Aktivera dubbelklick

Läs upp webbplatsen

Tips: Du kan dubbelklicka på en text på webbplatsen för att få den uppläst

Hallå makten

Maktmöte med sju kommuner hos Barnombudsmannen

Den 9 juni samlades representanter för sju kommuner på Barnombudsmannens kontor i Stockholm för att få ta del av vad barn och unga förmedlat i Barnombudsmannens arbete med Pejling och dialog. Ämnet var kränkningar och trakasserier i skolan.

Mötet med de två ungdomar som medverkade gjorde starkt intryck och väckte många tankar. Så här sa några av deltagarna efter mötet om hur de tänker jobba vidare med frågan på hemmaplan.

Louise Rehn Winsborg, ordförande i utbildningsnämnden, Lund:
– Identifiera platser som är otrygga för elever och jobba med elevskyddsronder utifrån den vinkeln. Sekretessen. Vi ska ha ett kvitto på att alla som jobbar med eleverna på skolan vet vad de har för skyldigheter och vad vi ska göra för att bli bättre.

Bo Kristoffersson, barn- och utbildningschef i Simrishamn:
– Utbilda elever i deras rättigheter. Rätten att inte bli kränkt och vart man kan vända sig om man blir kränkt och känna ett stöd i att man gör det. Samtidigt behöver vi stärka lärarna i deras roll som ledare. De är jätteviktiga för att observera och agera och se till att kränkningar inte sker, och om det sker ta tag i det.

– Jag kommer att återkoppla barnens reflektioner till våra rektorer. De ger en bild av hur det kan se ut när det fallerar. Utifrån det kan vi skapa ett system som fångar upp problem och önskemål så att det inte händer i vår kommun.

Birgitta Larsson, vice ordförande i kommunstyrelsen, Gällivare:
– Det viktigaste jag tycker de här ungdomarna har förmedlat är att de vuxna inte har lyssnat och att man inte har tagit barnen på allvar. Man har låtit det gå för lång tid från det att de har tagit första kontakten tills det att det faktiskt har hänt någonting. Här har vi ett jobb att göra för att det här inte ska återupprepas.

– Här måste vi ha fortbildning bland personalen i hur man hanterar de här frågorna. Saker får inte falla mellan stolarna för att personalen inte tycker att de har rätt kompetens. Skolan ska vara en plats där barnen är trygga – det måste vi jobba på att skapa.

Eva Darselius, förskoleansvarig, Ekerö:
– Det var väldigt berörande och tragiskt att de har gått så länge i skolans värld och att det inte har skett en förändring tidigare. Det måste finnas vuxna som vågar vara vuxna och som tar ansvar utifrån de styrdokument som finns och att det finns skolledare som stöttar lärarna. Och att man har vuxna som får den kompetensutveckling som de behöver för att kunna möta de här barnen.

– Jag ska vidarebefordra det jag har hört och sett idag till våra rektorer och förskolechefer. På något sätt måste det även ut till dem som jobbar med våra barn i kommunen.

Kickan Enman, ledamot i grund- och förskolenämnden, Haninge:
– Vuxenvärlden sviker ofta. Det ska vi alla ta åt oss av. Det ska inte behöva hända. Vi är så noga med att skriva på papper, att det här får vi inte göra. Sen när det händer, tittar man bort. 

– Jag ska absolut kolla upp hur våra rutiner ser ut, hur vi säkerställer att skolan vet hur man ska agera och att informationen når varje elev så att de vet. Vem går jag till om jag drabbas? Och vem vänder jag mig till om jag är rädd för min fröken?

Monica Vesterlund Olsson, verksamhetschef grundskola och gymnasium, Sundbyberg:
– Vi behöver sprida information på ett annat sätt än vad vi gör idag om hur elever kan göra när de vill rikta klagomål på skolan av någon anledning. Vi måste följa upp de skolor där vi ser i vår skolundersökning att eleverna ger signaler att de upplever sig bli mobbade. Skolorna behöver involvera eleverna mer när de gör sina likabehandlingsplaner och i kartläggningen av hur det ser ut och vad de behöver jobba med.

– Hur går vi vidare med det här? Jag sätter upp detta som en punkt på vår rektorsdialog när jag träffar alla rektorer efter sommaren.

Per-Åke Henriksson, utbildningschef Lidingö:
– Jag är övertygad om att alla behöver ha kompetens på området för att hantera de här svåra frågorna. När vi bygger upp särskilda team som ska ta hand om mobbning finns det risk att andra inte tar sitt ansvar. Grunden är kartläggningen av hur det ser ut i skolan. Det är oerhört angeläget att vi gör den på ett strukturerat sätt. Vi har varit för dåliga på att involvera barnen i det arbetet. Här behöver vi hitta andra sätt för att få fler elever med oss.

Här är beslutsfattarnas råd till barn och unga som upplever kränkningar och trakasserier i skolan:

• Det ska inte behöva vara så här!
• Ta kontakt med någon vuxen. Får du inte hjälp av den första personen, försök igen med någon annan.
• Ge inte upp – det blir bättre!
• Ett jättestort tack för att ni har delat med er av era erfarenheter. Det är de konkreta exemplen som skapar förståelse och gör skillnad.