Trettio år med barnfrågor

Lisbeth Thurnell jobbar sin sista dag. Yrkesbanan har gått från kolloledare, via regeringskansliet där hon sysslade med stadsplanering, till dåvarande Barnmiljörådet som hon kom till i februari 1981. Däremellan studier till förvaltningssocionom, eller utbildad byråkrat som Lisbeth själv väljer att kalla sig.

– Efter att jag gått sopis och fått barn gjorde jag praktik på socialtjänsten. Min handledare såg att de utlyste en tjänst och sa ”det här är nåt för dig”, berättar Lisbeth.

Och det var det uppenbarligen. För sedan dess har trettio år gått och Lisbeth har förärats en guldklocka för lång och trogen tjänst i staten.

Barnmiljörådet var ett resultat av barnsäkerhets-utredningen. Utgångspunkten var barns miljöer i samhället. Lek, kultur och barnsäkerhet de stora arbetsområdena.

Som den enda socionomen fick Lisbeth ansvar för socialtjänstlagen. Ett av hennes första uppdrag handlade om barns språkutveckling. Det genomfördes tillsammans med barnbibliotekarierna på länsbiblioteken. Målgruppen var förskolepersonal.

Den senaste tiden har Lisbeth förberett den förestående pensionen genom att rensa bland papperen. Men minnena finns kvar.

I projektet ”Bildkavlen” riktade Barnmiljörådet sig till landets fritids för att prata om hur bilder påverkar barn.

– Vi tiggde till oss utställningsaffischer som muséerna hade över. Vi fick massor och kunde skicka tre ex till varje fritids i landet.

Portofria utskick
På den tiden kunde statliga myndigheter göra portofria utskick. Annars hade det nog blivit väldigt dyrt, funderar Lisbeth.

– Vi skickade ut enormt mycket material på den tiden. Gjorde utställningar med tillhörande skrifter och föreläsningsturnéer över landet. Det var ett väldigt kreativt arbetssätt.

Hon ägnade många års arbete åt ”Bamse”, ett projekt som handlade om att ge barnhälsovården metoder för att utbilda föräldrar om barns utveckling och olycksrisker i hemmet. Allmänna Arvsfonden bidrog med 2,5 miljoner kronor för att projektet skulle kunna genomföras.

– Vi gick ut och tog reda på vad BVC tyckte att de behövde i form av kunskap och material. Sedan genomförde vi en stor informationssatsning.

Alla barnavårdscentraler i landet fick en blå kunskapspärm som bestod av bilder på barn i olika åldrar. De visade situationer i barnens vardag och föräldrarna fick prata i grupp om riskerna där.

Utsatta barn
Under tiden hade Sverige antagit barnkonventionen och Barnombudsmannen ersatt Barnmiljörådet. I och med detta skiftade uppdraget karaktär och utsatta barn prioriterades. Något Lisbeth välkomnade.

Barns psykiska hälsa och förhållandena för asylsökande barn är andra frågor som hon har varit engagerad i genom åren.

– Barnombudsmannen var drivande i flyktingfrågor och bidrog till att ”barnets bästa” och ”barnets rätt att komma till tals” skrevs in i utlänningslagens portalparagraf.

En av få saker Lisbeth vill lyfta fram är begreppet ”elevhälsa”, som hon myntade under arbetet med elevvårdsutredningen. Hon är också mamma till Barnombudsmannens årsrapport 2005 ”Öppna för gränser” och skriften ”Drogfri tid”.

– Det har varit mycket nytänkande och många roliga samarbeten!

Texten ingår i Barnombudsmannens nyhetsbrev nr 5 2011