Yttrande över betänkandet (SOU 1997:161) Stöd i föräldraskapet

Enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman skall BO bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen.

Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen). Med barn avses enligt konventionen varje människa under 18 år.

Utredningen har gjort en gedigen genomgång av hur föräldrastödet skulle kunna förbättras. BO anser att det är av stor betydelse att föräldrars behov av stöd för att fungera på ett för barnen tillfredsställande sätt lyfts fram, belyses och debatteras samt förs upp på den politiska agendan. BO menar dock att, även om utredningens bedömningar är riktiga, flertalet av bedömningarna är formulerade på ett sådant sätt att ansvaret för genomförandet inte riktar sig till någon särskild adressat. Detta riskerar att innebära att de i realiteten inte kommer att medföra några förändringar.

BO anser vidare att barnens behov, som ska styra föräldrastödet, inte belyses tillräckligt i utredningen. Dessutom kan en del av utredningens förslag, som riktar sig till verksamheter som arbetar med barn, innebära att tid och resurser som annars skulle kommit barnen tillgodo, nu tas i anspråk för föräldrastöd. BO menar att särskilda resurser i sådana fall måste tillföras verksamheterna.

Kap.2 Definition av begreppet stöd i föräldraskapet
BO välkomnar att begreppet stöd i föräldraskapet ersätter begreppet föräldrautbildning. Stöd har en mer omfattande och adekvat betydelse när det gäller insatser för barn, föräldrar och familjer.

Målen för stödet i föräldraskapet sammanfattas i sex satser. BO anser att de bör kompletteras med ytterligare ett:
- stöd i föräldraskapet ska ges för att tillförsäkra alla barn den omvårdnad, trygghet och stimulans de behöver för en positiv utveckling och de rättigheter de har enligt Barnkonventionen och lagstiftning.

Kap. 3.5.1 Barnets behov
BO vill betona vikten av att föräldrastödet sker i former där barn och vuxna kan delta tillsammans på ett meningsfullt sätt och att själva verksamheten i sig ger tips och signaler om sådana aktiviteter som passar och roar barn i olika åldrar. Dessa ska väljas på barnens och de ungas villkor vilket i sig har en föräldrautbildande effekt.

Kap. 4 Ansvaret för stöd i föräldraskapet
BO är i princip positiv till utredningens tre förslag under denna rubrik. BO är dock tveksam till om det är kommunerna och inte landstingen som bör ansvara för stöd i föräldraskapet till föräldrar med barn i åldersgruppen 1-6 år, bl.a. eftersom barnhälsovården är den enda funktion som har kontinuerlig kontakt med samtliga barn i denna åldersgrupp.

4.6.2 Folkhälsoinstitutet
BO stöder utredningens förslag om Folkhälsoinstitutets uppdrag. BO menar dock att uppdragen borde kompletteras med andra programområden som t.ex. barn och ungas utveckling, vikten av lek samt barn och media.

BO ser mycket positivt på att Folkhälsoinstitutet får ett övergripande ansvar för metodutveckling, uppföljning och utvärdering. Arbetet med att förebygga skador till följd av olyckshändelse blir ofta en "sidovagn" till övrigt förebyggande arbete. Förslaget medför att säkerhetsarbetet på ett naturligt sätt kan inlemmas i arbetet med att ge stöd i föräldraskapet.

BO menar dock att det bör framgå av uppdraget att Folkhälsoinstitutet ska samarbeta med BO när det gäller programområdet skador och olycksfall bland barn och unga. Detta eftersom BO enligt sin instruktion ska ta initiativ till en samordning och utveckling av samhällets förebyggande insatser inom området barns och ungas säkerhet. Sedan mitten av 1950-talet har Sverige bedrivit ett medvetet och strategiskt arbete för att förebygga barnolycksfall. Det är också unikt att ansvaret för arbetet legat samlat på några få myndigheter. Samarbetskommittén mot barnolycksfall bedrev 1954-1980 ett nationellt barnsäkerhetsarbete. Detta övertogs av Barnmiljörådet och överfördes därefter 1993 till Barnombudsmannen. Ansvaret förs på så sätt vidare som en arbetsuppgift inom BO:s verksamhet och ger BO de bästa förutsättningar att vara navet i det nationella barnsäkerhetsarbetet.

BO stöder vidare utredningens förslag att Folkhälsoinstitutet får ansvar att i samarbete med Socialstyrelsen, andra myndigheter och organisationer samla in, dokumentera och skapa överblick över sådant material som kan användas för att utveckla stödet i föräldraskapet för föräldrar med barn i olika åldrar.

Även i detta sammanhang kan BO bidra genom myndighetens breda kunskap om barn och unga. Bl.a. har BO till uppgift att hålla samman sektorsövergripande studier om barn och unga, vilket görs genom myndighetsnätverket barns villkor. Detta sammanfattas årligen i den rapport som BO överlämnar till regeringen. BO har också från och med 1994 beställaransvar för statistik om barns och ungas levnadsförhållanden.

5.1 Mödra- och barnhälsovård
BO stöder utredningens bedömningar men saknar dock en analys av varför föräldrar väljer att avstå från att delta i föräldrautbildningen. En sådan analys är nödvändig för att kunna sätta in relevanta åtgärder för att nå de grupper som kanske bäst behöver föräldrastöd.

5.2 Förskola, skola och skolbarnsomsorg
BO välkomnar utredningens förslag att barn i förskolan bör omfattas av arbetsmiljölagen på samma sätt som skolbarn. BO har i en rad sammanhang förespråkat en sådan utvidgning av arbetsmiljölagen. BO hänvisar här till den årsrapport BO kommer att överlämna till regeringen den 31 mars 1998.

BO delar utredningens bedömning att barn till arbetslösa ska få ha kvar sina platser i barnomsorgen. Utredningen lämnar dock inga förslag i denna del. BO menar att denna fråga snarast måste få en lösning genom en ändring i Skollagen på så sätt att barnet eget behov ska avgöra rätten till plats i förskola. Denna fråga har BO belyst i 1997 års årsrapport Barndom sätter spår. Den öppna förskolan är, enligt BO, ett utmärkt stöd till barn och föräldrar som väljer att vara hemma, men inte till barn till arbetslösa som haft en barnomsorgsplats. För dem är att behålla en plats i den ordinarie barnomsorgen att föredra för barnets del, eftersom barnet då får behålla kamrater och pedagoger. BO menar också att det finns en risk om öppna förskolor får en utökad roll när det gäller barn till arbetslösa föräldrar. Det kan innebära att fler kommuner ser detta som en möjlig utväg att lösa platsbristen inom barnomsorgen. Det är dessutom olyckligt om det skapas särskilda lösningar för barn till arbetslösa, dvs ett A- och B-lag inom barnomsorgen.

BO vill vidare understyrka vikten av att barnen själva har ett direkt inflytande i skola och förskola och inte bara via föräldrarna. Det finns en risk att ett ökat föräldrainflytande sker på bekostnad av elevernas inflytande och deras möjligheter att medverka i beslutsprocesserna. Därför måste föräldrarnas roll tydliggöras. Vem är det som föräldrarna företräder? Är de elevernas, dvs brukarnas representanter, eller representerar de enbart sig själva och sina intressen ?

BO föreslår vidare att kontaktdagarna inom förskola, skola och skolbarnsomsorg återinförs. Dessa är utmärkta naturliga tillfällen för informellt föräldrastöd, och kan utgöra en signal till föräldrarna om att det är angeläget att besöka verksamheterna.

5.3 Den öppna förskolan
BO delar utredningens bedömning att öppna förskolan bör lyftas fram som ett komplement inom barnomsorgen. Den spelar en viktig roll för barn och föräldrar som valt att vara hemma, och BO ser mer oro på att antalet öppna förskolor minskar. BO föreslår därför att regeringen anvisar särskilda medel för att förstärka den öppna förskolan.

BO vill hänvisa till vad som ovan sagts under avsnitt 5.2 om rätt till barnomsorgsplats för barn till föräldrar som är arbetslösa.

Kap.6 Föräldrastöd för pappor
I direktiven angavs det angelägna i att utredningen skulle medverka till att verksamheten med pappautbildningen får en fast och generell form över hela landet. Mot denna bakgrund menar BO att de två förslag utredningen presenterar är otillräckliga. Vidare menar BO att bedömningen att värnplikten skulle kunna innehålla något slags föräldrastöd är orealistisk. Dessutom omfattar den allmänna värnplikten i dag endast en mindre del av gruppen unga män.

Kap. 7 Föräldrar till tonåringar
BO delar utredningens bedömningar och välkomnar särskilt att "ungdomar bör ha inflytande över och vara delaktiga i verksamheter som syftar till stöd i föräldraskapet". Vidare stöder BO förslaget om pojkmottagningar på ungdomsmottagningar. BO vill också framhålla behovet av att det utvecklas metoder för stöd till föräldrar med tonårsbarn.

Kap. 8.2 Asylsökande
BO stöder utredningens förslag men menar att målet att asylsökande föräldrar nås av erbjudanden om stöd i att bibehålla föräldraskapet är för vagt. Det är viktigt att metoder utvecklas så att föräldrarna verkligen får del av stödet.

BO vill i sammanhanget framhålla att vissa barn och föräldrar också behöver mer kvalificerat krisstöd av personal med psykologisk/psykiatrisk kompetens.

Kap. 8.3 Introduktionen i Sverige
BO delar utredningens bedömning att individuella introduktionsplaner för barn bör upprättas. Planerna bör ge en helhetssyn på barnets situation och ske sektorsövergripande. Frågor som bör beaktas är t.ex. barnets hälsa, utvecklingsnivå och sociala situation. Vid upprättandet av de individuella introduktionsplanerna bör kommunerna samarbeta med barnen och deras föräldrar. Man bör även eftersträva tvärsektoriellt samarbete mellan olika kommunala och landstingskommunala verksamheter för introduktion av invandrarbarnen.

Kap. 8.5 Språk och modersmål
BO delar utredningens bedömning om modersmålsundervisningens betydelse i förskola och skola, men menar också att stödet i svenska språket måste lyftas fram vilket också skolkommittén föreslagit. BO vill dessutom understryka vikten av att särskilda språkförskolor i invandrartäta områden inrättas.

Kap. 8.7 Familjens anpassning
BO delar utredningens bedömning med tillägget att de barn som behöver måste få rätt till egen rehabilitering och professionellt krisstöd. BO föreslår vidare att Socialstyrelsen och det nya integrationsverket får i uppgift att utarbeta ett nationellt program för att förebygga ohälsa bland nyinvandrade familjer.

Kap. 10 Adoptivföräldrar
I likhet med utredningens bedömning vad gäller föräldrar till barn med funktionshinder anser BO att fortbildningsinsatser på motsvarande sätt bör anordnas för de yrkesgrupper som möter adoptivbarn. Adoptivföräldrar möter ofta en stor okunskap som gör att samarbete och diskussioner kring det egna barnets eventuella problem försvåras. Det är också väsentligt att de högskoleutbildningar som leder till yrken såsom t.ex. socionom och förskollärare innehåller kursmoment om adoptivbarn.

Kap. 11 Stöd till vissa övriga grupper - riktad föräldrautbildning
BO delar utredningens bedömning att alla familjehemsföräldrar bör erbjudas föräldrautbildning. BO anser att alla som erbjuder sig att bli familjehemsföräldrar ska genomgå en särskild kurs, där de bl.a. konfronteras med sådana situationer som kan uppstå i familjehemmet. Allmänna Barnhuset har dokumenterat sådana kurser och det visar sig bl a att en tredjedel av kursdeltagarna valt att avstå från att bli familjehemsföräldrar p g a insikten om de problem som kan uppstå.

Kap. 12 Särskilda metoder och modeller
BO ifrågasätter utredningens förslag om behovet av en speciell handlingsplan för information i barnsäkerhetsfrågor. BO menar att risken då är stor för att barnsäkerhetsfrågorna hamnar utanför det övriga arbetet med stöd i föräldraskapet. BO ser det som ytterst angeläget att metodutvecklingen har sin utgångspunkt i ett helhetsperspektiv på barns och ungas uppväxtvillkor. Metoderna att nå fram till föräldrar, ungdomar och barn med önskad information måste i stort vara samma oberoende av vilken specifik information man vill ge. BO ser det därför som mest angeläget att utveckla, följa upp och utvärdera framgångsrika metoder för information.

I beredningen av detta ärende har också byrådirektören Lisbeth Thurnell deltagit.

Louise Sylwander
Barnombudsman

Helen Westlund
Jurist