Barnombudsmannens kommentarer till rapporten "Barn och ungdomars 1990-tal"

BO konstaterade tidigare i år i årsrapporten "Barndom sätter spår" att hushåll med barn och ungdomar generellt drabbats hårdare och mer systematiskt än många andra grupper i samhället av de senaste årens ekonomiska kris.

För att gå vidare och specialstudera hur situationen för barnfamiljerna gestaltat sig under 1990-talet gav BO ekonomen Bertil Edin i uppdrag att undersöka hur samhällsstödet till barn förändrats under perioden 1990 till 1995.

- Samtidigt som rapportens resultat inte direkt överraskar oss påminner de återigen om hur viktigt det är att ständigt hålla barn och ungdomars villkor i blickfånget även när det gäller ekonomiska beslut. BO:s krav om att konsekvenserna av nedskärningarna måste analyseras i kommun efter kommun känns efter en läsning av rapporten som oerhört angelägen, säger barnombudsmannen Louise Sylwander i en kommentar till rapporten.

- Barn får, enligt FN:s barnkonvention, inte drabbas hårdare av nedskärningar än andra grupper i samhället. Men Edins rapport visar att det faktiskt varit så under 90-talets början. Det är inte acceptabelt, fortsätter Louise Sylwander och undrar:
- Är beslutsfattare inom såväl stat som kommuner medvetna om de sammantagna konsekvenserna av att samhällets stöd på några år förändrats minst 86 gånger?

Det är BO:s uppdrag att genom direktkontakt med barn och ungdomar, via forskning med mera samla kunskap om deras situation och livsvillkor. BO ska verka för att öka samhällets kunskaper om barns och ungas villkor men också företräda barn och unga i den allmänna debatten.

- Jag vill betona att slutsatserna i rapporten är författarens, inte BO:s. Inte heller är det BO:s uppgift att säga vilka konkreta ekonomiska åtgärder som bör till för att förbättra uppväxtvillkoren för barn och ungdomar i Sverige.

- Målsättningen är att bidra till en diskussion som kan leda fram till vilka politiska beslut som måste tas, avslutar Louise Sylwander.