Bättre lagskydd krävs för omhändertagna asylsökande barn

Brister i samverkan mellan myndigheter kan få svåra följder för placerade och omhändertagna asylsökande barn.  Barnombudsmannen har därför i flera år försökt driva på ansvariga myndigheter för att få till stånd ett gemensamt förändringsarbete. Men det har inte räckt. Nu kräver Barnombudsmannen att lagstiftningen skärps.

Det handlar om två lagstiftningar med olika utgångspunkter – lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och utlänningslagstiftningen. Men det handlar också om brister i samverkan mellan socialnämnden och Migrationsverket, där den ena myndigheten skyddar barn från deras föräldrar eftersom de bedöms vara farliga för barnen, och där den andra myndigheten avvisar/utvisar barn från Sverige med de föräldrar som fortsatt bedöms vara farliga för barnen.

Att avvisa ett barn under pågående vård, utan att försäkra sig om att vårdbehovet kan tillgodoses i hemlandet, kränker barnets rätt till skydd enligt barnkonventionen. Myndigheterna har inte inom nuvarande lagstiftning tydliggjort hur bristen på samverkan ska lösas.

Då det är helt oacceptabelt att svenska myndigheter genom brister i sitt agerande kan bidra till att dessa barn skadas ytterligare har Barnombudsmannen i den av regeringen tillsatta Barnrättighetsutredningen föreslagit att utredningen ska granska situationen för asylsökande barn som är omhändertagna/placerade. Utredningen kan ge förslag på lagändringar.

Barnombudsmannen föreslår att lagstiftningen förtydligas på åtminstone tre punkter för att myndigheterna ska leva upp till de krav barnkonventionen ställer.

• Barnets bästa måste ges en mer framträdande roll i Utlänningslagstiftningen så att barnets bästa kommer i främsta rummet, det krav barnkonventionen ställer. Den nuvarande formuleringen om att barnets bästa särskilt ska beaktas är svagare. En skärpt lagstiftning förtydligar att Migrationsverket måste samverka med Socialnämnden kring barnets situation och att möjligheten till tillfälliga uppehållstillstånd ska prövas om barnet fortfarande är i behov av vård.

• Lagstiftningen bör också skärpas så att verkställighet av ett placerat barn i behov av fortsatt vård får ske endast om man har försäkrat sig om att fullgod vård kan ges i hemlandet. Det skulle innebära att barn (i familj) som omhändertagits ges samma skydd i lagstiftningen som ensamkommande barn.

• Placerade barn bör ha ett särskilt offentligt biträde - ett ombud - som tar tillvara barnets intresse när en avvisning eller utvisning kan vara aktuell. Det är viktigt eftersom barn har särskilt svårt att hävda sina egna intressen och föräldrarna av förklarliga skäl kan ha svårt att göra det.


Relaterat:
Se SVT:s Uppdrag granskning

Läs Fredrik Malmbergs blogginlägg: När barnets bästa kläms sönder mellan myndigheter

2012:
Barnombudsmannen kallar in Migrationsverket och Socialstyrelsen

2011:
Inbjudan till samtal om omhändertagna barn som avvisas