Barnrättsdagarna 2012: Om någon ändå sett mig

Vart tionde barn i Sverige upplever våld i hemmet. Antingen genom att de är utsatta själva eller genom att en nära anhörig drabbas. Vi talar om cirka 200 000 barn. Få vågar berätta. Och få vuxna som skulle kunna göra skillnad, tar steget och anmäler.

De barn som uppbådar modet att berätta, får inte alltid det stöd de skulle önska för att kunna bearbeta och gå vidare i livet. De långsiktiga konsekvenserna av våldet uppmärksammas sällan. Istället får barnet ofta en diagnos som bottnar i det han eller hon upplevt. Utmaningarna är många.

Barnrättsdagarna 2012 handlar om våld mot barn i nära relationer.

Som deltagare får du möjlighet att ta del av framgångsrika behandlingsmodeller. Lära mer om vad lagen säger om barns rätt till skydd och hur detta hanteras i olika typer av mål. Förstå relationerna mellan barn och föräldrar i invandrarfamiljer och vilka våldsmekanismer som kan uppstå när familjen hamnar i kris.

Du får också veta hur det går att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck genom att medvetandegöra barn och ungdomar om deras mänskliga rättigheter. Och inte minst lära dig tolka både fysiska och psykiska tecken på att barn far illa.

Barnombudsmannen har åter använt metoden Unga Direkt, denna gång för att lyssna till barn och ungdomar som upplevt psykiskt och fysiskt våld, hedersrelaterat våld och sexuellt våld. Barnombudsman Fredrik Malmberg presenterar slutsatser och förslag på nödvändiga förändringar.

Artisten Nanne Grönvall kommer att prata om att som barn vara i olika utsatta situationer.

Moderator är Martin Björgell med ett förflutet inom scoutrörelsen där han startat upp flera projekt inom frågor som övergrepp, mobbing, mångfald och främlingsfientlighet.

Barnrättsdagarna är en årlig mötesplats för alla som vill utveckla sig och sitt arbete inom barnrättsområdet. Arrangörer är Allmänna Barnhuset, Barnrättsakademin och Barnombudsmannen.

Anmäl dig här från vecka 46: www.barnrattsdagarna.se/
Det gäller även dig som redan skickat en intresseanmälan.

Texten ingår i Barnombudsmannens nyhetsbrev nr 8 2011