Lindqvists nia- nio vägar att utveckla bemötandet av personer med funktionshinder (SOU 1999:21)

Enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman skall BO bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

Socialdepartementet
ST-enheten
103 33 Stockholm


Allmänt
Arbetsfördelningen mellan ombudsmännen innebär att det framförallt är Handikappombudsmannen som har ansvar för de frågor som behandlas i betänkandet. BO arbetar generellt med frågor som rör barn och ungas rättigheter och uppväxtvillkor. Detta innefattar givetvis också barn med funktionshinder. Exempel på sådana frågor är barns rätt till inflytande och arbete mot mobbning. När funktionshindret däremot blir ett handikapp för det enskilda barnet ligger ansvaret hos Handikappombudsmannen.

BO är i huvudsak positiv till de förslag som utredningen redovisar men vill dock göra följande kommentarer för att tydliggöra barnperspektivet.

1. Lagfäst rätten till delaktighet
Barnkonventionen är den första övergripande konventionen inom området för mänskliga rättigheter där begreppet handikapp är infört som en icke-diskrimineringsgrund. I art 2 anges att rättigheterna i konventionen ska respekteras utan åtskillnad av något slag oavsett ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.

I förarbetena till Sveriges ratificering av Barnkonventionen gjordes bedömningen att de allmänna principer som kommer till uttryck i grundlagen väl täcker in uppräkningen av diskrimineringsgrunder i artikel 2 i barnkonventionen. Den parlamentariska kommitté, Barnkommittén, som gjort en genomgång av svensk lagstiftnings överensstämmelse med barnkonventionen menade dock att det bör göras en översyn av hur förbudet mot diskriminering av barn med handikapp bäst skall tillgodoses i grundlagen eller annan svensk lagstiftning (SOU 1997:116 s72f).

Mot denna bakgrund är BO i princip positiv till att handikapp förs in som en icke-diskrimineringsgrund i grundlagen. Den analys som utredningen presenterar är dock alltför bristfällig för att BO ska kunna ta ställning till den föreslagna regelns utformning och placering.

BO menar vidare att införandet att ålder som en icke-diskrimineringsgrund, som utredningen föreslår, även det kräver en väsentligt mer genomarbetad analys över vilka effekter detta skulle kunna medföra. En del av de bestämmelser och åtgärder som kan uppfattas som diskriminerande kan vara motiverade för att skydda barn från ett ansvar som inte står i förhållande till barnets mognad.

2. Sätt stopp för domstolstrotset.
BO är positiv till utredningens förslag som syftar till att sätta ytterligare press på kommuner och landsting att följa gällande lagstiftning. Detta i synnerhet eftersom varje fördröjning av att verkställa beslut, får särskilt stora konsekvenser för barn och ungdomar. En lång väntetid i ovisshet medför påfrestningar av olika slag för hela familjen vilket drabbar barnen negativt.

BO har i handboken "ett steg framåt" vidareutvecklat olika verktyg för att genomföra barnkonventionen i kommuner och landsting. I handboken ges exempel på hur kommunala dokument som t.ex. checklistor utformats så att särskild hänsyn tas till barn med funktionshinder. BO vill i sammanhanget även lyfta fram propositionen " Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige" (1997/98:182) som riksdagen nyligen fattat beslut om. Propositionen syftar till att barnkonventionen ska få större genomslag bl.a. i de kommunala och landstingskommunala beslutsprocesserna. I den finns ett flertal förslag som kan bidra till att barnperspektivet får större tyngd i beslut som påverkar barns och ungas hälsa och välfärd.

4. Rätt till tillgänglig samhällsinformation.
BO vill poängtera vikten av att barn och ungdomar själva ges relevant samhällsinformation som ett verktyg att ytterligare förstärka rättigheter och möjligheter för barn med funktionshinder. BO menar att även detta måste framgå av tilläggsdirektiven till Demokratiutredningen.

5. Funktion för klagomålshantering
BO menar att intentionerna i förslaget är goda. Dock är underlaget alltför bristfälligt för att det ska vara möjligt att ta ställning till om modellen med klagomålshantering verkligen kommer att kunna fylla en relevant funktion.

6.Utveckla brukarstödscentra:
När det gäller försöksverksamhet med brukarstödscentra vill BO uppmärksamma vikten av att stödet även utformas för föräldrar till barn med funktionshinder. Här kan föräldraorganisationerna för olika handikappgrupper vara med i utvecklingsarbetet. BO menar också att det är väsentligt att stödet passar ungdomars specifika behov.

7. Öka kompetensen om bemötande:
Handikappombudsmannen har i sin femte rapport till regeringen beskrivit att det saknas kompetens att möta föräldrar till barn med funktionshinder inom många personalkategorier som finns inom verksamheter som har betydelse för barn och ungdomar.

BO anser att det är mycket viktigt att se till att kunskap och kompetens att möta föräldrar med barn med funktionshinder finns med i utformningen av det nationella kompetensutvecklingsprogrammet.

8. Stärk handikappforskningen
BO är positiv till förslagen om att handikappforskningen ska stärkas. BO menar dock att den långsiktiga strategin också bör omfatta forskning kring barn och unga med funktionshinder. BO anser att det i detta sammanhang bör satsas på dels longitudinella studier, dels på forskning där den unga människan sätts i fokus. Det betyder att kunskapen om barnens villkor bör baseras på metoder som lyfter fram barnets egna åsikter och erfarenheter.

I beredningen av detta ärende har också handläggaren Tove Rinnan deltagit.

Louise Sylwander
gm Helen Westlund
jurist Barnombudsman