVU- och vårdnadsmål håller inte måttet. Det menar Anna Kaldal, jurist och forskare som har granskat kopplingen mellan brottmål och barnskyddsprocesserna, det vill säga vårdnadsmål och barnavårdsutredningar. 

– Straffprocessen är i sig inget skydd för barn som löper risk att utsättas för övergrepp eller vanvård av en förälder. Många fall når inte så långt som till åtal och ett straff utesluter inte alltid fortsatt kontakt mellan barnet och den vuxne.

Däremot kan kontakten begränsas i ett vårdnadsmål enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Idag är beviskraven lägre i vårdnads- och LVU-utredningar jämfört med brottsutredningar. Orsaken är två helt skilda prövningar eftersom man i vårdnadsmålet inte prövar skulden till brottet utan förälderns lämplighet.

– Det innebär att en förälder som fällts för sexuella övergrepp mot ett styvbarn ändå kan få gemensam vårdnad om ett biologiskt barn vid en vårdnadstvist.

Därför menar Anna Kaldal att riskbedömningar i vårdnadsmål ska handläggas i samma ordning som en orosanmälan till de sociala myndigheterna.

– Man bör skilja mellan vårdnadstvister med och utan uppgifter om våld. Familjerätten behöver kunskap och metoder för att samtala med barn för att kunna sålla ut de tvister där det finns uppgifter om våld.