Remissyttrande över betänkandet (SOU 1995:84) Kulturpolitikens inriktning

Enligt lagen (1993:335) om barnombudsman skall barnombudsmannen (BO) bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Med barn avses enligt konventionen varje människa under 18 år.

BO:s synpunkter är främst koncentrerade till avsnitten om barn och ungdomar.

Inledning
BO är positiv till de flesta av kulturutredningens förslag på barn- och ungdomsområdet. BO vill poängtera vikten av att de kultursatsningar som görs sker på barns och ungas egna villkor. Det krävs därvidlag en stor lyhördhet för de ungas värderingar, förutsättningar och behov. Det är dock med stor oro som BO ser hur de kommunala nedskärningarna drabbar kulturområdet. Ett alltmer utarmat kulturliv riskerar att slå hårt, särskilt mot barn och ungdom. Skillnaderna mellan olika grupper och bostadsområden ökar när det totala kulturella utbudet minskar. BO anser därför att det är av största vikt att finna former för ett rikt och fungerande kulturutbud för barn och ungdomar, särskilt i besparingstider som dessa.

9.1 Viktiga förutsättningar för barns kulturella utveckling
BO tillstyrker kulturutredningens förslag att staten bör ställa tydliga krav på att svenska radio- och TV-företag sänder program på tider som passar barnen och med ett innehåll som bidrar till att vidga deras kulturella erfarenheter och upplevelser. BO anser vidare, liksom kulturutredningen, att det är av största vikt att programutbudet på eftermiddagstider tar hänsyn till att barn i hög utsträckning då ser på TV utan sällskap av vuxna. Särskilt menar BO att man bör vara uppmärksam på de vuxenprogram, och annonsering för vuxenprogram, som sänds i anslutning till barnprogrammen, vilka kan innehålla betydande våldsinslag.

Ett ytterligare problem i sammanhanget är de kommersiella TV-kanalerna. Det är nödvändigt att finna former som garanterar barnen ett säkert programutbud. Diskussionen om frivilliga begränsningar av program med våldsinslag under tidig kvällstid, samt den aktuella lagrådsremissen om ny radio- och TV-lag, är steg i rätt riktning.

BO vill i sammanhanget erinra om vad som stadgas i barnkonventionen (artikel 17). Där framgår bl a att konventionsstaterna erkänner massmedias viktiga uppgift och åtar sig att säkerställa att barnet har tillgång till information, särskilt sådan som syftar till att främja barns sociala, andliga och moraliska välfärd och fysiska och psykiska hälsa. Konventionsstaterna skall därför uppmuntra massmedier att sprida information och material av socialt och kulturellt värde för barn. Konventionsstaterna skall också uppmuntra utvecklingen av lämpliga riktlinjer för att skydda barnet mot information och material som är till skada för dess välfärd, givetvis med beaktande av barnets rätt till yttrandefrihet och föräldrars ansvar.

9.2 Barnen, kulturpolitiken och kulturlivet
BO anser att kulturutredningen gör en alltför positiv beskrivning av situationen för barn- och ungdomskulturen. De senaste årens kraftiga besparingar, främst inom kommunerna, syns inte ännu fullt ut i statistiken.

Inom flera områden ger lagar och regler, t ex i form av läroplaner, en minimigaranti. På kulturområdet, liksom på fritidsområdet, finns inte någon lagfäst garanti för en viss standard. Kulturverksamheten är ett frivilligt åtagande för kommunerna. Det kan vara en förklaring till att många kommuner fortsätter att göra neddragningar inom kulturområdet. År 1996 planerar cirka hälften av kommunerna att minska sina kostnader för kulturverksamheten. Vanligast är att minska bidragen till studieförbunden, lägga ned bokbussar och biblioteksfilialer, minska öppettiderna på biblioteken och antalet kulturarrangemang. Det är, enligt BO:s mening, oroande att se hur kommunerna år efter år på detta sätt skär ned på kulturbudgeten. På sikt kan sådana nedskärningar bli dyrbara kostnader inom andra sektorer i samhället i form av minskat läskunnande, uppgivenhet, skadegörelse och kriminalitet. Kulturen kan också, enligt BO:s mening, vara en spjutspets mot främlingsfientlighet och rasism och ett medel att motverka segregationens negativa verkningar.

BO ser arbetet med FN:s barnkonvention i kommunerna som ett medel att lyfta fram kulturen som en viktig del i en helhetssyn på barns uppväxtvillkor på den kommunala nivån. För att konventionen ska få verkligt genomslag krävs att kulturmålen för barn och ungdom inom barnomsorg, skola och i kommunens övriga kulturliv fastställs med utgångspunkt från barns och ungdomars rätt till lek, till kulturella och konstnärliga upplevelser, liksom deras rätt att slippa skadlig påverkan. Barns och ungdomars lika rätt oavsett bakgrund måste slås fast genom lokala beslut och tillämpas i nära samråd med barn och ungdomar själva.

9.3 Förskolan och kulturen
BO välkomnar kulturutredningens förslag att en utvärdering av förskollärarutbildningen görs med särskild tyngdpunkt på estetiska och praktiska ämnens ställning. BO menar att kvaliteten i förskolan riskerar att urholkas med färre pedagoger och större barngrupper. Det är därför viktigare än någonsin att personalens kompetens höjs så att verksamheten inom förskolans ram får tydliga kulturella uttryck i form av lek och skapande. Besparingarna ställer också krav på att utveckla nya metoder och arbetssätt för att stimulera barns kreativa och estetiska förmåga.

9.4.2 Kultur i skolan
BO tillstyrker kulturutredningens förslag att genomföra en nationell utvärdering som belyser hur kulturen kan integreras i skolans värld. BO menar att det finns goda modeller för hur nätverken kring kulturen kan byggas upp, utan stora kostnader. Förskolan och skolan är viktiga kanaler till barnkulturen. Genom den ökande segregationen riskerar kvaliteten att urholkas i områden med många invandrare och med stora sociala problem. Medvetna satsningar på kultur i dessa bostadsområden är därför extra viktiga. Med rätt stöd till förskola och skola kan dessa bli kulturella centrum som kan fungera även utanför den ordinarie verksamheten. Att barn och ungdom får vara kulturskapande och ta del av kulturella och konstnärliga upplevelser via skolan har visat sig vara ett bra sätt att åstadkomma att många grupper, och inte bara de privilegierade, blir delaktiga i kulturen.

9.4.3 Musikskolor och kulturskolor
BO delar kulturutredningens tankar om det angelägna i en utveckling av musikskolor och kulturskolor. Kulturutredningen målar upp en dyster bild om de kommunala musikskolornas ekonomiska och organisatoriska problem. Det är därför med viss förvåning som BO konstaterar att kulturutredningen inte ger några konkreta förslag på hur musik- och kulturskolornas verksamhet skall förbättras och stärkas. Det är vidare viktigt att hitta former för hur verksamheten kan nå ut till alla barn och inte, som för närvarande är fallet, i första hand till barn i medel- och överklassfamiljer.

BO menar att det behövs en sammanhållande kraft i kommunerna. Erfarenheten visar att det behövs en kulturell motor för att upprätthålla kompetensen när det gäller såväl barn och ungdomars skapande som kompetensen om ett bra kulturutbud för olika åldrar. Barnkulturcentrum och en organisation med kulturombud på förskolor och skolor är exempel på arbetsformer som har visat sig framgångsrika för att vidmakthålla en god kvalitet i besparingstider. Ett barnkulturcentrum står för kvalitet, kontinuitet, fortbildning av personal och varierat utbud.

Kulturrådet har i sin fördjupade anslagsframställning påtalat behovet av en satsning för att utveckla musik- och kulturskolor samt barnkulturcentrum. Detta skulle vara en möjlig väg för att stödja utvecklingen av den lokala barn- och ungdomskulturen, varför BO stöder Kulturrådets framställning.

10.2 Att stärka ungdomars kulturintresse
BO är positiv till kulturutredningens förslag om stöd till multimedieverkstäder. När det gäller den nya tekniken och multimediesamhället menar dock BO att man måste vara vaksam och ha en balans. En stor satsning på multimedia kan ta ekonomiskt utrymmen från andra kulturområden.

BO menar vidare att det är viktigt att den nya multimedietekniken ges förutsättningar att nå ut till alla barn och unga. Därför är det nödvändigt att multimedieverkstäder också utreds ur ett rättvise- och spridningsperspektiv.

BO tillstyrker kulturutredningens förslag att en väsentlig del av de medel som tillförs Allmänna arvsfonden används för stöd till ungdomars eget kulturella skapande. BO vill i sammanhanget poängtera hur viktigt det är att skapandet sker på de ungas villkor. Det krävs en stor lyhördhet för de ungas värderingar, förutsättningar och behov.

10.4 Kulturinstitutionerna och ungdomarna
BO är mycket positiv till kulturutredningens förslag att kulturinstitutioner ges i uppdrag att upprätta bokslut där staten kan avläsa vilka insatser institutionerna gjort för barn och ungdom, vilka effekter som uppnåtts och vilka slutsatser som dras för den framtida verksamheten. BO menar att det i boksluten även bör vägas in vilket inflytande barn och unga haft på verksamheten. BO anser vidare att boksluten bör ligga till grund för framtida fördelning av ekonomiska medel.

BO tillstyrker utredningens förslag att den nuvarande studeranderabatten på kulturinstitutionerna omformas till en generell ungdomsrabatt.

25.4 Arkitektur och samhällsplanering som kulturpolitiskt ansvar
BO tillstyrker kulturutredningens förslag att ett arkitekturpolitiskt handlingsprogram upprättas. BO vill i sammanhanget framhålla vikten av att barn och ungdom ges en reell möjlighet att påverka vid utformningen av offentliga miljöer. Utformningen rent estetiskt och socialt av stadens offentliga rum påverkar barns och ungdomars känsla av delaktighet. Undersökningar visar att barn "läser av" miljöer som de dagligen vistas i med avseende på vilket värde samhället ger åt barn och unga. (Wendy Titman: Special places, special people.) Trista, kommersiellt präglade centrumbildningar, slitna skolbyggnader, skolgårdar som liknar asfaltsöknar ger dåliga vibrationer till dem som vistas i miljöerna. En omsorgsfullt utformad miljö kan däremot liknas vid en god pedagog som talar genom tingen. (Loris Malaguzzi, Reggio Emilia.)

Behovet av kultur i vården
Avslutningsvis menar BO att det är viktigt att stärka kulturen för barn och ungdomar som är inlagda på eller besöker sjukhus och andra vårdinstitutioner. Lek, skapande och kultur har visat sig ha en läkande effekt och medför att barn och unga lättare finner sig till rätta och slipper skador av själva vårdsituationen. Metoder att genom lek och drama förbereda och bearbeta traumatiska upplevelser behöver få en mer allmän spridning till olika kategorier inom vården. Lekterapierna och barnbibliotekarierna är en lämplig bas för en sådan verksamhet. Kultursatsningar som clowner, musik, teater har visat sig hjälpa barn och unga att slappna av inför svåra provtagningar och ingrepp.

I den slutliga handläggningen av detta ärenden har också byrådirektören Eva Norén-Björn deltagit.

Louise Sylwander
Barnombudsman

Helen Westlund
Jurist