(SOU 1999:16) Ökad rättssäkerhet i asylärenden

Slutbetänkande av Kommittén om ny instans- och processordning (NIPU) samt Uppehållstillstånd på grund av anknytning (SOU 1997:152), betänkande av Anknytningsutredningen.

Utrikesdepartementet
Enheten för migration och asylpolitik
103 39 Stockholm


Enligt BO har Kommittén för ny instans och processordning (NIPU) inte analyserat på vilket sätt nuvarande och föreslagna processordningar tillgodoser barns behov och rättigheter. En tredjedel av alla asylsökande är barn under 18 år.

BO kan inte ta ställning till frågan om hur en ny processordning ska se ut då konsekvenserna för barn, en tredjedel av de berörda, inte analyserats. Regeringen bör därför tillse att utredningen kompletteras med en redovisning av vilka effekter de olika alternativen har för barn och vilka särskilda åtgärder som krävs för att tillgodose barnets behov och rättigheter i asylprocessen.

NIPU har inte heller tillräckligt analyserat på vilket sätt den föreslagna asylprocessordningen kommer till rätta med de problem och den kritik som har riktats mot nuvarande ordning bl a i direktiven till utredningen.

Enligt BO bör t ex följande frågor ytterligare utredas:
Barnets bästa och barns hörande i förvaltningsprocesslagen.
Barnkompetens vid samtal och hörande av barn i olika stadier av utredning och domstolsförfarande.
Hur barn ska få insyn och ta del av utredning och beslut.
Eget juridiskt biträde med erfarenhet av barn.
Tolk med särskild barnkompetens.
Socialt biträde - kontaktperson.
Ensamkommande barns särskilda behov i processen.
Hur handläggningstiden kan kortas utan men för utredningen.

Förarbetena till utlänningslagen
Vad gäller anknytning stadgas i 3 kap 5 § 2 punkten att uppehållstillstånd får ges till barn som har föräldrar i Sverige. Vad gäller tredje punkten i samma paragraf bör förarbetena förtydliga att t ex föräldrar, mor- och farföräldrar samt syskon till barn som är bosatta i Sverige får ges uppehållstillstånd i Sverige.

BO anser att lagtexten i 1kap. 4 § på ett bra sätt tillgodoser barnets intressen vad gäller skrivningen om barnets bästa och hörande av barn. Dessa skrivningar togs in i utlänningslagen redan 1997.
I praktiken har dessa regler inte alltid beaktats på ett tillfredsställande sätt. BO anser därför att det i förarbetena till lagen måste tydliggöras att en särskild utredning om barns behov alltid ska genomföras i ärenden som rör barn och att besluten ska innehålla en redovisning och slutsatserna av denna utredning.

Enligt BO:s mening ska varje barns eget behov och egna asylskäl utredas och bedömas för sig, med hänsyn tagen till barnets ålder och mognad. Vad gäller frågan om humanitära skäl vill BO understryka att dessa kan se helt annorlunda ut för barn än för vuxna. Den personal som gör denna utredning måste ha barnpsykiatrisk eller barnpsykologisk kompetens.

Utlänningslagen I 3 kap 12 § stadgas att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd (tut) bör ges barn som är omhändertagna enligt LVU. BO anser att om barnet omhändertagits enligt LVU, måste den vård kunna fullföljas som de sociala myndigheterna och domstolarna anser nödvändig för barnet. Skälen för ett omhändertagande är klart angivna i LVU. BO anser därför att Utlänningslagen ska ändras så att det i 3 kap 12 § stadgas att tut ska ges ett barn som behöver vård enligt LVU.

Den nyligen tillsatta utredningen om LVU bör enligt BO få i uppdrag att se över frågan om motsättningen mellan LVU och utlänningslagen ur perspektivet vad som är bäst för barnet. Lagstiftningen behöver förändras så att barnets behov av vård väger tyngre än utlänningsrättens restriktivitet.

I övrigt kvarstår BO:s åsikt att då ett barn omhändertagits enligt socialtjänstlagen på frivillig basis kan vårdbehovet vara lika starkt som vid ett LVU-omhändertagande. Denna fråga måste därför enligt BO:s mening lösas på ett bättre sätt för barnet.

I den föreslagna utlänningslagens 6 kap 1§ 4 p. får utlänningar avvisas om de vid inresan lämnat oriktiga uppgifter. BO menar att särskild hänsyn ska tas till att barn kan uppfatta "verkligheten" på ett annat sätt än vuxna. Barns svar påverkas också av de förväntningar som de upplever att frågeställaren har. Detta bör utredas vidare.

Om ett barn begår brott i Sverige är huvudregeln att de ska få vård. Numera är detta också en straffpåföljd vid grövre brott. BO menar att barn inte får utvisas om de är under 18 år när åtal väcks eller brott begicks, oavsett hur länge de har vistats i Sverige. Detta bör tydliggöras i 6 kap 11§ 2 utlänningslagen.

I övrigt kvarstår de synpunkter som framförts av BO i dokumentationerna Se mig, hör mig och Gömd, , i BO:s regeringsrapporter Tänk om 1996 och Å sen så tycker jag .... 1999 samt i brev till Utrikesdepartementet senast den 13 januari 1999.
Vidare har BO lagt förslag i promemorian Barnen och flyktingpolitiken lämnad till flyktingpolitiska kommitten 1995, i remissyttranden över "Det gäller livet", 1998, Barnets bästa i främsta rummet, 1998, Lika möjligheter 1997 m fl. De flesta av dessa dokument finns inlagda på BO:s hemsida. Föredragande i detta ärende har varit Lisbeth Thurnell.

Louise Sylwander
Barnombudsman

Lisbeth Thurnell
Handläggare