Barn måste bli synliga i lagen

Barn måste bli synliga i lagen och värderingar och kultur måste förändras. Det var synpunkter som fördes fram under Barnombudsmannens seminarium ”Barn finns i tvångsvården men inte i lagen” på Barnrättstorget i Almedalen. Anders Printz, psykiatrisamordnare, regeringskansliet och Gunilla Hult Backlund, generaldirektör, Inspektionen för vård och omsorg diskuterade tillsammans med Fredrik Malmberg, barnombudsman, hur vi kan bli bättre i Sverige på att minska antalet tvångsåtgärder inom barn och ungdomspsykiatrin.

Barnombudsmannen har granskat hur de mänskliga rättigheterna respekteras för barn och unga som upplever psykisk ohälsa och lämnade tidigare i år över en rapport till regeringen om arbetet där de mött barn med psykisk ohälsa som tvångsvårdats.
Fredrik Malmberg inledde seminariet med att berätta om några av de barn som Barnombudsmannen mött.

– Vi har lyssnat på barn som beskriver hur de blivit sämre och sämre och inte fått den hjälp de behöver så att de till slut hamnar i tvångsvården.

På seminariet framfördes några av barnens röster och budskap där de talar om den rädsla och maktlöshet de känt när de tvångsvårdats och att när man en gång hamnat i bälte så blir det oftast flera gånger. En flicka berättar  om hur  olika tvångsåtgärder kan se ut på olika institutioner i Sverige.

Gunilla Hult Backlund berättade om den viktiga roll Inspektionen för vård och omsorg har när det gäller tillsyn.

– Vi har sett i vår tillsyn där man tillgripit tvång utan att det är befogat och vi har riktadt allvarlig kritik till berörda vårdinrättningar. Nu arbetar vi med ett regeringsuppdrag som vi har fått där vi ska utveckla vårt arbete och där dessa barn ska få möjlighete att kontakta tillsynsmyndigheten direkt.

Med hjälp av patientuppgifter från patientregistret och dokumentation från beslut om tvångsåtgärder kan man när man tittar på tvångsåtgärder som fastspänning se att det är vanligare med tvångsåtgärder på tjejer än på pojkar, berättade Fredrik Malmberg.

– Vi har begärt ut dokumentation från 38 vårdenheter och vi kunde se att det fanns brister i dokumentation och dessutom underrapportering.

Anders Printz menar att man behöver granska den statistik som finns tillgänglig 
så att Socialstyrelsen kan presentera en mer säkerställd statistik.

– Vi behöver hela tiden få mer kunskap. Vi behöver bättre siffror och få reda på vad siffrorna betyder. När det gäller tvångsåtgärder så tror jag att siffrorna stämmer, att det är fler flickor än pojkar. Jag är oroad över vården för självskadande unga kvinnor och där finns mycket som är helt oacceptabelt.

– Det blir ett annat perspektiv när barn berättar, om att de inte känner sig respekterade. Men det handlar också om extremt svåra situationer med ungdomar som skadar sig själva, och ibland det om att rädda liv.Vi måste få ner antalet tvångsåtgärder, sa Anders Printz.

Gunilla Hult Backlund konstaterade att vissa kliniker använder tvång mer än andra, och menar att vi måste ta reda på vad de gör som inte använder tvång i samma utsträckning.

– Vi måste sammanställa vad vi ser och återkoppla. Vid tillsynen ser vi att det skiljer sig avsevärt mellan olika institutioner. Vi måste skapa en kultur där det är tillåtet att rapportera  brister utan att var rädd,.Det finns grupper av personal som vill anmäla brister men inte vågar.

Gunilla Hult Backlund poängterar också hur viktigt det är att ta reda på och utveckla informationen till barnen.

– Hur vill de här barnen möta oss? Vi har ju en barntelefon för barn på HVB-hem så de har möjlighet att ringa oss. Det kanske finns andra sätt som unga vill kommunicera på idag. 

– Det handlar om lagstiftningen och att barn måste bli synliga i lagstiftningen. Barnombudsmannens förslag till förändring är inriktad på lagstiftiningen men det handlar också om värderingar och kultur och där måste vi arbeta med att förändra. Hur kan vi göra för att minska tvångsåtgärder och vad kan vi göra nästa gång för att det här inte ska hända igen. Lagstiftningen spelar roll, vi måste ha ett barnperspektiv men vi måste också förändra kulturen, avslutade Anders Printz.

I morgon klockan 14.15 fortsätter diskussionen på Barnrättsstorget. Då presenterar Barnombudsmannen mer om sitt arbete med att lyssna på barn med psykisk ohälsa på seminariet ”Bryt tystnaden! – barns uppmaning om psykisk ohälsa” om vägen till vård och mötet med vården.