Almedalen: Vad säger barn och unga om sociala insatsgrupper?

Sverige har fått skarp kritik av två internationella kommittéer för att inte göra tillräcklig skillnad mellan barn och vuxna i rättsväsendet.

En grupp människor sitter och lyssnar på ett seminarium

- Äntligen är vi på spåret! Tänkte barnombudsman Fredrik Malmberg när regeringens satsning på sociala insatsgrupper sjösattes.

Upplägget var ambitiöst. Det handlade om att hitta fungerande samverkansformer för myndigheter med ansvar för att hjälpa unga bryta en utveckling mot kriminalitet och förhindra nyrekrytering.

Därför, menade Fredrik Malmberg, att det är problematiskt att sociala insatsgrupper inte nått fler än 254 av de omkring 5 000 ungdomar som uppskattats vara i riskzonen för kriminalitet.

Barnombudsmannen har pratat med 11 av dem. Arbetet redovisas i den färska rapporten ”Man är inte sina handlingar”.

- De flesta har varit väldigt positiva. De beskriver mycket känslomässigt och konkret stöd, exempelvis med att ordna praktikplats. Men få har fått hjälp med att hantera kompisrelationer. Och de har inte riktigt förstått vad de är med i, berättade Fredrik Malmberg.

Motivation en framgångsfaktor
Rose-Marie Nylander, utredare på Socialstyrelsen, har följt arbetet med sociala insatsgrupper sedan starten 2011.

- Vi har hela tiden framhållit ungdomarnas motivation som en viktig framgångsfaktor. Jag blir oroad om de inte förstår vad de får för insats, vad som förväntas av dem och vad de kan få för hjälp av myndigheterna.

Hon pekade på att Socialstyrelsen har en viktig uppgift framöver för att sprida kunskap om hur insatsgrupperna kan jobba med deltagande och bemötande. Socialstyrelsen utvärderar just nu arbetssättet, 2017 ska det vara klart.

Anders Hall chef för utvecklingsavdelningen på Polismyndigheten, var positivt överraskad av ungdomarnas positiva syn på sociala insatsgrupper.

- Det är ingen lätt resa de är på väg på. De har mycket i bagaget. Vi ställer krav och de vet att de har polisens ögon på sig.

Myndigheternas spretiga förhållningssätt till sociala insatsgrupper visar på ett behov av arbetsformen att sätta sig, sa han. I och med att det är en pilotverksamhet finns heller inte mycket forskning att luta sig mot.

- Vi har 290 olika socialtjänster att möta. I våra kontakter med kommunerna diskuterar vi alltid om vi borde samarbeta genom sociala insatsgrupper och är beredda att sätta in resurser.

Insats i rätt tid

Unga KRIS ordförande Anders Eriksson bekräftade den bild som ungdomarna gav uttryck för. Om bemötandet och den relationsskapande biten inte fungerar så är det svårt att fullfölja insatsen, menade han.

Han betonade också att insatsen måste sättas in vid rätt tillfälle, när ungdomen är mottaglig.

- Den lilla stund av klarhet när man förstår att det blivit fel. Det är där vi måste ge en insats.

Av egen erfarenhet vet han att ungdomar som ska lyckas bryta med kriminalitet behöver en kontaktperson som är tillgänglig dygnet runt. Någon som visar förtroende och bjuder in ungdomen i sitt liv, utanför myndighetssnacket.

Anders Eriksson tror också att fortsatt kontakt efter insatsen kan rädda många liv.

- Det faller ofta på att det inte finns en ordentlig uppföljning. Problematiken är inte bara geografisk, den finns inuti en, sa han.