Remissyttrande över betänkandet (SOU 1997:82) Lika möjligheter

Enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman skall BO bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen.

Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen).

BO har tidigare i flera sammanhang, och senast i remissvaret på invandrarpolitiska kommitténs slutbetänkande, påpekat nödvändigheten av att en särskild kartläggning görs rörande invandrarbarnens situation. Detta är en förutsättning för att relevanta förslag till åtgärder ska kunna läggas fram när det gäller hur barn och unga med icke svensk etnisk tillhörighet ska ges bra möjligheter till en fullgod integration i det svenska samhället. BO menar att betänkandet är alltför inriktat på de vuxna och att det saknar ett barnperspektiv. De analyser och förslag som redovisas blir därför inte heltäckande, eftersom en så stor grupp av människor lämnats utanför.


3.6.2 Övergripande mål för alla
BO anser att den övergripande målsättningen i alltför hög grad fokuserar på vuxna invandrare. Utredningen uppger visserligen att målformuleringen gäller för alla nyanlända invandrare, men för att det ska bli helt trovärdigt menar BO att barn och unga och deras behov tydligt måste lyftas fram. Detta skulle kunna göras genom ett tillägg till den föreslagna formuleringen på följande sätt. "En introduktion syftar till att ge alla nyanlända invandrare bästa möjliga förutsättningar att utvecklas, leva, studera och arbeta i Sverige på likvärdiga villkor med landets infödda invånare."


3.6.4 Mål avseende kunskaper om svenska samhällsförhållanden
BO vill framhålla att det också är viktigt att barn och unga efter ålder och mognad, genom skola och förskola skall ha grundläggande kunskaper om svenska samhällsförhållanden och om medborgerliga fri-, rättig-, och skyldigheter.


3.6.6. Mål avseende delaktighet i samhällslivet
Det är anmärkningsvärt, menar BO, att ett mål avseende delaktighet i samhälls- och föreningslivet endast omfattar de vuxna invandrarna. Av Invandrarverkets utvärdering och analys av flyktingmottagande, Individuell mångfald (s 127) framgår bl.a. "att invandrarbarnen inte besöker fritidsgårdarna lika ofta som svenska barn och ungdomar. Detta kan kanske förklaras av föräldrarnas skeptiska inställning till fritidsgårdarna. (...) För språkinlärning och förståelse av de svenska kulturkoderna är det avgörande om barnen under sin fritid vistas i svenska miljöer eller inom den egna etniska gruppen. Flyktingbarn som umgås med svenska barn på fritiden har mycket gratis eftersom de snabbt kommer i kontakt med både det nya språket och de svenska koderna. I de fall barnen regelmässigt vistas i osvenska miljöer krävs större ansträngningar att inom introduktionsprogrammet försöka förmedla svenska fritidssysselsättningar som ett alternativ.". BO anser att det är uppenbart när det gäller föreningslivet att det särskilt är barnen och ungdomarna man bör prioritera, varför målet även måste omfatta dem.


3.6.7 Mål avseende barn och ungdomar
BO menar att det angivna målet att invandrarbarnen skall kunna delta i normal förskole- och skolverksamhet är för vagt och allmänt hållet. En tydligare formulering skulle kunna vara "skall innehålla sådana stödjande insatser att de på likvärdiga villkor kan delta i normal förskole- och skolverksamhet". Det har hittills visat sig att det finns stora variationer i kommunernas satsningar på invandrarbarnen. För att försäkra sig om att alla kommuner har en tillfredsställande nivå, och att alla barn ges lika goda möjligheter, menar BO att det är också är nödvändigt att i förarbetena ge en tydlig nivåangivelse av vilka insatser som krävs av respektive kommun. En sådan precisering ligger också linje med artikel 2 i barnkonventionen vilken bl.a. innebär att barn oavsett bakgrund skall ha lika rätt till utbildning, sjukvård etc.

I betänkandet anges att en introduktion normalt högst får ta två år. Dock får man inte glömma bort att insatser på längre sikt också är mycket viktiga och speciellt när det gäller barn, varför det även måste finnas en flexibilitet i systemet. BO anser att särskilda insatser för barn skall kunna ges inom ramen för invandrarpolitiken under hela uppväxten. Behovet av insatser kan visa sig efter en längre tid i Sverige. I många fall möter barn med ickesvensk etnisk tillhörighet samhället först när de börjar skolan, även om de vistats mer än fem år i Sverige.


3.7 Förslag till riktlinjer
BO anser att förslagen om riktlinjer i alltför hög utsträckning tar sikte på de vuxna invandrarna. Förslagen bör kompletteras med riktlinjer även för de myndigheter som ansvarar för verksamheter riktade till barn och unga. Som ovan redogjorts för under punkt 3.6.7 är det viktigt att bättre preciseringar görs när det gäller insatser för barn och unga. Detta skulle delvis kunna ske genom att det utarbetas riktlinjer för bl.a. Skolverket, Socialstyrelsen och landstingen.


3.7.2 Riktlinjer avseende Invandrarverket
I förslaget anges att handlingsplanerna skall upprättas i samråd med den enskilde. Eftersom handlingsplaner även skall upprättas för barn är det viktigt att den unga människan löpande hålls informerad på ett sätt som är anpassat efter den unges ålder och mognad samt också bereds möjlighet att uttrycka sin uppfattning om planen. Detta är en grundläggande princip i barnkonventionen. Artikel 12 stadgar "Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad". Därför bör det av förslaget framgå att samråd skall ske med barnet efter ålder och mognad, och i förekommande fall med dess vårdnadshavare.


3.7.3 Riktlinjer avseende kommuner
BO menar att det är viktigt att introduktionsplanerna bör ge en helhetssyn på barnets situation och vara sektorsövergripande. Frågor som bör beaktas är t.ex. barnets hälsa, utvecklingsnivå, utbildning och sociala situation. Vid upprättandet av de individuella introduktionsplanerna bör kommunerna samarbeta med barnen och deras föräldrar. Man bör även eftersträva tvärsektoriellt samarbete mellan olika kommunala och landstingskommunala verksamheter för introduktion av invandrarbarnen. Så har t.ex. skett i Uppsala, som har en särskilt Barnmottagningsgrupp, där olika offentliga sektorer och kompetenser samverkar i samband med introduktion av invandrarbarn i kommunen.

När det gäller förslaget att kommunen ska uppmärksamma nyanlända invandrares hälsoproblem menar BO att det är viktigt att lyfta fram barnens särskilda behov. Solvig Ekblad, verksam inom Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) påtalar behovet av att synliggöra flyktingbarnen i mottagningsprocessen för att man snabbt ska kunna fånga upp och kartlägga de speciella behov som dessa barn har. (Exil och hälsa. Frisk- och riskfaktorer i mötet mellan Sverige och de bosniska flyktingarna, 1996) Vidare konstaterar Socialstyrelsen i sin rapport (Socialstyrelsen 1995:5)om invandrares hälsa och sociala förhållanden, att invandrare inklusive flyktingar är en riskgrupp för ohälsa, samt att gruppen flyktingbarn tycks bli allt mindre uppmärksammade.


7.4 Förslag rörande DO
Sverige har sedan länge ett system med ombudsmän som är respekterat över hela världen. Ombudsmännen har bl.a. till uppgift att värna om olika grupper i samhället t.ex. barn, kvinnor, handikappade och invandrare. Med detta förslag minskar DO:s betydelse på ett avsevärt sätt. BO anser det vara viktigt att värna om ombudsmännens självständigt, kritiskt bevakande och opinionsbildande roll. Både gentemot regering och riksdag men även gentemot myndigheter och andra. När det gäller DO är detta särskilt viktigt eftersom många rapporter under senare tid och nu senast en rapport från centrum för invandringsforskning (CEIFO) visar att trakasserier och hot mot ungdomar med utländsk bakgrund är ett stort problem. Därför behövs insatser av DO mer än någonsin.


8.8 Kompetensfrågor hos den nya myndigheten
För närvarande finns ingen särskild tjänst som ansvarar för nyanlända invandrarbarns behov vare sig på Inrikesdepartementet eller Statens Invandrarverk. För att de asylsökande och invandrade barnens mottagning och introduktion ska kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt bör sådana särskilda funktioner inrättas inom respektive myndighet och departement. I samband med den nu förestående omorganisationen av myndighetsstrukturen är det viktigt att tillföra sådan kompetens redan från start.


11. Kommentarer till författningsförslagen


I betänkandet anges att "det säger sig självt" att introduktionsplaner för barn ofta kan vara av enklare beskaffenhet. Detta är ett påstående som BO har svårt att förstå. Tvärtom är det väl så att det säger sig självt att det är väl så viktigt att satsa på barnen och att stor vikt måste läggas på genomarbetade och bra introduktionsplaner.

I beredningen av detta ärende har också byrådirektören Lisbeth Thurnell deltagit.

Louise Sylwander
Barnombudsman

Helen Westlund
Jurist