Almedalen: Vilken barnsyn har Sverige egentligen?

Den frågan diskuterades på Barnrättstorgets första seminarium under Almedalsveckan. Arrangör var organisationen SAMBA (Samarbete för barnen).

Barnrättstorgets första seminarium SAMBA, samarbete för barnen

 Barns klagorätt handlar inte om gnäll. Det är en juridisk möjlighet till upprättelse, berättade SAMBA:s verksamhetsledare Kristian Isaksson.

SAMBA insåg för ett år sedan att Sverige låg efter i arbetet med det tredje tilläggsprotokollet och startade då kampanjen ”Kraftsamling för barnen”.  

Det tredje tilläggsprotokollet ger barn och unga möjlighet att vända sig till FN för att få sin sak prövad om deras grundläggande mänskliga rättigheter kränks. I dagsläget har 17 länder ratificerat protokollet och ett femtiotal länder har skrivit under det.

Inför riksdagsvalet 2014 frågade SAMBA alla riksdagskandidater om hur de såg på barns rättigheter. Cirka 85 procent ansåg att barnkonventionen borde bli lag. 87 procent ansåg att Sverige skulle ratificera det tredje tilläggsprotokollet. Och i stort sett alla tyckte att det är viktigt att barn har rätt att få sin åsikt hörd.

Attityder avgörande
Varför händer då inte mer?
 Vår syn på barn och vårt förhållningssätt till barn är avgörande för arbetet med barns rättigheter, förklarade Kristian Isaksson.

Tove Kjellander har skrivit boken ”Barnmakt”. Hon menade att vuxna har mycket att vinna på att utmana sig själva.

 Maktlöshet var ett återkommande ord i samtalen med barn och unga, där de på olika sätt inte tillåts fatta egna beslut. Idag finns det ingenstans att vända sig för barn vars mänskliga rättigheter kränks. Det säger något om barn som rättighetsbärare.

Fredrik Lundh Sammeli, ordförande för Unga Örnar, menade att vuxenvärlden inte ser potentialen hos barn och unga. Han menar också att alltför många kommuner och landsting sitter och väntar på det perfekta upplägget.

 Jag önskar att politikerna skulle kräva  mer av organisationer  ifråga om barnrättsperspektiv, och ha som ambition att testa några av de goda exempel som finns.

Sara Azzazi är ansvarig för Fryshusets verksamhet som riktar sig till barn som lever med en ensam mamma i Göteborg. Hon berättade att de alltid serverar ett ordentligt mellanmål.

 Vi möter mycket hungriga barn. Några av barnen går alltid före i kön. Jag kan välja att se det som att de är ouppfostrade, eller så tittar jag utifrån ett annat perspektiv: socioekonomisk utsatthet.

Positiva förväntningar stärker
Barnombudsman Fredrik Malmberg berättade om myndighetens arbete med att lyssna på barn i olika utsatta situationer och låta dem förmedla sina erfarenheter och råd till beslutsfattare. Han betonade vikten av att inte ha en förutfattad mening om barnens förmåga.

 Oavsett om vi har träffat barn som är omhändertagna, sitter i häkte eller vårdas i psykiatrin har det alltid funnits olyckskorpar som sagt att det kommer inte att fungera – de här barnen är för svåra. Men de har fått fel precis varenda gång! Det handlar om vilka förväntningar vi har.

Emelie Ekberg, ungdomsambassadör från Fryshuset, hade ett medskick till åhörarna på seminariet:

 Se barn och unga som en tillgång i samhället istället för som ett problem. Vi är en del av kugghjulet, men inte en defekt del som måste fixas.

Ett annat tänkvärt medskick kom från Sara Azzazi:

 Vad måste jag göra i mitt vardagliga liv? Det behöver vi alla tänka på varje dag – inte bara i sådana här sammanhang.

Bokrelease
Den som vill förkovra sig mer i barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll är välkommen till Fryshusets tält på Hamnplan på tisdag 30 juni kl 14-15. Då släpper SAMBA skriften ”Allt annat än gnäll – En bok om barns klagorätt”.