Den första rikstäckande statistiska undersökningen av fjärdeklassare

Livsvillkoren för 10-11-åringar i Sverige varierar kraftigt. Det visar en undersökning av Barnombudsmannen (BO) där drygt 1.600 fjärdeklassare deltagit. BO har i första hand frågat barnen själva, vilket är sällsynt, men även deras lärare. Undersökningen, som är den första rikstäckande statistiska undersökningen av barns vardagsvillkor i denna ålder, ingår i BO:s årsrapport till regeringen.

-Fjärdeklassarna uppskattade att få komma till tals och tog uppgiften på stort allvar.
De har en klar uppfattning och många synpunkter. Deras svar visar också hur viktigt det är att ta reda på deras åsikter om sin egen arbetsmiljö då elevers, lärares och rektorers bilder ofta skiljer sig åt, säger BO Louise Sylwander.

Även om det finns betydande problem i dagens skola, BO har tidigare bland annat uppmärksammat mobbningen som inte tycks avta, så är huvudintrycket av undersökningen ändå positivt.
-Allt är inte problem. Allt är inte elände. De allra flesta tioåringarna verkar trygga, de trivs i skolan och på fritiden. Men det gör det inte mindre viktigt att ta tag i de problem som trots allt finns.
-Tioåringarna berättar också om ensamhet, mobbning, rädsla för äldre barn och tonåringar och om för lite tid med sina föräldrar.

De fjärdeklassare som växer upp i en villa lever ett helt annorlunda liv än de barn som bor i lägenhet. Att bo i en storstad innebär andra livsvillkor för ett barn jämfört med att växa upp på landsbygden.
-Det finns inte en gemensam värld utan många olika världar där till exempel flickor och pojkar inte uppfattar samma saker. Vi kan också se att de traditionella könsrollerna grundläggs tidigt i livet. Flickor hjälper till med hushållsarbete mycket mer än vad pojkar gör, säger Louise Sylwander.

Men det som främst tycks avgöra hur barnen uppfattar skolgång och fritid är om barnen eller deras föräldrar är födda i Sverige eller inte.
-Barn med utländsk bakgrund lever i en annan verklighet än barn med svenska föräldrar, säger Louise Sylwander.

Tre fjärdedelar av landets tioåringar bor med båda sina biologiska föräldrar. Att bo med båda föräldrarna är vanligare i glesbygds- och landsbygdskommuner än i storstäderna. Det är också vanligare att barn som bor i villa bor med båda sina föräldrar än att barn som bor i lägenhet gör det. När barnen får problem så är det mamma de vill prata med. Tre av fyra flickor och två av tre pojkar vänder sig helst till mamma för att prata. Att prata med pappa är mycket ovanligt. Endast 7 procent av flickorna och knappt var femte pojke pratar helst med pappa.

Två tredjedelar av tioåringarna har ofta kontakt med mormor, den viktigaste personen inom släkten efter föräldrarna. Farmor är också viktig, men inte lika viktig som mormor. Saknaden av möjligheten till en regelbunden kontakt med mor- och farföräldrarna är betydande bland barn med utländsk bakgrund. 13 procent av barnen i årskurs fyra har utländsk bakgrund.

Barn med utländsk bakgrund har inte samma materiella standard i sina hem till exempel vad gäller att ha datorer, mobiltelefoner, video, bil, sommarstuga mm som svenska barn. De äter inte frukost lika ofta som svenska barn. Däremot äter de oftare middag hemma med sina föräldrar än vad svenska barn gör.
Barn med utländsk bakgrund blir oftare utsatt för mobbning och säger själva att de oftare varit med och mobbat andra.

Det vanligaste är att tioåringarna går hem, där någon väntar på dem, efter skolan. 32 procent är hemma med en förälder efter skolan. Näst vanligast (11 procent) är att vara ensam hemma. En femtedel av barnen är hemma mer än en timma innan någon anhörig kommer hem. De allra flesta (80 procent) tycker att det oftast känns bra, men 14 procent tycker inte om det.

Anmärkningsvärt många barn, främst flickor, tycker att det är obehagligt att gå på toaletterna i skolan. Fyra av tio barn tycker att toaletterna är äckliga, snuskiga och att de luktar illa.
-Barn har berättat om toaletter så smutsiga så att städarna vägrade gå in på dem, säger Louise Sylwander.

BO föreslår i rapporten:
-att Arbetsmiljölagen utvidgas till att gälla även förskola och fritidshem.
Lagen gäller idag för elever från och med årskurs 1 men inte för barn i förskolan och inom skolbarnomsorgen, däremot för personalen i de skolformerna.

-att Arbetsmiljölagen barnanpassas.
Lagen är idag skriven för vuxnas arbetsmiljöer och inte alls anpassad till barns och ungas förutsättningar. Rättstillämpningen har visat att den inte är lika effektiv för barn som för vuxna.

-inrättandet av ett Barnskyddsombud inom förskolan, fritidshemmen och skolans årskurs 1-6 som får samma ställning som skyddsombud.
Barnskyddsombudet skall vara en vuxen person, förälder eller någon i personalgruppen, som skall ha samma ställning enligt Arbetsmiljölagen som skyddsombud.

-att Elevskyddsombuden får en starkare roll.
Elevskyddsombud, som finns från och med årskurs 7, saknar förslags- och beslutanderätt i skyddskommittérna. De bör få de rättigheterna. Elevskyddsombud bör införas från årskurs 1.