Barns röster från arrest och häkte ledde till förändring

I juni nästa år inleder FN:s barnrättskommitté nästa granskning av Sverige. Inför denna granskning fick Sverige en rad frågor att besvara. Frågorna var inte svåra att förstå. Kommittén vill bland annat veta hur många barn som placeras i polisarrest? För hur lång tid? Vilka skador har rapporterats?

Svaren från den svenska regeringen var ännu enklare att uppfatta. De var nämligen obefintliga. Sanningen var att ingen, varken regeringen eller någon av de 21 polismyndigheterna hade den blekaste aning.

Ifjol mötte jag och mina kollegor barn som var frihetsberövade i polisarrest och häkte. Vi begärde också in information från polisen som tvingades att räkna inlåsningarna. För första gången finns det nu därför en siffra över hur ofta barn blir inlåsta i polisens arrester. Under 2011 skedde det vid mer än 3000 tillfällen.

Isolering är enligt FN:s tortyrrapportör att avskilja en person fysiskt och socialt i 22 eller fler av dygnets alla timmar. I Sverige får barn avskärmas alla mänskliga kontakter, isoleras, på detta sätt under tiden som misstänkta brott utreds.

Europarådets tortyrkommitté har kritiserat Sverige och kallat denna typ av barnisolering för ”en drakonisk åtgärd”. Hur påverkas då barn av denna typ av isolering? En isolering som FN:s tortyrrapportör anser ska förbjudas, som han likställer med tortyr, grym, omänsklig och förnedrande behandling.

De barn vi mötte i polisarrest och häkte berättade om hur isoleringen bryter ned hälsan, leder till självmordstankar, till okontrollerad ilska, till apati och till en desperation som gör att man är beredd att säga vad som helst. Nu har dessa berättelser framförts till ansvariga politiker.

Vill bidra till förändring
När vi mötte barnen var vi tydliga med att det ni berättar inte kommer att hinna förändra er situation. Men det kan förändra för frihetsberövade barn i framtiden. Inte minst mot bakgrund av detta känner jag stor respekt för det allvar som präglade barnen och ungdomarna. De tog sig tid, de letade uttryck, de ville inte slarva med möjligheten att bidra till förändring för barn i framtiden.

Rapporten har presenterats både för barnminister Maria Larsson och för justitieutskottet i riksdagen. Rapporten har också presenterats för alla länspolismästarna och rikspolischefen. Kriminalvården har lovat att avsätta tid i sin ledningsgrupp. Vi har också låtit översätta rapporten till engelska och skickat den till internationella organisationer bland annat FN:s barnrättskommitté, FN:s och Europarådets tortyrkommittéer.

Och politikerna har tagit intryck. Efter att ha lyssnat på barnens och ungdomarnas berättelser så tog justitieutskottets ordförande Morgan Johansson ordet. Han kallade barnisoleringen för precis det den är. En skam för Sverige och frågan kommer att följas upp av utskottet.

Polisen har på lokal nivå på vissa ställen tagit initiativ till att se över situationen i arresterna och lyfta in mänskliga rättigheter i arrestvaktsutbildningen. På central nivå utlovas uppföljning i form av regelbunden statistik, men också en förändrad utbildning.

I decennier har Sverige fått kritik. Nu har barnen och ungdomarna lyckats med det som inte ens tortyrkommittéerna förmådde. Barnen har nått fram till de svenska beslutsfattarna. Jag ser de barn vi träffat framför mig. Den förändring som nu inleds är deras framgång.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman