Utredningsrapport från Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet angående samarbetet kring medicinskt färdigbehandlade/utskrivningsklara patienter (S2001/9592/HS)

Barnombudsmannen (BO) är i huvudsak positiv till utredningsrapporten angående samarbetet kring medicinskt färdigbehandlade/utskrivningsklara patienter. BO ser mycket positivt på att utgångspunkten för rapporten varit att tydliggöra att kommuner och landsting har ett gemensamt ansvar för att människor får sina fysiska, psykiska och sociala behov tillgodosedda.

BO saknar dock ett barnperspektiv i rapporten. Betydligt mer arbete hade kunnat läggas ned på att belysa främst de särskilda problem som finns inom barn- och ungdomspsykiatrin. Samverkansbehovet kring barn och unga har vid ett flertal tidigare tillfällen aktualiserats. Redan 1974 i förarbetena till socialtjänstlagen underströks behovet av ökat samarbete mellan kommuner och landsting när det gällde socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrin (SOU 1974:40, SOU 1977:41). 1998 föreslog också Barnpsykiatrikommittén att förutsättningarna för att ytterligare underlätta samarbetet mellan kommuner och landsting genom gemensam politisk styrning borde utredas (SOU 1998:31). Vidare har LVU-utredningen i sitt betänkande SOU 2000:77 lämnat förslag som kan förbättra samverkan mellan barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten. Barnombudsmannen har i sitt yttrande över betänkandet framhållit vikten av att varje barn som omhändertas av socialtjänsten måste få adekvat stöd och hjälp för sina psykiska problem, t ex av barn- och ungdomspsykiatrin.

BO:s erfarenhet är att vissa barn och ungdomar i dag kommer i kläm mellan huvudmännen och har svårt att få adekvat hjälp på grund av oklara regler och brist på samverkan. Barn och ungdomar med psykiska problem har många gånger sammansatta behov som kräver insatser från flera olika håll.

BO ställer sig bakom förslaget att begreppet ”medicinskt färdigbehandlad” ersätts med ”utskrivningsklar från slutenvård”. Med det nya begreppet förstås således att en person kan behöva fortsatt vård men att det inte behöver ske inom den slutna hälso- och sjukvården.

Förslaget att betalningsansvar förutsätter upprättad vårdplan är en tydlig förbättring utifrån tidigare förhållanden. På detta sätt vidmakthålls vårdkedjan och risken att en patient ”faller mellan stolarna” minskas avsevärt.

BO vill betona vikten av att kommunerna och den landstingsfinansierade öppenvården erhåller erforderlig kompetens och resurser för att möta de höga krav som ställs på dem när det gäller barn som skrivs ut från slutenvården. Det är av högsta vikt att ett barn inte längre än nödvändigt ska behöva vistas inom slutenvården om barnet, med professionell kompetens och avancerad medicinsk utrustning, har möjlighet att istället vistas i sitt hem. Att få lämna slutenvården är inte bara bra för barn och föräldrar, det innebär också att platser inte blockeras för andra barn som är i behov av slutenvård. I rapporten anges att utvecklingen på detta område behöver följas upp särskilt, vilket välkomnas av BO.

Avslutningsvis vill BO uppmärksamma på behovet av att riktlinjer utformas så att lagen och de nya reglerna på ett effektivt sätt får genomslagskraft och god tillämpning i kommuner och landsting.


Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist