Vår intervjustudie

Under hösten 2009 besökte vi fyra olika särskilda ungdomshem och intervjuade barn och unga. Syftet med våra besök var att låta barn och unga själva förmedla sina upplevelser kring och tankar om hur det är att bo på ett särskilt ungdomshem. 

Under hösten 2009 besökte vi fyra olika särskilda ungdomshem och intervjuade barn och unga. Syftet med våra besök var att låta barn och unga själva förmedla sina upplevelser kring och tankar om hur det är att bo på ett särskilt ungdomshem.

Besöken och intervjuerna var en av våra huvudsakliga arbetsuppgifter under hösten och resultatet är ett avgörande underlag när vi i vår årsrapport föreslår förbättringar till särskilda ungdomshem, Statens institutionsstyrelse (SiS), regeringen och andra beslutsfattare.

Metod
Studien har haft ett kvalitativt angreppssätt och genomförts genom enskilda intervjuer. Intervjuerna kan i huvudsak beskrivas som semistrukturerade. Intervjuaren har följt en strukturerad frågeguide med öppna svarsmöjligheter. Frågeguiden har bestått av ett flertal olika teman eller frågeområden som inbördes har haft en hierarkisk struktur med obligatoriska frågor och ytterligare möjliga frågor.

En av de stora fördelarna med intervjuer är att de som intervjuas kan, med egna ord, beskriva sina erfarenheter och åsikter, samtidigt som interaktionen med intervjuaren gör det möjligt för den intervjuade att reflektera över sina erfarenheter och åsikter och tydliggöra sina utsagor. Eftersom intervjuaren kan ställa följdfrågor kan förståelse skapas både av hur den intervjuade resonerar samt varför hon eller han resonerar på ett visst sätt. Resultatet fördjupar förståelsen för och kunskapen om hur barn och unga på fyra särskilda ungdomshem i Sverige upplever sitt vardagliga liv där.

Urval - Fyra olika särskilda ungdomshem
Vi har haft en pågående myndighetsdialog med SiS under hela år 2009. Tidigt under året presenterade vi vårt önskemål om att träffa barn och unga ute på de särskilda ungdomshemmen. Då inleddes diskussionen om vilka ungdomshem vi skulle besöka. Ambitionen från vår sida var att få möjlighet att träffa barn och unga med olika placeringar, unga som är omhändertagna på grund av socialt nedbrytande beteende eller egen hemmiljö enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och unga som är dömda till brott enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU).

Vidare ville vi få möjlighet att besöka både blandade och enkönade institutioner. Slutligen fanns ett särskilt intresse för olika behandlingsmetoder såsom MulifunC som bedrivs på ett par behandlingsavdelningar i landet. I dialogen med SiS nåddes enighet om fyra särskilda ungdomshem som tillsammans gav den bredd vi önskade nå; Folåsa behandlingshem, Bärby ungdomshem, Brättegården och Långanässkolan.

Intervjuer med 35 barn och unga
Sammanlagt 35 barn och unga har intervjuats, 16 flickor och 19 pojkar. Det yngsta barnet var 13 år vid intervjutillfället och det äldsta var 19 år. Vi har ingen kännedom om barnens grund för vistelse på de fyra ungdomshemmen eller någon annan bakgrundsinformation om dem.

Inför intervjuerna fick alla elever boendes på de fyra ungdomshemmen ett eget brev från barnombudsmannen. I brevet berättar Fredrik Malmberg om det kommande besöket, att han vill lyssna på dem som bor på det särskilda ungdomshemmet och att han och hans kollegor gärna vill prata med just henne eller honom och de andra ungdomarna om hur det är att bo på ett särskilt ungdomshem.

Några exempel på intervjufrågor ges också i brevet: ”Hur är det att bo med så många andra ungdomar?” och ”Får du vara med och bestämma vad du ska göra på fritiden?”. De unga som ville bli intervjuade anmälde detta till personal på ungdomshemmet.

Inför besöken fanns en medvetenhet om att inbokade intervjuer skulle kunna avbokas med kort varsel beroende på hur en enskild elev mår just den dagen eller som en följd av andra oförutsedda händelser. Även om termen ”bortfall” känns främmande i det här sammanhanget så kan konstateras att antalet barn och unga som tidigare anmält att de ville bli intervjuade men i ett senare skede avböjde av olika skäl endast var ett fåtal. Exempelvis hade ett barn praktik vid intervjutiden och var därmed uppbokad på två aktiviteter samtidigt. Det omvända förhållandet förekom också.

SiS tog på sig ansvaret att se till att frågan om samtycke från vårdnadshavaren gällande barn under 15 år var löst inför intervjuerna. Personalen på hemmen skötte de nödvändiga kontakterna för att inhämta samtycke. Ett barn ville bli intervjuad men saknade samtycke från vårdnadshavaren trots personalens ansträngningar. I det fallet kunde vi bara hänvisa barnet att ta kontakt per telefon.

Genomförande
Våra besök på de fyra ungdomshemmen sträckte sig över tre dagar på varje hem. Det var viktigt att besöken var utsträckta över flera dagar för att få utrymme att umgås och etablera förtroende hos de unga på institutionerna.

Besöken inleddes med ett möte tillsammans med ungdomshemmets ledning och personal. Under den första dagens eftermiddag träffade vi ungdomarna, i regel i deras skolmiljö. Då gav vi en presentation av vad barnombudsmannen gör, FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och syftet med besöket på det särskilda ungdomshemmet samt en påminnelse om att de fortfarande kunde anmäla sitt intresse för en intervju under de två kommande dagarna. Hela den andra och halva den tredje besöksdagen ägnades åt separata intervjuer med de ungdomar som anmält sitt intresse. Intervjutiden var uppskattningsvis 45 minuter i genomsnitt.

Intervjuerna planerades efter ett schema med en timme avsatt per intervju med möjlighet till individuell anpassning efter respondenterna. Varje besök avslutades med en sammanfattning tillsammans med institutionsledningen och annan personal för feedback och generella synpunkter från Barnombudsmannen. Under samtliga besök deltog även verksjuristen Susanna Ågren från SiS. Hennes medverkan innebar att vi på plats kunde gå vidare när det i intervjuerna framkom att de unga upplevt att det förekommit brister i tillämpningen av de särskilda befogenheterna eller andra missförhållanden.

Vid intervjuerna deltog en socionom med erfarenhet av att samtala med barn och en jurist från Barnombudsmannen. Socionomen ledde intervjuerna medan juristens huvudsakliga roll var att dokumentera och svara på de ungas frågor om sina rättigheter.

Analys
Ambitionen har varit att söka gemensamma drag och mönster i respondenternas erfarenheter och åsikter. Vid kodningen av det utskrivna intervjumaterialet har olika teman markerats efter frekvens i syfte att utkristallisera vad som diskuterats mest.

I presentationen av analysen återkommer uttalanden i form av citat som bäst betecknar dessa teman. Citaten utgör således den empiriska verifikationen av de huvudsakliga erfarenheter och åsikter som framträtt i den samlade analysen av intervjuerna.

Utrymme ges också åt uttalanden som inte förekommit så ofta men som ändå är intressanta i sammanhanget. Alla namn i resultatredovisningen är fingerade. Även utskrivna namn på andra behandlingsinstitutioner som de intervjuade beskriver i sina citat är fingerade.