Synpunkter på Ungdomarnas Demokratikommissions slutrapport "Det finns bättre sätt att föryngra politiken" (Ku2000/2299/IFU)

Barnombudsmannen (BO) ställer sig i stort bakom slutrapporten och betonar vikten av att barn och unga känner delaktighet i dagens samhälle. Detta kan endast uppnås genom att de får ha ett reellt inflytande över frågor som berör dem.

I Sverige tillämpas i stort sätt bara representativ demokrati. Genom sin rösträtt har kommunmedlemmar möjlighet till ett politiskt inflytande. BO anser att det är av väsentligt samhällsintresse att även barn och ungdomar blir delaktiga i sin närmiljö och sina verksamheter. BO anser att barn, i takt med stigande ålder och mognad på alla stadier, borde ges möjligheter att vara med och själva framföra sina egna önskemål och synpunkter på sådana politiska beslut som de berörs av. BO föreslår därför ändring i kommunallagen för att uppnå ökat inflytande för barn och unga.

BO anser det vara av yttersta vikt att utanförskap och diskriminering på grund av barns och ungas eller deras föräldrars etniska eller sociala bakgrund, handikapp eller sexuella läggning motarbetas och förebyggs.

BO förespråkar en förskola och skola för alla där barn och unga ges möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar och behov. Barns och ungas olikheter måste ses som en tillgång och ett berikande av mångfalden. Att alla barn, oavsett deras eller föräldrarnas kön, etniska tillhörighet, sociala ursprung, handikapp, börd eller ställning i övrigt ingår i förskolans och skolans verksamhet på lika villkor är en viktig del i utvecklandet av alla barns medborgaranda. Detta gäller inte minst i fostran i demokratins moraliska värden som solidaritet och empati.

Inledning
BO ställer sig i stort bakom slutrapporten och betonar vikten av att möjligheten att delta och att ha inflytande är något nödvändigt för att unga ska kunna känna sig delaktiga i samhället. Det är ett välkänt faktum att unga människors idéer och synpunkter sällan tas till vara i de olika beslutsprocesserna i samhället.
BO vill poängtera vikten av att ungas deltagande ska innebära en reell möjlighet för dem att utöva inflytande. Först då kan de känna delaktighet och känna sig som kompanjoner i stället för dekorationer.

Rätten att bli hörd, sedd och respekterad fastställs i barnkonventionen. Konventionens artiklar 2, 12 och 13 är centrala i detta avseende. Artikel 13 fastställer barnets rätt till yttrandefrihet. Denna innebär rätt att söka, motta och sprida information och tankar av alla slag. Artikel 12 ställer krav på att barn och unga ska ges inflytande över frågor som berör dem. Artikel 2 fastställer att detta skall ske oavsett barnets eller dess föräldrars kön, etniska eller sociala bakgrund, handikapp eller politiska eller annan åskådning.

Barns och ungas rätt att utöva inflytande gäller inte den personliga situationen utan också de verksamheter unga brukar, deras närmiljö och de politiska beslut som påverkar dem. Barn och unga har alltså rätt att medverka vid sådana avgöranden som rör deras situation och omgivning, allt efter ålder och mognad. De behöver dock vuxnas stöd för att kunna utveckla denna förmåga och för att få kunskap om vilka alternativ som finns. Beslutsfattarna ska betrakta barn och unga som kompanjoner, inte som dekorationer. BO vill understryka att de rättigheter som fastställs i barnkonventionen gäller alla barn mellan 0 och 17 år.

3.1 Kommunernas roll
I Sverige tillämpas i stort sätt bara representativ demokrati. Genom sin rösträtt har kommunmedlemmar möjlighet till ett politiskt inflytande. BO anser att det är av väsentligt samhällsintresse att även barn och ungdomar blir delaktiga i sin närmiljö och sina verksamheter. BO anser att barn, i takt med stigande ålder och mognad på alla stadier, borde ges möjligheter att var med och själva framföra sina egna önskemål och synpunkter på sådana politiska beslut som de berörs av.

BO menar alltså att barn och unga ska få inflytande både inom den politiska beslutsprocessen och som brukare. Idag finns det lagregler som möjliggör ett brukarinflytande men det behöver utvecklas metoder som förtydligar och ser till att lagreglerna används i praktiken. Som ett komplement till brukarinflytande behövs ett inflytande för barn och unga under 18 år i de politiska beslutsprocesserna, vilket också understryks av barnkonventionens krav. BO vill här understryka att barn och unga inte enbart berörs av beslut som avser förhållanden i t.ex. skola och barnomsorg utan även andra beslut som avser förhållanden i samhället. Exempel på sådana frågor är:
- resursfördelning och prioriteringar till fritidsverksamheter
- användning och utformning av boendemiljön
- lokalisering av skolor, daghem och fritidsanläggningar
- lokala trafik- och trafiksäkerhetsfrågor
- markanvändning, stadsbild, parker, strövområden. lekplatser, etc.
- lokala ordningsföreskrifter (inklusive förbud mot bollspel, skateboardåkning etc.)
BO anser att samråd, enligt Kommunallagen (KL) 6:8, är ett sätt att ge barn inflytande i den politiska beslutsprocessen. Formen för samråd behöver dock utvecklas.

BO menar att det finns många argument för att ge brukarna, och då även unga, ett ökat inflytande. Det främsta är dock demokratiargumentet. Det har ett demokratiskt värde i sig att ge de närmaste berörda brukarna ett ökat inflytande över sin dagliga situation. I den allmänna samhällsutvecklingen är medbestämmande och inflytande viktiga och angelägna frågor i strävandena att skapa demokratiska miljöer.

BO anser att även effektivitetsskäl talar för ett vidgat inflytande. Det är angeläget att ta tillvara medborgarnas samlade kunskaper och erfarenheter i den kommunala verksamheten. Genom att på ett mer direkt sätt kunna påverka verksamhetens innehåll och utformning ges goda förutsättningar att skapa en behovsorienterad och kvalitetsmässigt bra verksamhet. Delaktigheten ökar också förståelsen för de svårigheter som uppkommer vid drivandet av en viss verksamhet när de ekonomiska resurserna är begränsade.

Barnkonventionen och Agenda 21 är två grundläggande FN-dokument som griper in i varandra. Dokumenten ger uttryck för samma grundsyn och har gemensam målsättning - det hållbara samhället för alla. I båda dokumenten betonas människors engagemang och delaktighet i planering och beslut, liksom att ett förverkligande av de två dokumenten måste bedrivas på alla nivåer i samhället och såväl nationellt som internationellt. Men särskilt viktigt är gräsrotsarbetet, det vill säga engagemanget och arbetet lokalt. Detta betonas i Agenda 21 men blir allt mer också en förutsättning för att förverkliga barnkonventionen. Barns och ungas rätt till goda uppväxtvillkor och Agenda 21:s handlingsplan för en hållbar utveckling hänger ihop och är i mycket varandras förutsättning. En bra fysisk, psykisk och social miljö påverkar barn positivt. Ungdomar som mår bra och känner sig delaktiga bryr sig också om miljön och sin omvärld. Många barn och ungdomar är redan idag engagerade i miljöarbetet. Här finns det anledning att vidga synen på miljön till att omfatta inte bara det ekologiska utan också de sociala, estetiska och emotionella värdena. Då kommer miljöengagemanget att omfatta såväl naturmiljön som den urbana miljön.

Flera exempel i olika kommuner visar på fördelar med att förverkliga barnkonventionen och Agenda 21-arbetet i samverkan och låta arbetet utvecklas till ett samspel mellan dessa. Viktiga utgångspunkter inom båda områdena är:
- Fråga barn och unga vad som är bra och viktigt för dem.
- Lyssna till deras tankar och visioner.
- Låt barn och unga vara med i planering och skötsel av den egna miljön.
- Möt barn och ungdomar med respekt.
Barns och ungas medverkan är avgörande för att skapa en hållbar utveckling

För att artikel 12 ska få fullt genomslag i den kommunala beslutsprocessen krävs det, enligt BO, att de formella förutsättningarna i kommunallagen ändras på ett antal punkter. Men att låta barn och unga komma till tals genom lagstiftning är bara ett första steg på vägen eftersom intentionerna i barnkonventionen går längre än till bara lagregler. Det handlar även om hur sådana lagregler ska tillämpas i praktiken.

BO anser att det krävs metodutveckling för barns och ungas inflytande. Det handlar såväl om metoder för inflytande i de politiska beslutsprocesserna som metoder för ett brukarinflytande. Det är också nödvändigt att de former för brukarinflytande som redan nu är tillämpliga för barn enligt kommunallagen, kap 5-7, utnyttjas bättre. En förutsättning för detta är ett aktivt förändringsarbete i samhället i stort för att skapa förändrade attityder och ett medvetet barnperspektiv. Ett barnsperspektiv som innebär att vuxna aktivt söker upp och tar tillvara barns och ungas åsikter och kunskaper i deras egen omgivning.

BO:s förslag till ändring i kommunallagen:
- Nämnderna ska samråda med barn och unga under 18 år i frågor som angår dem.
- Barn och unga under 18 år ska få ställa frågor till fullmäktige om förhållanden som särskilt angår dem. Den styrelse eller nämnd under vilken frågan hör ska därvid vara skyldig att lämna ett motiverat svar.
- Barn och ungdom under 18 år ska kunna väcka ärenden i nämnderna om det antingen görs av en politisk ungdomsorganisation vars moderpart har säte i fullmäktige eller om minst tio barn och ungdomar under 18 år skriftligen begär att ett ärende som särskilt angår dem väcks i nämnden.
- Särskild information riktad till barn och unga ska utformas så att de kan ta ställning till frågor som angår dem. Denna information ska vara allsidig och innehålla argument för och emot ett visst beslutsalternativ.
- Barn och unga under 18 år ska ges rätt att få till stånd en opinionsundersökning i frågor som angår deras närmiljö eller kommundel där de är bosatta.
- Rösträtt från 16 år i kommunala val.

BO anser vidare att det borde gå att villkora partistödet så att en del av det måste användas till att öka inflytandet för barn och unga från olika samhällsgrupper i det politiska arbetet.

I alla de ovan nämnda fallen ska kommunen arbeta för att alla grupper av barn och unga kommer till tals. Information som går ut ska vara tillgänglig, begriplig och användbar för alla barn oavsett etnisk tillhörighet, social bakgrund eller handikapp.

5 Utanförskap

Kön
Det manliga könet har länge varit norm och lika med makt och inflytande i samhällslivet. Flickors särart betonas fortfarande ofta i förhållande till pojkar. De beskrivs som annorlunda eller rent av avvikande i sin utveckling och sina behov. Därmed förskjuts uppmärksamheten från deras lika rättigheter och de blir ofta betraktade som en passiv grupp offer som ska skyddas. Diskriminering på grund av kön är så djupt rotad att den många gånger kan vara svår att få syn på och beskriva. Uppenbara missförhållanden som att t.ex. pojkidrotter får mycket mer samhällsresurser än flickidrotter är lätt att påvisa. Det företräde som små pojkar många gånger gör anspråk på och också skaffar sig i vardagssituationer är mycket svårare att både synliggöra och åtgärda.

För att bryta traditionella och stereotypa könsroller, samt motverka diskriminering är det viktigt att skolan utnyttjar möjligheterna att bearbeta sådana uppfattningar och aktivt verka för en förändring.

I en enkät från 1999 som BO gjort fick 11-12-åringar från 27 skolor i 24 kommuner svara på frågor vad de ville respektive fick bestämma om i olika förhållanden i skolans verksamhet. Studien visade att en stor andel av både flickorna och pojkarna, minst 80 procent, vill bestämma om saker som rör deras vardag i skolan. Det handlar om hur mycket mat de ska ta, vilka de ska grupparbeta med, vem de ska sitta bredvid i klassrummet, vad de ska äta till lunch samt vad de ska göra på jympan och på idrottsdagen. Även om mer än hälften av både flickorna och pojkarna anser att de också får vara med och bestämma i dessa frågor, så är det en stor andel av både flickorna och pojkarna som upplever att de inte får vara med och bestämma i den utsträckning de önskar. Fler pojkar än flickor tycker att de får bestämma i ett antal angelägenheter.

Störst är skillnaden mellan flickor och pojkar när det gäller uppfattningen att de får vara med och bestämma när de ska ha rast, när de ska äta lunch och vad de ska göra på idrottsdagen. Pojkarna upplever i högre grad att deras önskemål uppfylls om att vara med och bestämma över skolgården. Flickorna upplever sig ha liten möjlighet att bestämma när de ska äta lunch, när de ska ha rast och hur långa rasterna ska vara, samt vilka lärare de ska ha. Fler flickor än pojkar tycker att de får bestämma om att duscha efter gympan och hur mycket mat de får ta. Sammantaget verkar pojkarna ha en något lite större vilja att bestämma och upplever sig också till något större del få bestämma om skoldagen och skolarbetet. Frågan är om detta speglar att pojkar får ta för sig mer i skolan i förhållande till flickor. Generellt kan sägas att elevernas vilja att vara med och bestämma sträcker sig mycket längre än deras möjligheter att få vara med och bestämma. Här finns en stor potential för skolan att ta till vara.

Etnicitet
En fjärdedel av alla barn i Sverige har idag minst en förälder med utländsk bakgrund.

Enligt Rädda Barnens (RB) bokslut 2000 "Barnens rättigheter - tema: diskriminering" saknar var femte elev med utländsk bakgrund grundläggande behörighet till studier på nationellt gymnasieprogram, jämfört med totalt tio procent i hela grundskolan. Eleverna med utländsk bakgrund får även genomgående sämre betyg än elever med svensk bakgrund.

RB:s bokslut hänvisar till en nyligen publicerad rapport av ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) som visar att ungdomar med utländsk bakgrund diskrimineras på arbetsmarknaden, får sämre betyg, hoppar av gymnasiet dubbelt så ofta och ärver föräldrarna arbetslöshet.

Enligt rapporten tyder mycket på att de utsätts för diskriminering. Risken för att ungdomar med ursprung i Asien, Afrika och Latinamerika drabbas av arbetslöshet är dubbelt så hög som för andra ungdomar med utländsk bakgrund, trots högre betyg. Studien visar tydligt att vare sig integrationspolitiken eller skolpolitiken fungerar tillfredsställande.

Enligt BO är det självklart att om man ska motverka etnisk segregering, rasism, främlingsfientlighet och diskriminering i samhället så måste åtgärder vidtas vid tidig ålder. Om barn med olika etnisk tillhörighet möts och samverkar i tidig ålder blir de "normala" inslag i varandras vardag. För invandrarbarn som redan i förskoleåldern blir delaktig i det svenska samhället, blir aktivt tvåspråkig och bikulturell är möjligheten till ett fortsatt deltagande stor. BO anser att om adekvata insatser görs och resurser tillförs verksamheter som gynnar flyktingbarns och invandrarbarns socialisation och integration minskas det psykiska lidandet och det sociala utanförskapet. Enligt barnkonventionens artikel 4 ska konventionsstaterna vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa som erkänns i konventionen med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser. Konventionen ställer här ett tydligt större krav på rika stater än fattiga. Det handlar om pengar och organisatoriska resurser. Detta betyder inte att barn alltid ska vara fredade från nedskärningar i kommunala budgetar men formuleringen "till det yttersta" förpliktigar. Barn ska ges prioritet.

En grundläggande förutsättning för att barn och unga ska kunna delta är att de kan uttrycka sina tankar och idéer. Till det behöver de språket. Enligt barnkonventionen artikel 29 anges att barnets utbildning ska syfta till ".(c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden, för vistelselandets och för ursprungslandets nationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen."

BO anser att två språk och två kulturer är nödvändiga för majoriteten av barn med en eller två invandrade föräldrar. Språket har betydelse vid uppbyggnaden av den egna identiteten. Det är ett kommunikationsmedel och ett redskap vid tankar och handling. Det är viktigt för självkänslan att i ord kunna uttrycka vad man innerst inne känner och tänker. Ett litet barn lär ett språk genom att härma sin omgivning. När man senare i livet lär ett nytt språk, t.ex. engelska i skolan, sker inlärningen genom teoretiska studier.

Att vara tvåspråkig och bikulturell ska inte vara ett handikapp utan en resurs. Samhället prioriterar inte och värdesätter inte tvåspråkighet och mångkulturell kunskap. Idag ges barnen inte någon positiv bild av bekräftelse när det anstränger sig, t.ex. för att lära sig svenska. Sverige måste finna lösningar på hur man kan värdesätta språk- och kulturkunskap, så att barnen får konfirmerat att de kan känna stolthet över sin kunskap och etniska tillhörighet. Om den egna kulturen värderas positivt ökar öppenheten mot det nya.

När det gäller kultur- och fritidsaktiviteter, anser BO att de vanligaste idrotts-, kultur- och politiska organisationerna ska uppmuntras till att mer aktivt rikta sig till barn och ungdomar med utländsk bakgrund. BO anser även att nödvändiga åtgärder för att underlätta deras medverkan i organisationernas verksamhet ska vidtas. Det kan vara lämpligt att erbjuda aktiviteter där endast flickor deltar och ett förbud att bära huvudbonad bör inte gälla slöja om det inte ligger någon säkerhetsaspekt bakom förbudet.

Ekonomisk och social bakgrund
Enligt Rädda Barnens bokslut 2000, "Barnens rättigheter - tema: diskriminering", har risken för ett barn att tillhöra ett hushåll som lever under socialbidragsnormen nära nog tredubblats under perioden 1991 till 1997, medan den för befolkningen i stort fördubblades under samma period. Trots de senaste två årens förbättrade ekonomi kan det noteras att gruppen av barn som lever i familjer med svag ekonomi fortsätter att öka.

Bokslutet hänvisar till UNICEF:s senaste jämförelse över hur barn ha det. Den visar att andelen barn som 1990 levde i så kallade fattiga familjer i Sverige var två procent. Det kan jämföras med 22 procent i USA. Andelen skulle dock vara 23 procent i Sverige om man ser på siffrorna för Sverige före skatter och bidrag. Skillnaden i siffror före och efter skatt och bidrag var störst i Sverige av alla OECD-länder. Trygghetssystemet med kommunal barnomsorg, föräldraförsäkring, barn- och bostadsbidrag gjorde att dessa familjer klarade sin ekonomi så pass bra.
Därför är stabilitet i dessa stödsystem viktiga, inte minst ur barnets synpunkt.

Funktionshinder
Barnkonventionen är den enda konventionen som uttalat lyfter fram handikapp som en diskrimineringsgrund.

Barn och unga med funktionshinder upplever inte sällan ett starkt utanförskap och är i högsta grad en politisk ojämlik grupp.

Inom ramen för Maktutredningen genomfördes bland annat en intervjustudie med slumpvis utvalda medborgare. Enligt studien har människor med funktionshinder ett intresse och engagemang för politiskt deltagande över genomsnittet men deras deltagande ligger under medelnivån. I studien konstateras vidare att : "Det är uppenbarligen yttre, fysiska hinder som sätter spärrar för deltagandet. Den psykologiska drivkraften finns men energin förhindras att omsättas i aktiv handling."

Bilden bekräftas av Handikappombudsmannens (HO) undersökningar i kommunerna. Över hälften av Sveriges grundskolor är t.ex. otillgängliga för elever, lärare eller föräldrar med rörelsehinder. Att skolor ofta används som vallokaler och möteslokaler gör förhållandet mycket allvarligt även ur demokratisynpunkt.

Knappt en fjärdedel av de kommunala myndigheterna tar inte fram information i anpassad form, t.ex. punktskrift, kassett eller på lättläst svenska. Det är en förutsättning för aktivt deltagande att information är tillgänglig och begriplig. Information på lättläst svenska kan underlätta för barn och unga i allmänhet och för barn och unga med funktionshinder i synnerhet. Den kan även te sig begriplig för nyanlända personer som ännu inte helt behärskar det svenska språket.

Sexuell läggning
BO har tidigare tagit ställning mot att homosexuella ska ha rätt till prövning i samband med internationell adoption. BO ställer sig dock positiv till styvbarnsadoption. BO sitter för tillfället med som expert i en utredning i frågan.

BO anser det vidare vara självklart att barn och unga inte ska utsättas för diskriminering på grund av sin egen eller dess föräldrars sexuella läggning.

5.6 En stark ombudsman för mänskliga rättigheter
När det gäller frågan om att skapa en Ombudsman, genom att slå samman de nuvarande ombudsmännen, Jämställdhetsombudsmannen, Barnombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, avser BO att framlägga sina synpunkter i frågan till den kommande utredningen.

6.1 En skola för demokrati
Demokratiutredningen (SOU 2000:1) konstaterar att ungdomarna inte ens har något särskilt stort inflytande i skolan. Detta trots alla försök till skoldemokrati under senare år. Utredningen konstaterar även att många anser unga och gamla vara politiskt svagare än medelålders. Det är därför viktig att se på det politiska deltagande ur ett åldersperspektiv.

Förskolan och skolan är utmärkta fora för demokratisk skolning och BO förespråkar en skola för alla där barn och unga ges möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar och behov. Barns och ungas olikheter måste ses som en tillgång och ett berikande av mångfalden. Att alla barn, oavsett deras eller föräldrarnas kön, etniska tillhörighet, sociala ursprung, handikapp, börd eller ställning i övrigt ingår i skolans verksamhet på lika villkor är en viktig del i utvecklandet av alla barns och ungas medborgaranda. Detta gäller inte minst i fostran i demokratins moraliska värden som solidaritet och empati.
I skollagen finns den övergripande bestämmelsen om elevinflytande. På grundskolenivå finns tillägget "omfattningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter deras ålder och mognad". Såväl skollagen som läroplanerna lyfter fram den svenska skolans värdegrund. Att tillämpa denna värdegrund innebär att skolan ska föregå med gott exempel i fråga om att inkludera alla elever i skolans verksamhet.

BO vill framhålla att det är viktigt för den demokratiska skolningen att inflytandearbetet ges möjlighet att starta vid så låg ålder som möjligt. Det är i sammanhanget väsentligt att påpeka att det måste utvecklas modeller som möjliggör även för de yngre barnen att få reellt inflytande i förskolan. Denna möjlighet ska finnas för alla barn oavsett barnets eller dess föräldrars kön, politiska eller annan åskådning, etniska eller sociala bakgrund, handikapp, börd eller ställning i övrigt.

BO vill understryka att även arbetsmiljölagen ger barn och ungdomar rätt till inflytande. Strävan är där att arbetsmiljön ska ge ett rikt arbetsinnehåll, arbetstillfredsställelse, gemenskap och personlig utveckling. En förutsättning för att uppnå detta är ett aktivt deltagande i arbetsmiljöarbetet från alla elever. Lagen föreskriver därför att eleverna ska medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i genomförandet av de åtgärder som behövs för att åstadkomma en god arbetsmiljö.

BO anser att arbetet med att utveckla elevdemokratin och elevinflytandet i våra grundskolor och gymnasier måste prioriteras. Detta förutsätter en levande debatt och ett fördjupat arbetssätt som utgår från eleven och sätter den unga människan i centrum. Ett sådant arbetssätt måste få konsekvenser på skolans organisation men också på de vuxnas attityder. Skolan som institution är svår att förändra, bland annat på grund av de traditioner som finns i skolmiljön men också på grund av att förändringarna kräver att de vuxna har engagemang, vilja och kompetens när det gäller att låta eleverna medverka. Den viktigaste länken i det demokratiska arbetet är således skolans personal. Att öka inflytandet är inte möjligt om inte de vuxnas förändrar sitt förhållningssätt. Detta är svårt eftersom det bland annat innebär att de vuxna i skolan måste lämna ifrån sig en del av makten.

I grunden handlar det om unga människors rätt att få känna sig delaktiga i samhället. Ett ökat inflytande i skolan stärker också ungas tilltro till att kunna påverka även andra frågor i samhället. Som institution har skolan således stor betydelse för barns och ungas syn på demokrati och den spelar därför en avgörande roll i den löpande utvecklingen av det demokartiska samhället.
Skolan är den första kontakten med arbetslivet för eleverna. Det ställer därför höga krav på att skolmiljön är anpassad till barn och ungdomar och deras behov.

BO vill peka på tre viktiga områden där skolan måste förändras.
1. En tydligare koppling mellan skolan och samhället utanför.
2. Ökat elevinflytande över skolans styrmedel och organisation.
3. Ökat elevinflytande över den egna undervisningen.

BO menar att skolan borde kunna spela en viktig roll i barns och ungas möjligheter att delta i kommunala frågor. Ett sätt för skolan att öppna sig mer mot övriga samhället är att eleverna får bli en "remissinstans" i de kommunala frågor som rör dem. Några exempel på sådana frågar är, som vi tidigare nämnt, bostadsplanering, trafikmiljö, kommunala skolplanen och fritidsfrågor. På detta sätt skulle man få till stånd en konstruktiv dialog mellanlokala beslutsfattare och barn och unga i skolan. Det är också ett bra sätt för samhället att dra nytta av barnens kompetens. BO anser dessutom att underlagen till de kommunala frågorna mycket väl kan omformas till de olika ämnena i skolundervisningen. Genom att på så sätt knyta för eleverna aktuella samhällsfrågor till undervisningen skulle denna utvecklas på barnens och ungdomarnas villkor samtidigt som deras möjligheter att komma till tals i kommunala beslut skulle öka. Det finns exempel på kommuner, t.ex. Göteborg och Köping, som arbetat på detta sätt med goda resultat.

BO vill särskilt poängtera att det är viktigt att arbete med skoldemokrati uppmuntras på alla sätt. Många ungdomar uppger att de blivit bestraffade för att de medverkat i elevrådsarbete med t.ex. hot om sämre betyg på grund av frånvaro i samband med elevrådsarbetet. BO anser att:
- Rätten till tid för elevrådsarbete garanteras i grundskoleförordningen och gymnasieförordningen och att arbetet med elevdemokrati jämställs med ordinarie undervisning.
- En regel införs som innebär att elevrådsarbete ska noteras på betyget från och med högstadiet.
- Ledamöter i elevråd och elever med andra förtroendeuppdrag ska ha rätt till utbildning inom detta område. Ansvaret bör ligga på respektive skola och central skolenhet i varje kommun.

BO håller med Demokratiutredningen om att skolan inte bara får vara en institution som lär ut demokrati, moral och kritiskt tänkande på ett teoretiskt plan utan den måste vara en demokratisk arena; barn och unga måste få uppleva demokrati i praktiken. Barn och ungdomar som får vara med och delta i beslut som rör dem och som känner att hänsyn tas till deras åsikter, att de har reellt inflytande, känner sig delaktiga och lär sig på så vis demokratiska värderingar automatiskt.

I detta ärende har handläggaren Sophie Bergström varit
föredragande. I beredningen av detta ärende har även handläggaren IngaLill
Söderqvist deltagit.

Louise Sylwander
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist