Betänkandet (SOU 2000:19) Från dubbla spår till elevhälsa - i en skola som främjar lust att lära, hälsa och utveckling (U2000/1510/S)

Sammanfattning

Barnombudsmannen (BO) stöder i huvudsak förslagen i betänkandet men vill förstärka vissa förslag samt lägga till andra.
BO föreslår att t.ex. Socialstyrelsen får i uppdrag att utveckla rikstäckande basnivå, verksamhetsmål och kvalitetsfaktorer för elevhälsan.
BO föreslår att det i skollagen skrivs in att skolornas arbetsplaner ska innehålla riktlinjer för och beskrivning av elevhälsan.
BO föreslår att man utreder förutsättningarna för att inrätta en institution/högskola i social-pediatrik (barnhälsovetenskap).
BO föreslår att det i skollagen förs in att det på varje skola ska finnas tydliga och klara rutiner för anmälningar enligt 71 § socialtjänstlagen.

Allmänt
Barnombudsmannen saknar ett tydligt elevperspektiv i utredningen. Utredaren belyser ej att syftet med elevhälsans arbete måste vara att stödja och förbättra elevernas hälsa, villkor och arbete i skolan. Barns rättigheter enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) saknas i argumentationen kring utredarens förslag och bedömningar. Barnkonventionens artikel 28 om barnets rätt till utbildning på grundval av lika möjligheter och artikel 29 om utbildningens syfte borde närmare ha analyserats och beaktats. Dessa artiklar borde också ha belysts mot bakgrund av artikel 4 om det yttersta av samhällets tillgängliga resurser.

Kapitel 2 Förslag och bedömningar
Från elevvård till elevhälsa

Elevhälsa
BO stöder förslaget att skolhälsovård och elevvård gemensamt ska benämnas Elevhälsa. BO delar utredarens uppfattning om vilka kompetenser som ska ingå i elevhälsan.

Tillgänglighet
BO anser att elevhälsan i första hand ska vara tillgänglig för eleverna, i andra hand för föräldrar, lärare, arbetslag och skolledning. BO menar att elevhälsopersonalen i så stor utsträckning som möjligt ska finnas i skolan som en självklar del av skolverksamheten. Om eleverna inte känner till personalen tar de inte heller kontakt med den när de behöver dess stöd. BO vänder sig följaktligen mot definitionen av begreppet tillgänglighet i första kapitlet av betänkandet.

Omfattning
BO delar utredarens förslag om i vilka skolformer elevhälsa ska anordnas och välkomnar förslaget att förskoleklassens elever ska ha tillgång till elevhälsan. BO understryker att det i första hand är för elevernas bästa elevhälsan anordnas.

Arbetsuppgifter
BO finner utredarens beskrivning av elevhälsopersonalens tänkta uppgifter som vällovlig men vidlyftig och abstrakt. BO har tidigare framhållit vikten av att elevhälsopersonalen får en mer aktiv och initierande roll när det gäller att förebygga ohälsa och främja hälsa i skolan. Det kan gälla arbetet mot mobbning och främlingsfientlighet eller diskussioner om existentiella frågor, gender och sexualitet. BO vill än en gång påtala att det är av största vikt att elevhälsopersonalen är känd och tillgänglig för eleverna.

Lagreglering
BO understryker vikten av att i lag reglera samtliga elevhälsopersonalens kompetenser och deras respektive uppgifter.

Gemensam lägsta nivå för elevhälsan över hela landet
Utredaren skriver på s 58. "Likvärdighet kan ej anses föreligga inom skolhälsovården då variationerna är stora när det gäller hur verksamheten bedrivs i kommuner beträffande såväl personella resurser som inriktning på arbetet." Enligt BO strider detta förhållande mot barnkonventionens artikel 2, som stadgar att varje barn ska tillförsäkras konventionens rättigheter utan åtskillnad av något slag. BO menar att varje barn ska ha rätt till likvärdig utbildning, hälsovård m.m. oavsett var barnet är fött och bosatt. Även Barnkommittén har i sitt betänkande "Barnets bästa i främsta rummet" (SOU 1997:116) påtalat att skollagen bör kompletteras med nationella mål och en rikstäckande basnivå för skolhälso- och elevvård mot bakgrund av icke-diskrimineringsprincipen i artikel 2 och bestämmelserna i artikel 24 i barnkonventionen.

Utredaren väljer att inte föreslå någon gemensam nivå för elevhälsans arbete med hänvisning till kommunernas och skolornas olika förutsättningar. BO menar att en verksamhetsnivå inte behöver uttryckas i siffror utan lika gärna kan utryckas i kvalitetsfaktorer.

BO föreslår därför att t.ex. Socialstyrelsen får i uppdrag att utveckla rikstäckande basnivå, verksamhetsmål och kvalitetsfaktorer för elevhälsan.

Kompetens och fortbildningsfrågor
BO stöder utredarens förslag vad gäller specialist- och vidareutbildningsprogram för sjuksköterskor och socionomer.

BO stöder utredarens förslag att Skolverkets kompetensutvecklingspengar bör riktas också till elevhälsans personal. BO menar vidare att ytterligare resurser bör tillföras Skolverket för kompetensutveckling av befintlig och nyanställd elevhälsopersonal inom skolan.

Försöksverksamhet med ny organisation av social-medicinskt hälsoarbete för barn och ungdomar
BO stöder förslaget om försöksverksamhet med en ny organisation på regional nivå för att stärka det social-medicinska arbetet för barn och ungdomar. BO stöder utredarens förslag att "Barn- och ungdomshälsovården" ska arbeta med social-pediatrik för hela åldersspannet 0 - 18 år. Organiserandet av detta arbete bör enligt BO närmare utvecklas och regleras efter att olika modeller prövats. BO ser det som angeläget att det social-pediatriska arbetet förstärks på forsknings- och utvecklingsnivå både regionalt och centralt och att en tydligare samordning mellan barnhälsovård och elevhälsa utvecklas.

BO menar att en regional Barn- och ungdomshälsovård, som bedriver forskning och utveckling samt fortbildning för barnhälsovårdens och elevhälsans personal skulle vara en god bas för rikstäckande forskning inom området.

Förslag att överlämna till andra kommittéer
BO stöder utredarens förslag att överlämna tre frågor till Offentlighets- och sekretesskommittén. Den andra fråga som överlämnas gäller klargörande av vid vilken ålder omyndiga elever kan säga nej till att föräldrarna kontaktas av skolan. BO menar att barnkonventionens artikel 12 om respekten för barns uppfattningar och artikel 16 om barns rätt till privatliv och integritet ska vara vägledande vid en sådan bedömning. BO anser att även elever som ännu inte är tonåringar ska kunna ha rätt att få sina åsikter och sitt privatliv respekterade.

Utredarens bedömningar
Organisation, landstingens och kommunernas ansvar och arbete
BO stöder i huvudsak utredarens bedömningar. Vad gäller tredje punkten vill BO stärka utredarens skrivning. BO föreslår att det i skollagen skrivs in att varje skola ska ha en arbetsplan, som innehåller riktlinjer för och beskrivning av elevhälsan. Den fjärde punkten, som behandlar anmälningsplikten enligt Socialtjänstlagen, är vällovlig, men BO menar att kommunen ska ges ett ansvar för att all skolpersonal har kunskap om anmälningsplikten. BO föreslår att det i skollagen förs in att det på varje skola ska finnas tydliga och klara rutiner för anmälningar enligt 71 § socialtjänstlagen. Frågan om anmälningsplikt behandlas för närvarande av Kommittén mot misshandel av barn, som bör delges utredarens överväganden i detta sammanhang.

Samverkan
BO stöder utredarens bedömning och vill tillägga att en sektorsövergripande verksamhet för barn som far illa bör utvecklas inom varje kommun. Familjecentralerna kan fungera som en bra modell i detta arbete.

Kompetensutveckling och fortbildning
BO stöder utredarens uppfattningar. BO vill understryka att det saknas en systematisk och rikstäckande forskning kring effekterna av det hälsofrämjande arbete som bedrivs inom bl.a. barnhälsovården och elevhälsan. BO menar att kontinuerlig, tvärvetenskaplig och longitudinell forskning om samhällets generella och riktade insatser för barn därför bör utvecklas. HSU 2000 har i sitt betänkande "En tydligare roll för hälso- och sjukvården i folkhälsoarbetet" (SOU 1997:119) föreslagit att staten bör stödja framväxten av tvärvetenskapliga utbildningar och forskningsmiljöer där olika vetenskapliga discipliner kan mötas och utveckla det folkhälsovetenskapliga området. Mot denna bakgrund anser BO att forskning i barnhälsovetenskap (socialpediatrik) bör omfattas av detta förslag.
BO föreslår att man utreder förutsättningarna för att inrätta en institution/högskola i barnhälsovetenskap. Där skulle en systematisk och kontinuerlig barnhälsoforskning kunna bedrivas. Resultaten av en sådan forskning skulle, enligt BO, dels vara basen för de prioriteringar samhället gör när det gäller insatser för barn, dels utgöra grunden för kompetensutveckling och fortbildning av elevhälsopersonalen.

Skolornas arbete för alla elever
BO delar utredarens åsikt om en individuell utvecklingsplan för alla elever. BO anser att det måste tydliggöras att en sådan plan måste tas fram tillsammans med eleven och ha elevens aktiva stöd för att bli meningsfull. BO menar alltså att det är otillräckligt att eleven ska "ha tagit del av sin utvecklingsplan".

Skolornas arbete för elever i behov av särskilt stöd
Vad gäller lärares mobbning av elever anser BO liksom utredaren att frågan måste uppmärksammas. Det bör, enligt BO:s mening, betraktas som mycket allvarligt när en lärare mobbar elever och åtgärder bör kunna vidtas.

Frågan om mindre klasstorlekar är central för elevernas hälsa i skolan. Riktlinjer kring kvalitén i skolan bör ta upp frågan om den optimala klasstorleken ur elevernas perspektiv.

BO understryker vikten av att varje barns språkutveckling måste prioriteras inom alla skolformer. God respektive dålig språkförmåga innebär ofta skillnaden mellan en positiv och en negativ social och kognitiv utveckling för barn.

Uppföljning, utvärdering, kvalitetsarbete och tillsyn
BO delar utredarens bedömningar.

I beredningen av detta ärende har handläggaren Lisbeth Thurnell deltagit.


Louise Sylwander
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist