”Replikerna om omskärelse utgår från vuxnas rättigheter”

Publicerat i Dagens nyheter, Debatt

Den 28/9 skrev vi att medicinsk-etiska skäl och barnets mänskliga rättigheter talar för att pojkar själva ska få bestämma om omskärelse. Fem repliker har publicerats. Det är slående att ingen av dessa bemöter de argument vi framför för att pojkar själva ska få ta ställning. Replikerna lyfter istället fram argument som tar sin utgångspunkt i vuxnas rättigheter. Vi menar att dessa argument inte är starka nog för att åsidosätta barnets rätt till sin kroppsliga integritet.

Omskärelse innebär att en mycket känslig del av penis skärs bort. Att skära bort denna del av förhuden handlar om ett smärtsamt, oåterkalleligt ingrepp som också kan medföra allvarliga komplikationer.  I de nordiska länderna finns ingen hälsomässig grund för att omskära små pojkar i de fall medicinsk indikation saknas.

Inte i någon av de repliker som publicerats förnekas att ingreppet är smärtsamt, att det finns risk för allvarliga komplikationer och att det saknas hälsomässiga vinster för pojkar i de nordiska länderna. Det är av andra skäl man väljer att argumentera för att vuxnas rätt ska gå före barnets rätt att själv få bestämma om en omskärelse.

Låt oss kort kommentera de argument som framförts.

Peterson och Tomson (30/9) argumenterar för att omskärelse kan vara en verksam metod för att förebygga spridning av HIV. Vi är väl medvetna om de tre RCT-studier som finns från subsahariska länder i Afrika. Dessa baseras på frivillig omskärelse av vuxna heterosexuella män och visar en reduktion i smittorisk av HIV. Dessa resultat har medfört att WHO utfärdat en rekommendation om att omskärelse bör övervägas för HIV-prevention i länder med huvudsakligen heterosexuell spridning och hög förekomst av HIV. Vi respekterar givetvis denna rekommendation.

Det centrala i vårt resonemang, vilket inte kommenteras, är emellertid att situationen i vissa länder i Afrika inte kan anföras som argument för omskärelse av småpojkar i Sverige. Snarare stärker det vår tes om att omskärelse är något pojken själv kan få ta ställning till när han har den ålder och mognad som krävs för att ta del av medicinsk information och fatta ett eget beslut.

Fischler mfl (1/10) samt Aquerette (4/10) anser att komplikationsrisken är lägre än den som redovisas i studien från Rigshospitalet i Köpenhamn och hänvisar till en amerikansk litteraturgenomgång. Den amerikanska litteraturstudien ger lägre siffror än flera europeiska studier, inte bara den danska. I sammanhanget är det centralt hur lång tid efter ingreppet som uppföljningen sker. I studien från Rigshospitalet har uppföljningen skett över längre tid. Trots att omskärelserna vid Rigshospitalet utförts av barnkirurger med särskild kompetens att utföra operationer på barn på ett välrenommerat sjukhus har signifikanta komplikationer över tid noterats hos var tjugonde pojke. Argumentationen bortser också från att dödsfall inträffat både i Sverige och Norge, trots att dessa omskärelser utförts av läkare.

Jerlerup (30/9) samt Aquerette (4/10) ifrågasätter om vi är konsekventa när det gäller andra ingrepp. Ja, i den mån de kirurgiska ingreppen överhuvudtaget är tillåtna, så har vi samma grundhållning. Kirurgiska ingrepp som är oåterkalleliga, inte är medicinskt motiverade, smärtsamma och har komplikationsrisker bör inte föräldrar få ta beslut om utan att barnet är delaktigt och samtycker.

Slutligen Fast och Weiderud (2/10) som argumenterar för föräldrars rätt att leda sitt barn in i sin egen religion. Det är ett viktigt argument, men frågan är var gränsen går för vad vuxna får bestämma utan barnets samtycke. Om detta förs det en diskussion när det gäller mänskliga rättigheter. Ställningstaganden förändras över tid och i detta sammanhang sker det nu en förskjutning där barnets rätt till kroppslig integritet väger allt tyngre i den internationella diskussionen om mänskliga rättigheter.

Som vi nämnt har rådgivargruppen åt FN – international NGO council on violence against children – (med representanter från alla världsdelar) nyligen lyft fram omskärelse på icke-medicinsk grund och utan samtycke som en grov kränkning mot barnets mänskliga rättigheter. Barnrättskommittén har så sent som i juli i år
tagit upp omskärelse av pojkar under rubriken ”skadliga sedvänjor” och begärt av en konventionsstat att den följer upp komplikationer på kort och lång sikt.

Den 30/9 tog barnombudsmännen i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island och Grönland tillsammans med en lång rad medicinska experter från Norden ställning för att barnets samtycke ska krävas när det gäller omskärelse. Europarådets parlamentariska församling antog så sent som nu i dagarna för första gången en resolution om barnets rätt till fysisk integritet där omskärelse på icke-medicinsk grund också tagits med.

Medicinsk etik och barnets rätt till kroppslig integritet och självbestämmande behöver diskuteras även i Sverige. Vi skulle välkomna om regeringen tog initiativ till ett brett samtal om den nuvarande lagstiftningen där dessa och andra aspekter i frågan om omskärelse på icke-medicinsk grund kan belysas.

Fredrik Malmberg, barnombudsman
Ingemar Engström, ordförande i Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik
Sineva Ribeiro, förbundsordförande i Vårdförbundet
Olle Söder, ordförande i svenska barnläkarföreningen
Johan Wallander, ordförande i svensk barnkirurgisk förening