Remissyttrande över Betänkandet (SOU 2000:1) En uthållig demokrati! (Ju2000/770/D)

Barnombudsmannen (BO) understryker att ett barn- och ungdomsperspektiv är av yttersta vikt när vi talar om morgondagens demokrati. För att ett sådant perspektiv ska genomsyra samhället måste barnkonventionen införlivas i såväl lagstiftning som attityder och praxis.

Rätten att bli hörd, sedd och respekterad fastställs i barnkonventionen. Konventionens artiklar 2, 12 och 13 är centrala i detta avseende. Rätten att utöva inflytande gäller inte bara den personliga situationen utan också de verksamheter barn brukar, deras närmiljö och de politiska beslut som påverkar dem. Barn och unga har alltså rätt att medverka vid sådana avgöranden som rör deras situation och omgivning, allt efter ålder och mognad. De behöver dock vuxnas stöd för att kunna utveckla denna förmåga och för att få kunskap om vilka alternativ som finns. Beslutsfattarna ska betrakta barn och unga som kompanjoner, inte som dekorationer. BO vill understryka att de rättigheter som fastställs i barnkonventionen gäller för alla barn mellan 0 och 17 år.

BO vill poängtera att det är en medborgerlig rättighet att bilda en åsikt och få möjlighet att uttrycka den. Alla medborgares grundläggande fri- och rättigheter fastställs i regeringsformen (RF) kapitel 2. Dessa ska gälla lika för var och en utan diskriminering. Åldersdiskriminering nämns dock inte i RF och inte heller i BrB 16:9, olaga diskriminering, som diskrimineringsgrund. Det är just den formen av diskriminering som alla barn och unga utsätts för. Barnkonventionen innebär att barn har en tydlig rätt att framföra sina åsikter och få dem beaktade.
BO anser att kommunallagen måste förändras för att ge barnkonventionens artikel 12 fullt genomslag i den kommunala beslutsprocessen.

Skolan är ett utmärkt forum för demokratisk skolning och BO förespråkar en skola för alla där barn och unga ges möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar och behov. En skola där barns och ungas olikheter måste ses som en tillgång och ett berikande av mångfalden. Såväl skollagen som läroplanerna lyfter fram den svenska skolans värdegrund. Att tillämpa denna värdegrund innebär att skolan ska föregå med gott exempel och inkludera alla barn och unga i skolans verksamhet.

För att upprätthålla demokratin måste vi alla bekämpa utanförskapet. BO anser att resurser måste satsas på att ge alla barn och unga möjlighet till delaktighet i samhället. BO vill understryka att det är av yttersta vikt att icke-diskrimineringsprincipen i barnkonventionens artikel 2 genomsyrar allt arbete avseende barns och ungas rättigheter i samhället. Artikeln har en dubbel dimension; barn får inte diskrimineras i förhållande till vuxna och barn får heller inte diskrimineras i förhållande till andra barn. Där det behövs måste särskilda hänsyn tas, på grund av t.ex. barnets eller dess föräldrars etniska tillhörighet, sociala bakgrund eller funktionshinder, för att förverkliga barns och ungas rätt till att delta. Alla barn och unga, oavsett deras eller föräldrarnas kön, etniska tillhörighet, sociala ursprung, handikapp, börd eller ställning i övrigt ska ingå i skolans verksamhet och i samhället i övrigt på lika villkor. Detta är en viktig del i utvecklandet av alla barns och ungas medborgaranda och bidrar till fostran i demokratins moraliska värden som solidaritet och empati.

Inledning
BO uppskattar initiativet till en demokratiutredning. Enligt direktiven var utgångspunkten för Demokratiutredningens arbete varje medborgares rätt till full delaktighet i samhället. BO anser att utredningen inte fullföljt direktivet eftersom den över huvudtaget inte uppmärksammat barns och ungas situation och deras möjlighet till delaktighet i det svenska samhället.

BO uttrycker sin besvikelse över att barnperspektivet lyser med sin frånvaro genom hela utredningen och att ungdomsperspektivet endast glimtar fram vid ett fåtal tillfällen. I demokratiutredningen talas om ungdomar och refereras till 18-29 åringar. Barn och unga, enligt barnkonventionen människor under 18 år, tycks således inte räknas som medborgare.

Medborgarskapet i Sverige bygger på principen om människors lika värde och lika rättigheter. Delaktighet är medborgarandans övergripande kännetecken. En delaktighet som inte är möjlig för en stor del av landets medborgare, dess barn och unga, eftersom de inte har något reellt inflytande.

BO finner bristen på barn- och ungdomsperspektivet mycket anmärkningsvärt i synnerhet med tanke på att riksdagen antog åtgärdsplanen "En nationell strategi för att förverkliga barnkonventionen i Sverige" 1999. Målsättningen med strategin är att barnkonventionen och dess intentioner ska finnas med i allt beslutsfattande som rör barn. Av den nationella strategin framgår hur barnkonventionen konkret ska genomföras och tillämpas i regeringskansliet, myndigheter, kommuner och landsting. BO har fått regeringens uppdrag att under en treårsperiod 1999-2001 stödja och driva på detta arbete.

BO vill understryka att det nu är över tio år sedan FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, antogs av det internationella samfundet. Två av konventionens fyra grundläggande principer är principerna om icke-diskriminering och om barnets rätt att få uttrycka sina åsikter och få dessa beaktade i alla beslut som rör det. Dessa fastställs i artiklarna 2 och 12. Barn och unga måste få känna sig delaktiga i samhället. Detta måste gälla alla barn och unga i Sverige, oavsett barnets eller dess föräldrars kön, politiska eller annan åskådning, etniska eller sociala bakgrund, handikapp, börd eller ställning i övrigt.

Artikel 13 i barnkonventionen fastställer barnets rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att söka, motta och sprida information och tankar i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.

FN:s barnkommitté, den kommitté som har ansvar för att följa upp staternas ansvar enligt barnkonventionen, har uttryckligen slagit fast att staternas ansvar att förverkliga konventionens artikel 12 inte får vara beroende av ekonomiska resurser. Kommittén har vidare framhållit vissa områden där det är särskilt viktigt att barn får delta i beslutsfattande. Det gäller såväl beslut på övergripande nivå såsom samhällsplanering som beslut på lokal nivå inom kommunerna samt beslut och planering av den egna vardagen, till exempel inom skolan. Dessa rättigheter är dock ännu inte en reell rättighet för många barn och unga i Sverige utan endast en möjlighet för några få. Barn och unga måste ges ett ökat inflytande.

BO finner det oacceptabelt att varken barnkonventionen eller något annat dokument om mänskliga rättigheter omnämns i en utredning som handlar om demokrati. Detta då mänskliga rättigheter är grundläggande för att en demokrati ska kunna kalla sig för demokrati.

Varför demokrati? Om människovärde och medborgardygder
Demokratiutredningen har valt en moralisk grund till försvar för demokratin. Den bygger på en övertygelse om att alla människor har lika värde och att hennes värdighet inte får kränkas. "Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet", RF 1:2.

BO kan konstatera att det är främst under de senaste decennierna som samhället börjat erkänna barn som självständiga individer med egna intressen, behov och åsikter. Barndomen ska inte uppfattas som en transportsträcka till vuxenlivet. Barndomen har ett värde i sig. Vi ska inte heller se på barn som enbart framtidens medborgare utan även som medborgare här och nu.

I Sverige finns det nästan 2 miljoner barn under 18 år. De kan i detta sammanhang sägas tillhöra en särskild kategori i vårt samhälle eftersom de saknar tillgång till vissa politiska och civila rättigheter. Barn har mindre möjligheter att delta i den demokratiska processen eftersom de inte har rösträtt. Barn har frihet att organisera sig men rätten begränsas av att de inte själva får fatta beslut av ekonomisk karaktär eller underteckna avtal. Även föräldrarnas vårdnadsansvar begränsar barn från att fatta egna långtgående beslut.

Medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter fastställs i RF kapitel 2. Dessa ska gälla lika för var och en utan diskriminering. Åldersdiskriminering nämns dock inte i RF och inte heller i BrB 16:9, olaga diskriminering, som diskrimineringsgrund. Det är just den sorts diskriminering som alla barn och unga utsätts för.

Barns begränsade rättigheter brukar ofta, med all rätt, förklaras och legitimeras utifrån barnets behov av skydd och omsorg därför att barn inte har samma mognad som vuxna, varken intellektuellt, fysiskt eller psykiskt. Det är dock inte den enda orsaken till att barn diskrimineras i detta avseende. Resonemanget är ofta kopplat till att barn på grund av sin ålder anses sakna tillräcklig erfarenhet och kunskap för att fatta genomtänkta beslut.

BO anser det självklart att barn måste skyddas, inte bara från övergrepp, kränkningar och vanvård, utan också från ett ansvar de inte är mogna att hantera. Men det handlar också om en syn på barn som mer ofullkomliga och mindre ansvarstagande än vuxna. Ett nytt förhållningssätt till barn där de i högre grad ses som kompetenta och handlingskraftiga individer och en viktig resurs måste därför genomsyra samhället.

Utmaningen som Sverige står inför ligger i förmågan att omsätta barnkonventionens mening och intentioner till verklighet och konkreta insatser. Barnkonventionen måste införlivas i såväl lagstiftning som attityder och praxis. Det handlar i grunden om vuxnas förhållningssätt till barn och unga samt i vilken mån vuxna är beredda att dela med sig av makten och verkligen låta barns och ungas åsikter påverka besluten. Det räcker inte längre med vuxnas välvilja mot barn.

Det dynamiska medborgarskapet
För att demokratiska processer ska komma till stånd krävs, enligt utredningen, att tre villkor är uppfyllda: Politisk jämlikhet, meningsfullt deltagande samt öppenhet och insyn. För att deltagande, inflytande och delaktighet ska uppnås, måste dessa tre förutsättningar gälla. För att en positiv dynamik ska uppstå måste medborgarna först och främst behandlas som politiska jämlikar. Utredningen konstaterar även att ingen medborgare är formellt utestängd från att delta i det svenska samhället men att bland annat klasstillhörighet, ålder och etnicitet skapar ojämlika förutsättningar att delta.

BO anser det självklart att möjligheten att kunna påverka ger ett större självförtroende och en känsla av att vara värd något som människa, att man har något att tillföra och att man kan förändra något. Att vara delaktig ger en känsla av att vara respekterad. Detta är viktigt för alla människor och inte minst i barn- och ungdomsåren då grunden för barnets demokratiska skolning läggs. När barn och unga är aktiva och därmed delaktiga utvecklas de som människor. Genom att delta i demokratiska arbetsformer lär sig barn och unga att inhämta fakta, lyssna på andras argument och att argumentera utifrån sina egna erfarenheter och de fakta som de har inhämtat. Delaktigheten ger således en viktig livskompetens. Barns och ungas inflytande berör samtliga nivåer i samhället. Det handlar om inflytande på ett nationellt plan såväl som över lokala och regional beslutsprocesser och om inflytande över de verksamheter som barn brukar. Barnkonventionen ger barn och unga en rätt att uttrycka sina åsikter i samtliga dessa avseenden.

Idag är det få beslutsfattare som systematiskt tar till vara barns och ungas tankar och idéer ens när det gäller frågor som direkt berör barn och unga. Detta får till följd att barnens och ungdomarnas egna kunskaper om sina livsvillkor saknas i många viktiga samhällsbeslut. BO anser att detta leder till att deras förtroende för den demokratiska processen minskar. Ett ökat inflytande för barn och unga i den kommunala beslutsprocessen och de kommunala verksamheterna skulle få en stor betydelse för utvecklingen av det politiska arbetet och demokratin i Sverige. Det skulle resultera i mer effektiva och genomtänkta beslut. Det skulle också ge barn och unga en större självkänsla, ett ökat ansvarstagande och samhällsengagemang, vilket på sikt är en god investering för ett demokratiskt samhälle.

BO redovisar nedan ett gott exempel där barn fick ett reellt inflytande i frågor som berörde just dem.

Yrkesinspektionen, YI, i Malmö genomförde under hösten 1999 ett pionjärarbete med inriktning mot yngre skolbarns arbetsmiljöer i skolorna i Skåne. Eftersom YI inte hade kunskap och erfarenhet av att samtala med yngre barn var ett nära samarbete med barnens pedagoger nödvändigt. Minst en månad före besöket tog YI kontakt med skolans rektor. En kallelse översändes tillsammans med ett frågeformulär. Detta formulär var ställt till klassläraren i förskoleklass samt årskurserna 1 och 3 för att läraren skulle gå igenom frågorna med sina elever före YI:s besök. Vid inledningen av inspektionen var skolledning, skyddsombud och skolhälsovårdspersonal representerade. Syftet var att klarlägga de rutiner som tillämpas i arbetsmiljöarbetet vid skolan och på vilket sätt de yngre eleverna är delaktiga i detta arbetet. Därefter användes den huvudsakliga delen av projekttiden till att träffa elever och låta dem berätta om de risker och brister som de upplever i sin skola. YI var också med eleverna i matsalen, slöjd- och gymnastiksalen samt ute på skolgården. Eleverna har redovisat svaren på de frågor som tidigare sänts till skolan.

Upplevelserna för ett barn i förskoleklass och ett barn i årskurs 6 skiljer sig avsevärt. Arbetsmiljöarbetet på en skola är beroende av elevernas kunskap och erfarenhet. Eleverna är överlägsna de vuxna i att upptäcka fel, brister och dolda faror. Därför ingår idag det arbetssätt som framkom under projekttiden i YI:s ordinarie tillsynsarbete för tillsyn av de yngre elevernas arbetsmiljö.

BO är medveten om att barn och unga, i de flesta sammanhang, är i hög grad beroende av vuxnas stöd för att kunna ta sin rätt i anspråk när det gäller inflytande över beslut som rör dem. Ibland behöver barn och unga en vuxen företrädare eller talesman som framför deras synpunkter. För de allra minsta barnen är föräldrarna närmast de som brukar föra barnets talan. Artikel 12 innehåller inte bara en rätt för barnet att uttrycka sina åsikter. Här finns även en skyldighet för ansvariga beslutsfattare att ta hänsyn till dessa åsikter i förhållande till barnets ålder och mognad. Barnkonventionen lägger därmed en utvecklingsaspekt på barnets rätt att själv vara med och fatta ett beslut. Det är dock viktigt att påpeka att rättigheten gäller även mycket små barn, det vill säga alla barn som är i stånd att uttrycka en åsikt. BO vill dock framhålla att rätten för barn och unga att uttrycka sig ska ses just som en rättighet och aldrig som en skyldighet. Krav ställs på att professionella inom olika yrkesområden såsom t.ex. jurister, socionomer, sjukvårdspersonal, stadsplanerare utvecklar strategier och metoder för att kunna företräda de barn och unga som berörs av frågor de arbetar med.

IT
Demokratiutredningen tar upp IT som ett medel att förstärka demokratin. Utbildningsnivån och fördelningen av samhällets ekonomiska resurser nämns som styrande faktorer när det gäller möjligheterna att använda IT.

BO anser att det finns en risk att den växande IT-konsumtionen ökar klyftorna mellan olika samhällsgrupper. Klassklyftorna har att göra med såväl social och etnisk bakgrund som funktionshinder. Frågor som måste ställas är hur IT ska bli tillgängligt och begripligt för alla barn och unga oavsett bakgrund eller funktionshinder. Tillgängligheten kan uppnås om IT-enheter installeras för allmänt bruk i alla skolor och bibliotek. Om sådan satsning inte görs innebär det att barn och unga med svagare socioekonomisk bakgrund inte kommer att kunna ta del av information i lika stor del som andra. De kommer att bli diskriminerade. Stor del av denna grupp är barn och unga med icke-svensk etnisk tillhörighet.

BO vill även påpeka att det är viktigt att beakta alla IT-system avseende användbarhet och tillgänglighet som t.ex. bankomater, biljettautomater, talsvarssystem. "Design for all" måste vara ledstjärnan i arbetet framöver. Ur ett rättighets- och demokratiperspektiv är det viktigt att det finns alternativ till olika tekniker. Döva kan exempelvis inte använda talsvarsteknik och synskadade kan inte ta del av visuell information. Informationen måste även finnas tillgänglig på lättförståelig svenska och på andra språk. Om inte alternativ finns är risken stor för att vissa barn och unga blir diskriminerade.

Kommunerna
I Sverige tillämpas i stort sätt bara representativ demokrati. Genom sin rösträtt har kommunmedlemmar möjlighet till ett politiskt inflytande. BO anser att det är av väsentligt samhällsintresse att även barn och ungdomar blir delaktiga i sin närmiljö och sina verksamheter. BO anser att barn, i takt med stigande ålder och mognad på alla stadier, borde ges möjligheter att var med och själva framföra sina egna önskemål och synpunkter på sådana politiska beslut som de berörs av.

BO anser alltså att barn ska få inflytande både inom den politiska beslutsprocessen och som brukare. Idag finns det lagregler som möjliggör ett brukarinflytande men det behöver utvecklas metoder som förtydligar och ser till att lagreglerna används i praktiken. Som ett komplement till brukarinflytande behövs ett inflytande för barn under 18 år i de politiska beslutsprocesserna, vilket också understryks av barnkonventionens krav.

BO menar att det finns många argument för att ge brukarna, och då även barn och unga, ett ökat inflytande. Det främsta är dock demokratiargumentet. Det har ett demokratiskt värde i sig att ge de närmaste berörda brukarna ett ökat inflytande över sin dagliga situation. I den allmänna samhällsutvecklingen är medbestämmande och inflytande viktiga och angelägna frågor i strävandena att skapa demokratiska miljöer.

BO anser att även effektivitetsskäl talar för ett vidgat inflytande. Det är angeläget att ta tillvara medborgarnas samlade kunskaper och erfarenheter i den kommunala verksamheten. Genom att på ett mer direkt sätt kunna påverka verksamhetens innehåll och utformning ges goda förutsättningar att skapa en behovsorienterad och kvalitetsmässigt bra verksamhet. Delaktigheten ökar också förståelsen för de svårigheter som uppkommer vid drivandet av en viss verksamhet när de ekonomiska resurserna är begränsade.

Många undersökningar visar att barn och unga vill vara med och forma den egna uppväxtmiljön men att de i stort upplever sig sakna sådan möjligheter. Enligt SKOP:s rapport tycker nästan alla ungdomar (97 procent) att det är mycket eller ganska viktigt att ungdomar deltar i debatten och planeringen av det framtida samhället. På frågan "Hur stor möjlighet har Du att delta i och påverka debatten och planeringen av vårt framtida samhälle?" svarade 68 procent att de anser sig ha ganska liten, mycket liten eller ingen möjlighet alls att påverka.

Agenda 21
BO menar att Agenda 21 förstärker barns och ungas rätt att delta. Agenda 21 är det viktiga huvuddokumentet som antogs vid FN:s konferens för miljö och utveckling i Rio 1992. Agenda 21 ska ses som ett handlingsprogram för det fortsatta arbetet med de stora miljö- och utvecklingsproblemen in i nästa århundrade. Kapitel 25 i Agenda 21 har rubriken "Barns och ungdomars roll för hållbar utveckling". Kapitlet börjar med att slå fast att barn och unga utgör en tredjedel av världens befolkning och att ungdomars deltagande i beslutsprocessen på miljö- och utvecklingsområdet och i genomförande av program är avgörande för att Agenda 21 ska lyckas på lång sikt. Det framhålls hur viktigt det är att ungdomar världen över deltar aktivt på alla beslutsnivåer såväl nationellt som internationellt. Gräsrotsarbetet är särskilt viktigt, det vill säga engagemanget och arbetet lokalt. Detta betonas i Agenda 21 men blir allt mer också en förutsättning för att förverkliga barnkonventionen. Barnets rätt till goda uppväxtvillkor och Agenda 21:s handlingsplan för en hållbar utveckling hänger ihop och är i mycket varandras förutsättning. En bra fysisk, psykisk och social miljö påverkar barn positivt. Barn som mår bra och känner sig delaktiga bryr sig också om miljön och sin omvärld. Många barn och ungdomar är redan idag engagerade i miljöarbetet. Här finns det anledning att vidga synen på miljön till att omfatta inte bara det ekologiska utan också de sociala, estetiska och emotionella värdena. Då kommer miljöengagemanget att omfatta såväl naturmiljön som den urbana miljön.

Flera exempel i olika kommuner visar på fördelar med att förverkliga barnkonventionen och Agenda 21-arbetet i samverkan och låta arbetet utvecklas till ett samspel mellan dessa. Viktiga utgångspunkter inom båda områdena är:
- Fråga barn vad som är bra och viktigt för dem.
- Lyssna till deras tankar och visioner.
- Låt barn vara med i planering och skötsel av den egna miljön.
- Möt barn och ungdomar med respekt.
- Barnens medverkan är avgörande för att skapa en hållbar utveckling.
Ett uttryck för detta nätverksarbete var byggandet av Framtidsskeppet i oktober 1998 i Globen i Stockholm - ett konkret projekt där barn från olika delar av världen visade på behov och möjligheter att samarbeta. Projektet visade att barns konstruktiva engagemang behövs när framtidens hållbara samhälle ska byggas.

För att artikel 12 ska få fullt genomslag i den kommunala beslutsprocessen krävs det enligt BO att de formella förutsättningarna i kommunallagen ändras på ett antal punkter. Det krävs metodutveckling för barns och ungas inflytande i de politiska beslutsprocesserna och för ett brukarinflytande, framförallt när det gäller de mindre barnen. Det är också nödvändigt att de former för brukarinflytande som redan nu är tillämpliga för barn enligt kommunallagen, kap 5-7, utnyttjas bättre. En förutsättning för detta är ett aktivt förändringsarbete i samhället i stort för att skapa förändrade attityder och ett medvetet barnperspektiv. Ett barnsperspektiv som innebär att vuxna aktivt söker upp och tar tillvara barns och ungas åsikter och kunskaper i deras egen omgivning.

BO:s förslag till ändring i kommunallagen:
- Nämnderna ska samråda med barn och unga under 18 år i frågor som angår dem.
- Barn och unga under 18 år ska få ställa frågor till fullmäktige om förhållanden som särskilt angår dem. Den styrelse eller nämnd under vilken frågan hör ska därvid vara skyldig att lämna ett motiverat svar.
- Barn och ungdom under 18 år ska kunna väcka ärenden i nämnderna om det antingen görs av en politisk ungdomsorganisation vars moderpart har säte i fullmäktige eller om minst tio barn och ungdomar under 18 år skriftligen begär att ett ärende som särskilt angår dem väcks i nämnden
- Särskild information riktad till barn och unga ska utformas så att de kan ta ställning till frågor som angår dem. Denna information ska vara allsidig och innehålla argument för och emot ett visst beslutsalternativ.
- Barn och unga under 18 år ska ges rätt att få till stånd en opinionsundersökning i frågor som angår deras närmiljö eller kommundel där de är bosatta.
- Rösträtt från 16 år i kommunala val.

BO anser även att partistödet borde kunna villkoras så att en del används till att öka inflytandet för barn och unga från olika samhällsgrupper i det politiska arbetet

I alla de ovan nämnda fallen ska kommunen arbeta för att alla grupper av barn och unga kommer till tals. Information som går ut ska vara tillgänglig, begriplig och användbar för alla barn oavsett etnisk tillhörighet, social bakgrund eller handikapp.
Medborgarnas deltagande, inflytande och delaktighet

Ålder
Demokratiutredningen konstaterar att ungdomarna inte ens har något särskilt stort inflytande i skolan, deras egen arbetsplats. Detta trots alla försök till skoldemokrati under senare år. Utredningen konstaterar även att många anser unga och gamla vara politiskt svagare än medelålders. Det är därför viktigt att se på det politiska deltagandet ur ett åldersperspektiv.

Skolan är ett utmärkt forum för demokratisk skolning och BO förespråkar en skola för alla där barn och unga ges möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar och behov. Barns och ungas olikheter måste ses som en tillgång och ett berikande av mångfalden. Att alla barn, oavsett deras eller föräldrarnas kön, etniska tillhörighet, sociala ursprung, handikapp, börd eller ställning i övrigt ingår i skolans verksamhet på lika villkor är en viktig del i utvecklandet av alla barns och ungas medborgaranda. Detta gäller inte minst i fostran i demokratins moraliska värden som solidaritet och empati.

I skollagen finns den övergripande bestämmelsen om elevinflytande. På grundskolenivå finns tillägget "omfattningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter deras ålder och mognad". Såväl skollagen som läroplanerna lyfter fram den svenska skolans värdegrund. Att tillämpa denna värdegrund innebär att skolan ska föregå med gott exempel i fråga om att inkludera alla elever i skolans verksamhet.

BO vill framhålla att det är viktigt för den demokratiska skolningen att inflytandearbetet ges möjlighet att starta vid så låg ålder som möjligt. Det är i sammanhanget väsentligt att påpeka att det måste utvecklas modeller som möjliggör även för de yngre barnen att få reellt inflytande i förskolan och skolan.

BO vill understryka att även arbetsmiljölagen ger barn och ungdomar rätt till inflytande. Strävan är där att arbetsmiljön ska ge ett rikt arbetsinnehåll, arbetstillfredsställelse, gemenskap och personlig utveckling. En förutsättning för att uppnå detta är ett aktivt deltagande i arbetsmiljöarbetet från alla elever. Lagen föreskriver därför att eleverna ska medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i genomförandet av de åtgärder som behövs för att åstadkomma en god arbetsmiljö.

BO anser att arbetet med att utveckla elevdemokratin och elevinflytandet i våra grundskolor och gymnasier måste prioriteras. Detta förutsätter en levande debatt och ett fördjupat arbetssätt som utgår från ett barn, och ungdomsperspektiv och sätter den unga människan i centrum. Ett sådant arbetssätt måste få konsekvenser på skolans organisation men också på de vuxnas attityder. Skolan som institution är svår att förändra, bland annat på grund av de traditioner som finns i skolmiljön men också på grund av att förändringarna kräver att de vuxna har engagemang, vilja och kompetens när det gäller att låta eleverna medverka. Den viktigaste länken i det demokratiska arbetet är således skolans personal. Att öka inflytandet är inte möjligt om inte de vuxna förändrar sitt förhållningssätt. Detta är svårt eftersom det bland annat innebär att de vuxna i skolan måste lämna ifrån sig en del av makten.

BO menar att det i grunden handlar om unga människors rätt att få känna sig delaktiga i samhället. Ett ökat inflytande i skolan stärker också ungas tilltro till att kunna påverka även andra frågor i samhället. Som institution har skolan således stor betydelse för barns och ungas syn på demokrati och den spelar därför en avgörande roll i den löpande utvecklingen av det demokratiska samhället.
BO vill understryka att skolan är den första kontakten med arbetslivet för eleverna. Det ställer därför höga krav på att skolmiljön är anpassad till barn och ungdomar och deras behov.

BO vill peka på tre viktiga områden där skolan måste förändras.
1. En tydligare koppling mellan skolan och samhället utanför.
2. Ökat elevinflytande över skolans styrmedel och organisation.
3. Ökat elevinflytande över den egna undervisningen.

BO menar att skolan borde kunna spela en viktig roll i barns och ungas möjligheter att delta i kommunala frågor. Ett sätt för skolan att öppna sig mer mot övriga samhället är att eleverna får bli en "remissinstans" i de kommunala frågor som rör dem. Några exempel på sådana frågar är, som vi tidigare nämnt, bostadsplanering, trafikmiljö, kommunala skolplanen och fritidsfrågor. På detta sätt skulle man få till stånd en konstruktiv dialog mellan lokala beslutsfattare och barn och unga i skolan. Det är också ett bra sätt för samhället att dra nytta av elevernas kompetens. BO anser dessutom att underlagen till de kommunala frågorna mycket väl kan omformas till de olika ämnena i skolundervisningen. Genom att på så sätt knyta för eleverna aktuella samhällsfrågor till undervisningen skulle denna utvecklas på barnens och ungdomarnas villkor samtidigt som deras möjligheter att komma till tals i kommunala beslut skulle öka. Det finns exempel på kommuner, t.ex. Göteborg och Köping, som arbetat på detta sätt med goda resultat.
BO vill särskilt poängtera att det är viktigt att arbete med skoldemokrati uppmuntras på alla sätt. Många ungdomar uppger att de blivit bestraffade för att de medverkat i elevrådsarbete med t.ex. hot om sämre betyg på grund av frånvaro i samband med elevrådsarbetet. BO anser att:
- Rätten till tid för elevrådsarbete garanteras i grundskoleförordningen och gymnasieförordningen och att arbetet med elevdemokrati jämställs med ordinarie undervisning.
- En regel införs som innebär att elevrådsarbete ska noteras på betyget från och med högstadiet.
- Ledamöter i elevråd och elever med andra förtroendeuppdrag ska ha rätt till utbildning inom detta område. Ansvaret bör ligga på respektive skola och central skolenhet i varje kommun.

BO håller med Demokratiutredningen om att skolan inte bara får vara en institution som lär ut demokrati, moral och kritiskt tänkande på ett teoretiskt plan utan den måste vara en demokratisk arena; eleverna måste få uppleva demokrati i praktiken. Barn och ungdomar som får vara med och delta i beslut som rör dem och som känner att hänsyn tas till deras åsikter, att de har reellt inflytande, känner sig delaktiga och lär sig på så vis demokratiska värderingar automatiskt.

Bekämpa utanförskapet

Kön
Det manliga könet har länge varit norm och lika med makt och inflytande i samhällslivet. Flickors särart betonas fortfarande ofta i förhållande till pojkar. De beskrivs som annorlunda eller rent av avvikande i sin utveckling och sina behov. Därmed förskjuts uppmärksamheten från deras lika rättigheter och de blir ofta betraktade som en passiv grupp offer som ska skyddas. Diskriminering på grund av kön är så djupt rotad att den många gånger kan vara svår att få syn på och beskriva. Uppenbara missförhållanden som att t.ex. pojkidrotter får mycket mer samhällsresurser än flickidrotter är lätt att påvisa. Det företräde som små pojkar många gånger gör anspråk på och också skaffar sig i vardagssituationer är mycket svårare att både synliggöra och åtgärda.

För att bryta traditionella och stereotypa könsroller, samt motverka diskriminering är det viktigt att skolan utnyttjar möjligheterna att bearbeta sådana uppfattningar och aktivt verka för en förändring.
I en enkät från 1999 som BO gjort fick 11-12-åringar från 27 skolor i 24 kommuner svara på frågor vad de ville respektive fick bestämma om i olika förhållanden i skolans verksamhet. Studien visade att en stor andel av både flickorna och pojkarna, minst 80 procent, vill bestämma om saker som rör deras vardag i skolan. Det handlar om hur mycket mat de ska ta, vilka de ska grupparbeta med, vem de ska sitta bredvid i klassrummet, vad de ska äta till lunch samt vad de ska göra på jympan och på idrottsdagen. Även om mer än hälften av både flickorna och pojkarna anser att de också får vara med och bestämma i dessa frågor, så är det en stor andel av både flickorna och pojkarna som upplever att de inte får vara med och bestämma i den utsträckning de önskar. Fler pojkar än flickor tycker att de får bestämma i ett antal angelägenheter.

Störst är skillnaden mellan flickor och pojkar när det gäller uppfattningen att de får vara med och bestämma när de ska ha rast, när de ska äta lunch och vad de ska göra på idrottsdagen. Pojkarna upplever i högre grad att deras önskemål uppfylls om att vara med och bestämma över skolgården. Flickorna upplever sig ha liten möjlighet att bestämma när de ska äta lunch, när de ska ha rast och hur långa rasterna ska vara, samt vilka lärare de ska ha. Fler flickor än pojkar tycker att de får bestämma om att duscha efter gympan och hur mycket mat de får ta. Sammantaget verkar pojkarna ha en något lite större vilja att bestämma och upplever sig också till något större del få bestämma om skoldagen och skolarbetet. Frågan är om detta speglar att pojkar får ta för sig mer i skolan i förhållande till flickor. Generellt kan sägas att elevernas vilja att vara med och bestämma sträcker sig mycket längre än deras möjligheter att få vara med och bestämma. Här finns en stor potential för skolan att ta till vara.

Etnicitet
En fjärdedel av alla barn i Sverige har idag minst en förälder med utländsk bakgrund. Samtidigt konstateras det i Demokratiutredningen att den etniska segregeringen blivit ett allt allvarligare problem det senaste decenniet. Utrikes födda i alla aspekter av samhällsengagemang, både när det gäller att påverka sin egen vardag och att påverka samhällsutvecklingen, deltar i klart lägre grad än övriga. Det råder även enighet om att de rasistiska brotten i Sverige har ökat.

Enligt Rädda Barnens (RB) bokslut 2000 "Barnens rättigheter - tema: diskriminering" saknar var femte elev med utländsk bakgrund grundläggande behörighet till studier på nationellt gymnasieprogram, jämfört med totalt tio procent i hela grundskolan. Eleverna med utländsk bakgrund får även genomgående sämre betyg än elever med svensk bakgrund.

Enligt Demokratiutredningen kan vi aldrig ta demokratin för given utan den måste alltid återerövras. BO anser att det bästa sättet att återerövra demokratin gång på gång är genom att ge våra barn och unga en demokratisk skolning. Låta barn och unga känna delaktighet.

En grundläggande förutsättningen för att barn och unga ska kunna delta är att de kan uttrycka sina tankar och idéer. Till det behöver de språket. Enligt barnkonventionen artikel 29 anges att barnets utbildning ska syfta till ".(c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden, för vistelselandets och för ursprungslandets nationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen."

Enligt BO är det självklart att om man ska motverka etnisk segregering, rasism, främlingsfientlighet och diskriminering i samhället så måste åtgärder vidtas vid tidig ålder. Om barn med olika etnisk tillhörighet möts och samverkar i tidig ålder blir de "normala" inslag i varandras vardag. För invandrarbarn som redan i förskoleåldern blir delaktiga i det svenska samhället, blir aktivt tvåspråkiga och bikulturella är möjligheten till ett fortsatt deltagande stor. BO anser att om adekvata insatser görs och resurser tillförs verksamheter som gynnar flyktingbarns och invandrarbarns socialisation och integration minskas det psykiska lidandet och det sociala utanförskapet.

BO anser att två språk och två kulturer är nödvändiga för majoriteten av barn med en eller två invandrade föräldrar. Språket har betydelse vid uppbyggnaden av den egna identiteten. Det är ett kommunikationsmedel och ett redskap vid tankar och handling. Det är viktigt för självkänslan att i ord kunna uttrycka vad man innerst inne känner och tänker. Ett litet barn lär ett språk genom att härma sin omgivning. När man senare i livet lär ett nytt språk, t.ex. engelska i skolan, sker inlärningen genom teoretiska studier.

Att vara tvåspråkig och bikulturell ska inte vara ett handikapp utan en resurs. Samhället prioriterar inte och värdesätter inte tvåspråkighet och mångkulturell kunskap. Sverige måste finna lösningar på hur man kan värdesätta språk- och kulturkunskap, så att barnen får konfirmerat att de kan känna stolthet över sin kunskap och etniska tillhörighet. Om den egna kulturen värderas positivt ökar öppenheten mot det nya.

BO anser att undervisning i svenska som andraspråk bör erbjudas flykting- och invandrarbarn från treårsåldern och sedan vidare genom grund- och gymnasieskola, d.v.s. under hela uppväxttiden. Fungerande hemspråksundervisning är också nödvändig för att individens språk- och begreppsbildning ska bli normal. Utan tillgång till ett utvecklat förstaspråk blir alla försök att lära sig nya språk begränsade.

BO anser att undervisning om det multietniska svenska samhället ska finnas integrerat på ett helt annat sätt än idag i läroplanerna och läromedlen för grund- och gymnasieskola. Ett interkulturellt synsätt i undervisningen bör utvecklas alltmer.

BO anser att en särskild utredning bör tillsättas med uppdrag att kartlägga situationen för barn med icke-svensk etnisk bakgrund. Den bör ge förslag på åtgärder för hur dessa barn och unga ska ges möjlighet till en socialisationsprocess som resulterar i en integrerad och trygg ungdoms- och vuxenidentitet. Studien av deras behov bör vara multifaktoriella och analyser av vilka åtgärder som bör vidtas bör ha ett helhetsperspektiv.

Exempel på verksamheter som skulle kunna studeras ur ett invandrar- och flyktingbarnsperspektiv är barnsomsorg, skolförberedelse, skola, skolhälsovård och elevvård, barnhälsovård, socialtjänst, PBU-BUP och de barnpsykiatriska klinikerna liksom även fritidssektorn och barnkulturen i form av t.ex. bibliotek, teater, musik och sång. Vidare anser BO att effekterna för flykting- och invandrarbarn studeras vad gäller bland annat bostadsmiljöns utformning, boendesegregationen och anpassningen till det multietniska samhället. En annan viktig uppgift är att utreda hur rasism, främlingsfientlighet och diskriminering drabbar dessa barn och ungdomar.

BO anser att särskilda introduktionsprogram anpassade för nyanlända barn bör tas fram och en individuell plan ska finnas för varje enskild person oavsett ålder i samband med den kommunala introduktionen. Planen ska omfatta hela uppväxttiden. Programmet ska innehålla de generella åtgärder som samhället kan erbjuda de invandrade barnen samt uppsökande och informerande aktiviteter för att få barnen med i de olika verksamheterna. Upprättandet av den individuella planen bör ske sektorövergripande. Den bör innehålla en helhetssyn på barnets situation samt åtgärder vid ett eventuellt återvändande till ursprungslandet. BO anser även att det ska upprättas en individuell utbildningsplan för varje barn som börjar skolan.

Samhället ställer idag upp med relativt många insatser den första tiden men insatser på lång sikt och under längre tid saknas. Därför anser BO att det behövs uppföljning och t.ex. en barnansvarig för nyanlända barn.

BO önskar betona vikten av att barnkonventionens artikel 3 och 4 beaktas vid den kommunala introduktionen. Det innebär att barnets bästa ska komma i främsta rummet och att samhället ska utnyttja det yttersta av sina resurser för att tillgodose barnets rättigheter. BO anser att kommunen bör samarbeta med föräldrarna och barnen i framtagandet av den individuella introduktionsplanen. Detta får till följd att föräldrar och barn i större utsträckning känner sig delaktiga samhället. Vi måste våga tillåta de nya svenskarna att vara med som aktiva medborgare och deltagare från början i formandet av morgondagens samhälle. Därför måste vi också ge dem tillgång till de spelregler som gäller.

BO menar att ett tvärsektoriellt samarbete mellan olika kommunala och landstingskommunala verksamheter för introduktion av nyanlända barn i samband med kommunplacering och barnets uppväxt bör utvecklas. Så har bland annat skett i Uppsala som har en särskild Barnmottagningsgrupp där olika offentliga sektorer och kompetenser samverkar i samband med kommunplacering av barn.

När det gäller kultur- och fritidsaktiviteter, anser BO att de vanligaste idrotts-, kultur- och politiska organisationerna ska uppmuntras till att mer aktivt rikta sig till barn och ungdomar med utländsk bakgrund. BO anser även att nödvändiga åtgärder för att underlätta deras medverkan i organisationernas verksamhet ska vidtas. Det kan vara lämpligt att erbjuda aktiviteter där endast flickor deltar och ett förbud att bära huvudbonad bör inte omfatta slöja om det inte ligger någon säkerhetsaspekt bakom förbudet.

Ekonomisk och social bakgrund
Enligt Rädda Barnens bokslut 2000, "Barnens rättigheter - tema: diskriminering", har risken för ett barn att tillhöra ett hushåll som lever under socialbidragsnormen nära nog tredubblats under perioden 1991 till 1997, medan den för befolkningen i stort fördubblades under samma period. Trots de senaste två årens förbättrade ekonomi kan det noteras att gruppen av barn som lever i familjer med svag ekonomi fortsätter att öka.

Bokslutet hänvisar till UNICEF:s senaste jämförelse över hur barn ha det. Den visar att andelen barn som 1990 levde i så kallade fattiga familjer i Sverige var två procent. Det kan jämföras med 22 procent i USA. Andelen skulle dock vara 23 procent i Sverige om man ser på siffrorna för Sverige före skatter och bidrag. Skillnaden i siffror före och efter skatt och bidrag var störst i Sverige av alla OECD-länder. Trygghetssystemet med kommunal barnomsorg, föräldraförsäkring, barn- och bostadsbidrag gjorde att dessa familjer klarade sin ekonomi så pass bra. Därför är stabilitet i dessa stödsystem viktiga, inte minst ur barnets synpunkt.

Funktionshinder
BO vill poängtera att barnkonventionen är mycket viktig då den är den enda konvention som uttalat lyfter fram handikapp som en diskrimineringsgrund.
Barns mänskliga rättigheter betraktas alltför ofta som förhandlingsbara sociala förmåner som kan göras beroende av ekonomiska hänsyn. Barn med funktionshinder drabbas hårt av ett sådant synsätt eftersom de i stor utsträckning är beroende av samhällets insatser för att kunna utvecklas och utöva sina rättigheter. I ett längre tidsperspektiv blir följderna ännu allvarligare. Barn som med tillräckligt stöd skulle kunna utvecklas till fullt delaktiga och jämlika vuxna medborgare får då inte den möjligheten.
Barnkonventionen betonar särskilt det funktionshindrade barnets rätt till individuell utveckling för att kunna delta aktivt i samhället. Enligt FN:s standardregler har samhället ansvar för att skapa de förutsättningar som krävs för delaktighet.
Sverige har i ett internationellt perspektiv ett väl utbyggt regelverk för att kompensera barns funktionshinder. Lagar som lagen om stöd och service (LSS), socialtjänstlagen samt hälso- och sjukvårdslagen utgör ramen. Under senare år har dock lagarna försämrats ur den enskildes perspektiv. Handikappombudsmannen har sett tendenser till att ansökningar om stöd för att tillgodose rättigheter för barn med funktionshinder avslås. Motiveringen är att resurser saknas, oavsett barnets behov.
En flexibel och stödjande skola rymmer alla barn oavsett behov och förutsättningar. En skola för alla gagnar alla barn och unga eftersom den förmedlar de grundläggande värden som samhället vilar på. Skolan har stor betydelse för ett funktionshindrat barns utveckling. Det är viktigt att skolan organiseras så att barnets rättigheter, exempelvis rätten till familjeliv och personlig integritet, också tillgodoses. Det perspektivet saknades i den debatt om de statliga specialskolorna som pågick hösten 1999.
I debatten var det bärande argumentet för specialskolorna att kommunen inte levt upp till sitt ansvar för barn med omfattande funktionshinder. Men om statligt finansierade specialskolor finns kvar minskar drivkraften för kommunerna att arbeta för en skola för alla. Det argumentet fick knappt något utrymme alls i diskussionen.
Handikappombudsmannen har genom anmälningsärenden uppmärksammat att segregerade lösningar väljs utan att man reflekterar över konsekvenserna. Det förekommer att särskolor placeras på ett sådant sätt att det blir svårt att integrera dem med den övriga skolan.
Det finns också oroande tendenser som tyder på att undervisning i särskilda grupper används alltmer. Även om undervisning i en mindre grupp kan vara positiv för en funktionshindrad elevs utveckling kvarstår den negativa effekten av att andra elever lär sig att avvikande kamrater sorteras bort. Det är fullt möjligt att elever får stöd i en liten grupp samtidigt som de är en del av gemenskapen. Det handlar om flexibla lösningar inom ramen för ett system. Undervisning i särskola eller mindre grupper bör därför alltid vara integrerad med annan skolverksamhet .

Knappt en fjärdedel av de kommunala myndigheterna tar inte fram information i anpassad form, t.ex. punktskrift, kassett eller på lättläst svenska. Det är en förutsättning för aktivt deltagande att information är tillgänglig och begriplig. Information på lättläst svenska kan underlätta för barn och unga i allmänhet och för barn och unga med funktionshinder i synnerhet. Den kan även te sig begriplig för nyanlända personer som ännu inte helt behärskar det svenska språket.

Principen om icke-diskriminering genomsyrar såväl barnkonventionen som FN:s standardregler. Det är diskriminering när ett barn med funktionshinder inte har samma möjligheter som andra barn att tillgodogöra sig olika rättigheter. Därför är det oacceptabelt att hälften av Sveriges skolor inte är tillgängliga för elever med rörelsehinder, att sjukhus inte har texttelefoner för hörselskadade barn och att barn inte får delta på skolutflykter på grund av brister i tillgänglighet. Exemplen är många.

I detta ärende har handläggaren Sophie Bergström varit
föredragande. I beredningen av detta ärende har även handläggaren IngaLill
Söderqvist deltagit.

Louise Sylwander
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist