Yttrande över betänkandet (SOU 1998:31) "Det gäller livet"

Enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman (BO) skall BO bevaka frågor som an-går barns och ungdomars rättigheter och intressen.

Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen). Med barn avses enligt konventionen varje människa under 18 år.

BO är i stort positiv till Barnpsykiatrikommitténs slutbetänkande. Kommittén har gjort en gedigen genomgång av de olika grupper av barn som kan drabbas av psykisk ohälsa samt lämnat några viktiga och konkreta förslag till åtgärder för att förbättra samhällets arbete när det gäller att motverka en negativ utveckling av barns psykiska hälsa.

Barnpsykiatrikommitténs betänkande har bidragit till att värdefull och använd-bar aktuell kunskap har tagits fram. BO anser att det är av stor vikt att barns psykiska behov på detta sätt lyfts fram och belysts och att de insatser samhället kan bidra med analyserats och värderats genom kommittén betänkande

Kap. 4 Insatser för att förebygga psykisk ohälsa

4.1 Ett förebyggande förhållningssätt
BO:s verksamhet innefattar hälsofrågor för barn och ungdom vad gäller både fysisk och psykisk hälsa. I de årliga rapporterna som BO lämnat till regeringen har BO återkommande särskilt lyft fram att den psykiska ohälsan hos barn och unga tenderar att bli ett allt tydligare och större problem.

BO välkomnar att därför att kommittén tydliggör ett samhällsperspektiv på barns psykiska hälsa. BO delar kommitténs bedömning att förebyggande och tidiga in-satser bör prioriteras i arbetet med psykisk hälsa/ohälsa. BO menar också i likhet med kommittén att en god barnkompetens tillsammans med erforderliga resur-ser hos de offentliga basverksamheterna måste utgöra grunden för samhällets arbete med att förhindra psykisk ohälsa hos barn.

BO vill här särskilt lyfta fram vikten av att barnkonventionen genomförs i alla verksamheter och beslut på såväl lokal, regional som nationell nivå. BO menar att kunskap om barns rättigheter och hur barnkonventionen kan användas i allt arbete som rör barn och unga är ett viktigt led i arbetet med att förbättra barns uppväxtvillkor och därigenom deras hälsa. I den proposition (1997/-98:182) som regeringen nyligen lagt fram "Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige" finns en flertal förslag som kan bidraga till att barn-perspektivet får större tyngd i beslut som påverkar barns och ungas hälsa och väl-färd.

4.2 Mödra- och barnhälsovårdens insatser
Att BVC-verksamhetens kvalitet i hög grad hör samman med kompetensen hos per-sonalen är ganska självklart. Sköterskor och läkare som huvudsakligen arbetar med barnhälsovård har en mer gedigen barnkunskap och kan lättare urskilja avvikelser vad gäller både medicinska, fysiska och psyko-sociala faktorer och kan därigenom bättre bedöma vad som är rätt åtgärd.

BO stöder därför kommitténs förslag;
· att distriktssköterskan vid BVC bör tjänstgöra minst halvtid med barnhälso-vård och bör ha tillgång till barnpsykologisk konsult.
· att de läkare som tjänstgör i barnhälsovården i så stor utsträckning som möj-ligt bör ha barn- och ungdomsmedicinsk kompetens.
· att läkare inom barnhälsovården i barnrika, socialt sämre gynnade områden företrädesvis ska vara barnläkare

Kommitténs förslag att det alltid ska finnas en barnmedicinsk konsult knuten till BVC är i princip bra. Dock bör enligt BO även ställas krav på att den tjänstgörande BVC-läkaren har erfarenhet av pediatrik och kontinuerligt arbetar med barn.

Regeringen har i sin proposition (1997/ 98:182) aviserat ett särkilt uppdrag till Socialstyrelsen att i samråd med Landstingsförbundet utveckla metoder för att säkerställa barnkompetensen bland hälso- och sjukvårdspersonal som arbeter inom BVC. BO utgår ifrån att Socialstyrelsen inom ramen för detta uppdrag kom-mer att gå vidare med kommitténs förslag i denna fråga.

Anmälningsplikten allmänt
Att det finns brister i hur anmälningsskyldigheten fungerar är känt sedan länge. Eftersom problemet berör många olika yrkeskategorier och orsakerna till att dessa inte använder anmälningsplikten också beror på många olika faktorer finns det naturligtvis inga enkla lösningar.

BO stöder kommitténs förslag vad gäller att en hänvisning till 71 § i socialtjänst-lagen (SoL) om anmälningsplikt bör införas i hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och lagen om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården (åliggandela-gen). BO anser dock att ytterligare åtgärder behöver vidtas.

BO har därför i en särskild skrivelse till socialminister Margot Wallström den 11 juni 1998 lyft fram anmälningsplikten, påtalat problemen och lämnat förslag till vidare åtgärder. Dessa åtgärder innebär bl a införandet av en diciplinpåföljd för hälso- och sjukvårdspersonal och en skyldighet för socialtjänsten att informera berörda yrkeskategorier som föreslogs av Socialtjänstkommittén.

Vidare anser BO att det på varje arbetsplats bör finnas tydliga och klara rutiner för anmälningar till socialnämnden. Socialstyrelsen bör därför enligt BO:s förslag få i uppdrag att ta fram sådana. Socialstyrelsen bör också få i uppdrag att kontinuerligt följa upp och utvärdera hur anmälningsplikten efterlevs. Kunskap om anmäl- ningsplikten bör dessutom ingå som ett obligatoriskt moment i utbildningarna av sådan personal som omfattas av anmälningsplikt.

4.3 Skolans elevvård
I BO:s regeringsrapport 1996 "Tänk om" och i skriften "Blunda inte för mobb-ningen" föreslog BO att en särskild utredning skulle tillsättas som kartlägger skol-hälso- och elevvårdens hela verksamhet, kompetens, ledning och förutsättnin-gar samt formulera visioner för verksamheten. Utredningen borde också enligt BO ta fram övergripande gemensamma mål samt en rikstäckande basnivå för kvaliteten inom skolans hälso- och elevvård. BO föreslog vidare att det i skol-lagen ska framgå att för den elevvårdande verksamheten krävs skolpsykolog och skolkurator.

BO stöder därför kommitténs förslag vad gäller elevvården men anser att den föreslagna lagtexten om elevvården har brister. BO menar att författningsför-slaget inte tillräckligt tydligt klargör vilken kompetens som elevvårdspersonalen bör ha. BO tycker att det tydligt ska framgå av skollagen att det för den elevvård-ande verksamheten krävs skolpsykolog och skolkurator.

En särskild utredning om skolhälso- och elevvården i likhet med den som BO tidigare föreslagit, aviseras nu i regeringens prop. 1997/98:182. BO föreslår därför att den utredningen får till uppgift att också se över hur en lagtext gällande elev-vården kan utformas.

BO stöder vidare förslaget om ett tydliggörande i lagstiftningen av särskilt stöd till gymnasieelever med studiesvårigheter.

Anmälningsplikt för skolpersonal
I rapporten "Hand i Hand" redovisar FoU-byrån vid Stockholms socialförvalt-ning en studie av hur anmälningsplikten används i 23 slumpvis utvalda grund-skolor i Stockholm. Undersökningen visar att skolpersonalen anmäler mycket få elever till socialtjänsten. Endast 15 % av de barn som hade misstänkt allvarlig social problematik anmäldes. Det tog också lång tid innan skolpersonalen kon-taktade socialtjänsten. FoU-byrån menar att bland annat bristande kunskap om anmälningsskyldigheten hos personalen är skuld till den låga anmälningsfrek-vensen.

BO stöder därför kommitténs förslag angående en hänvisning till § 71 i SoL om anmälningsplikten bör införas i skollagen. BO föreslår vidare att informations-insatser, arbetsplatsrutiner, uppföljning och utvärdering bör komplettera lagre-geln i likhet med ovan redovisade förslag rörande hälso- och sjukvården.

Arbetsmiljölagen
Under 4.3.5 diskuterar kommittén elevvården och skolhälsovården. Bl.a. sägs att "Skolhälsovården kan ses som elevernas företagshälsovård och bör ges i nära an-slutning till deras arbetsplats och av personal med kännedom om den aktuella arbetsmiljön, det vill säga såväl skolans innehåll och verksamhet som den aktuella skolans miljö och inre arbete." BO delar detta synsätt och har vid ett fler-tal gånger framfört att skolhälsovården och elevvården sammantaget ska betrak-tas som elevernas företagshälsovård.

I detta sammanhang vill BO också framhålla vikten av arbetsmiljölagen som ett redskap för att förebygga elevers ohälsa. Enligt proposition 1984/85:89 ska före-tagshälsovården som opartisk, rådgivande expertresurs till den lokala skydds-verksamheten, medverka till att arbetsmiljön i största möjliga utsträckning an-passas till människans förutsättningar. Verksamheten ska huvudsakligen vara av förebyggande karaktär och beakta såväl medicinska och tekniska som psykiska och sociala aspekter i arbetsmiljön.

Riksdagsbeslutet med anledning av ovan nämnda proposition medförde bl.a. ett tillägg till 3 kap. 2§ arbetsmiljölagen (AML) som innebär att arbetsgivare, om arbetsförhållandena påkallar det, ska föranstalta om företagshälsovård i den om-fattning verksamheten kräver.

BO föreslår för stärka elevernas rätt till en sund och utvecklande arbets-miljö att ett tillägg bör göras i AML rörande rätten till skolhälso- och elevvård för elever som fr.o.m. förskoleklass omfattas av AML. Ett sådant förtydligande skulle utgöra ett viktigt komplement till bestämmelsen i skollagen. 14kap 2§.

4.4 Hälsobefrämjande insatser för barn och ungdomar med invandrarbakgrund
BO stöder kommitténs förslag att den nya integrationsmyndigheten ska få i upp-drag att utforma introduktionsprogram för barn med invandrarbakgrund så att deras deltagande i förskola och skola säkerställs. Behovet av någon form av för-skola, oberoende av om föräldrarna förvärvsarbetar, är särskilt viktigt för barn med utländsk bakgrund. Att utanför familjen få tillgång till kamrater och vuxna med bl. a. svenskt ursprung, leder till att barnet lättare utvecklar en aktiv två-språkighet och blir integrerat bikulturellt. Utan tillgång till ett utvecklat första-språk blir försök att lära sig nya språk begränsade.

BO har därför tidigare föreslagit att i invandrartäta områden bör språkförskola er-bjudas alla invandrarbarn från tre års ålder, kostnadsfritt tre timmar per dag. Undervisning i modersmålet och svenska som andraspråk bör erbjudas från tre-årsåldern och sedan vidare genom grund- och gymnasieskola, d.v.s. hela upp-växten. Regeringen har nu också i sin storstadsproposition föreslagit att deltids-förskola från tre års ålder ska erbjudas alla barn i de utsatta områdena.

BO stöder vidare kommitténs förslag som innebär att integrationsmyndigheten i dialog med kommunerna ska tillgodose barns och ungdomars behov av hälso-vård och rehabilitering. BO vill understryka att både barn och föräldrar vid behov måste kunna erhålla kvalificerat krisstöd av personal med psykologisk/-psykia-trisk kompetens. BO instämmer dessutom i förslaget om barnhälsovårdens upp-gifter vid introduktionen.

BO har i tidigare remissvar framfört att särskilda introduktionsprogram anpassa-de för barn och unga bör tas fram, Programmet bör innehålla de generella åtgär-der som samhället kan erbjuda de invandrade barnen samt aktiviteter för att få med barnen i de olika verksamheterna. BO har lyft fram vikten av uppsökande verksamhet för att hitta och motivera de berörda familjerna, då många föräldrar med utländsk bakgrund inte känner till vad t ex svensk förskola innebär. En individuell plan ska också, enligt BO finnas för varje enskild barn i samband med den kommunala introduktionen.

4.5 Förebyggande verksamhet - särskilt utsatta grupper
BO stöder kommitténs förslag att när en förälder söker hjälp eller vårdas för missbruk eller psykiskt funktionshinder, är svårt sjuk eller plötsligt dör ska bar-nets behov av information, råd och stöd särskilt beaktas. Den verksamhet där för-äldern söker stöd bör få ansvar för att förhöra sig om barnets behov och att an-svara för att barnet får erforderligt stöd, vilket bör regleras i hälso- och sjukvårds-lagen, åliggandelagen och socialtjänstlagen. BO menar att förslaget kan ses som ett komplement till anmälningsplikten i 71§ SoL och förstärka samhällets möjlig-heter att få kännedom om de barn som kan drabbas av svårigheter när föräldrar-nas omsorgsförmåga sviktar eller är obefintlig.

I polislagens 3 § stadgas att det särskilt åligger polisen att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och snarast underrätta dessa om för-hållanden som bör föranleda någon åtgärd. BO har dock erfarit att polisen i vissa fall har underlåtit att informera socialtjänsten när barn befunnit sig i risksitua-tioner. Detta framkommer även av den länsstyrelseenkät som kommittén redo-visar under 9.4.4.

BO vill i detta sammanhang påtala vikten av att den skyldighet som finns i § 3 lyfts fram i polisutbildningen och att rutiner kring information till socialtjänsten tydliggörs. Det måste klarläggas att om personer, som av olika skäl omhändertas eller är i kontakt med polisen på grund av egna problem har barn, så bör polisen underrätta socialtjänsten oavsett om barnet självt är utsatt för brott eller över-grepp.

4.6 Barnomsorg för barn till arbetslösa
Kommitténs förslag att barn som redan har plats i förskolan ska få behålla denna plats när föräldrar blir arbetslösa och att detta ska regleras i skollagen ligger helt i linje med vad BO tidigare framfört i -97 års rapport till regeringen varför vi stö-der förslaget. BO vill dock gå längre än kommittén vad gäller barn till arbetslösa som inte ännu har plats i barnomsorgen.

Kommunerna är enligt 2 kap. 6 och 7 §§ skollagen numera skyldiga att till-handa-hålla förskoleverksamhet och barnomsorg för barn i åldern 1-12 år i den omfatt-ning som behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete, studier eller bar-nets eget behov. Denna skyldighet går under benämningen barnomsorgsgaran-tin. Garantin lyfter fram att barnet har ett eget behov av barnomsorg. I förarbe-tena till lagregeln sägs att "det bör inte uppställas krav på att föräldrarna för-värvsarbetar eller studerar för att plats inom förskoleverksamhet eller skolbarn-omsorg ska erbjudas".

Enligt Socialstyrelsens allmänna råd framgår att barn kan ha ett eget behov av barnomsorg. De barn som bör erbjudas barnomsorgsplats oberoende av föräld-rarnas sysselsättning, är bl a de barn vars föräldrar är arbetslösa, invandrarbarn, barn som bor i glesbygd eller barn som av olika skäl saknar lekkamrater.

BO har i sin regeringsrapport -97 påtalat att barn till arbetslösa i praktiken från-tagits rätten till förskola i allt fler kommuner. Den nuvarande formuleringen om "barnets eget behov" i skollagen (barnomsorgsgarantin) har felaktigt tolkats av många kommuner. BO har därför framfört att det är nödvändigt att i skollagen ytterligare förtydliga att förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg ska till-handahålls i den omfattning som behövs med hänsyn till barnets eget behov.

Kap. 5 Mätning av barns och ungdomars psykiska hälsa

BO stöder vidare kommitténs förslag som innebär att det ska ställas erforderliga medel till Socialstyrelsens och Epidemiskt Centrums förfogande för fortsatt utred-ningsarbete och pilotstudier, så att modeller för mätning av barns och ung-do-mars psykiska hälsa kan färdigutvecklas och epidemiologisk bevakning genom-föras.

BO:s statistikarbete
I BO:s arbete med att följa implementeringen av barnkonventionen är samman-ställning och analys av fakta från forskning och statistik ett nödvändigt inslag. Genom den ändrade ansvarsfördelningen för den statliga statistiken fick BO år 1994 ansvar för sammanställning av statistisk information om barns och ungas levnadsförhållanden.

BO påbörjade sitt statistikarbete med att -95 i samarbete med Statistiska central-byrån (SCB) publicera en faktabok över all tillgänglig statistik om barn och unga. Boken heter "Upp till 18 - fakta om barn och ungdom". Uppgifterna samlas in från många olika statistikkällor hos SCB och andra myndigheter. Den andra ut-gåvan i serien har nyligen getts ut."Upp till 18" är idag den mest omfattande fak-tabok som finns om barn under 18 år och utgör en viktig kunskapskälla för alla som kommer i kontakt med barn eller ska fatta beslut om barn och unga.

BO:s hemsida på Internet www.barnombudsmannen.se fungerar som en kunskapsbank för fakta om barn och kan länka till olika databaser. Genom BO:s egna enkäter direkt till barn och genom den interaktiva hemsidan "Barn- och ungdomskanalen" tillför BO en unik kunskap där barn och ungdomar själva är uppgiftslämnare.

BO:s roll som förmedlare och uttolkare av statistiska fakta om barn i samhället är viktig och ställer sig positiv till att ytterligare bidra med att föra ut kunskap till olika målgrupper bl.a. genom medverkan i den offentliga debatten, via Internet samt genom att presentera aktuella resultat i olika rapporter och publikationer.

Kap 6. Olika instansers arbete med barn och ungdomar

6.1 Brukarnas perspektiv
BO menar att en av de viktigaste faktorerna för god psykisk hälsa är att kunna kontrollera och påverka sitt liv och omvärlden. Det är särskilt viktigt för barn, då de är beroende av vuxenvärlden för omvårdnad och överlevnad. Utsatthet och vanmakt hör ihop. BO menar därför att reellt inflytande för barn och unga är cen-tralt för att förebygga psykisk ohälsa och motverka en destruktiv utveckling.

I enlighet med artikel 12 i barnkonventionen ska barns åsikter och uppfattning inhämtas och tas hänsyn till i förhållande till ålder och mognad. Socialtjänst-lagen, utlänningslagen och föräldrabalken har numera stärkts vad gäller skyldig-heten att höra barn och respektera deras åsikter. Det är nu viktigt, enligt BO att socialtjänsten och dess verksamheter utvecklar metoder för att höra, respektera och engagera barn och ungdom i frågor som gäller deras livssituation.

Kommittén lyfter fram att av de brukarundersökningar som gjorts utgör äldre barn och ungdomar den minst nöjda gruppen. De uttrycker ofta att de inte blir tagna på allvar, att de vuxnas syn är den som gäller och att de inte har någon att vända sig till för egen del. Kommittén hävdar vidare att socialtjänstens brukare, och då speciellt barnen, som grupp har speciellt svårt att göra sig hörd.

BO delar kommitténs bedömning att ungdomar bör engageras då man utvecklar nya arbetssätt för vård och behandling av åldersgruppen 16 - 25 år. BO anser dock att även barn och ungdomar längre ned i åldrarna kan engageras i motsvarande frågor relaterat till respektive åldersgrupp.

6.2 Barnomsorgen och barn med psykiska problem
BO delar utredarens bedömning och ser det som otillfredställande att så ojämlika förhållanden råder för barn med särskilda behov. Enligt BO:s mening har barngrupper-nas storlek en grundläggande betydelse för att integrera barn med särskilda be-hov. BO vill stryka under vikten av minskade barngrupper särskilt i utsatta om-råden där barn med särskilda behov enligt kommitténs definition kan utgöra 50 till 100% av barngruppen.

Av BO:s statistikbok "Upp till 18" (1998) framgår att barngruppernas storlek på daghemmen och fritidshemmen har ökat under hela 1990-talet och fortsätter att öka. Även barntätheten, dvs. antalet barn per årsarbetare, har ökat. Vid daghem-men går det 5,5 barn per årsarbetare och på fritidshemmen 11,5. Bland daghems-barnen under tre år, finns drygt 60% i barngrupper med 16 barn eller fler.

BO ser med stor oro på det faktum att barngrupperna inom barnomsorgen blir allt större och antalet barn per årsarbetare under 1990-talet uppnått tal som tidi-gare ansetts vara helt oacceptabla. Det leder till en uttröttning hos såväl barn som personal som strider mot verksamhetens mål. Möjligheten att ta hand om barn med särskilda behov minskar, som kommittén också påpekar.

6.3 Ungdomsmottagningarnas roll
BO stöder kommitténs överväganden. Ungdomsmottagningarna spelar en viktig roll för unga i pubertet och tonår. Mottagningarna kan hantera många av de frå-gor som unga i adolescensen behöver få stöd i. Att utanför hemmet få möjlig-het att diskutera och hantera frågor om sexualitet, existens och framtid är av stor betydelse för de unga.

Regeringen aviserar i propositionen (1997/98:182) att Socialstyrelsen ska få i upp-drag att se över ungdomsmottagningarna. BO vill peka på vikten av att uppdra-get lämnar utrymme för förslag kring hur ungdomsmottagningarna kan utveck-la sin verksamhet, vad gäller t ex tillgängligheten tidsmässigt såväl som geog-rafiskt.

6.4 Socialtjänstens arbete med barn och ungdomar
BO delar kommitténs bedömning när det gäller vikten av att utvärdera öppen-vårdsinsatserna och att barnperspektivet i uppföljningsansvaret behöver klargö-ras. BO stöder vidare kommitténs förslag om vidare utredning vad gäller att i la-gen om vård av unga (LVU) införa bestämmelser om uppföljningsansvar, dels angående barnets ställning vid långvariga familjehemsplaceringar och dels angå-ende gränslandet mellan LVU och LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård).

Regeringen har i propositionen (1997/98:182) aviserat att en utredning om LVU och långvariga familjehemsplaceringar ska tillsättas. BO utgår ifrån att dessa frå-gor kommer att belysas där.

6.6 Barnhabiliteringens arbete med barn och ungdomar
Barn och ungdomar med funktionshinder löper risk att få psykiska problem under sin utveckling. De tidiga insatserna för dessa barn och deras familjer är därför av stor betydelse för att uppnå god kvalitet i habiliteringsarbetet, där varje familj har sina specifika behov. Ett väl utvecklat samarbete mellan barnhabili-tering och barnpsykiatri är den väg som kommittén ser som viktig. Huvudansva-ret för insatserna ska enligt kommittén ligga hos habiliteringen som får använda kompetens från barnpsykiatrin.

Utifrån de kartläggningar som gjorts, när landets habiliteringschefer tillfrågats, förefaller resurserna och kompetensen vara tillräckliga. Det är dock, enligt BO viktigt att lyssna på föräldrar och även på de barn och unga som berörs när insat-ser planeras och följs upp. Undersökningar som bygger på föräldrars uttalanden visar att det finns många brister.

Kommittén tar upp att barnpsykiatrin och barnhabiliteringen har många "gemensamma" barn som behöver insatser, som delvis är överlappande. Frågan om ett samgående av BUP och barnhabiliteringen beskrivs som en möjlig väg i fram-tiden för att alla barn, oavsett var fackkunskapen finns, ska få de optimalt bästa insatserna. Kommittén avfärdar dock detta samgående utan att närmare moti-vera sitt ställningstagande och nöjer sig med att plädera för att samverkan mellan nuvarande specialenheter bör utvecklas. BO anser dock att det vore värdefullt att utreda och pröva hur en organisatorisk modell som helt utgår från barns och ungas behov av medicinsk, psykiatrisk och psykologisk kompetens skulle kunna byggas upp.

En mycket sårbar och svårnådd grupp är invandrarfamiljer med barn med funk-tionshinder eller där barnen är svårt traumatiserade av upplevelser från sitt hemland. Synen på funktionshinder och psykiska störningar inom vissa invand-rargrupper kan göra att det är svårt att etablera en förtroendefull kontakt mellan föräldrar och behandlare. Enligt BO:s mening krävs ytterligare uppsökande verk-samhet för att fånga upp de barn med utländsk bakgrund som har särskilda stöd- och habiliteringsbehov.

Habiliteringsinsater går i första hand till de barn som har störst behov. Det är barn med livshotande eller kroniska sjukdomar, flerhandikappade barn samt de allra minsta barnen. De barn i skolåldern som inte har lika akuta behov men ändå har ett livslångt funktionshinder är en grupp som, enligt en s.k. serviceundersökning genomförd av RBU 1988, inte får sina behov av habilitering tillgodosedda. Det är skolbarn med t.ex. lindriga förståndshandikapp, skolbarn med lätta funktionshin-der integrerade i vanlig klass eller skolbarn med kom-munikationssvårigheter.

Kap. 7 Samhällets kostnader
Kommittén påvisar att de förebyggande åtgärderna står för mindre än 20% av samhällets kostnader för barn och unga med psykiska besvär. BO menar att de förebyggande och hälsofrämjande insatserna måste prioriteras i högre grad. Att nu när det ekonomiska utrymmet ökar för kommuner och landsting, satsa på hög kvalitet i barnhälsovård, skolhälsovård, barnomsorg och skola, som samtliga i varierande utsträckning drabbats av nedskärningar, är nödvändigt och sparar lidande och samhällsresurser på sikt.

Kap 9. Förslag om förbättrat samarbete
BO stöder kommitténs förslag om en översyn av lagen om kommunernas betal-ningsansvar för viss hälso- och sjukvård. BO finner det oacceptabelt om barn går miste om adekvat stöd på grund av oklarhet i betalningsansvaret.

9.2 Kommunala samverkansformer
BO delar utredningens bedömning att förutsättningarna för att underlätta sam-arbetet mellan kommuner och landsting genom gemensam politisk styrning bör utredas. Vissa ändringar i kommunallagen angående samverkansformer mellan kommuner och mellan kommuner och landsting trädde i kraft den 1 januari -98. BO menar att en uppföljning av ändringarna i komunallagen bör göras innan en eventuell ytterligare utredning om samarbetsformerna sker.

9.3 Utagerande ungdomar med missbruksproblem och psykiska problem
Barn och ungdomar, som är placerade utanför hemmet, ska ha lika stor rätt och tillgång till psykiatrisk vård som den övriga befolkningen. BO stöder därför kom-mitténs förslag om behandlingsråd för ungdomar som placeras i vård utanför hemmet enligt SoL eller LVU, där socialtjänst, BUP och vårdgivare samverkar.

BO tillstyrker också kommitténs förslag att socialtjänsten bör ansvara för att ta fram en individuell vårdplan för alla unga som placeras i vård utanför hemmet, och att detta ska regleras i socialtjänstlagen.

BO stöder vidare förslaget om en patientansvarig behandlare inom landstingets barn- och ungdomspsykiatri som ska ha kontakt med särskilda ungdomshem och hem för vård och boende.

9.4 Misshandel och sexuella övergrepp
BO har länge framfört behovet av en parlamentarisk utredningen om barn-miss-handel, som kartlägger omfattningen av barn som utsätts för fysisk och psykisk misshandel, vanvård och övergrepp, deras livssituation samt rättsväsendet, häl-so- och sjukvården och socialtjänsten. BO välkomnar därför den aviserade parla-mentariska utredning om barnmisshandel som föreslås i Strategipropositionen (1997/98:182). BO är också mycket positiv till den parlamentariska utredningen om en översyn av lagstiftningen om sexualbrott som regeringen nyligen beslutat tillsätta .

BO vill därför avvakta med att stödja de av kommittén lagda förslagen inom detta område och menar att ovan nämnda båda utredningar bör närmare över-väga kommitténs förslag om t ex att Socialstyrelsen ges i uppdrag att ta fram en nationell utvecklingsplan för misshandel och sexuella övergrepp samt förslaget om regionala kunskapscentra för frågor om misshandel och sexuella övergrepp.

9.5 Interkulturellt samarbete
BO stöder kommitténs förslag om att huvudmännen ska anpassa resurstilldel-ningen så att enheter som har hög andel hjälpsökande med svårigheter att kom-municera på svenska får täckning för tolkkostnader, extra tidsåtgång samt ut-veckling av tolksamarbetet.

BO har i tidigare remissvar påpekat att myndigheter ibland använder barn som tolkar i kontakter med vuxna invandrare, vilket ur ett flertal aspekter är oaccep-tabelt. Barnet kan behöva meddela sina närmaste allt från att de inte har rätt till socialbidrag till provsvar på allvarliga sjukdomar eller misstankar om brott. Enligt förvaltningslagens 8 § och hälso- och sjukvårdslagen bör tolk användas när en myndighet har att göra med någon som inte behärskar det svenska språ-ket. BO menar att professionella tolkar ska användas och att barn inte får utnytt-jas på det sätt som nu ibland sker.

BO stöder även förslaget om att den nya integrationsmyndigheten får ansvar för att följa upp och samordna forsknings- och utvecklingsarbetet kring interkultu-rella erfarenheter och kulturanpassade arbetsmetoder.

BO understryker vikten av kommitténs förslaget om att rätt till rehabilitering i enlighet med artikel 39 ska säkerställas. I art. 39 barnkonventionen stadgas att "Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för nå-gon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp; tortyr eller någon annan form av grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning; eller väpna-de konflikter. Sådan rehabilitering och sådan återanpassning skall äga rum i en miljö som befrämjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet."

BO vill därför understyka vikten av att olika huvudmän samarbeter intimt vid rehabiliteringsarbetet alltifrån det första mötet i asylutredningen till insatser i samband med introduktionen i kommun och uppföljningen av barnets hälso-tillstånd. BO anser att Invandrarverket och Integrationsmyndigheten får ansvar för att samordna och utveckla samarbete vad gäller regler och metoder för reha-bilitering av flyktingbarn.

Kap. 10 Kompetens och kvalitetsutveckling

10.2 Grundutbildning, fortbildning och vidareutbildning
BO stöder kommitténs förslag att migrationskunskap, flyktingskap och interkul-turell kommunikation ingå i en omfattning som motsvarar minst 5 poäng i hög-skoleutbildningarna för blivande socionomer, psykologer, sjuksköterskor och läkare.

Enligt BO:s mening bör även kunskap om barnets rättigheter enligt FN: konven-tionen om barnets rättigheter ingå i dessa utbildningar. BO är därför positiv till att regeringen nu aviserar i propositionen (1997/98:182) att den har för avsikt att göra en översyn kring hur barnkonventionen kan införas i berörda utbildningar.

10.3 Utvecklingsarbete och forskning
BO stöder förslaget att forskningspolitiska kommitténs uppdrag utvidgas till att särskilt utreda behovet och samhällsnyttan av forskning rörande barns och ung-domars utveckling och psykiska hälsa, inklusive forskning kring förebyggande och behandlande insatser.

I Sverige saknas, enligt BO:s mening en systematisk och rikstäckande forskning angående effekterna av det psykosocialt förebyggande arbete som bedrivs inom barnomsorgen, barnhälsovården, skolhälso- och elevvården, socialtjänsten och de barnpsykiatriska verksamheterna m.fl. Kvalificerad och tvärvetenskaplig folk-hälsoforskning om hur sociala problem och psykisk ohälsa bland barn kan före-byggas samt forskning om de dessa insatsers effektivitet är därför nödvändig för att samhällets resurser ska tillvaratas på bästa sätt. BO har tidigare i rapporter till regeringen och i remissvar framhållit vikten av kontinuerlig, tvärvetenskaplig och longitudinell forskning av samhällets generella och riktade insatser för barn.

BO vill i detta sammanhang peka på det positiva i att en adjungerad professur i barnhälsovetenskap (socialpediatrik) tillsätts av Uppsala universitet 1 juli 1998. Detta är ett viktigt steg på vägen mot en mer systematiserad barnhälsoforskning. BO menar att en logisk utveckling nu är att en institution/högskola i barnhälso-vetenskap inrättas. HSU 2000 har tagit upp frågan om inrättandet av högskolor i folkhälsovetenskap. Det är även viktigt att en institution/högskola med bred forskningsverksamhet i barnhälsovetenskap (socialpediatrik) nu inrättas.

Kap. 11 Ekonomiska konsekvenser
BO delar kommitténs bedömningar vad gäller de ekonomiska konsekvenserna. Självklart är det så att snabbt insatta och preventiva åtgärder i tidig ålder sparar resurser både på kort och lång sikt. BO vill också påpeka att artikel 4 i barnkon-ventionen i princip stadgar att insatser för barn ska prioriteras. "Konventions-staterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i denna konvention. I fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter skall konventionsstaterna vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen för internationellt samarbete."

Föredragande i detta ärende har varit byrådirektör Lisbeth Thurnell.

Louise Sylwander
Barnombudsman