Betänkandet Omhändertagen, Samhällets ansvar för utsatta barn och unga, (SOU 2000:77)

Barnombudsmannen (BO) anser att betänkandet "Omhändertagen" innehåller ett genomgående och tydligt barnperspektiv och att FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och dess artiklar i stort genomsyrar analyser och förslag.

Från föräldraperspektiv till barnperspektiv
Barnombudsmannen (BO) anser att betänkandet "Omhändertagen" innehåller ett genomgående och tydligt barnperspektiv och att FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och dess artiklar i stort genomsyrar analyser och förslag.

Barnets bästa föreslås i betänkandet bli vägledande i bedömningen av vården av barn och barnets egen syn på sin framtid ska vara avgörande för beslut om vård och vårdnad enligt Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). BO välkomnar att barnet nu sätts i centrum och att barnets egna behov blir styrande för om vård ska beredas. Det är barnets rätt och inte den vuxnes behov som, enligt barnkonventionen, ska vara avgörande vid beslut om barn som behöver samhällets hjälp.

Sammanfattning
BO stöder utredarens förslag och finner att dessa stärker barns och ungas rättigheter i LVU och annan lagstiftning med anknytning till omhändertagande av barn för samhällsvård.

BO anser i likhet med utredaren att socialnämnden i större utsträckning ska initiera vårdnadsöverflyttning för de barn som inte kan återvända hem inom överskådlig tid och behöver en trygg förvissning om sitt framtida boende. BO menar också att möjligheten till adoption bör utredas för barn som placerats i familjehemmet i späd ålder och har hela sin känslomässiga förankring där. BO stöder vidare förslaget att det med stöd av både LVU och SoL ska kunna fattas beslut om att barnet ska bo kvar i familjehemmet tills vidare.

BO understryker vikten av att aktualitetsprincipen ska tillämpas på barnets situation även när en bedömning enligt 21 § LVU om upphörande av vård ska göras. Hänsynen till barnets behov, inte de vuxnas, ska vara avgörande för barnets vård. Artikel 6 i barnkonventionen innebär här att en bedömning av vad som är mest gynnsamt för barnets utveckling också på sikt måste bli avgörande för beslut om ett eventuellt upphörande av vården. Många uppbrott och anpassning till nya miljöer är en påfrestning för barn som redan levt under otrygga förhållanden. Därför bör nya separationer om möjligt undvikas.

BO menar också i likhet med utredningen att barnets ursprungsfamilj måste få det stöd den behöver för att tillgodose barnets behov så långt möjligt före ett omhändertagande och i de fall där barnet flyttar tillbaka hem.

En analys av familjehemmens kvalitet och personalkompetensen i särskilda hem för vård och boende (HVB-hem) borde, enligt BO:s mening, ha gjorts av utredaren t.ex. i betänkandets avsnitt 7.1 om barn och ungas rätt till en god samhällsvård.

BO föreslår att socialtjänsten bör ge familjehemsföräldrar mer vägledning om utsatta barns särskilda behov och den speciella problematik som familjehemssituationen ger upphov till innan de kan godkännas som familjehem. BO menar vidare att de personer som driver eller arbetar på särskilda hem för vård och boende måste ha adekvat beteendevetenskaplig utbildning och vara dokumenterat lämpliga för sitt arbete.

BO föreslår att domstolspersonal måste få kunskap om det faktum att vuxna har lättare att identifiera sig med föräldrarnas situation och känslor än med barnets behov. Domstolen måste, enligt BO:s mening, tillföras mer kunskap vilket skulle kunna ske bland annat genom förordnande av särskilda barnsakkunniga samt intern utbildning av domare och nämndemän.

BO föreslår att särskilda daghem i barnpsykiatrisk regi, terapiskolor för barn med stora psykosociala problem och terapikolonier för barn som är aktuella inom barn- och ungdomspsykiatrin ska kunna inrättas.

Kap 2 Barns rätt att få sina behov tillgodosedda är ett ansvar för både föräldrar och samhälle
2.1 Barns behov och utveckling

Ökad kunskap från forskning och praktik men kunskap från barn själva saknas
Barnombudsmannen instämmer i utredarens uppfattning att barn i ökande utsträckning bör användas som sakkunniga informanter när barns behov och villkor beskrivs. Om till exempel forskare, beslutsfattare och barnpersonal så långt möjligt låter barn komma till tals, respekterar och redovisar deras beskrivningar och åsikter, kan bilden av vad som är viktigt för barn komma att förändras på ett genomgripande sätt. Möjlighet att påverka och kontrollera sin verklighet och omvärld är av grundläggande betydelse för alla människor, men särskilt för barn som i många avseenden är utlämnade till andra för att få sina behov tillgodosedda.

2.4 Samhällets ansvar
Den generella välfärdspolitiken - ett viktigt instrument för stöd till barn och familjer
BO stöder utredarens uppfattningar. BO vill tillägga att barnomsorgen, som nästa år kommer att bli tillgänglig för i stort sett alla barn mellan ett och fem år, måste vara anpassad för olika barns särskilda behov, t ex stöd i emotionell, social, kognitiv eller språklig utveckling. En god barnomsorg med tillräckliga resurser kan fungera kompensatoriskt för barn med brister i hemmiljön.

Barnkonventionen ställer krav
BO välkomnar utredarens beskrivning, särskilt betoningen av artikel 4 i konventionen. I frågor som rör barn och unga i riskzonen har BO återkommande ställt krav på högre kvalitet, t ex ökad personaltäthet, inom barnverksamheter för att förebygga risken för framtida problem.

Kap 3 Barnets bästa och barnets röst
3.1 Barnets bästa ska vara överordnat vid alla beslut enligt LVU
Barnombudsmannen stöder utredarens förslag att en portalparagraf om barnets bästa ska införas i Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Förslaget tillgodoser kraven i artikel 3.1 i barnkonventionen, som stadgar att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Det är dock viktigt att propositionen innehåller en vägledning så långt möjligt för dem som ska tolka begreppet "barnets bästa" i syfte att nå en enhetlig tillämpning av den nya bestämmelsen.

3.3 Barnet har rätt att komma till tals
BO stöder förslaget att det klart uttalas att den unge har rätt att komma till tals och att bli hörd samt få sin vilja beaktad i den föreslagna § 1 b i LVU. Forskning, som bygger på intervjuer med omhändertagna barn, visar att barnen ofta blivit åsidosatta och inte gjorts delaktiga i beslutsprocessen vid omhändertagandet och vården. BO menar i likhet med utredaren att socialtjänsten måste utveckla sin förmåga att tala med barn och tolka vad barn säger. Sådan kunskap måste finnas även i förskolan, skolan, barnhälsovården och i domstolarna.

Kap 4 Förutsättningar för och ansökan om vård
4.1 Förutsättningar för vård

BO stöder vidare utredarens förslag att begreppet misshandel i § 2 LVU ska tydliggöras så att det omfattar både fysisk och psykisk misshandel. BO delar dessutom utredarens uppfattning om hur riskbedömningar bör göras och hur de olika kriterierna i paragraferna 2 och 3 i LVU bör definieras samt stöder förslaget om hur psykisk misshandel bör definieras i förarbetena till lagen.

4.4 Barn och föräldrar har rätt att utredas skyndsamt
BO delar utredarens bedömning att möjligheterna att förlänga utredningstiden efter ett omedelbart omhändertagande i 8 § LVU inte bör utvidgas. BO anser att de förhållanden som leder till att socialtjänstens utredningstid kan bli längre än fyra veckor, efter att ett omedelbart omhändertagande verkställts, bör motverkas så långt möjligt. Socialtjänsten skulle till exempel kunna effektivisera samarbetet med tolkförmedlingar, psykiatriker och andra experter genom kontinuitet och långsiktig planering.

4.5 Ansökan om vård
BO stöder utredarens förslag att i LVU närmare reglera vad en ansökan om vård enligt lagen ska innehålla. BO välkomnar att barnets behov tydliggörs och att barnets egen syn på förhållandena måste redovisas i ansökan och vårdplan. Vidare instämmer BO i utredarens uppfattning om vilka fakta som bör redovisas och hur noggrann och detaljerad en ansökan och vårdplan ska vara. BO vill understyrka vikten av att utredningar och vårdplaner innehåller alla relevanta fakta och har en så hög kvalitet att domstolen får tillgång till ett fullgott beslutsunderlag.

Kap 6 Barnets rätt behöver stärkas i domstolarna
6.1 Kunskap om barn behövs i domstolarna

BO stöder utredarens förslag att barnets ställning i domstolsprocessen ska stärkas genom att länsrätt och kammarrätt ska kunna höra lämplig (barn)sakkunnig vid muntlig förhandling. Det regleras i 35 § LVU genom ett tillägg. BO anser att den föreslagna regeln bör skärpas så att skrivningen i 35 § 2 stycket första meningen i LVU lyder: "Länsrätten eller kammarrätten skall i ett mål enligt denna lag höra lämplig sakkunnig vid muntlig förhandling om det inte är uppenbart obehövligt."

Barn till psykiskt sjuka föräldrar och föräldrar med utvecklingsstörning
BO föreslår att domstolspersonal måste få kunskap om det faktum att vuxna har lättare att identifiera sig med föräldrarnas situation och känslor än med barnets behov. När domstolen bedömer omhändertaganden av barn till psykiskt sjuka och utvecklingsstörda bör dokumentationen av föräldrarnas bristande omsorgsförmåga inte överskuggas av "principen" om förmildrande omständigheter och god vilja hos den vuxne. Domstolen måste, enligt BO:s mening tillföras mer kunskap vilket skulle kunna ske bland annat genom förordnande av särskilda barnsakkunniga samt intern utbildning av domare och nämndemän.
Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Socialstyrelsen föreslås förordna särskilda sakkunniga att bistå rätten.

BO anser att det är önskvärt att sakkunniga i större utsträckning bistår domstolarna även i andra mål och ärenden som rör barn. Möjligheterna att anlita sakkunniga i 24 § förvaltningsprocesslagen och att förordna särskilda sakkunniga i 29 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar bör utnyttjas i större utsträckning för att få in sakkunskap i mål som rör barn.

Kap 7 Barn och unga i samhällsvård
7.1 Placerade barn och unga har rätt till god vård

BO stöder utredarens förslag att i LVU och i socialtjänstlagens (SoL) 28 § precisera socialnämndens uppföljning av vården och vad denna ska omfatta. BO finner att förslagen väl motsvarar kraven i artikel 25 i barnkonventionen, som stadgar att omhändertagna barn har rätt att få sin vård regelbundet granskad av behörig myndighet.

Bristerna i uppföljningen av barn är stora
Forskning och studier visar att upp till hälften av alla placeringar upphör oplanerat, vilket BO finner oacceptabelt. Det är därför av stor vikt att de nu föreslagna ändringarna i 13 § LVU och i 28 § SoL genomförs.

BO anser dessutom att utredaren borde ha analyserat och beskrivit familjehemmens kvalitet och kompetensen i de särskilda hemmen för vård och boende. BO föreslår att socialtjänsten bör ge familjehemsföräldrar kunskap och vägledning om utsatta barns särskilda behov och den speciella problematik som familjehemssituationen ger upphov till innan de kan godkännas som familjehem. BO menar vidare att de personer som driver eller arbetar på särskilda hem för vård och boende måste ha adekvat beteendevetenskaplig utbildning och vara dokumenterat lämpliga för sitt arbete.

7.2 Barn har rätt till en familj för livet
Återförening mellan barn och föräldrar kan vara orealistisk

BO anser, i likhet med utredaren, att om ett barn under lång tid varit placerat i familjehem och socialnämnden kan förutse att barnet kommer att vara fortsatt långvarigt placerat bör socialnämnden verka för att vårdnaden om barnet ska flyttas till familjehemsföräldrarna enligt 6 kap. 7 och 8 § föräldrabalken.

BO stöder förslaget att när ett barn varit placerat i familjehem i tre år ska socialnämnden särskilt pröva hur vården ska utformas i framtiden. Socialnämnden föreslås därvid bedöma om en ansökan om vårdnadsöverflyttning enligt föräldrabalkens 6 kap. 7 eller 8 § bör göras. Om nämnden inte kan fatta ett sådant beslut ska den kunna besluta om att barnet ska stanna i familjehemmet tills vidare. Nya lagparagrafer, 13 b § i LVU och 28 a § i SoL, som reglerar dessa förslag, föreslås bli införda. BO har tidigare i en skrivelse till Socialtjänstkommittén, som redovisas i rapporten till regeringen år 1994 "Hallå där", påtalat behovet av vårdnadsöverflyttning vid långvariga familjehemsplaceringar. BO anser att det är av stor vikt för barns trygghet och utveckling att de kan ha kontinuitet i sina relationer och i familjen. BO välkomnar därför de nu lagda förslagen om förtydliganden i LVU och SoL och finner att de har sin utgångspunkt i vad som är bäst för barnet.

7.4 Barnets rätt till umgänge med föräldrarna under pågående vård
BO stöder utredarens förslag och påtalar mot bakgrund av artikel 9.3 i barnkonventionen att det är barnets rätt och inte den vuxnes behov av umgänge som ska vara vägledande vid beslut om kontakter mellan den omhändertagne och andra.

7.5 Barnet har rätt att ses som en självständig individ vid bedömningen av om vården enligt LVU ska upphöra
BO stöder utredarens förslag att vård enligt LVU inte ska upphöra om barnet fått en sådan anknytning till familjehemmet att det skulle strida mot barnets bästa om det flyttade till vårdnadshavarna. BO delar utredarens uppfattning att det omhändertagna barnets situation och behov ska bedömas oberoende av vårdnadshavarnas förhållanden. Därmed bör 21 § LVU ändras så att ett beslut om upphörande av vård inte får fattas om det strider mot barnets bästa. Motsvarande regler har införts i Norge, Danmark och Finland.

Kap 8 Yngre barn ska ha samma rätt till skydd som ungdomar
Utredaren föreslår att socialnämnden ska ges möjlighet att besluta att ett barn ska placeras i förskola, förskoleklass eller fritidshem mot förälderns vilja. BO stöder förslaget då man genom sådana åtgärder i vissa fall kan bryta en ogynnsam utveckling för barnet utan att ett tvångsomhändertagande behöver genomföras.

Kap 9 Socialtjänsten ska ha rätt att tala med barn även om föräldrarna motsätter sig det
Mot bakgrund av artikel 12 i barnkonventionen stöder BO utredarens förslag att 50 a § i SoL ska kompletteras med en bestämmelse som ger socialnämnden rätt att tala med barn även om vårdnadshavaren motsätter sig det. Förslaget ligger i linje med den nya lagen om särskild företrädare för barn (1999:997) och stärker barnets rätt att få komma till tals. BO förutsätter att samtalen med barnen sker på ett sådant sätt att barnen behandlas med respekt och inte riskerar att fara illa.

Kap 10 Ungdomar som har psykiska problem har rätt att få stöd och hjälp från psykiatrin
BO delar utredarens uppfattning att LVU inte ska utvidgas till att omfatta barn som huvudsakligen är i behov av psykiatrisk vård.

10.1 Unga som har psykiska problem behöver vuxna som kan samverka, inte ett utvidgat tvång
Det är anmärkningsvärt att barn med psykiska problem som placeras på särskilda ungdomshem, hem för vård och boende och i familjehem oftast inte får specialisthjälp för sina psykiska problem. BO anser att vårdplanen för varje omhändertaget barn med psykiska problem bör innehålla de krav som måste ställas på vården för att barnen ska få adekvat stöd och hjälp, t ex av barn- och ungdomspsykiatrin.

10.2 Förslag och åtgärder som kan förbättra samverkan mellan barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten
Självfallet är ett samarbete mellan alla offentliga och privata aktörer som hanterar barn som far illa nödvändigt. Samverkansutredningen har den 20 december 2000 föreslagit att kommuner och landsting ska få rätt att tillsätta gemensamma nämnder, till exempel för att samordna insatserna för barn och unga med psykiska och sociala problem. Enligt BO:s erfarenhet fungerar det nämndövergripande samarbetet redan bra på vissa håll. Det löser dock inte alltid problemen med barn som ingen offentlig verksamhet idag kan hantera på ett bra sätt.

I kapitel 8 föreslår utredaren att socialtjänsten ska kunna besluta att barn ska vistas i förskola, förskoleklass eller fritidshem om det är nödvändigt för deras positiva utveckling. Vanliga förskolor, skolor och fritidshem har idag sällan resurser att på ett bra sätt ta hand om barn med svåra störningar. BO menar därför att det för barn och ungdomar med grövre psykosociala problem borde finnas särskilt anpassade verksamheter. Särskilda daghem för barn i behov av psykiatriskt stöd, s.k. terapiskolor, eller resursskolor för barn med svåra psykosociala störningar samt terapikolonier för barn inom barnpsykiatrin skulle kunna inrättas när så behövs. Andra former av mellanvård som specialklasser, projektklasser, akutteam, jourteam bör också kunna inrättas. BO anser att det är önskvärt att sådana specialverksamheter får tillräckliga resurser så att de får adekvata möjligheter att ta hand om de barn som bäst behöver det.

12 Barn och unga med utländsk bakgrund har rätt till ett kompetent bemötande
Det mångkulturella Sverige - en stor utmaning inte bara för socialtjänsten
Det behövs både generella och riktade insatser

Utredarens uppfattningar delas av BO, som bl.a. tidigare har föreslagit att alla barn med annat hemspråk än svenska ska erbjudas kostnadsfri språkförskola från tre års ålder. BO anser att detta bör regleras i skollagen.

Utsatta flickor
BO vänder sig mot utredarens resonemang när det gäller socialtjänstens arbete med utsatta flickor med utländsk bakgrund. Svenska myndigheter får inte ha en större tolerans för förhållanden som skadar barn därför att barnets familj har en ickesvensk etnisk bakgrund. Det är socialtjänstens uppgift att hjälpa efter varje individs behov och att alltid bekämpa skadlig behandling av barn, till exempel fysisk bestraffning.
Det strider, menar BO, mot artikel 2 i barnkonventionen att socialtjänsten eller andra myndigheter särbehandlar barn och ungdomar i Sverige för att de har olika etnisk tillhörighet. Alla barn har samma behov av en fungerande familj och miljö.

Om placering av barn och unga med utländsk bakgrund
Enligt BO behöver familjehemmen och institutionerna särskild kulturell kompetens för att på ett bra sätt ta hand om barn med ickesvensk etnisk tillhörighet.

Föredragande i detta ärende har varit socionomen Lisbeth Thurnell.

Louise Sylwander
Barnombudsman