Synpunkter med anledning av hearing om registrerade partner och adoption

Barnombudsmannen (BO) önskar lämna synpunkter med anledning av den hearing som hölls om registrerade partner och adoption den 19 december 2001.

Socialnämndens hemutredning enligt 25 § socialtjänstlagen
Enligt BO är det vare sig lämpligt eller nödvändigt med att särskilda kriterier skulle utformas för adoptivföräldrar som är homosexuella. Samma kriterier bör beaktas vid socialnämndens bedömning av lämpliga adoptivföräldrar oavsett sexuell läggning hos dessa och oavsett om det är en eller två adoptionssökande. Det är istället, enligt BO, värdefullt att se över de regler som idag finns för bedömning av alla de presumtiva adoptivföräldrarna. Väsentligt är att socialnämnden grundligt utreder om de vuxna kan bli bra föräldrar och ge det adopterade barnet en bra och trygg uppväxt. Denna bedömning måste ske utifrån ett strikt barnperspektiv.

Stödet till adoptivföräldrar och adoptivbarn
Att ge adoptivföräldrar och adoptivbarn ett fullgott stöd är av största vikt. Riktlinjer bör därför utformas om vem som bär det samhälleliga ansvaret för att ett aktivt stöd ges till adoptanterna och det adopterade barnet. För närvarande är det socialnämnderna som bär detta ansvar. BO anser att det bör övervägas om någon annan instans ska ansvara för ifrågavarande stöd. Det bör också tydliggöras att stödet till adoptivbarnet är en rättighet som samhället är skyldigt att bistå med.

Vi vet att många adoptivbarn får det extra svårt i tonåren, då bl.a. de existentiella frågorna om ursprung, tillhörighet och identitet dyker upp. Brister det då i relationen till föräldrarna, eller har tonåringen det av andra skäl svårt att reda ut dessa frågor, blir situationen än mer svår för de adopterade tonåringarna. Därför är det viktigt att man tydliggör ansvaret för att kontinuerligt erbjuda råd och stöd, träffar med andra i samma roll som adoptivbarn eller adoptivförälder samt andra metoder för att underlätta övergången från barndom till vuxenblivande.

Vissa adoptivbarn, och särskilt de som kommer till sin nya familj efter flera levnadsår, kan också ha särskilt svårt i att finna sig tillrätta och känna trygghet. Därför bör stödet inte endast omfatta nyligen adopterade små barn utan även de barn som kommer till Sverige efter att ha uppnått en viss ålder.

Kompletterande synpunkter
Trots en lång erfarenhet i Sverige av adoptioner finns det en relativt begränsad kunskap om de adopterades situation. Det finns vissa tecken som tyder på att en del adoptivbarn får mer problem än andra barn, t.ex. när det gäller mobbning. Internationellt adopterade barn och unga har också en viss överrepresentation när det gäller insatser från socialtjänsten.

Vid samtal med representanter från föreningar som organiserar adoptivbarn framkommer en rad kritiska synpunkter på samhällets hantering av dessa frågor. Likaså beskrivs de känslor av övergivenhet och utanförskap som kan uppstå. Dessa upplevelser är individuella och varierar mycket mellan olika personer. Uppenbart är dock att det krävs en stor medvetenhet hos adoptivföräldrar för att kunna kompensera och möta en del av de olika problem som kan uppkomma under uppväxten för ett adopterat barn. Kritiken som framkommer från en del adopterade måste tas på allvar och mötas med ökad kunskapsinsamling.

Det behövs mer studier och forskning inom området för att få underlag till utformningen av framtidens adoptionsregler. Det handlar bl.a. om vilka krav som ska ställas för att leva upp till barnkonventionens utgångspunkt, barnets bästa. Det finns även skäl att överväga vilka krav som ska ställas på adoptivföräldrar för att garantera bästa möjliga situation för barnet.

Ett nationellt kunskapscentrum för adoptionsfrågor skulle sannolikt kunna bidra till ökat stöd i enskilda fall och även innebära en långsiktig kompetenshöjning inom området. Ett sådant centrum skulle även kunna ansvara för en ökad och bred information om adoptionsfrågor i Sverige.

Lena Nyberg
Barnombudsman