Barns psykiska ohälsa oroar

-Vi har under en längre tid sett oroande tecken på psykisk ohälsa bland barn och ungdomar i Sverige som vi måste ta på allvar, sade barnombudsmannen Louise Sylwander då hon på måndagen presenterade den andra utgåvan av faktaboken Upp till 18.

Boken, som ges ut i samarbete med Statistiska Centralbyrån (SCB), innehåller uppgifter som visar på såväl positiva som negativa trender när det gäller livsvillkoren för dagens barn och ungdomar.

Boken innehåller flera glädjande uppgifter. Till exempel har tonårsgraviditeterna och antalet aborter bland tonårsflickor minskat under 90-talet. Tonårsgraviditeterna minskade från 38 per 1000 tonårsflickor 1990 till 25 år 1996.

Allt färre ungdomar avlider före 18 års ålder. Även antalet dödsolyckor med barn och ungdomar minskar. Det märks framför allt i trafiken där tolv färre barn omkom i trafiken 1996 jämfört med tre år tidigare. Även antalet drunkningsolyckor har minskat liksom förgiftningsolyckor som lett till döden.

-Vi försöker i Upp till 18 att spegla hur det är att leva för olika åldersgrupper i Sverige. De har inte alltid samma behov, samma intressen och samma förutsättningar. Barn och ungdomar är inte en enhetlig grupp, sade Louise Sylwander.

Spädbarnsdödligheten fortsätter att minska och är bland de lägsta i världen. 1996 avled endast fyra barn av 1000 födda före ett års ålder i Sverige. Som jämförelse kan nämnas att sju av 1000 barn avled i USA och 18 i Ryssland. Minskningen gäller såväl dödlighet orsakad av sjuklighet kring födelsen, av medfödda missbildningar som av plötslig spädbarnsdöd. Den fysiska hälsan, inklusive tandhälsan, förbättras.

- Det är glädjande att se att den positiva trenden när det gäller dödlighet i olyckor fortsätter. Men det är viktigt att inte slå sig till ro med detta. Många barn skadas fortfarande i olyckor. Där ser vi till och med en viss ökning. Och många får fysiska men för resten av livet.

-Vi ser också andra negativa tendenser i förhållande till den förra utgåvan 1995 av Upp till 18, sade Louise Sylwander

Allt fler barn och unga söker hjälp hos skolhälsovården, på barn- och ungdomspsykiatriska kliniker och öppenvårdsmottagningar under 90-talet. Och fler ungdomar vårdas på sjukhus efter självmordsförsök jämfört med uppgifterna från 1993 som presenterades i förra boken. Då vårdades ungdomar vid 577 tillfälllen efter att de försökt ta sina liv. 1995 hade vårdtillfällena ökat till 715. Andelen tonåringar som tagit sina liv utgjorde 20 procent av dödligheten 1996 bland ungdomar upp till 18 års ålder. 1993 utgjorde självmorden tio procent av dödligheten.

Bland de negativa tendenserna kan man nämna att allt fler föräldrar skiljer sig. 1990 skiljde sig 18 av 1000 gifta par med barn under 18 år, 1995 hade det ökat till 25. Till detta ska läggas separationer mellan sambopar. Men barnens kontakt med den förälder de inte lever tillsammans med har förbättrats.

Arbetslösheten har slagit hårt mot barnfamiljerna och den fortsätter att öka för mammor med barn i alla åldersgrupper medan nivån för pappornas arbetslöshet inte ökat sedan 1994.

Andelen barn som lever i familjer med inkomster under socialbidragsnormen ökar. 1995 tillhörde 205 000 barn (11 procent) sådana familjer. Utan socialbidrag skulle ytterligare 75 000 barn tillhört familjer under detta så kallade fattigdomsstreck.

Barngrupperna blir större inom barnomsorgen liksom antalet barn per årsarbetare. En majoritet av barnen under tre år finns i barngrupper med 16 eller flera barn.

-De stora barngrupperna och att det blir allt färre vuxna inom barnomsorgen och skolan tycker jag är allvarligt. Vi kan bland annat i den här faktaboken se att fler barn och ungdomar uppger att de känner nedstämdhet och har psykosomatiska besvär. Att möta deras behov när det gäller den psykiska hälsan blir en viktig uppgift inför 2000-talet. För det arbetet krävs fler vuxna, som har intresse och kompetens, i dessa verksamheter, sade Louise Sylwander.



Sammanfattning Upp till 18
Barnombudsmannen (BO) har ansvar för att sammanställa statistisk information om barns och ungdomars levnadsvillkor. På regeringens uppdrag har BO därför i samarbete med Statistiska Centralbyrån (SCB) utarbetat faktaboken Upp till 18. Den första upplagan av boken kom 1995. Denna bok är den andra i detta samarbete.

Den förra upplagan av Upp till 18 och årets bok innehåller till största delen samma variabler (ungefär 200 stycken). Uppgifterna är hämtade ur nationella register från flera myndigheter. Somliga uppgifter har varit publicerade en tid, andra har inte tidigare funnits i någon svensk publikation och några presenteras för första gången. En del statistikkällor har tillkommit och några har fallit bort. I årets bok finns även en del internationella jämförelser, främst med europeiska länder.

Barnen i Sverige utgör över en femtedel av befolkningen. 1997 var andelen 0-17-åringar 22 procent. Andelen barn har minskat under många år och beräknas minska ytterligare fram till år 2010. Habo kommun har störst andel barn (28 procent) och Solna lägst (16). Samtidigt har antalet barn under hela 1900-talet varit ganska oförändrat och runt två miljoner. Av alla barn under 18 år i Sverige har 13 procent utländsk bakgrund. Med det menas att barnet är fött utomlands eller har föräldrar som båda är födda utomlands. Elva procent av barnen har både svensk och utländsk bakgrund, det vill säga att en av föräldrarna är född utomlands.

Drygt 70 procent av alla barn i Sverige bor i villa, radhus eller kedjehus. Knappt 30 procent bor alltså i flerfamiljshus.

Allmänt kan sägas att den fysiska hälsan hos barn och unga är god. Barnens tänder blir allt bättre men det finns stora geografiska skillnader i kariesförekomsten. Sämst tänder har barnen i storstäderna. Allt fler överlever svåra sjukdomar och olycksdödligheten minskar i alla åldersgrupper.

Barns och ungas familjesituation har förändrats under 90-talet. Fler föräldrar skiljer sig och allt fler barn lever med en av sina föräldrar. 1990 skiljde sig 18 av 1000 gifta föräldrar. Motsvarande tal 1995 var 25. Därtill kommer separationer mellan föräldrar som är sambor. Färska uppgifter visar att ökningen av antalet skilsmässor stannat av. Barnens kontakt med den förälder som de inte lever tillsammans med fortsätter att förbättras.

Arbetslösheten har tilltagit bland barnfamiljer under 90-talet. Den fortsätter att öka för mammor till barn i alla åldersgrupper medan nivån på pappornas arbetslöshet efter 1994 inte längre höjs. Andelen barn som lever i familjer med inkomster under den så kallade socialbidragsnormen har blivit större. 1995 tillhörde 205 000 barn (11 procent) sådana familjer. Utan socialbidrag skulle ytterligare 75 000 barn tillhört familjer under fattigdomsstrecket.

Barns tillvaro, sett i ett statistiskt perspektiv, ter sig olika för olika åldersgrupper. Barn är ingen enhetlig kategori. Förskolebarnet lever under andra förutsättningar än tonåringen. Flickor upplever sin situation annorlunda än pojkar.

Barn upp till sex år
Förändringarna i antalet födda i årskullarna varierar dramatiskt. Efter babyboomens år 1990-92 ser vi nu istället att antalet födda barn är på den lägsta nivån sedan 30-talet.

Spädbarnsdödligheten fortsätter att avta och är bland de lägsta i världen. 1996 avled endast fyra barn av 1000 före ett års ålder i Sverige. Som jämförelse kan nämnas att 7 barn av 1000 avled i USA och 18 i Ryssland. Minskningen gäller såväl dödlighet orsakad av sjuklighet kring födelsen, av medfödda missbildningar som av plötslig spädbarnsdöd.

Amningen av spädbarn fortsätter att öka. Fler mammor ammar igen efter en stagnation på 80-talet.

De flesta små barn lever med båda sina föräldrar men cirka vart sjunde barn i denna ålder lever med en ensamstående mor.

Pappornas andel av uttagna föräldrapenningdagar har ökat något under 90-talet. 1996 togs 11 procent av de dagar där ersättningen var föräldrapenning ut av pappor, 1990 togs 7 procent av dagarna ut av papporna.

Utbyggnaden av barnomsorgen fortsätter och fler barn än någonsin finns inom barnomsorgen. Barn med föräldrar som arbetar eller studerar får plats i barnomsorgen utan längre tids köande. Barngruppernas storlek inom barnomsorgen har ökat liksom antalet barn per årsarbetare. Särskilt allvarligt är att en majoritet av de yngsta barnen, de under tre år, finns i barngrupper med 16 barn eller fler. Det finns därför anledning till oro när det gäller kvaliteten inom barnomsorgen.

Fler förskolebarn, jämfört med uppgifterna i förra upplagan, har en arbetslös mamma. Pappornas arbetslöshet verkar däremot ha avstannat. En förälders arbetslöshet har i många kommuner betydelse för barnets plats i barnomsorgen. De barn som har en plats riskerar på många håll i landet att förlora den då en förälder varit arbetslös en tid.

Barn från sex år och upp till 13 år
Även barn i de lägre skolåldrarna verkar ha en god fysisk hälsa. Död i olycksfall fortsätter att minska, särskilt bland pojkar. Ett undantag i den positiva utvecklingen är att astma och allergier verkar ha blivit allt mer förekommande i dessa åldrar. Sedan mitten av 80-talet uppger också alltfler barn i elvaårsåldern att de har psykosomatiska besvär som huvudvärk, magsmärtor och sömnsvårigheter.

I stort sett alla sexåringar finns nu i någon form av pedagogisk verksamhet. Det som har kallats sexårsverksamhet, numera förskoleklass, har byggts ut i varierande former och även i grundskolans första år har sexåringarna blivit fler. Friskolorna har blivit fler.

Andelen lärare per elev minskar i grundskolan. Andelen elever i hemspråksundervisning, av dem som är berättigade till det, har minskat. Och antalet asylsökande elever i grundskolan är färre nu än 1994. Den andel av lärartimmarna som används till specialundervisning har också reducerats. Antalet elever i särskolan är fler än tidigare.

Mobbning i skolan är vanligast i dessa åldrar och den har inte avtagit enligt de senaste genomförda undersökningarna. Mobbningen är ett mindre problem i Sverige än i andra länder. Majoriteten av barnen trivs i allmänhet ganska bra i sin skola.

Antalet polisanmälda misshandelsbrott av barn i åldrarna 7-15 år fortsätter att stiga. En stor andel av dessa anmälningar gäller misshandel som har begåtts av en jämnårig.

Ungdomar från 13 och upp till 18 år
Tonåringarnas fysiska hälsa är generellt god men ohälsovanor och och missbruksvanor börjar tyvärr förekomma i denna åldersgrupp. Tobaksbruk och ansenlig alkoholkonsumtion är relativt vanligt i högstadiets avslutningsklass. Narkotikabruket bland högstadieåldrarna har ökat något under 90-talet.

Dödligheten på grund av olycksfall har minskat påtagligt även i ungdomsåren. Däremot syns en ökning sedan några år av andelen tonårspojkar som lagts in på sjukhus för behandling av skada från olycksfall. Även dödlighet på grund av sjukdomar har minskat liksom dödligheten totalt i åren 13-17.

Tonårsgraviditeterna har blivit färre under 90-talet. 1990 hade Sverige 38 graviditeter bland 1000 tonårsflickor, 1996 var motsvarande siffra 25. Även antalet aborter har minskat bland tonårsflickor.

Allt fler barn och unga söker hjälp hos skolhälsovården, på barn- och ungdomspsykiatriska kliniker och öppenvårdsmottagningar under 90-talet. Sjukhusvård för självmordsförsök har ökat och fler ungdomar i åldrarna 13-17 år har begått självmord jämfört med 1993. År 1993 vårdades ungdomar vid 577 vårdtillfällen på grund av självmordsförsök. 1995 hade vårdtillfällena ökat till 715. Andelen tonåringar som tagit sina liv utgjorde 20 procent av dödligheten 1996 bland ungdomar upp till 18 års ålder. 1993 utgjorde självmorden tio procent av dödligheten.

Nästan alla ungdomar går i gymnasiet och allt fler gymnasieelever fortsätter till högre studier. Svenska elever redovisar bra resultat i matematik och naturvetenskap internationellt sett. Flickornas medelbetyg i avgångsklassen i grundskolan har höjts. En stor del av högstadie- och gymnasieeleverna tycker att klassen är lagom stor och att skolmiljön är bra.

Andelen 16-17-åringar med inkomst av eget arbete har minskat kraftigt under 90-talet.

Många ungdomar tränar regelbundet på fritiden. Bland de äldre ungdomarna i åldrarna 16 till 19 år har musicerandet ökat, särskilt bland pojkarna.

Sammantaget tycks ungdomsbrottsligheten inte ha ökat under senare delen av 90-talet. Men våldsbrottsligheten inom ungdomsgruppen verkar ha tilltagit. Numera är det fler flickor än förr som misstänks för misshandel, även om det fortfarande är en liten andel.

Positiva och negativa trender
Trots de ganska ljusa bilder som framtonar ur statistiken har de genomsnittliga mätvärdena på flera av de välfärdsindikatorer vi redovisar försämrats sedan vi gav ut förra statistikboken. Det gäller andelen barn med en ensamförälder, andelen barn som lever i familjer under det så kallade fattigdomsstrecket, andelen förskolebarn i stora barngrupper, personaltätheten per barn i förskolan, omfattningen av stödundervisning, antalet lärartimmar samt drogvanor, självmordsförsök och genomförda självmord.

En positiv utveckling kan märkas angående spädbarnsdödlighet, dödlighet i övriga åldersgrupper samt tonårsgraviditeter. Vad gäller uppgifter om trivsel i skola, skolk och tillgång till kamrater finns inga tidigare mätvärden att jämföra med.