Anneli Nielsen: "Det finns en stor skillnad i hur skolan ser på pojkars respektive flickors problem"

Flickor med stödbehov är ofta osynliga i skolan. Medan pojkar beskrivs utifrån sina behov så ses flickors problem som en del av deras beteende. Skolan har också svårare att veta hur den ska hantera ”stökiga flickor”.

Anneli Nielsen är universitetslektor i specialpedagogik i Umeå och har skrivit en avhandling om unga kvinnors berättelser om svåra livshändelser utifrån ett kritiskt feministiskt perspektiv.

Det finns en stor skillnad i hur skolan ser på pojkars respektive flickors problem. När pojkar beskrivs handlar det ofta om koncentrationssvårigheter, eller läs- och skrivproblem. Den hjälp de får syftar till att de ska prestera bättre. Flickor beskrivs däremot ofta utifrån sina egenskaper: deras självförtroende ska stärkas, de ska förändra sig själva som personer och därför blir kuratorsamtal en vanlig stödåtgärd.

– De jag träffade i min forskning berättade att de upplevde sig som osynliga i skolmiljön. Ingen uppmärksammade dem och deras behov. En tolkning kan vara att skolans bild av verkligheten är att flickorna är vinnarna, medan det är pojkar som har problem. Det krävdes att tjejerna var stökiga för att de skulle märkas, säger Anneli Nielsen.

Något som också utmärker de flickor (idag unga kvinnor) som finns med i Anneli Nielsens studie är att de fick diagnosen sent och att skolan hade svårt att veta hur den skulle bemöta dem. Ännu svårare blev det för skolan att möta de flickor som bröt mot normen, till exempel genom att vara högljudda och utagerande.

– De fick inte stöd och hjälp i skolan, trots att de hade fått en diagnos. Vissa diagnoser är formade utifrån en pojknorm och därför har det varit svårt att upptäcka flickors problem, eftersom de visar andra symptom. Rätten till stöd blir därför inte likvärdig. Gapiga och bråkiga tjejer stämmer helt enkelt inte med vår bild av hur flickor ska vara och när tjejer beter sig ”pojkaktigt” uppstår problem som skolan inte vet hur den ska hantera.

– Det flickorna efterfrågade från skolan är någon som bryr sig om att sätta sig ned och förstå deras situation. Det handlar mycket om att ta sig tid: lärarna måste få tid att möta eleverna i olika situationer och där har den stora administrativa börda som lagts på lärarna varit ett problem. Nu börjar just det sistnämnda förändras till det bättre, men om rätten till stöd ska bli likvärdig krävs en förståelse för elevens situation, oavsett kön, konstaterar Anneli Nielsen.