Aktivera dubbelklick

Läs upp webbplatsen

Tips: Du kan dubbelklicka på en text på webbplatsen för att få den uppläst

Många och allvarliga brister för flyktingbarn

De europeiska barnombuden har beslutat att gemensamt granska den allvarliga situationen för barn på flykt. I vår första rapport till nätverket konstaterar vi att bristerna är många och delvis allvarliga, skriver barnombudsman Fredrik Malmberg.

Fredrik Malmberg, Ombudsman

Under 2015 har enligt den mellanstatliga organisationen om migration IOM och FN:s barnrättsorgan Unicef hittills 870 000 människor på flykt kommit till Europa sjövägen över Medelhavet. Mer än en av fem av de som kommer till Europas stränder är barn och det är en snabbt växande andel. I juni 2015 var enbart en av tio barn.  Barn på flykt är särskilt utsatta och sårbara. Exempelvis handlar var tredje dödsfall som registrerats på Egeiska havet om ett barn, de flesta under 12 år.

Förtvivlade hjälparbetare har gång på gång ställt frågan på stränderna i Grekland och Italien: Var är Europa? Var finns det gemensamma europeiska svaret på den tragedi som utspelar sig framför våra ögon? Även om gemensamma beslut nu tas inom EU så går det långsamt och insatserna är otillräckliga. I avsaknad av en kraftfull gemensam europeisk strategi drivs land efter land in i en agenda av stängda gränser och en hårdnande politik som i värsta fall utlöser en dominoeffekt där den humanitära rätten stegvis monteras ned.

I Europa finns ett 40-tal barnombud som arbetar tillsammans i ett nätverk. Vi har beslutat att gemensamt granska den allvarliga situationen för barn på flykt. Nu skickar Barnombudsmannen in sitt första bidrag till nätverket.

Vi kan konstatera att bristerna inom Sverige på sätt och vis är en spegelbild av de brister vi ser mellan länderna i Europa och inom EU. Bristerna handlar alltså inte enbart om svårigheter relaterade till ett stort antal asylsökande barn, utan också om brister i samverkan mellan olika beslutsnivåer och ett generellt svagt barnrättsperspektiv i de akuta åtgärderna.

Vi har under de två senaste månaderna besökt ankomstboenden för ensamkommande barn i sex kommuner och vi har totalt träffat cirka 450 barn. Storleken på boendena har varierat mellan tio och 200 barn.

Det har varit starka möten som vi bär med oss. Pojken som inte kunde sova natt efter natt på grund av sin svåra tandvärk.  Flickan som tappat bort sin familj längs vägen och som var utom sig av oro över att inte kunna få kontakt. Pojken som längtade efter en nära släkting som bodde en timmes bilfärd bort, men som inte fick träffa släktingen. Pojken som spelade fotboll utomhus i november barfota för att han saknar skor.

I grunden vill många uttrycka en tacksamhet över att ha tagits emot, men där finns också oron över framtiden, saknaden av familjemedlemmar och önskan att få bryta den totala passivitet som råder på boendena.

I rapporten till de europeiska barnombuden konstaterar vi att bristerna är många och delvis allvarliga:

  • Barnen har befunnit sig länge på boenden som är tänkta och planerade för att vara mycket tillfälliga (några dygn). Barnen har i genomsnitt varit där 2-3 veckor, men vi har också träffat barn som varit på dessa boenden i upp till 60 dagar. 
  •  Inte ett enda barn har fått en god man, den ställföreträdande vuxna som ska företräda deras intressen och som enligt FN:s barnrättskommitté ska utses inom 24 timmar.
  • Brist på hälso- och sjukvård, inklusive tandvård och psykologiskt stöd. Barn har felaktigt och utan lagstöd nekats vård.
  • Omfattande brist på ytterkläder och skor.
  • Närmast total brist på sysselsättning och aktiviteter.
  • Ingen eller mycket sparsam undervisning.
  • Otrygghet för minoritetsgrupper på boendena. Det förekommer kränkningar och trakasserier som personalen inte alltid får kännedom om.
  • Enstaka flickor blandas på stora boenden med bara pojkar. Flickorna berättar om hur det begränsar dem och leder till stor oro.
  • Personal saknar i många fall kompetens för att arbeta med barn i utsatta situationer. Det skapar otrygghet och det förekommer även berättelser om hot och våld från personal på en del hem. Barn är också rädda för att berätta eller klaga eftersom det finns funderingar på om det kan påverka deras asylprocess negativt.
  • Det är kaotiskt på en del boenden med dålig uppföljning över vilka barn som egentligen bor där. Barn berättar att andra barn har avvikit, bland annat på grund av otrygga boendeförhållanden.
  • Barn berättar om brist på information och hur det skapar rykten och rädsla för vad som kommer att hända med dem framöver. Många barn sover dåligt på nätterna på grund av den oro de känner.

Flera av bristerna i mottagandet är relativt enkla att åtgärda. Men det krävs en strategi där myndigheter, kommuner och civilsamhälle samverkar utifrån en tydlig handlingsplan med barnets rättigheter i fokus. Vi kan inte överlåta åt några kommuner som exempelvis Malmö, Trelleborg och Mölndal att i så hög grad själva bära ett tungt ansvar. Mottagandet måste ses som det nationella ansvar det är.

På samma sätt som det krävs en gemensam europeisk strategi och handlingsplan för ett värdigt mottagande av barn så krävs det en liknande nationell handlingsplan i Sverige. I ett första steg krävs en plan för mottagandet av ensamkommande barn. En sådan plan behöver komma på plats skyndsamt. Regeringen bör ge centrala myndigheter i uppdrag att i samverkan med SKL och ankomstkommunerna ta fram gemensamma förslag till åtgärder för ett förbättrat mottagande. Handlingsplanen ska främst ha fokus på åtgärder som säkerställer centrala rättigheter i barnkonventionen som tillgång till en trygg vuxen (god man) samt hälso- och sjukvård, utbildning och tryggt boende.

Genom Barnombudsmannens granskning av ankomstboenden och vårt kommande arbete med fokus på barn på flykt vill vi bidra till en nationell handlingsplan. Vi kommer att med stöd av våra rättsliga befogenheter kalla myndigheter och kommuner till dialog i början av nästa år. Syftet med dialogen är att följa upp hur myndigheter, SKL, kommuner och frivilligorganisationer gemensamt kan samverka för att åtgärda bristen på kläder, skor och tillgång till hälso- och sjukvård. Vi vill också följa upp hur passiviteten kan brytas på boendena exempelvis i form av undervisning, men även genom aktiviteter där frivilligorganisationer engageras. Tillgång till god man och information är andra centrala frågor.

Syftet är inte att fördela skuld eller att fastna i revirgränser mellan olika beslutsnivåer, mellan offentligt och privat. De barn och ungdomar som nu har kommit till vårt land bär på drömmar och energi. Men passivitet bryter ned och bidrar till ohälsa och utanförskap. Vi har bokstavligt talat varken tid eller råd att låta månader bli år innan vi åtgärdar de brister som vi idag beskriver i vår rapport till de europeiska barnombuden.

I grunden behöver det inte heller vara så svårt. Men det kan möjligen kräva ett nytänkande och ett samarbete som vi inte är vana vid. Låt oss börja!

Fredrik Malmberg,
barnombudsman

Till artikeln på svd.se

Senaste nytt från Barnombudsmannen

Mindmap

Diskussion i Bryssel om barns rättigheter »

Barnombudsmannen deltar den här veckan i EU-kommissionen forum för barns rättigheter, som i år har fokus på barn i migration. Forumet samlar 250 experter från EU-institutioner, medlemsländer, forskning FN- och frivilligorganisationer.

    Omslag årsrapport Från Insidan 2013

    För många barn i arrest »

    Frihetsberövade barn behandlas inte som barn utan som vuxna. Detta kan få långvariga och svåra konsekvenser för barnet. Under tiden från den 1 juli 2015 till den 30 juni 2016 har minst 2685 insättningar av barn skett i Polismyndighetens arrester.

      Till nyhetsarkivet