Barn som mår dåligt måste tas på allvar

Bemötandet är det viktigaste som vuxenvärlden ska tänka på i mötet med barn och unga med psykisk ohälsa. Det var en av de slutsatser som kom fram på Barnombudsmannens seminarium ”Bryt tystnaden!- barns uppmaning om psykisk ohälsa på Barnrättstorget i Almedalen" 

Jessika Arvik, föreläsare och volontärsamordnare, Maskrosbarn, och Johan Andréen, specialistläkare inom psykiatri och barn- och ungdomspsykiatrin och medlem i Suicide Zero, diskuterade tillsammans med Fredrik Malmberg, barnombudsman, om barn med psykisk ohälsa och deras väg till vård.

I mars överlämnade Barnombudsmannen rapporten ”Bryt tystnaden” om mötet med barn i psykisk ohälsa till regeringen. Flera av de barn som Barnombudsmannen har träffat med psykisk ohälsa beskriver svårigheter med att tidigt få hjälp. Trösklarna är höga. Barn berättar om en tystnad och ett stigma som gör det svårt att prata om psykisk ohälsa. Men också om en vård som inte alltid är tillgänglig för barn.

Jessika Arvik från Maskrosbarn berättade att de ungdomar de möter inte alltid får ett respektfullt bemötande. 

 -Ungdomarna som vi möter berättar att de bollas mellan socialtjänsten och psykiatrin. Våra ungdomar säger att bemötande är det viktigaste av allt när man kommer i kontakt med socialtjänsten och vården.

På seminariet läste Fredrik Malmberg upp flera uppmaningar från ungdomar om vad de hade behövt när de mådde som sämst, och vad lite det krävs för att hjälpa andra. 

Johan Andréen som jobbar med forskning kring självmord och prevention mot psykisk ohälsa framhöll hur viktigt det är att arbeta förebyggande.

-Det är viktigt att Sverige arbetar med förebyggande insatser som kan göra skillnad och att det finns ett nationellt centra som ger både stöd och sprider kunskap. 

Jessika Arvik betonade hur viktigt det är att barn och unga får hjälp även i skolan. 

-Hjälpen måste var mer tillgänglig för barn och unga. Alla ungdomar finns ju i skolan och det är där det måste finnas hjälp och stöd. Det viktigaste i rollen som lärare är att våga fråga och att ha tid att fråga, hur det är och om man behöver hjälp. Det viktigaste är att barnet får bekräftelse och tas på allvar.

Läs mer om rapporten ”Bryt tystnaden”