Departementspromemorian om åtgärder mot klotter (Ds 2001:43) (dnr Ju2001/5946)

BO är i huvudsak positiv till departementspromemorians förslag om kroppsvisitation i vissa särskilda situationer, om skärpningen av det maximala straffet för skadegörelse av normalgraden och om förslaget att kriminalisera försök till skadegörelse av normalgraden.

BO ser mycket positivt på förslagen om att stärka de brottsförebyggande åtgärderna och förslaget att utvärdera lagändringarna om de genomförs.

BO vill inledningsvis särskilt betona vikten av att det förebyggande arbetet stärks. Det handlar främst om att stärka barns och ungas rätt till delaktighet och inflytande men också om att samhället måste bli bättre på att tillvarata barns och ungas skapande förmåga och kreativa kraft som en resurs.

De repressiva åtgärder som föreslås i den här promemorian är medel som också är viktiga för samhället för att motverka att fler klotterbrott begås, men de kommer in i ett väl sent skede eftersom ”skadan” dessvärre redan är skedd då barnet eller den unge troligen inte har växt upp i en miljö som låtit honom eller henne komma till tals och inte heller gett honom eller henne tillräcklig självkänsla och positiva självbilder.

Det är trots det viktigt att polisen har möjlighet att ingripa och att signalen från samhället är tydlig då barnet eller den unge försöker eller redan har klottrat. Ingen har rätt att, utan att ha fått lov, klottra på någon annans egendom, oavsett om egendomen är privat eller är en del av samhällets gemensamma tillgångar. Att fatta egna självsvåldiga och för andra direkt kränkande beslut är ett uttryck för bristande respekt för andra och för de regler och lagar som gäller i vårt land. Ytterst utgör den bristande respekten ett hot mot demokratin.

Trots att BO alltså helst ser att samhället stärker och utvecklar andra förebyggande insatser för att motverka klotter så tillstyrker BO promemorians förslag till förändringar i polislagen och i brottsbalken men BO är också av den bestämda uppfattningen att det är mycket viktigt att utvärderingar om effekterna av dessa lagändringar planeras och genomförs.


5.1.1 Kroppsvisitation

Förslaget innebär att polisen får kroppsvisitera någon om det finns anledning att anta den man visiterar bär på ett hjälpmedel, t ex sprayburkar med färg, som är tänkt att användas vid t ex klottrande och om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att det hjälpmedlet kan förklaras förverkat i enlighet med 36 kap 3 § brottsbalken.

Det är alltid mycket viktigt att lagstiftaren särskilt noga överväger i vilka situationer man vill ge polisen möjlighet till kroppsvisitation eftersom en kroppsvisitation ofta innebär en integritetskränkning för den som utsätts för visitationen. Men det är å andra sidan också viktigt att polisen ges effektiva möjligheter att ingripa mot misstänkta brott och på så vis kan förebygga att de äger rum. Båda dessa aspekter är oerhört betydelsefulla i en rättsstat. Det är olyckligt att polisen idag endast har möjlighet att kroppsvisitera och söka efter klotterutrustning först då det finns anledning att misstänka att ett brott redan har begåtts (28 kap11§ Rättegångsbalken). Det måste ligga i samhällets intresse att skapa möjlighet också för polisen att förebygga att brott överhuvudtaget begås. Särskilt viktigt är detta då den som misstänks ha för avsikt att begå brott är ung. Att som ung bli aktualiserad hos domstolsväsendet och i kriminalvården är ett misslyckande i sig från samhällets sida och en mycket olycklig start på vuxenlivet för den unge det gäller.

Det är BO:s uppfattning att de resonemang som redovisats i promemorian vad gäller dessa viktiga aspekter är väl avvägda. Därför delar BO promemorians uppfattning att det är motiverat att införa en möjlighet för polisen att även i brottsförebyggande syfte kroppsvisitera för att söka efter föremål som kan användas vid skadegörelse om det på konkreta grunder finns anledning att anta att den som visiteras bär med sig klotterutrustning och det med hänsyn till omständigheterna i den aktuella situationen kan antas att föremålet/ (klotterutrustningen) kan komma att förklaras förverkat enligt 36 kap 3§ brottsbalken. BO vill framhålla att det aldrig får bli fråga om någon rutinmässig kontroll från polisens sida. En sådan utveckling skulle vara mycket olycklig och utgöra ett hot mot varje individs rätt till okränkbarhet.

5.1.2 Straffskalan

Förslaget till ändring i brottsbalkens 12 kap 1 § innebär att det maximala straffet höjs från 6 månader till ett år för ett skadegörelsebrott av normalgraden. Förslaget medför också att anhållande och häktning kan komma i fråga förutom för misstanke om grov skadegörelse också vid misstanke om skadegörelse av normalgraden.

BO är av den bestämda uppfattningen att unga som begått brott i absolut sista hand bör dömas till fängelse som då innebär sluten ungdomsvård. En ung människa som begått brott måste istället med stora sociala insatser från samhällets sida ges chansen att komma ur kriminaliteten så snabbt som möjligt. Samhället bör prioritera att förbättra och utveckla metoder som kan leda till en sådan positiv förändring. Den unge, men också samhället, har mycket att vinna på att snabbt bryta det liv som lett den unge inpå kriminella handlingar. Det är också viktigt att samhället tydligt markerar gentemot den som tänkt klottra, eller utföra annan skadegörande handling, att det inte accepterar sådana handlingar. Därför delar BO promemorians resonemang om vikten av att domstolarna får ett större utrymme att, då det i det enskilda fallet bedöms behövas, frångå normalpåföljden som är böter till att även omfatta överlämnande till vård inom socialtjänsten. Om det i sin tur dessutom leder till ungdomstjänst som delvis kan bestå av t.ex. klottersanering så hoppas BO att det på lång sikt kan utgöra något positivt för den unge.

BO vill i detta sammanhang tydligt markera behovet av att den unge som lagförts för brott ges stort stöd att ändra på sitt liv. Detta stöd bör inte enbart komma från socialtjänsten eller kriminalvården. Det handlar om att utveckla kompletterande metoder där den unges egna positiva kontakter och sociala band med släkt, grannar och andra stärks. Ansvaret för att ett sådant samarbete inleds bör ligga på socialtjänsten.


5.1.3 Försök och förberedelse

Förslaget innebär att försök till skadegörelse av normalgraden skall kriminaliseras.

Å ena sidan är det ett stort ingripande att lagföra den unge som misstänks för försök av skadegörelse av normalgraden eftersom det vid själva försökstidpunkten inte har utförts någon skadegörelse, å andra sidan framstår det som orimligt att polisen inte skall kunna ingripa innan skadegörelsebrottet av normalgraden är fullbordat. BO delar promemorians överväganden eftersom den föreslagna ändringen stärker de förebyggande insatserna. Dessutom kanske en lagföring av ett försök till skadegörelse kan avskräcka den unge från att försöka klottra i framtiden. I detta sammanhang vill BO åter betona att det är viktigt att en utvärdering enligt förslagen i promemorians avsnitt 5.3 genomförs. Huruvida kriminalisering av försök till skadegörelse av normalgraden kan avhålla unga som planerat att klottra och vandalisera från att göra det kan ingen veta bestämt idag. Om det kan vara en metod som kan bidra till en sådan positiv utveckling så är den värd att pröva. BO:s ställningstagande förutsätter dock att metoden noga utvärderas efter en tid.


5.2 Övriga brottsförebyggande åtgärder

BO vill särskilt lyfta fram förslagen om övriga brottsförebyggande åtgärder som viktiga. Det är mycket viktigt att samhället förbättrar sina insatser för att effektivare kunna bekämpa klotter. Förslagen i denna promemoria handlar främst om att ge polisen bättre möjligheter att arbeta förebyggande mot klotter. BO vill därför betona att idéerna som förs fram i promemorian om övriga brottsförebyggande åtgärder också är viktiga. Eftersom det saknas en samlad bild av vilka olika åtgärder mot klotter som genomförts runt om i landet och det inte heller finns någon samlad analys om vilken effekt de haft, så är behovet av bättre dokumentation och utvärdering påtaglig. Hur en kartläggning av insatserna mot klotter och dess effekter bäst bör ske har BO ingen uppfattning om men delar promemorians uppfattning om att behovet är stort.


Avslutande och övriga kommentarer

BO vill särskilt framhålla att det är viktigt att samhället visar intresse för och stimulerar barns och ungas kreativitet. Barns och ungas skapande förmåga ska tas tillvara som en viktig resurs i samhället. Formerna för barns och ungas kreativa skapande måste tillåtas att vara många och olika. Det handlar om att ge barn och unga rätten att uttrycka sig på många sätt. För att lyckas med det behöver olika metoder utvecklas och tillräckliga ekonomiska resurser avsättas. Det är främst kommunernas ansvar att så sker, men det handlar också om att stärka samverkan med och mellan andra i samhället. T.ex. landstingen, idrottsrörelsen och andra föreningar som dagligen kommer i kontakt med barn och unga. Om detta viktiga arbete skulle prioriteras tror BO att dagens problem med klotter på allmänna platser, privata fastigheter och gemensamma färdmedel avsevärt skulle minska. Det är viktigt att alla barn och unga möts med respekt, omtanke och engagemang av de vuxna som de träffar i sin vardag och samtidigt får vara i miljöer i skolan och på fritiden som stärker deras delaktighet och självkänsla. Barn och unga som upplever att de är viktiga och också för andra, bär i sin tur med sig en självklar respekt för andra och för det gemensamma i vårt samhälle. Att ta steget att klottra blir då tämligen meningslöst och ointressant. Klotter är med andra ord en tydlig signal till de vuxna i vårt samhälle om att alltför många barn och unga inte ges chansen att vara delaktiga och att deras kreativa förmåga inte tas tillvara som den resurs den faktiskt är. BO vill återigen betona att bland annat för att motverka klottret så behöver många olika förebyggande insatser på olika plan i samhället stärkas och spridas, och dessa bör främst handla om att öka barns och ungas rätt till delaktighet och inflytande.

Klottret pekar på det faktum att många barn och unga bär med sig en känsla av att vara osynliga och oviktiga för andra. Genom att motverka dessa omständigheter tror BO att samhället, förutom att komma till rätta med klottret, även kommer att stärkas generellt eftersom än fler barn och unga kommer vilja vara delaktiga i det och dessutom kommer att ha lust att ta ansvar för att forma det.

BO vill avslutningsvis poängtera att problemet med klotter bäst motverkas genom att samhället stärker sina tidiga insatser för att fostra trygga, kreativa och delaktiga barn och unga. Där bär alla ett ansvar.

Föredragande i ärendet har varit Malin Dahlberg Markstedt.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Malin Dahlberg Markstedt
Handläggare