Inget rum för trygghet – barn och unga om vräkning och hemlöshet

Barnombudsmannen har följt upp situationen för barn som lever i hemlöshet, en del efter att först ha blivit vräkta från sin bostad. Vi har också analyserat de indikatorer som finns i Barnombudsmannens statistiktjänst Max18 om ekonomisk utsatthet.

Omslag för rapporten Inget rum för trygghet

De barn vi har mött beskriver hur vräkningar och hemlöshet har lett till otrygghet, isolering, förstörd skolgång, drogmissbruk och självmordstankar. Konsekvenserna i barns liv är mycket långtgående. I vår rapport kommer barnen till tals, vilket är unikt. De barn vi talat med är kritiska mot att de inte fått information, att de inte har fått stöd för egen del och att ingen frågat hur det blev för dem.

Antalet barn som lever i akut hemlöshet tycks öka kraftigt. Det saknas nationell statistik och uppföljning, men den lokala statistik som är tillgänglig inger stor oro. I exempelvis Malmö har antalet hemlösa barn blivit mer än 30 gånger fler sedan 2005. I Stockholm har antalet av barns övernattningar på hotellhem ökat trefaldigt.

Ett samhälle som tar barns rättigheter på allvar kan inte acceptera att barn tvingas växa upp i hemlöshet. Ska utvecklingen vändas krävs skarpa och skyndsamma åtgärder för att förebygga vräkningar och motverka hemlöshet, säger barnombudsman Fredrik Malmberg.

En nollvision för vräkningar av barn infördes av regeringen 2007. Under 2008 berördes ca 700 barn varje år av vräkning. 2015 handlade det om ca 500 barn. Enligt Socialstyrelsens öppna jämförelser från 2016 så har endast 23% av landets kommuner en aktuell rutin för att förhindra att barnfamiljer vräks[1]. Mörkertalet, i form av barn som tvingas flytta innan de formellt vräks, är dessutom sannolikt stort och dessa syns inte i statistiken. Våra samtal med barn, men även våra dialoger med kommuner, indikerar att det finns mycket stora brister i uppföljningen av de barn som är berörda.

I rapporten föreslår Barnombudsmannen bland annat:

  • Nationell statistik för att följa utvecklingen som rör akut hemlöshet bland barn.
  • Utredning om åtgärder mot hemlöshet och vräkning, bland annat om förlängd återvinningsfrist för att ge socialtjänsten längre tid att förebygga vräkning.
  • Införande av vräkningsförebyggande bestämmelse i Socialtjänstlagen. Reglering av vad som ska ingå i det förebyggande arbetet.
  • Reglering av barns rätt till information, stöd och uppföljning om en vräkning inte kan undvikas. Krav på att socialtjänsten alltid informeras.
  • Införande av tidsgräns för hur länge barn kan placeras i tillfälliga boendelösningar.

 

Rapporten ”Inget rum för trygghet – barns röster om vräkning och hemlöshet” tar sin utgångspunkt i hur 28 barn och unga med egen erfarenhet av vräkning, hemlöshet och tillfälliga boenden själva ser på sin situation och deras råd till förbättring och förändring.

Barns röster ur rapporten:

”Jag har ett skitliv. Det gör mera ont att le och leka att jag har världens bästa liv, när jag har ett väldigt uselt… Det är katastrof. Jag sitter hellre på mitt rum och gråter.” Hasna

”jag har inte orkat gå till skolan på ett tag, då frågade min lärare vad som har hänt och så.” Tuva



[1] I rutinen ingår att socialtjänsten muntligen kontaktar barnfamiljer vid kännedom om att hyresskuld föreligger. Socialtjänsten har ansvararet för att upprätthålla kontakten med barnfamiljen till dess att hyresskulden är reglerad. I handläggningen ska barnperspektivet särskilt beaktas.