Yttrande över promemorian Borttagande av kravet på dubbel straffbarhet vid könsstympning av kvinnor som utförs utomlands

Enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman skall BO bevaka frågor som angår barns och ungas rättigheter och intressen.

Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. Med barn avses enligt konventionen varje människa under 18 år.

Allmänt
BO är i huvudsak positiv till att den dubbla straffbarheten, vad det gäller könsstympning, tas bort. Barnkonventionens artikel 24.3 syftar bl.a. just på könsstympning när det anges att staterna ska avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. Vidare står det i konventionens artikel 19 att konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot bl.a. alla former av fysiskt våld eller misshandel medan barnet är i föräldrarnas, den ena förälderns, vårdnadshavarens eller annan persons vård.

Effektiva åtgärder
Barnkonventionen anger i artikel 24 att konventionsstaterna ska vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa skadliga traditionella sedvänjor. Sverige har i dag en lagstiftning som förbjuder könsstympning som utförs i landet. Eftersom denna lagstiftning har visat sig vara ineffektiv i vissa fall, då flickor de facto könsstympas i andra stater, måste fler åtgärder vidtas. Borttagande av den dubbla straffbarheten är en åtgärd.

Även information är en åtgärd som syftar till att avskaffa könsstympningen. BO vill särskilt understryka vikten av förebyggande insatser, såsom just information. Därför välkomnar BO Socialstyrelsens regeringsuppdrag angående projekt i bostadsområden där det bor många människor med ursprung från länder där könsstympning praktiseras.

Vidare anger barnkonventionens artikel 24.4 att konventionsstaterna ska främja och uppmuntra internationellt samarbete i syfte att gradvis uppnå det fulla förverkligandet av avskaffandet av skadliga sedvänjor såsom könsstympning. Särskild hänsyn ska tas till utvecklingsländernas behov. BO vill här betona vikten av att Sverige internationellt arbetar för ett totalt avskaffande av könsstympning. Problemet med att flickor och kvinnor könsstympas kommer minska i Sverige om fler stater vidtar effektiva åtgärder för att avskaffa denna skadliga sedvänja. Det är viktigt att attityderna också förändras i de stater där ingreppen fortfarande praktiseras.

Personer som kan lagföras
Departementsskriften anger att flyktingar, som anländer till Sverige och som mot bättre vetande redan har utsatt sina barn för könsstympning i hemlandet, inte bör straffas för detta i Sverige. BO vill särskilt understryka vikten av att gränsdragningsproblem undviks genom att det t.ex. tydligare framkommer vilka det är som verkligen kan lagföras i Sverige och vilka barn lagen avser att skydda. En fråga som måste utredas närmare är hur länge en person ska ha vistats i Sverige för att kunna lagföras i enlighet med lagen som förbjuder könsstympning av kvinnor. På samma sätt måste det klargöras hur länge ett barn ska ha vistas i Sverige för att skyddas av lagen.

Vidare måste vårdnadshavarnas ansvar klargöras i de fall där släktingar i hemlandet utfört stympningen mer eller mindre mot föräldrarnas vilja.

Anmälningsplikten i socialtjänstlagen
Socialtjänstlagens anmälningsplikt för personal inom framförallt barnomsorg och sjukvård är i högsta grad relevant i frågor som rör könsstympning. För att socialnämnden ska kunna fullgöra sin skyldighet att ge barn skydd och stöd, måste nämnden bli informerad om när barnet befinner sig i en utsatt situation. BO har tidigare påpekat, bl.a. i ett brev till f.d. Socialminister Margot Wallström, att det finns brister i hur anmälningsplikten i socialtjänstlagen fungerar i praktiken. Personal inom barnomsorg och sjukvård gör sällan en anmälan till socialnämnden trots att det finns anledning att tro att ett barn far illa. BO anser därför att det är av yttersta vikt att problemet även uppmärksammas i förhållande till könsstympning.

Omhändertagande enligt LVU
Som framkommer i departementsskriften är LVU framförallt till för barn som far illa på ett annat sätt genom föräldrars beteenden. BO anser det viktigt att det görs en närmare utredning av hur LVU kan användas i fall där flickor riskerar att könsstympas utomlands. Är det bara den absolut akuta situationen som ska förhindras, d.v.s. utresan från Sverige eller ska omhändertagandet pågå under en längre tid då det kan finnas risk för att vårdnadshavaren/ vårdnadshavarna bara skjuter upp resan? Det är viktigt att socialnämnderna runt om i landet får klarare riktlinjer hur de ska agera i dessa situationer.

I departementsskriften nämns att det i Frankrike och Storbritannien finns lagliga möjligheter att stoppa minderåriga från att föras ut ur landet om det finns skäl att misstänka att de på något vis riskerar att komma till skada. BO anser att det finns anledning att studera dessa regler närmare då de skulle kunna vara ett alternativ till LVU-tillämpning. Det kan finnas situationer där det saknas grund för omhändertagande enligt LVU, men då barnet fortfarande riskerar att könsstympas i ett annat land. För att förhindra att barn könsstympas utomlands bör därför, med bakgrund av det just nämnda, andra alternativa lösningar utredas.

Med vänlig hälsning

Louise Sylwander
Barnombudsman

Sophia Ahlberg
Handläggare