Forskarperspektiv på barnkonventionen

Juristen Christina Johnsson är forskare vid Raoul Wallenberg-institutet i Lund. Hon talade om barnkonventionen ur perspektivet mänskliga rättigheter.

– Barnkonventionen kom till som en förstärkning av barnens rättigheter. Barnen finns till för sin egen skull och tillhör inte föräldrarna. Barnperspektivet innebär mer än att man lyssnar på barnen; det innebär att barnen betraktas som okränkbara.

Christina Johnsson anser att rättigheter är mer än principer och att regeringen bör konkretisera sin strategi.

– Rättigheter ska kunna prövas i förhållande till staten. En strategi måste kunna brytas ned konkret. Principer kan lämna utrymme för tolkningar men rättigheter ska kunna prövas i domstol.

Charlotte Palmstierna, departementssekreterare på Socialdepartementet, svarade att regeringens principer ska ses som en vägledning utifrån barnkonventionen, ett sätt att ta sig an och arbeta vidare med konventionen.

En modell på hur man kan tillvarata barnperspektivet genom att ställa ”rätt” frågor och visa att barnens svar tas på allvar presenterades av Elisabet Näsman, professor i sociologi vid Uppsala universitet.

– Att arbeta med barnperspektiv innebär att man räknar med barn, att man har barns behov i fokus, att man ser världen ur barnens synvinkel och att man kan tolka barns perspektiv, sa hon.

– När man för samtal med barn gäller det att släppa känslan av att man måste ha kontroll och låta barnen berätta genom fritt skrivande, egna texter och bilder, frågelistor etcetera.

Miljön där samtalet äger rum betyder mycket, liksom mötets övriga villkor, form och innehåll.

– Att få hjälp att förstå och benämna, att sätta ord på föreställningar är viktigt, liksom att kunna påverka de beslut som tas. Barnen behöver också hjälp att förstå processen och beslutet, särskilt när beslutet går dem emot.

Texten ingår i Barnombudsmannens nyhetsbrev nr 9, 2011