Tre frågor till Elisabeth Dahlin

Barnombudsmannens årsrapport 2020 syftar till att ge en ögonblicksbild av Sverige strax innan lagen trädde ikraft. Vi har pratat med barn om deras syn på sig själva och sina rättigheter, vi har undersökt allmänhetens syn på barnets rättigheter och hur domstolar och utredningar använder ett barnrättsbaserat synsätt. Vi tar avstamp i den faktiska situationen i Sverige idag för att se vad som behöver göras för att stärka barnets rättigheter så att intentionen med barnkonventionen som lag blir verklighet.

Elisabeth Dahlin är ny barnombudsman

Elisabeth Dahlin, barnombudsman.

• Vad är det viktigaste slutsatserna i denna rapport?

Vi kan se att det fortfarande återstår ett stort arbete för att barn ska ses som fullvärdiga rättighetsbärare och för att ett barnrättsbaserat synsätt ska genomsyra alla åtgärder som rör barn – från lagstiftning till barnets vardag. Barnkonventionen som lag kommer inte ensam förändra allt och därför lämnar vi tre huvudförslag till regeringen för att lagen ska bli det startskott för ett fördjupat barnrättsarbete som krävs.

• Vilka är bristerna för att barnkonventionen som lag ska få genomslag?

Vi kan se brister inom en rad områden. Bristerna och behoven av förändring är som störst när det gäller barn i de mest utsatta situationerna. Det vi särskilt vill lyfta är behovet av en normförändring, likt den som lagstiftaren har lyckats uppnå när det gäller synen på uppfostringsvåld. Nu när barnkonventionen är lag hoppas vi att vuxna i samhället på allvar börjar se barn som rättighetsbärare, ta till sig av konventionens innehåll och säkerställa att det omsätts i praktiken. Då kommer barnkonventionen att få genomslag på riktigt.

• I rapporten lyfter ni tre huvudförslag, varför har ni lyft just dem?

I arbetet med rapporten har vi pratat med barn om deras syn på sig själva och sina rättigheter, undersökt allmänhetens syn på barnets rättigheter och tittat på hur domstolar och utredningar använder ett barnrättsbaserat synsätt. Utifrån detta har vi lämnat förslag som vi anser nödvändiga för att barn ska ses som fullvärdiga rättighetsbärare och för att ett barnrättsbaserat synsätt ska genomsyra alla åtgärder som rör barn – från lagstiftning till barnets vardag.

Det finns givetvis mer som måste göras, men dessa tre är akuta – vi och många andra har såväl påpekat bristerna som föreslagit konkreta förändringar under många år inom rättsväsendet, klagomöjligheterna och föräldrarättens starka ställning. Om vi börjar här, med dessa tre områden, så kommer det innebära ett perspektivskifte och normförändring vad gäller synen på barn som rättighetsbärare. Det är detta perspektivskifte som måste komma till för att barnkonventionen ska få reellt genomslag.