Våra förslag

Barnombudsmannen anser att det ska finnas ett särskilt system för barn som misstänks för brott och frihetsberövas.

Färre barn än idag ska häktas
Enligt barnkonventionen ska barn frihetsberövas endast som en absolut sista utväg oavsett om det rör sig om gripande, anhållande eller häktning. Barnombudsmannen anser att det kan finnas situationer när barn måste frihetsberövas under den tid som ett misstänkt brott utreds, men i dessa situationer måste det finnas alternativ till häkte som är godtagbara utifrån att barnets mänskliga rättigheter ska upprätthållas. Det är också anmärkningsvärt att antalet barn i häkte har mer än fördubblats de senaste 15 åren, vilket kan vara en konsekvens av att alternativ till häkte saknas. Staten måste garantera att fullgoda alternativ till häkte finns för att kunna minska antalet barn som häktas.

Tiden för häktning av barn ska vara kortast möjliga och aldrig överstiga trettio dagar
Tiden för hur länge ett barn ska kunna hållas häktad bör begränsas. De tidsfrister som finns idag bör vara kortare än de som gäller för vuxna. Ett barn som frihetsberövas före rättegång ska enligt barnrättskommittén formellt åtalas och ställas inför rätta senast 30 dagar efter det att frihetsberövandet började.

Inget barn ska placeras i arrest i dess nuvarande utformning
Barnen i vårt material beskriver arrestmiljön som obehaglig, omänsklig och nedbrytande. Bemötandet från personalen beskrivs som obefintligt. Att barn som är i rättsprocessen ska låsas in i den miljön och med det bemötandet de upplever sig få är inte i enlighet med barnets grundläggande mänskliga rättigheter och inte heller att anse som rättssäkert, då barnet ska förhöras under den tid han eller hon befinner sig i arresten. Inget barn bör enligt vår mening frihetsberövas under utredningstiden i en arrest som byggts och anpassats för vuxna.

Inget barn som misstänks för brott ska isoleras från omvärlden under utredningstiden
Häktesmiljön beskrivs i relativt positiva ordalag av de flesta barn vi mött. Trots att miljön och personalen på häktet överlag får goda betyg av barnen är det dock ett faktum att de är isolerade från omvärlden mellan 22 och 24 timmar i de flesta situationer. Att placeras i häkte eller arrest innebär för de flesta barn som drabbas att under kortare eller längre tid isoleras. Isoleringen är det som barnet uppfattar som det absolut värsta och enligt barnrättskommittén att anse som fullständigt oacceptabelt.  FN:s specialrapportör mot tortyr anser att isolering under sådana former är att anse som tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Rapportören anser att det borde förbjudas vad gäller barn. Inget barn bör enligt vår mening frihetsberövas under utredningstiden under fullständig isolering. Staten måste ta ansvar för att skapa ett rättskipningssystem där barn som misstänks för brott behandlas i enlighet med deras grundläggande rättigheter i barnkonventionen.

Restriktioner ska individualiseras för barn
Av våra samtal med barn och unga, genomgång av statistik och häktesprotokoll samt diskussioner med företrädare för rättsväsendet framgår att det inte är ovanligt att barn beläggs med fulla restriktioner både under arrest- och häktestiden. Det är inte heller ovanligt att restriktionerna upprätthålls under relativt lång tid. Barnombudsmannen anser att rätten när den beslutar att häkta ett barn ska göra en individuell bedömning i varje enskilt fall av vilka restriktioner som är nödvändiga. Det ska inte vara upp till häktespersonalen och barnet att hela tiden ansöka om enskilda lättnader i restriktionerna. Åklagaren bör redan från början och sedan kontinuerligt bedöma behovet av varje enskild restriktion, exempelvis kan det mycket sällan finnas skäl att hindra kontakt mellan barnet och dennes föräldrar. Ett barn får inte, enligt FN:s bestämmelser om skydd för frihetsberövade barn, förnekas kontakt med sin familj. Restriktioner som leder till att ett barn inte får ha kontakt med familjen bör enligt FN förbjudas, oavsett orsak. 
De restriktioner som skulle kunna vara aktuella bör då endast handla om inskränkningar som syftar till att skydda exempelvis målsägande och vittnen från hot och andra oacceptabla påtryckningar.

Alla barn ska alltid ha tillgång till en offentlig försvarare från det första förhöret
Alla barn måste garanteras grundläggande rättigheter under rättsprocessen. Det ska inte finnas utrymme för rättsprocessen aktörer att genom påtryckningar, hot och löften få barnet att avsäga sig dessa rättigheter. Barnet är i underläge redan genom rättsprocessens utformning och det kan därför i de allra flesta situationer inte anses acceptabelt att barnet avsäger sig rätten till en offentlig försvarare. Det är i de flesta fall omöjligt för ett barn att förutse de konsekvenser att sådant avstående kan leda till och därmed behöver rättsprocessens aktörer ta sitt ansvar för att garantera barnet dess grundläggande mänskliga rättigheter. Att barnet alltid ska garanteras en offentlig försvarare får inte innebära att tiden för frihetsberövandet förlängs, vilket ställer krav på samhället att möjliggöra att försvarare kan förordnas under samtliga årets dagar och dygnets timmar. Det måste dessutom kunna ske skyndsamt. I avvaktan på att en försvarare förordnas ska barnet inte sitta i arrest.

Det ska inrättas ett oberoende barnombud
Ett oberoende barnombud ska vara en självständig instans till vilken frihetsberövade barn och ungdomar kan vända sig med eventuella klagomål på hur deras mänskliga rättigheter har tillgodosetts under rättsprocessen. Ombudet ska ha rätt att driva ärenden i domstol för att utverka skadestånd till barn som fått sina rättigheter kränkta i samband med frihetsberövandet.