Yttrande över promemorian Särskilt målsägandebiträde för barn

Enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman ska Barnombudsmannen (BO) bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Med barn avses enligt konventionen varje människa under 18 år.

Allmänt
BO är i huvudsak positiv till de förslag som promemorian presenterar om en lag om särskilt målsägandebiträde. BO vill dock framhålla att förslagen ger upphov till en rad frågor rörande den praktiska tillämpningen. Därför menar BO att det måste tydliggöras vilka olika insatser som kan vara aktuella för barnet i situationer som denna. Ett sådant bredare perspektiv bör redovisas i propositionen. BO anser vidare att det är av stor vikt att en utvärdering av lagen görs inom en tvåårsperiod.

4.1 Reformbehovet
BO instämmer i bedömningen att den nuvarande lagstiftningen behöver kompletteras till skydd för barns rättigheter vid misstanke om att en närstående begått brott mot barnet. Det är mycket viktigt att barn skyddas och stöds i rättsprocessen och särskilt då i en sådan synnerligen utsatt situation som när en nära anhörig misstänks ha begått brott mot barnet.

4.2 Ett särskilt målsägandebiträde
BO tillstyrker förslaget att en domstol i vissa fall ska kunna förordna ett särskilt målsägandebiträde som övertar vårdnadshavarnas befogenheter vid förundersökning och rättegång. BO menar dock att man i promemorian inte tillräckligt beaktat hur förfarandet ska fungera i praktiken. BO anser att frågan måste ses i ett bredare perspektiv. Hur hanteras t.ex. en situation där det saknas grund för ett omhändertagande enligt LVU, och barnet fortfarande bor hos vårdnadshavaren som är misstänkt för brott mot barnet. Här borde redovisas vilken roll det särskilda målsägandebiträdet har i förhållande till de sociala myndigheternas ansvar.

4.3 Förutsättningar för ett särskilt målsägandebiträde
BO instämmer i promemorians förslag att de brott som kan vara aktuella är brott på vilket det kan följa fängelse. En viktig fråga är dock hur stark misstanken mot vårdnadshavaren ska vara för att kunna förordna ett särskilt målsägandebiträde. BO anser att den i promemorian angivna nivån på konkretion som pekar mot vårdnadshavaren är för hög. Promemorian nämner som exempel att "en skolsköterska i en anmälan till polismyndigheten lämnar konkreta och graverande uppgifter om sina iakttagelser eller vad han eller hon har fått höra från barnet." Det är idag känt att utredningar om sexualbrott mot barn ofta läggs ner av åklagarna på grund av bristande bevisning. Endast omkring en femtedel av dessa polisanmälda brott leder till åtal. Även i promemorian anges att i många fall kan de uppgifter som lämnas i polisanmälan vara så starka att inte någon kan misstänkas för brott. BO menar därför att nivån bör sänkas när det gäller misstanke mot närstående för att ett särskilt målsägandebiträde ska kunna förordnas.

BO menar vidare att det tydligare bör anges vad som krävs för att vårdnadshavaren inte kan ta tillvara barnets intresse i rättsligt hänseende. I promemorian nöjer man sig med att konstatera att "det genom utredningen har framkommit omständigheter som gör att det kan antas att vårdnadshavaren inte kommer att sätta barnets intressen i rättsligt hänseende i första rummet." BO saknar en redogörelse för vilka dessa omständigheter är och anser att detta kan ställa till problem i tillämpningen.

4.4 Det särskilda målsägandebiträdets intressen
BO tillstyrker förslaget att ett särskilt målsägandebiträde i princip helt övertar vårdnadshavarens rätt att besluta om den underårige när det gäller det rättsliga förfarandet.

BO vill i sammanhanget lyfta fram hur viktigt det är att målsägandebiträdet verkligen sammanträffar med barnet för att ta del av barnets inställning i de aktuella frågorna. BO kan i och för sig dela promemorians uppfattning att det ofta torde vara en svår uppgift för det särskilda målsägandebiträdet att etablera kontakt med barnet. BO menar dock att det är av största vikt att detta görs så att barnet kan känna sig tryggt att uttrycka sin uppfattning och sina önskemål. Detta är också helt i enlighet med artikel 12 i barnkonventionen som fastslår barnets rätt att komma till tals i alla frågor som rör barnet.

Av promemorian framgår att målsägandebiträdet ska agera utifrån barnets bästa. BO vill betona att barnets egen uppfattning bör ges en stor tyngd i den bedömningen som görs för att kunna sätta barnets bästa i främsta rummet. I de fall där barnets, och då framförallt äldre barns, och målsägandebiträdets uppfattningar går i sär om vad som är barnets bästa, vill BO hänvisa till ett ställningstagande som HD gjort i ett vårdnadsärende (NJA 1995 s.398). Där tydliggörs att även om en princip som uttrycks i artikel 12 är underordnad hänsynen till barnets bästa, så ska barnets vilja beaktas så länge detta inte kan antas medföra fara för barnets hälsa eller utveckling.

4.5 Förfarandefrågor
BO tillstyrker förslagen om genomförande med följande komplettering. Det nämns i promemorian att kravet på skyndsamhet gäller med särskild styrka i dessa fall. BO menar att ett sådant skyndsamhetskrav bör gälla alla brott mot barnets person och bör införas i lag. Givetvis får inte skyndsamhetskravet äventyra kvaliteten på brottsutredningen.

BO vill vidare poängtera vikten av att de personer som förordnas som särskilt målsägandebiträde har tillräcklig erfarenhet och kompetens att möta barn.

Övrigt
BO vill lyfta fram frågan om behovet av utbildning och fortbildning för de personer som möter barn som utsatts för brott. Det är av stor vikt att polis, åklagare, advokater och domare ges relevant och fortlöpande utbildning om barns behov och barns rättigheter.

I detta ärende har Concetta Taliercio varit föredragande.

Louise Sylwander
Barnombudsman

Concetta Taliercio
Handläggare