Aktivera dubbelklick

Läs upp webbplatsen

Tips: Du kan dubbelklicka på en text på webbplatsen för att få den uppläst

För många barn i  arrest

Frihetsberövade barn behandlas inte som barn utan som vuxna. Detta kan få långvariga och svåra konsekvenser för barnet. Under tiden från den 1 juli 2015 till den 30 juni 2016 har minst 2685 insättningar av barn skett i Polismyndighetens arrester.

Omslag årsrapport Från Insidan 2013

Det stora antalet barn som fortfarande sätts i arrest, liksom det faktum att Polismyndigheten inte har några standardiserade rutiner för statistik gällande barn som sätts i arrest visar att det inte skett någon positiv förändring jämfört med när Barnombudsmannen granskade situationen för barn i arrest och häkte i årsrapporten ”Från insidan – barn och ungdomar om tillvaron i arrest och häkte” 2013. Därför har Barnombudsmannen skickat en kallelse till överläggning till Polismyndigheten om hantering av barn i arrest.
Sverige har vid upprepade tillfällen fått skarp internationell kritik bland annat från FN:s barnrättskommitté samt FN:s och Europarådets kommittéer mot tortyr för vårt sätt att bemöta och behandla barn som frihetsberövats på grund av misstanke om brott.

I syfte att undersöka om situationen gällande detta förbättrats sedan kommittén kom med sina rekommendationer till Sverige, har Barnombudsmannen under hösten 2016 begärt ut siffror från Polismyndigheten gällande antalet barn som placerats i polisarrest. Under tiden från den 1 juli 2015 till den 30 juni 2016 har minst 2685 insättningar av barn skett i Polismyndighetens arrester. Men statistiken är mycket osäker eftersom det inte finns några rutiner att skilja ut barn.

FN:s barnrättskommitté riktade vid sin senaste granskning av Sverige kritik mot det stora antalet barn som varje år sätts i polisarrest liksom det faktum att Polismyndigheten saknar standardiserade rapporteringsmekanismer avseende detta, vilket kommittén uppmanade Sverige att snarast inrätta.
Enligt artikel 37 b i barnkonventionen ska barn frihetsberövas endast som en sista utväg och för kortast lämpliga tid oavsett om det rör sig om gripande, anhållande eller häktning. Staten ska vidta alla lämpliga lagstiftande och andra åtgärder för att minska användningen av frihetsberövande före rättegång. För att Sverige ska leva upp till kraven enligt artikel 37 måste det finnas en uppsättning av faktiska alternativ till frihetsberövande tillgängliga. Användningen av dessa alternativ måste struktureras noggrant i syfte att säkerställa att de även leder till minskad användning av frihetsberövande före rättegång.

I årsrapporten ”Från insidan – barn och ungdomar om tillvaron i arrest och häkte” kunde vi konstatera att Sverige regelmässigt utsätter frihetsberövade barn för isolering i 22 eller mer av dygnets 24 timmar, vilket enligt FN:s specialrapportör mot tortyr är att likställa med ”tortyr eller grym, omänsklig, förnedrande behandling”. Vi kunde också konstatera att Sverige till skillnad från många andra länder inte har några tidsgränser för hur länge häktning av ett barn får pågå.

I betänkandet ”Färre i häkte och minskad isolering” (SOU 2016:52) lämnas viktiga förslag för att stärka rättigheterna för barn som frihetsberövas misstänkta för brott, bland annat att barn som häktas ska placeras på särskilda ungdomshem istället för i häkte och att barn ska ha rätt till minst fyra timmars vistelse tillsammans med annan varje dag. I vårt remissyttrande framhåller vi att förslagen i betänkandet utgör viktiga steg i rätt riktning, men att, men att fortfarande finns mycket att göra. Vi lämnar också kompletterande förslag om barnets rätt till information och att standardisera Polisens rapporteringsmekanismer för barn i arrest.

Barnombudsmannen anser att tidsfristen för häktning av barn bör vara satt till 30 dagar, i linje med vad FN:s barnrättskommitté uttalat om att ett barn som frihetsberövats före rättegång, formellt ska åtalas och ställas inför rätta senast 30 dagar efter det att frihetsberövandet började om det inte är möjligt att villkorligt frige barnet, exempelvis genom tillämpning av alternativa åtgärder.
Vi anser också att barn som anhålls aldrig ska sättas i arrest i dess nuvarande utformning. Normalt bör den som är under arton år förvaras under bevakning i ett förhörsrum eller liknande utrymmen. Om barnet anhålls och av någon anledning inte kan vistas i ett förhörsrum eller dylikt bör han eller hon placeras i häkte istället för arrest.

Läs betänkandet "Färre i häkte och minskad isolering" (SOU 2016:52)

Läs Barnombudsmannens remissvar på betänkandet 

Senaste nytt från Barnombudsmannen

Barnombudsmannen Anita Wickström

Ny rapport: ensamkommande barn som försvinner »

Sedan 2014 har drygt 1 700 ensamkommande barn försvunnit. Vi vet fortfarande inte var mer än 1 400 av dem är eller vad som hänt dem. Barnombudsmannen visar i en ny rapport vad som kan hända barnen som försvinner, och varför de avviker från de boenden som de placerats på. Rapporten har överlämnats till regeringen i dag.

    Barnminister Åsa Regnér

    Nu får Barnombudsmannen skyldighet att anmäla om barn far illa »

    Tidigare har Barnombudsmannens anmälningsskyldighet till socialtjänsten i fall då barn far illa skiljt sig från andra myndigheters ansvar. Nu har regeringen fattat det sista beslutet för att samma skyldighet ska gälla för Barnombudsmannen som för andra myndigheter som i sin verksamhet har kontakt med barn. Lagändringarna ska träda i kraft 1 januari 2018.

      Anita Wickström, vikarierande barnombudsman.

      "Ensamkommande barn måste få tillgång till BUP" »

      Ensamkommande barn som mår psykiskt dåligt måste få tillgång till barn- och ungdomspsykiatrin i större utsträckning. Det är ett av förslagen som Barnombudsmannen presenterar efter överläggningar med kommuner, landsting och regioner.

        Till nyhetsarkivet

        Lättläst om rättigheter