BO-bok om barnkonventionen

Enligt en enkät som Barnombudsmannen (BO) gjorde 1995 hade endast sju procent av landets kommuner behandlat FN:s barnkonvention i kommunfullmäktige eller i kommunstyrelsen. I en uppföljande enkät hösten 1997 hade en fjärdedel av kommunerna behandlat konventionen.

Men en majoritet av kommunerna ville ha mer information och kunskap om konventionen. Nu har BO skrivit en handbok som skickas till politiker och tjänstemän i landets alla kommuner och landsting för att tillämpningen av barnkonventionen ska underlättas och påskyndas.

-Genom att Sverige skrev under konventionen har alla beslutsfattare på alla nivåer i samhället ett ansvar att tillämpa den. Det handlar inte om ett val. Kommunerna kan inte välja bort barnkonventionen, säger barnombudsmannen Louise Sylwander i Ett steg framåt! En handbok om barnkonventionen för kommuner och landsting.

-Bland politiker och beslutsfattare finns idag en insikt om barnkonventionens betydelse. Trots att vi allt oftare nås av information som visar på framsteg som görs runt om i landet så har vi inte kommit så långt att konventionen genomsyrar alla beslut som berör frågor och verksamheter för barn och unga, tillägger Louise Sylwander i en kommentar.

Lokalt ansvar
I Ett steg framåt ger BO tips om hur barnkonventionen ska tolkas och tillämpas på lokal nivå. För även om det formella ansvaret för att konventionen uppfylls i ett land vilar på staten så är det i vardagen i landets kommuner som konventionen berör var och en av oss. Det är hos de lokala politikerna som det yttersta ansvaret finns. Barnkonventionen gäller alla samhällssektorer, även de som traditionellt inte betraktas som barn- eller ungdomsområden.
-När jag talar med de tekniska förvaltningarna om barnperspektiv på deras område så tycker de att det är bra och kul, men de har svårt att omsätta det i praktiken, säger Lena Nyberg (s) socialborgarråd i Stockholm, en av flera ansvariga politiker som citeras i boken.

Det finns många sätt att genomföra barnkonventionen och just nu prövas flera metoder runt om i landet. Några av dessa beskrivs i handboken. BO framhåller till exempel handlingsprogram för barn- och ungdomspolitiken som ger en samlad bild av vilka åtgärder kommunen eller landstinget avser att vidta för att genomföra barnkonventionen. För ett framgångsrikt arbete behövs också kartläggningar av barns och ungas villkor, strategier för hur barn och unga ska öka sitt inflytande, beslutsprocesser som utgår ifrån barns bästa, barn- och ungdomsbilagor till budgeten, ett ökat samarbete över nämndgränserna och en samordnare av arbetet. Barnbokslut, barnkonsekvensanalyser eller en barnrevision som utvärderar hur beslut påverkat barns och ungas villkor i kommunen är andra metoder som beskrivs i handboken..

Flera kommunala exempel
Ett steg framåt berättar också om hur några kommuner arbetar med konventionen. I Jönköping, där ungdomarna själva spelat en central roll, och Krokom har kommunerna antagit ett barn- och ungdomspolitiskt handlingsprogram. I Hässleholm har kommunen kartlagt barnens och ungdomarnas situation. Stockholms stads stadsdelsnämnder har antagit en barn- och ungdomsbilaga till budgetarna. Trollhättans kommun, där 1997 döptes till Barnets år, har beslutat om en rad åtgärder inklusive bla barnperspektiv i budgeten. Kristinehamns kommun, för att ta ett sista exempel, har infört ett så kallat barnbokslut i budgeten.

-Det är min förhoppning att Ett steg framåt ska bli en inspirationskälla och användas i det dagliga arbetet av alla beslutsfattare som vill driva barnkonventionen och barns rättigheter framåt, säger Louise Sylwander.

FN antog barnkonventionen i november 1989. I Sverige trädde den i kraft i september 1990. Av FN:s medlemsstater är det endast USA och Somalia som ännu inte anslutet sig till konventionen. Barnkonventionen har fyra grundprinciper: barnets rätt till likvärdiga villkor, barnets bästa i främsta rummet, barnets rätt till liv och utveckling och barnets rätt att uttrycka sina åsikter.