Remissyttrande över betänkandena Barnpornografifrågan, Innehavskriminalisering m.m. (SOU 1997:29) och Grundlagsskydd för nya medier (SOU 1997:49).

Enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman skall BO bevaka frågor som angår barns ochungdomars rättigheter och intressen.

Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förentanationernas konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen). Med barn avses enligt konventionen varje människa under 18 år.

Sammanfattning
BO avstyrker den modell utredningens majoritet föreslår när det gäller grundlagsändringar. BO tillstyrker de modeller, alternativ C och reservanterna Margareta Israelssons och Göran Magnussons förslag, som utmönstrar barnpornografi ur grundlagarna.

BO tillstyrker att:

- Aktiv befattning med barnpornografi förbjuds. Dock bör barnpornografibrottet i sin helhet flyttas till 6 kapitlet brottsbalken om sexualbrott.
– Det införs en straffbestämmelse för grovt barnpornografibrott. Nivån som föreslås för att brottet ska bedömas som grovt är dock för hög.
– Oaktsamma handlingar ska bestraffas i yrkesmässig verksamhet.
– Innehav av barnpornografi kriminaliseras i brottsbalken. Dock bör det inte göras någon begränsning till att endast omfatta bilder med sexuell innebörd av verklighetstrogen karaktär.
– Det införs en ny lag om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi.
– Det införs en särskild preskriptionsregel även för sexuellt ofredande. Dock bör ingen begränsning göras till att förövaren är en person under vars fostran barnet står.
– Det införs en uttrycklig åldersgräns i bestämmelsen om barnpornografibrott.

6.2 Aktiv befattning med barnpornografi bör förbjudas
BO är positiv till den föreslagna kompletteringen av brottsbalken 16:10a, att aktivbefattning med barnpornografi bör förbjudas. Dock menar BO att barnpornografibrottet i sin helhet borde flyttas från 16 kap till 6 kap brottsbalken om sexualbrott. Det förefaller otidsenligt att barnpornografi fortfarande betraktas som ett brott mot allmänordning i likhet med brott som upplopp eller störande av förrättning eller allmän sammankomst. Man skulle således kunna säga att tyngden i svensk lagstiftning ligger vid att allmänheten bör förskonas från att behöva se barnpornografi (jfr. prop.1986/87:151 s 101 f). I Norge däremot är barnpornografi infört i strafflagen i direktanslutning till övriga sexualbrott (Norske Straffeloven 19 kap 211 §). Enligt BO:s mening borde det vara den kränkning som barnpornografibrottet innebär av det enskilda barnet som fokuseras i lagstiftningen. Att placera barnpornografibrottet i 16 kapitlet innebär en felaktig signal från samhället om vilken typ av brott det är fråga om. Barnets behov av skydd måste sättas i centrum och inte allmänhetens behov av ordning.

6.3 En särskild straffskala för grova brott
BO tillstyrker att det införs en straffbestämmelse för grovt barnpornografibrott i särskilt allvarliga fall. För att ett brott ska bedömas som grovt föreslår utredningen att det ska ha bedrivits i stor omfattning och i vinstsyfte samt avsett bilder i vilka det framstår som om barn utsätts för synnerligen smärtsamt våld. Det är i betänkandet oklart om vart och ett av dessa kriterier krävs för att brottet ska bedömas som grovt. BO är av den uppfattningen att vart och ett av kriterierna i sig borde räcka.

BO ställer sig tveksam till begreppet synnerligen smärtsamt våld. Det är ett nytt begrepp som tidigare inte förekommit i lagstiftningen, och det finns risk att det kan vara svårt att tillämpa och tolka. BO menar att man istället borde utnyttja de begrepp som redan idag används. Ett sådant uttryck skulle kunna vara om "bilderna är särskilt hänsynslösa eller råa" (jf 6:1 3 st BrB). Vidare anser BO att man med begreppet synnerligen smärtsamt våld satt nivån för det grova brottet alltför högt. I specialmotiveringen anges t.ex. att det inte är tillräckligt, för att ett brott ska bedömas som grovt, att ett barn som ännu inte nått en sådan utveckling att det har kroppsliga förutsättningar härför utsätts för ett samlag aven vuxen person. BO menar att en sådan bedömningsgrund är alltför sträng. Om ett litet barn utsätts för ett övergrepp på redovisat sätt är det enligt BO:s mening så allvarligt att det måste konstituera ett grovt brott.

6.4 Även oaktsamma handlingar bör bestraffas i yrkesmässig verksamhet
BO tillstyrker förslaget att även oaktsamma handlingar ska vara straffbara om de företas i någon form av yrkesmässig verksamhet eller i förvärvssyfte. Det är positivt att ett ansvar för att kontrollera pornografin, dvs att den avbildade personen inte är under 18år, åläggs de som bedriver yrkesmässig verksamhet.

6.5 Även innehav av barnpornografi bör straffbeläggas
BO välkomnar utredningens förslag att innehav av barnpornografi ska kriminaliseras. Enligt BO:s mening finns det däremot ingen anledning att göra den begränsning som utredningen föreslår, att innehavsförbudet endast ska omfatta bilder med sexuellinnebörd av verklighetstrogen karaktär. Detta särskilt som utredningen inte redovisar några skäl för denna begränsning, jämfört med den vidare definition som finns vid aktiv befattning med barnpornografi. Att ha olika definitioner på hur det straffbara området avgränsas för likartade brott riskerar att skapa tillämpningsproblem.

BO menar att det finns flera skäl att vid innehavsförbud använda den vidare definitionen. Det kan bli svårigheter att avgöra om en specifik handling har sexuellinnebörd eller inte. S.k. nudist- och poseringsbilder, som enligt utredningens förslag faller utanför det straffbara området, kan i vissa fall vara väl så avancerade i sexuellmening. Dessutom kan det vara som Peter Martens anför i sin rapport till utredningen. "Även om ett framställt bildmaterial inte visar en sexualakt mellan en vuxen och ett barn, eller om bilden inte ens är pornografisk i egentlig mening, kan omständigheterna kring framställningen vara djupt kränkande för det involverade barnet/barnen. Man vet inte med säkerhet under vilka omständigheter en bild av pornografisk karaktär där barn och ungdomar agerar som modeller har kommit till stånd. Det torde vara ganska sannolikt att bildupptagningar är ett led i en längre process av övergrepp mot dessa barn och ungdomar. Bildmaterialet används sedan av personer med pedofil läggning för att stimulera fantasin vid sexuell självtillfredsställelse. Några pedofiler kan kanske använda materialet i syfte att skapa en sexuellt laddad atmosfär i umgänget med barn"

Vidare menar BO att barnpornografi, förutom den kränkning den innebär för det enskilda barnet, också är en kränkning mot barnen som grupp. Detta anfördes också av departementschefen som ett motiven för kriminalisering av framställning och spridning av barnpornografi (prop 1978/79:179 s 8f).

Sammantaget gör detta att även vissa nudistbilder eller tecknade bilder enligt BO:s mening, på motsvarande sätt som vid framställning och spridning av barnpornografi, bör omfattas av innehavsförbudet. Det kan också konstateras att utredningens genomgång av internationella förhållanden visar att många länder, bland dem Norge, Belgien, Storbritannien, USA och Kanada, har den vidare definitionen vid innehavsförbud.

6.6 Införsel och utförsel av barnpornografi bör förbjudas
BO tillstyrker att det införs en ny lag om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi.

6.8 En särskild preskriptionsregel även för sexuellt ofredande
BO tillstyrker den föreslagna kompletteringen av 35 kap 4 § 2 st BrB att den särskilda preskriptionsregeln även ska omfatta sexuellt ofredande förövat mot barn under 15 år. Däremot anser BO att det inte finns någon anledning att göra någon skillnad på, vilket utredningen föreslår, om ofredandet gjorts av en person under vars fostran barnet står eller någon annan. För att motivera sin begränsning hänvisar utredningen till en undersökning man gjort. Av denna undersökning menar man att det framgår att den barnpornografi som är i omlopp i stor utsträckning är producerad inom en familj eller i andra relationer där den vuxne intar en överordnad ställning gentemot barnet. BO ställer sig tveksam till detta. En annan slutsats redovisas i boken "Barn som inte berättar, om att utnyttjas i barnpornografi", utgiven av Rädda Barnen. Av en undersökning med10 barn som identifierats i beslagtaget barnpornografiskt material, varav flera av filmerna inte hade kommit i omlopp, framkom att det endast var två barn som hade utnyttjats av någon som hade tillsyn över dem. För de tio utnyttjade barnen varierade utnyttjandeperioden från ett tillfälle till åtta år. Sammantaget menar BO att det är fel att göra en sådan begränsning som utredningen föreslår.

7 Införande av en uttrycklig åldersgräns
BO tillstyrker förslaget om att det i bestämmelsen om barnpornografibrott föreskrivs att med barn avses en person under 18 år eller en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad. BO välkomnar en sådan uttalad 18- årsgräns som då står i överensstämmelse med barnkonventionens artikel 1.

BO menar däremot när det gäller ansvarsfrågan att kravet på uppsåt vad beträffar ålder eller pubertetsutveckling kan innebära svåra bevisproblem, och att det i praktiken därför riskerar att bli en verkningslös regel. BO anser att det därför är motiverat att överväga införandet av en regel på motsvarande sätt som i BrB 6:11, som innebär attansvar för gärning som begås mot någon under viss ålder skall ådömas även den som inte insåg men hade skälig anledning anta att den andre ej uppnått sådan ålder.

11 Alternativa lagtekniska lösningar
BO:s utgångspunkter
Barn som utnyttjas i pornografiska filmer faller först offer för brottsliga handlingar. Barnets lidande upphör emellertid inte där. Förutom de djupa sår som övergreppen lämnar efter sig, tvingas de utnyttjade barnen också att leva med vetskapen om att dokumentationen av kränkningarna lagligt kan innehas av pedofiler eller andra. Innehavarna av filmerna är idag trygga i vetskapen om att de är immuna mot åtal. BO står fast vid sitt ställningstagande, som tidigare framförts vid flera tillfällen till utredningen, att innehav av barnpornografi måste kriminaliseras. BO vill dock i sammanhanget framhålla att det inte räcker med att enbart lagstifta om ett sådant förbud. För att förbudet skall bli verkningsfullt krävs det också metod- och kompetensutveckling samt resursförstärkning hos rättsväsendet, framförallt hos polis-och tullmyndigheterna.

När det gäller utformningen av ett sådant innehavsförbud menar BO att följandefaktorer är viktiga och bör beaktas.

– Förbudet måste ge ett effektivt skydd för barnen. Det måste vara utformat på ett sådant sätt att möjligheterna att kringgå detsamma begränsas så mycket som överhuvudtaget är möjligt.

– Innehavsförbudet bör omfatta alla medier. En innehavskriminalisering kan inte utformas så att det bara täcker in de media där barnpornografi framställs idag. Eftersom det finns anledning att tro att aktörerna på barnpornografimarknaden ändrar sittbeteende efter gällande lagstiftning, och att det sannolikt kommer att utvecklas nya tekniker och medier för spridning av barnpornografi, är det nödvändigt att förbudet blir heltäckande så att det innefattar alla tänkbara media.

– Förbudet bör inte bara avse bilder som förutsätter brott, utan även gälla för t.ex. verklighetstrogna bilder och teckningar.

– Förbudet bör vidare utformas så att det blir så praktiskt som möjligt att tillämpa. Bland annat måste motivuttalandena vara så klargörande och entydiga som möjligt. Det är vidare viktigt att kompetensfördelningen mellan de rättsliga aktörerna är tydliga. Det får inte föreligga några oklarheter om vem, av t.ex. åklagare eller JK, som är behörig att agera i varje enskild situation.

– I likhet med förbudet mot spridning av barnpornografi bör det även vid innehav vara så att försvarliga gärningar är undantagna.

BO:s ställningstagande
När det gäller frågan om ett införande av innehavsförbud står två viktiga intressen mot varandra. Å ena sidan barnets behov av skydd mot integritetskränkningar och å andrasidan behovet av att värna om yttrandefriheten som lagts fast i grundlagen. Vad gäller avvägningen mellan dessa intressen anser BO att förre Justitiekanslern Johan Hirschfeldt ställer frågan på sin spets i JK:s yttrande över departementspromemorian(Ds 1993:80) Ökat skydd för barn - ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp m.m. ”Men dessutom måste beaktas att vad som framför allt bär upp det konstitutionella skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna är ett levande engagemang hos medborgarna för de värden för vilka dessa fri- och rättigheter är ett uttryck (prop.1986/87:151 s.320) Häri ligger att de aktuella grundlagarnas regler måste förstås av och vara förankrade hos människorna annars kan deras legitimitet allvarligt skadas. (egenbetoning). Detta kan vara ett viktigt skäl att beakta när statsmakterna nu står införöverväganden om innehav av barnpornografi skall kriminaliseras eller inte."

BO konstaterar att det för det absoluta flertalet svenskar är stötande och svårt att förstå att innehav av barnpornografiska bilder ska skyddas av grundlagen. Det visar inte minst den starka opinion och de många namnunderskrifter som samlats in till stöd fören kriminalisering. BO menar att detta är ett starkt argument mot att överhuvudtaget ge grundlagsskydd för barnpornografiska bilder.

Mot denna bakgrund stöder inte BO majoritetens förslag. En annan nackdel med förslaget är att det enbart träffar material som inte är utgivet, vilket kan få till följd att man använder sig av bulvaner. Detta kan innebära problem ur bevissynpunkt. Ingripanden kan försvåras och/eller omöjliggöras. Om man använder sig av bulvaner blir materialet(till dess bulvanskapet är visat) att anse som utgivet och åtnjuter därmed grundlagsskydd. Utredningens förslag har vidare kvar censurförbudet och rättsväsendet kan därför inte ingripa innan bilder och filmer med utgivningsbevis är spridda.

Enligt BO:s mening är det ingen av de i betänkandet presenterade modellerna som uppfyller samtliga de faktorer som BO anser bör beaktas. De förslag som ligger närmas tär modell C samt det som framförts av reservanterna Margareta Israelsson och Göran Magnusson. Dessa förslag ligger också delvis i linje med professorerna Madeleine Leijonhufvuds och Wiweka Warnling-Nereps modell. BO anser att en stor fördel med alternativ C och reservanternas förslag är att dessa lyfter ur barnpornografibrottet urgrundlagarna, vilket är en viktig markering från samhället sida. Detta innebär också attfrågan kan få en långsiktig lösning, och inte behöver aktualiseras var gång ny mediateknik införs. Vidare innebär förslagen att de träffar samtliga idag aktuella medier.

BO anser att det är en viktig markering från regering och riksdag att Sverige varken accepterar sexuella övergrepp eller någon form av befattning med dess visuella avbild. Efter den debatt som pågått under flera år och det långa utredningsarbete som nedlagts, är det nu av yttersta vikt att frågan om innehavsförbud får en både bra och långsiktigt lösning.

14.7.5 Utbildning
BO instämmer i att det är angeläget att polisutbildningen ger erforderligt utrymme för ämnet sexuella övergrepp mot barn. BO anser dock att det inte bara är kontaktgruppen som bör få fortlöpande utbildning utan att det även ska gälla för de poliser som arbetar med sexualbrott mot barn. I sammanhanget ska det också betonas att en viktigförutsättning för att poliserna ska kunna utföra ett bra arbete är att de har tillgång tillhandledning.

Grundlagsskydd för nya medier
Betänkandets huvudfrågor ligger vid sidan av BO:s normala verksamhetsområde varför BO endast vill göra följande kommentar. Med hänvisning till vad som ovan anförts om utformningen av innehavsförbudet avstyrker BO mediekommitténs förslag i detta avseende. Om barnpornografi utmönstras från det grundlagsskyddade området skulle man slippa de svåra gränsdragningarna som kan bli följden av Mediekommitténs förslag.

I beredningen av dessa ärenden har också handläggaren Concetta Taliercio deltagit.

Louise Sylwander
Barnombudsman

Helen Westlund
Jurist