Svagt fäste för barnkonventionen i kommunerna

FN:s konvention om barnets rättigheter har fortfarande svårt att få fotfäste i det kommunala arbetet, drygt sju år efter att den trädde i kraft i Sverige. Det visar en ny undersökning som Barnombudsmannen (BO) har gjort. Endast fyra kommuner - Jönköping, Krokom, Stockholm och Trollhättan - har beslutat att införliva konventionen i kommunens samtliga beslutande organ.

- Eftersom barnkonventionen är ett folkrättsligt bindande avtal så vill jag betona att det inte handlar om ett val, att arbeta eller inte arbeta med barnkonventionen.
- Det är ett ansvar som varje kommun har fått. Men med tanke på det magra resultatet i vår undersökning så tror uppenbarligen många kommuner att barnkonventionen inte har någon betydelse i den egna kommunen, säger barnombudsmannen Louise Sylwander.

Även om barnkonventionen inte fått det genomslag som BO hoppats på sedan Sverige i september 1990 ratificerade den, så har kommunernas intresse för konventionen dock ökat. Enligt en liknande enkät som BO genomförde 1995 hade endast 7 procent (19 kommuner) av kommunerna då behandlat konventionen i kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen. 1997 har den andelen ökat till 25 procent (64 stycken) av kommunerna. Det är i det här sammanhanget viktigt att betona att variationerna är stora mellan kommunerna när man ser till innehållet i besluten. 256 av 288 kommuner (88%) har svarat på årets enkät.

- Av båda våra undersökningar kan man trots allt utläsa ett stort intresse från kommunernas sida. Därför skulle jag naurligtvis vilja se att Kommunförbundet mycket mera aktivt stödde, drev på och hjälpte kommunerna med idéer på samma sätt som förbundet gjorde för några år sedan i arbetet kring Agenda 21, säger Louise Sylwander.

Som jämförelse kan här nämnas att i stort sett samtliga kommuner kan redovisa någon form av samordnare, handlingsplan eller program för miljöarbetet i enlighet med Agenda 21.

BO:s enkät visar att barnkonventionen fortfarande har en liten betydelse för kommunala beslut. Endast ett tiotal kommuner uppger att de arbetar utifrån särskilt fastlagda principer om hur nämnder och styrelser ska använda barnkonventionen. De allra flesta kommunerna har däremot svarat att de fattar beslut i barnkonventionens anda, men få kommuner redovisar sina system för hur de då går till väga.

I undersökningen framgår också att det är stora skillnader mellan hur stora och mindre kommunerna arbetar med att införliva barnkonventionen. Genomgående är det fler stora kommuner som uppger att de fattat beslut utifrån barnkonventionen. Denna trend, som även fanns i den studie som BO genomförde 1995, förstärks något i årets undersökning. Årets resultat visar på ett starkare engagemang för barnkonventionen i större och medelstora kommuner än i de mindre .

En ökande andel kommuner, 35 procent 1995 och 51 procent 1997, uppger att de fattat beslut som ökar barns och ungdomars inflytande, till exempel genom att bilda någon form av ungdomsråd. Men då handlar det främst om ungdomar över 15 år. Bara ett fåtal kommuner har strategier för att öka inflytandet för barn och yngre tonåringar.

Men intresset för barnkonventionen finns! En absolut majoritet av kommunerna, 82 procent, svarar att de vill ha mer stöd i sitt arbete om hur barnkonventionen kan tillämpas i kommunerna. Samtidigt finns det tio kommuner som inte tagit några som helst initiativ kring barnkonventionen och som inte planerar att göra det. De svarar dessutom att de inte behöver mer information om konventionen.

- Det är förvånande inte minst eftersom Barnkommittén, som hade i uppdrag att se över barnkonventionen i förhållande till svensk lagstiftning, tryckte mycket starkt på betydelsen av att kommunerna genomför barnkonventionen i sitt arbete med barn och unga, då den lade fram sitt betänknade i augusti, säger Louise Sylwander.

Om kommunerna inte tillräckligt aktivt försöker tillämpa barnkonventionen och anlägga ett barnperspektiv i sitt arbete riskerar Sverige att få stå till svars inför FN:s kommitté för barns rättigheter i Geneve om hur Sverige efterlever barnkonventionen. Sverige lämnade i september sin andra rapport till kommittén.

För att hjälpa beslutsfattare i kommuner och landsting på traven med att börja arbeta enligt konventionen, som alltså är folkrättsligt bindande i Sverige sedan 1990, har BO skrivit en handbok främst riktad till dessa kategorier. Boken "Ett steg framåt för barnkonventionen" överlämnades till biträdande socialminister Maj-Inger Klingvall i förra veckan.

- BO får ofta förfrågningar från beslutsfattare och tjänstemän som letar efter material som de kan stödja sig på. Vår undersökning visar också att en sådan handbok behövs i kommunerna.
- Jag hoppas att den kommer att få betydelse för kommunernas arbete. För så länge inte barnkonventionen är införlivad i kommunernas arbete kan vi inte säga att Sverige tillämpar den fullt ut, avslutar Louise Sylwander.

FN:s konvention om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling 20 november 1989. Konventionen började gälla i Sverige året därpå i och med att Sverige, som ett av de första länderna, ratificerade konventionen 2 september 1990.