På väg mot det trafiksäkra samhället, Ds 1997:13

Enligt lagen (1993:335) om barnombudsman skall BO bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).

BO har, enligt vår instruktion, i uppdrag att ta initiativ till samordning och utveckling av samhällets förebyggande insatser inom området barns och ungdomars säkerhet. Trafiken orsakar de flesta dödsolyckorna bland barn, begränsar deras rörelsefrihet och miljöeffekterna hotar deras hälsa. Därför ser BO med förvåning på att inte vara en remissinstans för föreliggande promemoria.

I riksdagens trafiksäkerhetsmål är barn en prioriterad grupp. I Vägverkets verksamhetsdirektiv framgår att enligt barnkonventionen har barnen en särställning. Hänsynen till barnen kräver därmed att man vid alla beslut som påverkar barnen sätter deras rörelsefrihet, miljö och säkerhet främst.

Det svenska barnsäkerhetsarbetet kännetecknas av att det utgår från barns behov av en både säker och stimulerande miljö. Leken måste gå hand i hand med säkerheten. Barn måste ha rätt till en uppväxtmiljö som tillåter lite blåmärken och kanske ett benbrott utan att de ska riskera att dö eller skadas svårt i olycksfall. Nollvisionen har alltså hela tiden genomsyrat det svenska barnsäkerhetsarbetet.

BO fick sent kännedom om promemorian vilket gör att den korta tid som återstår av remisstiden begränsar BO:s möjligheter att ge ett mer omfattande svar. BO tillstyrker förslagen i huvudsak men vill särskilt kommentera några av förslagen.

6.2 Hastighetsgränser inom tättbebyggt område.
Promemorians bedömning att den verkliga hastigheten inom tättbebyggt område bör, med utgångspunkt från nollvisionens åtgärdsstrategi, uppgå till högst 30 kilometer i timmen inom de delar där gående och cyklister blandas med biltrafik, s k blandtrafik. BO ställer sig undrande inför en sådan bedömning. Enligt resultaten från studier i Zürich och USA, som refereras på sidan 58, skulle fotgängare löpa 10 procents risk att dödas vid en påkörningshastighet om 30 kilometer! Bland dessa 10 procent återfinns, enligt BO:s erfarenhet, flest barn och äldre. Ålder och kön spelar stor roll när det gäller att tåla yttre våld. Enligt nollvisionens synsätt får inget yttre våld nå människan i samband med en trafikolycka med sådan energi att det riskerar att döda eller skada henne allvarligt. BO anser därför att om trafiksäkerhetsarbetet ska utgå från människans begränsningar, måste det lilla barnet i detta sammanhang vara utgångspunkt vid bedömning av nollvisionens åtgärder.

BO ser rent generellt positivt på förslaget om 30 kilometer i timmen med tanke på de äldre barnen och ungdomarna. Men hyser oro för att en sänkning av hastigheten till maximalt 30 kilometer kommer att innebära att inga andra åtgärder görs för att ge de yngre barnen en trygg och säker närmiljö. Små barn klarar inte av en miljö med biltrafik. Föräldrarnas oro för att deras barn ska bli påkörda, även vid 30 kilometer, gör att de begränsar barnens rörelsefrihet. Barnen får vistas mer inomhus och vänta på att bli följda eller skjutsade till kompisar och aktiviteter. Av detta följer att barnens närmiljö måste i största möjliga mån vara fri från biltrafik.

6.3 Krav på obligatorisk användning av cykelhjälm.
BO förordar en lag om obligatorisk användning av cykelhjälm. Under 15 års tid har stora resurser lagts ner på att öka cykelhjälmsanvändningen genom bl a information, utbildning och subventionering av priset på cykelhjälmar. Även om utvecklingen visar på en uppåtgående trend så uppskattas resultaten från den senaste mätningen för en representativ totalnivå endast vara ca 17 procents användning av cykelhjälm. När det gäller barn under tio år uppgår användningen till 45 procent. Att cykelhjälmen har en stor skadereducerande effekt kan tydligt avläsas genom det minskade antalet omkomna cyklister bland förskolebarn. Men för barnens säkerhet är även utformningen av miljön ytterst viktig för att öka barnens möjlighet att kunna cykla på ett tryggt och säkert sätt.

BO anser att om målet inför år 2000, om endast två och ett halvt år, ska vara 80 procents användning av cykelhjälm, måste det redan nu fastställas ett datum om krav på obligatorisk användning av cykelhjälm. Detta måste naturligtvis kombineras med kraftfulla centrala och lokala informationskampanjer och ett omfattande opinionsarbete för att få fler grupper engagerade.

6.4.5 Vägtrafikanternas kunskap i första hjälpen.
BO vill understryka vikten av att barn och ungdomar får en successivt uppbyggd kompetens för att kunna handla så adekvat som möjligt i nödsituationer. Det bör vara varje barns rätt att efter ålder och mognad få en sådan handlingsberedskap. BO har agerat på olika sätt i denna fråga och alltfler aktörer önskar i dag komma in i skolan för att ge barnen sådan kompetens. Flera, liksom BO, efterlyser någon form av samordning och kvalitetssäkring av denna verksamhet.

6.11 Nytt hälsomål.
I promemorian framgår att för ett nytt hälsomått skall kunna utgöra grunden för det framtida trafiksäkerhetsarbetet krävs att detta mått på ett precist och noggrant sätt kan definiera olika grad av verkliga hälsoförluster. BO anser att ett hälsomått inte enbart kan bygga på föreslagna komponenter, diagnos och prognos. Hälsobegreppet måste innehålla aspekter på hela välbefinnandet, såväl fysiskt, psykiskt som socialt. BO saknar barnperspektivet i promemorians syn på hälsa. Barn utsätts dagligen för stora hälsorisker i trafikmiljön. Förutom att de flesta dödsolyckorna bland barn orsakas av trafiken utsätts barn, som är särskilt känsliga, för avgaser och buller och de känner sig ofta otrygga och rädda när de ska ta sig till olika ställen. Därtill kommer föräldrars oro som ytterligare begränsar barnens möjligheter att leka och utforska sin omgivning.

Louise Sylwander
Barnombudsman

IngaLill Söderqvist
Byrådirektör