Intervju: Rosaline Marbinah

Ordförande LSU, Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer

Bild på Rosaline

Vad tycker LSU om att barnkonventionen är lag sedan första januari?

– Vi är så oerhört glada att barnkonventionen är lag. Nu måste förändring ske så att alla barn och unga får sina rättigheter tillgodosedda, bejakade och skyddade. Vi ser flera områden där rättigheterna inte är uppfyllda, det kan till exempel handla om barnfattigdom, våld mot barn och att unga inte har politisk makt. I och med att barnkonventionen är svensk lag kan rättigheterna ansvarsutkrävas på ett helt nytt sätt. Det är också absolut nödvändigt att tredje tilläggsprotokollet ratificeras, vilket LSU också har föreslagit till ungdomsministern. Det jag är rädd för är att barnkonventionen som lag blir ett dokument som inte betyder något, för att motverka det har politiker och representanter för civilsamhället ett stort ansvar att bevaka att barnkonventionen blir verklighet för alla barn i Sverige.

LSU arbetar för ungas organisering, varför är det viktigt?

– Det är genom organisering som barn och unga får makt över sina liv och samhällsutvecklingen. Vi har rätt till makt och vi har så klart rätt till våra rättigheter, vilket vi inte har nu. På grund av ett demokratiskt underskott är vi en marginaliserad grupp i samhället.

Hur tycker LSU att Sverige ligger till i frågan om barn och ungas makt över samhällsutvecklingen?

– Barn och unga porträtteras ofta som offer i stället för aktörer och rättighetsbärare som själva kan skapa förändring. Det är vanligt att unga anses vara ett särintresse och vi också exempel på symbolpolitik när beslutsfattare säger att de lyssnar på unga men sedan inte bryr sig om att uppfylla det de lovat. Vi menar också att det är ett stort problem att unga överhuvudtaget inte finns i beslutsfattande processer, här finns det enormt mycket att göra. Men jag har stora förhoppningar på artikel 12 som säger att barn och unga har rätt till delaktighet, för oss betyder det bland annat att unga har rätt att vara en del i den demokratiska och beslutsfattande processen. Och då menar jag att alla barn och unga ska ha möjlighet att vara delaktiga, oavsett funktionsnedsättningar, om man tillhör en nationell minoritet, är asylsökande eller vilken sexuell läggning eller könsidentitet en har. Vi har rätt till makt i samhället och därför driver vi frågan om rösträtt och valbarhet vid 16 år.