Yttrande över betänkandet Verkställighet och kontroll i utlänningsärenden (SOU 1997:128) samt skrivelse 1 september 1997 från Statens invandrarverk om gränskontroll

Barnombudsmannen har till uppgift att bevaka lagstiftning i den del den berör barn och ungdomar samt verka för att svensk lag och praxis överensstämmer med bestämmelserna i FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen). Med barn avses enligt konventionen varje människa under 18 år.

De frågor utredningen behandlar är både viktiga och svåra. Att genomföra verkställigheter, som kan leda till mycket laddade situationer, under värdiga former kan vara mycket svårt. Det ställer höga krav på klara och tydliga regler som garanterar rättssäkerheten, och även på hög kompetens hos den personal som ska genomföra verkställigheterna.

BO anser att utredningen i många frågor presenterar förslag som är dåligt genomarbetade. Problemanalyserna och motiven till de i vissa fall, enligt BO:s mening, mycket restriktiva och långtgående ändringarna är vagt formulerade. Det är därför svårt att förstå och bedöma behovet av sådana skärpningar som utredningen föreslår.

Barnkonventionen och barns rättigheter lyftes tydligare fram i de lagändringar i utlänningslagen som trädde i kraft den 1 januari 1997. Bland annat infördes en portalparagraf som innebär att man i fall som rör ett barn särskilt skall beakta vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Denna portalparagraf gäller också i verkställighetsfrågor. BO menar därför att det är anmärkningsvärt att utredningen underlåtit att analysera verkställigheter utifrån den nya portalparagrafen och ur ett barnperspektiv. Inte heller har utredningen redogjort för de egna förslagens konsekvenser för barnen.

3.2 Tillgång till polisiär kompetens
Att genomföra en verkställighet är ofta dramatiskt. Det kan vara en katastrof för barnen om föräldrar drabbas av panik och motsätter sig verkställigheten. BO har utifrån vårt kompetensområde inga särskilda synpunkter när det gäller frågan hur tillgången till polisiär kompetens bör tillgodoses. Däremot menar BO att det är anmärkningsvärt att utredningen inte beaktat vilken typ av barnkompetens som är nödvändig vid en verkställighet. Barnet utsätts för mycket stora påfrestningar bl.a. på grund av att föräldrarna i en sådan situation inte alltid fungerar i sin föräldraroll. BO menar att det är viktigt att det finns tydliga riktlinjer för hur verkställighet ska gå till när barn är inblandade, så att de inte skadas eller far illa. En grundprincip måste vara att barn i denna situation behandlas med respekt för sina behov och rättigheter. En jämförelse bör göras med de bestämmelser rörande hämtning vid vårdnads och umgängestvister som finns i föräldrabalken. 21 kap 9 § stadgar att "Hämtning och annan åtgärd som rör barnet skall utföras på ett sätt som är så skonsamt som möjligt för barnet. Vid hämtning skall någon som kan vara till stöd för barnet närvara. Finns det en sådan kontaktperson som avses i socialtjänstlagen bör denne anlitas. Om möjligt skall också en barnläkare, barnpsykiater eller barnspsykolog medverka. Om barnet på grund av sjukdom inte bör flyttas eller om det möter något annat särskilt hinder, skall hämtningen uppskjutas". BO anser att en sådan motsvarande bestämmelse bör införas i utlänningslagen.

3.4 Fler ansökningar redan vid gränsen
BO kan inte ta ställning till utredningens förslag att införa gate-kontroll eftersom utredningen inte tillräckligt analyserat vilka konsekvenser en sådan ordning skulle få för barn. Det är av största vikt att rättssäkerheten garanteras för det fall sådan kontroll införs. BO vill i sammanhanget erinra om att UNHCR anser att det bör vara ett absolut förbud mot att avvisa barn som kommer utan vårdnadshavare med omedelbar verkställighet.

4.4 Stöd för återvändande
BO är positiv till utredningens förslag att stöd bör ges för att underlätta för dem som nekats uppehållstillstånd i Sverige, att frivilligt lämna landet. Det är bra att frivilligorganisationernas roll lyfts fram. Deras engagemang och kunnande i dessa frågor är mycket värdefullt. Det är dock viktigt att organisationerna får en given roll redan under planeringen av verkställigheten.

BO vill peka på ytterligare åtgärder som kan underlätta ett frivilligt återvändande. Det är av stor vikt att besluten om ut- eller avvisning motiveras på ett sådant sätt att de berörda personerna så långt det är möjligt förstår motiven till beslutet. Därutöver är det nödvändigt med riktade stödinsatser, t.ex. i form av krisstöd, när besluten delges. Här menar BO att det idag finns stora brister.

5.2 Institutet ny ansökan
BO är mycket kritisk till utredningens förslag att Utlänningsnämnden ska kunna vilandeförklara en ny ansökan om uppehållstillstånd om personerna håller sig gömda. Att införa en sådan generell bestämmelse kan strida mot art 3 i barnkonventionen som innebär att barnets bästa skall sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet.

Att vara gömd innebär stora påfrestningar för alla, men framförallt för barnen. Många undersökningar bl.a. från Socialstyrelsen visar att barnen psykiskt far mycket illa genom att hållas gömda (SoS rapport 1994:8 Gömd - om barn som hålls gömda för att slippa avvisning). En bidragande orsak till att barnen far illa är också att föräldrar inte orkar upprätthålla sitt föräldraskap efter flera års väntan på uppehållstillstånd. Barnen tvingas i stället ta över föräldrarollen gentemot sina yngre syskon. Barnen saknar också ofta organiserade aktiviteter, de får inte gå i skola eller förskola och de kan heller inte vistas ute och leka med jämnåriga.

BO menar att ett välfärdssamhälle som Sverige aldrig ska acceptera att det finns barn som lever under så svåra förhållanden som gömda barn gör. Naturligtvis tar föräldrarna på sig ett stort och tungt ansvar genom att gömma sina barn, men enligt barnkonventionen befriar det inte på något sätt myndigheterna från deras ansvar. BO anser att myndigheterna har ett ansvar för att dels i möjligaste mån försöka förhindra att människor gömmer sig och dels att begränsa skadeverkningarna för de barn som drabbas om de trots allt befinner sig i en sådan situation.

BO menar att förslaget, att vilandeförklara nya ansökningar, inte kommer att leda till att färre personer väljer att gömma sig. Dessutom finns det en uppenbar risk att förslaget kommer att innebära att den tid som familjer håller sig gömda kan komma att bli allt längre. BO anser att om ett barns psykiska eller fysiska hälsa bedöms vara i fara, så måste en ny ansökan kunna prövas av myndigheterna oavsett om familjen håller sig gömd eller inte.

7.4.4 Inre utlänningskontroll
Utredningen föreslår flera skärpningar av den inre utlänningskontrollen. Bl.a. föreslås att sådan kontroll ska kunna få vidtas även om det inte finns anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig i Sverige. BO menar att det finns uppenbara risker med att införa sådana regler. Dels är det en rättssäkerhetsfråga, att man utan anledning eller orsak inte ska behöva utsättas för polisiärt ingripande, men framförallt är det en fråga om signaler från samhällets sida. Det går inte att komma ifrån att lagar och regler också har en attitydpåverkande roll. Att sända ut signaler om obefogad kontroll av människor med utländskt utseende går stick i stäv mot det integrationsarbete och arbete mot främlingsfientlighet som bedrivs.

7.4.7 Underrättelseskyldighet för vissa myndigheter
BO är kritisk till förslaget att socialnämnd och skolstyrelser får en utökad underrättelseskyldighet till polismyndighet och Statens invandrarverk. Tvärtom anser BO att socialnämndens underrättelseskyldighet på detta område bör tas bort, eftersom den kan leda till att barn som befinner sig i en svår situation och far illa inte får det stöd de behöver. Med vetskapen om att de riskerar att bli anmälda vågar familjerna som gömmer sig oftast inte ha någon kontakt med myndigheterna. BO menar att de motiv som ligger bakom att man inom hälso- och sjukvården inte har någon sådan underrättelseskyldighet även är giltiga inom socialnämndens ansvarsområde. Man måste också komma ihåg att det kan vara fråga om mycket utsatta barn, t.ex. barn som misshandlats.

BO vill erinra om att gömda barn, enligt art 2 i barnkonventionen, även omfattas av barnkonventionens rättigheter. FN:s övervakningskommitté har fört följande resonemang. Barnkonventionen är internationell också i den meningen att vederbörande myndigheter har ett ansvar för alla barn vars situation de har inflytande över. Detta gäller självfallet medborgare, men också andra barn som har anledning att vara i landet såsom t.ex. statslösa barn som har uppehållstillstånd eller asylsökande barn. Barn som inte borde vara i landet (T.ex. ett barn som fått sin asylansökan avslagen men ändå stannar i landet) har också vissa rättigheter. Den begränsning som kan accepteras är långsiktigt inriktade vårdinsatser eller utbildningsgångar som förutsätter att barnet stannar en längre tid. BO anser därför att det är viktigt att regeringen tydligt definierar sitt ansvar för barn som befinner sig illegalt i Sverige.

I beredningen av detta ärende har också byrådirektören Lisbeth Thurnell deltagit.

Louise Sylwander
Barnombudsman

Helen Westlund
Jurist