”Jag är på barnens sida”

Stephan Andersson, barn- och elevombud i Norrköping

Stephan Andersson är Norrköpings eget barn- och elevombud. Varje vecka tar han emot 100-talet anmälningar om kränkningar och trakasserier i skolan.

Frågorna har alltid intresserat honom. Och efter 23 år som rektor känner han väl till både skolan och förskolan.

– Jag är på barnens sida. Mitt jobb är att vara besvärlig. När ett barn inte får hjälp måste det finnas en tredje part att vända sig till som kan öppna dörrar, säger han.

De flesta anmälningarna kommer från skolorna i kommunen, men även elever och deras föräldrar hör av sig. Stephan Andersson samlar allt som kommer in och noterar orsaken till varje enskilt ärende.

På så sätt har han skaffat sig en god överblick över vad som händer ute på skolorna, det vill säga vilka typer av trakasserier som förekommer och i vilka årskurser som kränkningar ger rum på nätet, till exempel. Han försöker också lära av de misstag som skolorna gör.

En gång i veckan redovisar Stephan Andersson anmälningarna för verksamhetscheferna inom grundskolan och förskolan. Antingen går ärendet att lösa direkt eller så går det vidare för utredning.

Ambitionen är att alla anmälningar ska klaras av inom en månad. Stephan Andersson driver på skolorna, frågar hur det går och kräver en förklaring om inget händer.

– Jag kan ju säga det där som andra inte kan. Som att det spelar ingen roll om det finns pengar, ni ska ändå hjälpa det här barnet. Det är en viktig sak.

En annan viktig uppgift för Stephan Andersson är att hjälpa elever och föräldrar som vill ha stöd i sin relation till skolan. Bland annat följer han med på möten som elevernas representant.

– Det betyder att vi ofta kan lösa det väldigt snabbt. I många fall har det räckt att vi har träffat skolan ihop en gång.

Anmälningarna blir fler
Grundskolan står för merparten av anmälningarna. Gymnasiet och förskolan har varit svårare att nå – av olika anledningar. I förskolan finns det föreställningar om att små barn gör dumma saker för att de inte vet bättre.

Här behöver personalen träna på att ändra sitt synsätt, säger Stephan Andersson.

– Det spelar faktiskt ingen roll om det var meningen eller inte. Det är viktigt att barn i tidig ålder upplever att vuxna tar kränkningar och trakasserier på allvar.

På gymnasiet är avståndet längre mellan elever och lärare. Eleverna tycks tiga, och kanske har en del av dem helt enkelt gett upp, tror Stephan Andersson.

Samtidigt är det väl känt att frånvaro i skolan hänger nära ihop med vilken skolmiljö eleven har. Det kan handla om sådant som kränkningar, brist på stöd eller frånvaron av social gemenskap.

– Lagkraven är ganska omfattande, så det finns alltid någonting som skolan behöver göra för barnet.

En tydlig trend under senare tid är att antalet anmälningar om kränkande behandling och trakasserier ökar. Men anledningen är inte att situationen har blivit värre i skolor och förskolor, utan snarare att fler har blivit medvetna om att det faktiskt handlar om barnens arbetsmiljö, konstaterar Stephan Andersson.

Han berättar att han möter många vuxna som hävdar att barn numera blir kränkta för vad som helst.

– Då räcker det att titta på mina högar av papper och konstatera att så är det inte. Det finns inte en vuxen som skulle tolerera att bli behandlad så på en arbetsplats.