Angående promemoria om Fristående förskoleklasser - tillstånd, bidrag, tillsyn m.m.

Enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman skall BO bevaka frågor som angår barns och ungas rättigheter och intressen.

Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, Barnkonventionen. Med barn avses enligt konventionen varje människa under 18 år.

I barnkonventionens artikel 2 anges att alla barn och unga ska tillförsäkras rättigheterna i konventionen utan åtskillnad av något slag. Utbildning är en rättighet som finns fastslagen i artiklarna 28 och 29. Artikel 3 anger vidare att man vid alla åtgärder som berör barn ska sätta barnets bästa i främsta rummet.

Sammanfattningsvis vill BO särskilt peka på vikten av att huvudmannen vid såväl tillståndsgivningen som tillsyn beaktar barnets rätt till likvärdiga villkor. Systemet med fristående skolor får inte, enligt myndigheten, leda till en ökad segregation.

3.1 Tillstånd och tillsyn
I förslaget anges att fristående skolor, som också vill anordna förskoleklass, ska ha Skolverket som tillstånds- och tillsynsmyndighet. BO medger att en sådan lösning underlättar samordningen av verksamheterna för de fristående skolorna, men ser samtidigt en viss risk med att tillsynen inte är lika organiserad för alla förskoleklasser i en kommun.

BO anser därför det vara av yttersta vikt att det finns samma regler och ramar för Skolverket och kommunerna om när tillstånd kan ges och hur tillsynen ska göras. Detta är, ur barnets synvinkel och med beaktande av barnets rätt till likvärdiga villkor, viktigt för att kraven på god kvalitet och säkerhet verkligen är desamma för alla förskoleklasser runt om i landet.

3.2. Bidrag och avgifter
Enligt förslaget ska Skolverket inte ange en förklaring om att förskoleklassen är berättigad till bidrag från elevens hemkommun om det skulle innebära påtagliga negativa följder för skolväsendet i den kommun skolan är belägen. Som exempel på sådana negativa följder anges att en landsorts- eller glesbygdskommun kan tvingas lägga ned befintlig förskoleklass eller skola.

BO medger att startandet av en fristående förskoleklass under vissa förhållanden kan få påtagliga negativa följder för skolväsendet i en viss kommun. Myndigheten anser dock att det primära målet borde vara att barnen får en förskoleklass som bygger på kvalitet och säkerhet, då detta är förenligt med principen om barnets bästa. Därför bör bedömningen om bästa möjliga kvalitet vara avgörande. BO tycker därför att barnets behov och intresse av en bra förskoleklass ska gå före ortens behov av att bevara en mindre bra förskoleklass.

Barn med särskilda behov har laglig rätt till extra stöd och hjälp. Det kan uppstå situationer där en fristående förskoleklass med specialistkompetens bättre kan tillgodose barnets särskilda behov och således är bättre ur kvalitets- och säkerhetsperspektiv. Enligt BO är det inte till barns fördel att barn sållas ut på ett sådant sätt att barn med särskilda behov så gott som alltid ska gå i en förskoleklass med kommunal huvudman. Följden blir nämligen denna då kommunen, p.g.a. betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter, kan vägra lämna ut bidrag för den elev som har omfattande behov av särskilt stöd. Det är också önskvärt att förskoleklassernas sammansättning är likvärdiga oavsett huvudman.

Avslutningsvis vill BO särskilt framhålla vikten av att den rätt till skolhälsovård, som sedan 1996 även finns inom fristående skolor, efterlevs och att man vid tillsynsgivningen lägger stor vikt vid denna rättighet.

I beredningen av detta ärende har också byrådirektören Eva Norén-Björn och vikarierande juristen Sophia Ahlberg deltagit.

Med vänlig hälsning
Louise Sylwander
Barnombudsman