Yttrande över betänkandet (SOU 1998:40) Brottsoffer. Vad har gjorts? Vad bör göras?

Enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman skall BO bevaka frågor som angår barns och ungas rättigheter och intressen.

Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. Med barn avses enligt konventionen varje människa under 18 år.

Inledning
BO menar att betänkandet genomgående saknar ett barnperspektiv, då kommittén inte tagit upp specifika frågor som berör barn. Sverige har ratificerat barnkonventionen och är därmed bunden av att se till att den implementeras på alla nivåer i samhället. Barnkonventionens artikel 3 anger att man vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ ska se till att barnets bästa kommer i främsta rummet. I en utredning som denna kan man därför inte välja att inte behandla barn specifikt.

Under 2.2. i utredningen anges visserligen att kommittén är medveten om att det finns vissa grupper av brottsoffer, t.ex. barn, som kan kräva särskilda överväganden och åtgärder, men att man trots detta inte gör särskilda överväganden beträffande vissa grupper av brottsoffer. BO menar dock att man i enlighet med barnkonventionen måste titta speciellt på hur barn drabbas av olika beslut och åtgärder.

För att ytterligare understryka vikten av ett barnperspektiv vill BO påpeka att regeringen i propositionen 1997/98:182, Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter, föreslagit att barnperspektivet ska finnas med i alla utredningsdirektiv. BO är medveten om att det inte fanns något särskilt uttalat om barnperspektiv i direktiven till Brottsofferkommittén, men menar ändå att barnkonventionen redan nu ställer krav på detta.

4.2.2. Information till brottsoffer
BO delar kommitténs åsikt att det är viktigt att den som drabbats av brott får information om vilka möjligheter det finns att få hjälp. BO anser dock att informationen, som ska ges till barn och unga, måste utformas på ett speciellt sätt. Det är för många en omskakande upplevelse att utsättas för brott. Ett barn som utsätts för brott har svårare att förstå det rättsliga förloppet. Det är av yttersta vikt att barnet får det stöd och den hjälp som barnet är i behov av. Därför är det viktigt att det bl.a. finns lämplig information för barn från cirka 12 år och uppåt. Dessutom är det självklart väsentligt att vårdnadshavaren får speciell information om vad man ska tänka på när ett barn är målsägande.

BO vill i detta sammanhang nämna en konvention, European Convention on the Exercise of Children´s Rights, som utarbetats inom ramen för Europarådet. Den har signerats av Sverige och diskussioner pågår om eventuellt ratificerande. Konventionen behandlar framförallt barns rätt att komma till tals i rättsliga processer. Det poängteras särskilt att det måste finnas tillgång till relevant och bra information, som anpassas efter ålder och mognad, för att barnet ska kunna utnyttja sin rätt att komma till tals.

4.3.5. Besöksförbud måste avpassas efter parternas förhållanden
BO delar kommitténs åsikt om att besöksförbud måste beslutas med utgångspunkt från parternas specifika situation. Då parterna har gemensamma barn är det viktigt att det görs speciella övervägningar om hur besöksförbudet ska utformas.

Barnkonventionens artikel 9 slår fast att staten ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar, förutom i de fall då ett åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. I tredje punkten, samma artikel, anges att ett barn, som är åtskilt från ena eller båda föräldrarna ska ha rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna. Undantag från detta får endast göras om det är förenligt med barnets bästa.

4.5.4. Målsägandebiträden och stödpersoner
BO stödjer kommitténs förslag angående förordnande av målsägandebiträde och stödperson. BO anser vidare att det är av yttersta vikt att man, då barn och unga är målsäganden, utser personer som är speciellt lämpade för uppgiften. Framförallt stödpersonen måste ha kunskap om barns och ungas reaktioner vid svåra situationer. Då barn och unga är målsägande kan en närstående eller någon annan person, som barnet har förtroende för, med fördel utses som stödperson. Förutsättningen för detta är självklart att personen i fråga anses vara lämplig för uppgiften.

Barn och unga är generellt mer utsatta i en rättsprocess. För många barn och unga kan det vara mycket skrämmande att svara på frågor i en obekant miljö och inför främmande människor. BO menar därför att barn och unga vid behov ska kunna få hjälp av en stödperson, även om brottet i fråga inte är så allvarligt att fängelse kan bli påföljden.

I yttrandet över betänkandet SOU 1998:31, Det gäller livet, har BO anslutit sig till kommitténs förslag om behovet av information, råd och stöd för barn vars föräldrar söker hjälp eller vårdas för missbruk eller psykiskt funktionshinder, är svårt sjuk eller plötsligt dör. BO anser att detta förslag även är relevant för barn vars vårdnadshavare är brottsoffer. I en situation där en vårdnadshavare råkat ut för ett allvarligt brott kan förmågan att ge omsorg och vårdnad till barnet försämras. Barnet kan därför också vara i behov av en stödperson. Dessutom händer det att barn bevittnar den brottsliga handlingen, som begås mot vårdnadshavaren, och har på grund av detta behov av extra stöd och hjälp. Mer om barn som vittnen nedan under rubriken särskilt yttrande om vittnesbiträden.

BO menar att ovan nämnda förslag kan ses som ett komplement till anmälningsplikten i 71 § Socialtjänstlagen och förstärka samhällets möjligheter att få kännedom om de barn som kan drabbas av svårigheter när föräldrarnas omsorgsförmåga sviktar eller är obefintlig.

I polislagens § 3 stadgas att polisen fortlöpande ska samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd. BO påtalade, i nämnda yttrande, och påtalar fortfarande vikten av att man i polisutbildningen lyfter fram skyldigheten att underrätta socialtjänsten och att man skapar rutiner kring hur informationen till socialtjänsten ska hanteras.

BO anser att om polisen gör bedömningen att man inte behöver kontakta socialtjänsten kan barnet, liksom vårdnadshavaren, ändå vara i behov av en stödperson. Vidare tycker BO att det trots socialtjänstens inkopplande kan finnas behov av en stödperson, eftersom en stödperson kan vara en person i barnets omgivning, som barnet redan har förtroende.

BO vill i sammanhanget nämna den promemoria som inkommit till BO från Justitiedepartementet angående särskilt målsägandebiträde för barn. Enligt BO stärker förslaget rättssäkerheten för underåriga som utsatts för brott av en närstående person.

4.6.7. Förbättrad information
BO delar kommitténs åsikt att det inom varje polismyndighet utses någon eller några personer som har ansvar för brottsofferfrågor. Dessutom, anser BO, att det är av yttersta vikt att dessa personer har kunskap om barns reaktioner och att de är speciellt lämpade för uppgiften. Personerna vid domstolarna, som föreslås ges utökade arbetsuppgifter rörande vittnen och målsäganden, bör enligt BO också ha speciell kunskap om barn och deras reaktioner.

4.7.2. Utbildning i brottsofferfrågor inom rättsväsendet
Liksom kommittén anser BO att det är av stort intresse att utbildningen i brottsofferfrågor förbättras inom hela rättsväsendet. BO vill dock poängtera vikten av ett barnperspektiv när man planerar och utför utbildningarna. Alla personer som arbetar inom rättsväsendet måste ha god kunskap om hur barn och unga kan reagera när de utsatts för eller bevittnat brott.

5.1.6. Utbildning för hälso- och sjukvårdens personal
Kommittén anger i sitt förslag att utbildningsinsatser för hälso- och sjukvårdspersonal ska innehålla även mer allmänna moment om brottsoffer än just de som föreslagits i propositionen Kvinnofrid, 1997/98:55. BO delar denna åsikt men anser, med bakgrund av det ökande antalet anmälningar av barn som utsätts för brott, att utbildningsinsatserna även bör behandla frågor som specifikt rör barn som drabbats av brott. Dessutom anser BO, liksom kommittén, att det är viktigt med rutiner inom hälso- och sjukvården för omhändertagande av brottsoffer och då framförallt av barn.

5.2.4. Utbildningsinsatser för personal inom socialtjänsten
Liksom ovanstående förslag bör även personal inom socialtjänsten få mer allmän utbildning om brottsoffer än det som anges i Kvinnofridsutredningen. BO delar även denna åsikt, men anser att en del av utbildningsinsatserna ska rikta in sig på barn som brottsoffer. Handlingsprogram och rutiner inom socialtjänsten är viktigt att det utarbetas och enligt BO bör detta ske med ett barnperspektiv.

8.6. Tillskott till brottsofferfonden
BO stöder förslaget men vill påpeka vikten av att pengarna även tillkommer organisationer vilka arbetar med barn som är brottsoffer.

10.12. Nationellt handlingsprogram för skydd av bevispersoner
BO stödjer förslaget men anser att även barn, som kanske inte direkt eller uppenbart är hotade, borde vara intressanta för försöksverksamhet med videoteknik. För många personer och då framförallt barn kan det upplevas som skrämmande att vittna i en rättssal.

Särskilt yttrande angående vittnesbiträden
BO stödjer det särskilda yttrandet om vittnesbiträde för vittnen i utsatta positioner och anser att barn som bevittnat en brottslig handling många gånger tillhör denna grupp.

Under 4.6.7. föreslår kommittén att man vid domstolarna ska utse personal som är ansvariga för att hjälpa målsäganden och vittnen. BO menar att detta förslag är bra men anser att barn som är vittnen kan behöva hjälp tidigare i processen. Målsägandebiträde och stödperson för målsäganden kan förordnas redan när förundersökning har inletts. Enligt BO bör ett vittnesbiträde för barn vid behov kunna utses vid samma tidpunkt. Detta vittnesbiträde blir då även som en slags stödperson för barnet under hela rättsprocessen.

Självklart ska frågan om vittnesbiträde ses i ljuset av det som ovan angivits under 4.5.4., d.v.s. om socialtjänsten kopplas in eller inte. Många gånger är det dock så att ett vittnesbiträde har en annan kompetens än vad socialtjänsten kanske har i frågor som rör själva vittnesmålet under rättegången. Därför kan ett barn som är vittne behöva stöd och hjälp från både socialtjänst och vittnesbiträde.

Avslutande kommentarer
Barnkonventionen tar sin utgångspunkt i det enskilda barnets rättigheter. Som tidigare nämnts anger barnkonventionens artikel 3, en av konventionens grundpelare, att man vid alla åtgärder som rör barn ska sätta barnets bästa i främsta rummet. I varje enskilt fall måste det göras en individuell bedömning av vad som är bäst för just detta barn i just denna situation. Den bästa lösningen för ett barn kan vara den sämsta lösningen för ett annat barn. Barnets ålder, mognad och förmåga att ta emot information och uttrycka sina åsikter varierar naturligtvis utifrån ålder och mognad. Därför vill BO framhålla att bedömningen huruvida barnet har behov av målsägandebiträde, stödperson, vittnesbiträde och/eller socialtjänst måste göras i varje enskilt fall.

Louise Sylwander
Barnombudsman

Sophia Ahlberg
vik. jurist