Nya rön om barnolyckor i bostädernas närmiljö: Dåligt underhåll skapar olyckor på lekplatser

Varje år skadas omkring 12.000 barn i olyckor på lekplatser i Sverige. Det visar beräkningar utifrån olycksregistreringar i landstingen och på enskilda sjukhus. Dessa olyckor utgör cirka sju procent av det totala antalet barnolyckor bland barn upp till 12 års ålder.

- Att 12.000 barn skadar sig på lekplatser varje år är anmärkningsvärt med tanke på att vi sedan många år har en bra lagstiftning på området.
- Det är dessutom oacceptabelt att mer än hälften av de barn som skadar sig på dessa platser som är byggda speciellt för lek, får frakturer, ledskador eller hjärnskakningar, säger barnombudsmannen Louise Sylwander.
Lekplatsolyckorna är i genomsnitt allvarligare än andra barnolyckor. De vanligaste olyckorna där sker när barnen faller eller hoppar ned på ett för hårt underlag.
- Självklart kan vi aldrig helt bygga bort riskerna för att barn ska skada sig under lek. Barn måste får röra sig, prova nya saker, känna spänning och våga ta risker. Men vi vuxna måste ändå göra allt vi kan för att göra lekplatser och andra lekmiljöer så säkra som möjligt för barnen.
- Det går att åstadkomma utan att lekplatserna blir tråkiga, säger barnombudsmannen Louise Sylwander.

Frakturer vanliga
Att olyckorna på lekplatser står för sju procent av det totala antalet barnolyckor framgår även av en ny studie av lekplatser gjord i Umeå av en grupp forskare vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå, där 2.786 skadefall med barn under 12 år registrerades under 1995 och 1996. Av dessa inträffade sju procent, 205 barn, på lekplatserna. Fler pojkar (58 procent) än flickor skadade sig.

Mer än hälften av de barn (57 procent) som skadades på lekplatserna hade skador i form av frakturer (t.ex. nyckelbensfrakturer), ledskador eller hjärnskakningar. Av samtliga skador inträffade drygt hälften av olyckorna (59 procent) i samband med fall eller hopp mot ett underlag som alltför ofta inte var tillräckligt stötdämpande. Tio månader eller mer efter att skadan inträffat rapporterade 17 procent att de fortfarande hade besvär som att de hade svårt att röra sig, värk, ärr eller i ett fall "rädsla för doktorer". Drygt tre fjärdedelar av olyckorna (81 procent) inträffade vid gungor, klätterställningar och rutschbanor.

Enligt Umeåundersökningen skadades omkring två tredjedelar (65 procent) av barnen på kommunala lekplatser i anslutning till en skolgård, daghem eller fritidshem eller annan kommunal lekplats. Övriga 32 procent av skadorna inträffade inom bostadsområden.

Vid 27 procent av skadehändelserna hölls barnen under uppsikt av sina föräldrar, 23 procent hade tillsyn av dagispersonal, 18 procent av skolpersonal, fem procent av dagmammor och sex procent av någon annan vuxen. Nio procent lekte utan tillsyn av någon vuxen. För resterande 13 procent saknas uppgift om vem som såg till dem. <Å> Att utrusta lekplatserna med ett stötdämpande underlag och se till att detta underhålls är, enligt Umeåundersökningen, den viktigaste åtgärden för att förhindra att barn skadar sig under lek på lekplatser. Svårigheten för allmänheten att veta vem som ansvarar för säkerheten på lekplatser är också ett stort problem. Även inom parkför-valtningarna, som har ansvaret för kommunala lekplatser, är ofta ansvaret uppdelat inom olika arbetsområden. I Umeå saknas till exempel någon samlad förteckning över vilka de runt 70 kommunala lekplatserna är, var de finns eller när de anlades.
Uppgifterna från Norrlands Universitetssjukhus i Umeå baseras på data som ingår i ett EU-samarbete om statistik rörande hem- och fritidsskador som kallas, European Home and Leisure Surveillance System, EHLASS.

Dåligt underhåll av lekplatser
Varför barn skadar sig framgår av en undersökning som Konsumentverket genomförde hösten 1997 i fem kommuner (Flen, Motala, Nynäshamn, Sollefteå och Örebro). Lekredskapen på totalt 18 kommunala lekplatser kontrollerades. Hälften av dem ligger i någon form av park. De övriga finns på daghem eller fritidshem, skolor och i bostadsområden. Avsaknad av underhåll, felaktigt underlag, dålig planering av lekplatsen, för kort säkerhetsavstånd mellan redskapen och felaktiga reparationer är de vanligaste bristerna. Konsumentverket, som är tillsynsmyndighet över bland annat lekredskap på lekplatser, menar därför att underhållet av lekplatserna måste förbättras väsentligt. Även om denna undersökning gäller kommunala lekplatser så finns det ingenting som tyder på att situationen är annorlunda när det gäller brister i säkerheten på lekplatser där privata bolag har ansvaret.

BO har gjort en sammanställning av uppgifter om barns och ungas olyckor utomhus i boendemiljön ur det nationella EHLASS-registret för 1997 som Socialstyrelsen håller. Utöver Norrlands Universitetssjukhus i Umeå har också sjukhuset i Hudiksvall, Kärnsjukhuset i Skövde samt öppenakuten i Skövde lämnat data till detta register 1997. Fjorton procent av de skador som drabbat barn under 15 år i hem- och fritidssammanhang sker utomhus i bostadsområdet. Utemiljön i bostadens omgivning är främst de små barnens och de yngre skolbarnens olycksarena.

För de yngsta barnen utgör vattensamlingar i bostadens närhet en fara. Små barn under fem år riskerar att drunkna i vattentunnor, dammar, brunnar, diken och bäckar. Under senare år har allvarliga olyckor, som lett till både dödsfall och allvarliga skador, inträffat när containrar placerats i bostadsområden. Barn på lantgårdar lever i en särskilt riskfylld boendemiljö. Att barn dödas i olyckor är vanligare på lantgårdar än i andra boendeformer.

BO föreslår att:
- den personal som besiktigar lekplatser måste ha tillräcklig kompetens. Det är fastighetsägarens ansvar att se till att detta krav efterlevs.
- alla lekplatser förses med uppgifter om vart man ska ringa om man upptäcker fel på redskapen eller då en olycka inträffar. Detta är en rekommendation i den kommande Europanormen.
- Konsumentverket och Boverket utreder hur ansvaret ska fördelas dem emellan när det gäller barnens säkerhet på lekplatserna. Lagstiftningen är bra men tillämpningen brister.