Hälsa på lika villkor – nationella mål för folkhälsan

Barnombudsmannen (BO) tillstyrker den vision, de övergripande riktlinjerna, de mål och de delmål som berör barn och ungdom. BO delar vidare i stort kommitténs analyser och beskrivningar när det gäller barn och ungdom.

Under några av målen föreslår BO ytterligare delmål; en god arbetsmiljö i skolan för eleverna och med ökat inflytande under mål 5 samt stimulerande utemiljöer i anslutning till sjukhus och andra vårdinrättningar för barn, ungdomar och andra vårdbehövande under mål 6. Delmålet om mer fysisk rörelse och skolan och i anslutning till arbetet under mål 9 föreslår BO får ett tillägg, så att det lyder som följer: Mer fysisk rörelse i förskolan, skolan och i anslutning till arbetet.

BO föreslår att en särskild utredning med uppdrag att kartlägga situationen för barn som bor i socialt utsatta områden och en utredning med uppgift att se över frågor om barn med missbrukande föräldrar tillsätts. BO föreslår dessutom att kommunerna får i uppgift att göra en inventering av olika stödinsatser för de barn till missbrukare som kommunerna kan uppskattas ha samt ge förslag till utveckling av verksamheter för dessa.

Allmänna synpunkter
BO anser att den nationella folkhälsokommittén har presenterat ett mycket gediget och innehållsrikt betänkande, som sammanfattar mycken aktuell kunskap och forskning. BO finner dock att kunskap från de nyskrivna sakavsnitten i bilaga B inte tillräckligt har integrerats i slutbetänkandet. Det gäller exempelvis genusperspektiv, utbildningen och skolans roll, funktionshinder, stress samt kulturens betydelse för folkhälsan.

Barnkonventionen som metod och plattform
BO är kritisk till att kommittén inte tillräckligt har understrukit den betydelse genomförandet av FN: s konvention för barnets rättigheter (barnkonventionen) på alla nivåer i vårt samhälle kan komma att ha för barns och ungdomars hälsa och välbefinnande.

BO anser att utgångspunkten för formuleringarna av nationella mål för barns och ungdomars hälsa bör vara de rättigheter som tillerkänns barnet i barnkonventionen. Hela konventionen genomsyras av barnets rätt till utveckling och god hälsa. Grundpelarna i barnkonventionen är barns rätt att inte utsättas för diskriminering, rätt till liv och utveckling, till inflytande och att barnets bästa alltid ska genomsyra de beslut som rör barnet. I barnkonventionen har alltså uttryckts för barn och ungdomar det som även nationella folkhälsokommittén betonar som viktiga förutsättningar för ett hälsosamt liv, nämligen jämlika villkor, förutsättning för utveckling, möjlighet att påverka och ha inflytande över sitt liv.

Barn och ungdom är den enda befolkningsgrupp som fått ett eget mål och dessutom berörs av de flesta av de övriga folkhälsomålen, vilket visar den vikt som kommittén lägger vid denna del av livet. Några skrivningar i betänkandet ger dock intrycket av att barndomen är viktig enbart som en förberedelse för vuxenlivet. BO vill understryka i detta sammanhang att barndomstiden har ett värde i sig. Barnet är subjekt, en person med egna mänskliga rättigheter, vilket också poängteras i Barnkommitténs betänkande Barnets bästa i främsta rummet (SOU 1997:116).

Mål 1 Stark solidaritet och samhällsgemenskap
BO instämmer i mål 1 och dess delmål om minskad fattigdom, minskad boendesegregation och kompensatoriska resurser för barn och ungdom i socialt utsatta bostadsområden.

BO föreslår att en särskild utredning tillsätts med uppdrag att kartlägga situationen för barn och ungdomar som bor i socialt utsatta områden. Den bör ge förslag på åtgärder för hur dessa barn och unga ska ges möjlighet till en trygg uppväxtmiljö och ökat inflytande över sin vardag. Samhällets verksamheter och aktiviteter för barn och ungdom bör belysas ur dessa barns perspektiv. Bostadsmiljöers utformning och boendesegregationens effekter på hälsan hos barn och ungdomar bör studeras. En annan viktig uppgift är att utreda hur rasism, främlingsfientlighet och olika slag av diskriminering drabbar barn och ungdomar.

BO anser att boendet måste integreras mer genom att bostäder inom samma område byggs med olika upplåtelseformer. Den nuvarande bostadssociala situationen är oförenlig med bl.a. andemeningen i artikel 2 i barnkonventionen som föreskriver att de rättigheter och friheter som fastställs i barnkonventionen ska gälla för alla barn utan åtskillnad.

BO välkomnar förslaget om att kompensera invånarna, framför allt barnen och ungdomarna, i de socialt utsatta områdena i form av olika insatser. När det gäller kultur- och fritidsaktiviteter, anser BO att idrotts-, kultur- och politiska organisationer ska uppmuntras till att mer aktivt rikta sig till barn och ungdomar i dessa områden.

Barn och ungdomar som kommer till Sverige i skolåldern och som kanske har avbruten skolgång bakom sig behöver uppmärksammas särskilt och kraftfulla insatser planeras för att kompensera dem för luckor i utbildning och för att undervisa dem i svenska språket.

Särskilda målgrupper
BO saknar barn som en särskild målgrupp under mål 1. Det är anmärkningsvärt eftersom barns utsatthet betonas i kapitlet och ett av delmålen gäller barn och ungdom.

Indikatorer
Fler indikatorer bör tas fram under delmålet: Kompensatoriska resurser för barn och ungdom i socialt utsatta bostadsområden. De kan exempelvis vara mått på skolresultat för barn i socialt utsatta områden, på ungdomars utsatthet för våld och hot, på deltagandegrad i modersmålsundervisning, på kommundelens/stadsdelens satsning på sommarjobb och praktikplatser för ungdomar. Vidare bör barn och ungdomar och deras föräldrar själva tillfrågas om hur nöjda/missnöjda de är med olika insatser för att främja integrationen.

Mål 2 Stödjande sociala miljöer för individen
BO stöder mål 2 och delmålen minskad isolering, ensamhet och otrygghet samt ökad delaktighet i förenings- och kulturverksamhet.

BO anser att kommittén har förbigått kamratrelationernas betydelse för barns och ungdomars hälsa. BO vill poängtera att under hela uppväxten är goda kamratrelationer viktiga för välbefinnandet och hälsan i vid bemärkelse. Allt fler studier visar att inte bara relationer till vuxna har betydelse för barns och ungdomars hälsa och välbefinnande utan även goda kamratrelationer. Dåliga kamratrelationer anses av barnpsykiatrin som en kraftig riskfaktor för framtida negativ utveckling.

När det gäller flykting- och invandrarbarn menar BO att varje kommun som tar emot flyktingar måste upprätta ett särskilt introduktionsprogram för nyanlända barn och ungdomar. En individuell plan för varje barn för hela barn- och ungdomstiden inkluderande en utbildningsplan är viktiga åtgärder för att inlemma nyanlända flykting- och invandrarbarn i samhället. Det finns också behov av uppföljning av exempelvis en barnansvarig för nyanlända barn. BO: s åsikt är att kommunen bör samarbeta med föräldrar och barn i framtagandet av individuella introduktionsplaner så att föräldrar och barn i större utsträckning känner sig delaktiga. Barnen måste ses som enskilda individer med möjlighet att påverka sina egna planer. Det är särskilt viktigt, anser BO, att det svenska samhället anstränger sig att stödja barn och ungdomar i flykting- och invandrarfamiljer så att de kan få en positiv utveckling i sin nya uppväxtmiljö här i Sverige.

BO vill poängtera att barn och ungdomar med funktionshinder måste få det stöd de har rätt till enligt svensk lagstiftning. Under senare år har tillämpningen av regelverket för att kompensera barns funktionshinder försämrats ur den enskildes perspektiv. Handikappombudsmannen har sett tendenser till att ansökningar om stöd för att tillgodose rättigheter för barn med funktionshinder avslås. Motiveringen är att resurser saknas, oavsett barnets behov. Barnkonventionen betonar särskilt det funktionshindrade barnets rätt till individuell utveckling för att kunna delta aktivt i samhället. Enligt FN:s standardregler har samhället ansvar för att skapa de förutsättningar som krävs för delaktighet.

Indikatorer
Under mål 2 bör en indikator på barns och ungdomars upplevelse av om de har tillräckligt med kamratkontakter samt även ett mått på skolbarns inflytande på skolan.

Mål 3 Trygga och jämlika uppväxtvillkor
BO instämmer i målformuleringen och i delmålen om trygg anknytning mellan barn och föräldrar, hälsofrämjande förskola och skola som stärker elevernas självförtroende och skolresultat samt en förbättrad psykisk hälsa hos barn och unga. BO instämmer också i de presenterade beskrivningarna av barns och ungdomars hälsosituation. BO anser dock att vissa aspekter förbigåtts av kommittén. Exempelvis borde genusperspektivet ha varit mera synligt. Flickors och pojkars hälsosituation är inte lika, pojkar drabbas mer av vissa sjukdomar samt av skador och flickor i tonåren av mer psykisk ohälsa som psykosomatiska problem och depressioner än de jämnåriga pojkarna.

Uppmärksamhet borde också ha ägnats åt barns och ungdomars utsatthet för stress. Villkoren i förskola och skola utifrån den aspekten måste granskas. Barn vistas i stora barngrupper, en betydande andel av dem under långa dagar och med relativt få vuxna att ty sig till. BO: s enkäter till mellanstadiebarn och högstadieungdomar visar att många tycker att det är stökigt och hög ljudnivå på lektioner i skolan och att matsituationen ofta inte är tillfredsställande. För högstadieungdomarna tillkommer prov och betygshets. Enligt många ungdomar samplanerar inte lärarna prov och projekt, vilket skapar onödig stress för eleverna.

Sverige har erkänt fem nationella minoriteter. Det är förhållandevis okänt hur hälsoläget är för barn och ungdomar i de olika grupperna och vilka speciella problem de möter utifrån sin minoritetsställning. I regeringens skrivelse till riksdagen, Barn här och nu, framhålls att romska barn och ungdomar i många avseenden har det mycket svårare än barnen och ungdomar i andra utsatta grupper. Former för stöd samt verkningsfulla kompensatoriska åtgärder för dessa barn och unga, som accepteras av de unga och deras föräldrar måste därför inrättas.

Barnpsykiatriutredningen föreslog i sitt betänkande att återkommande mätningar av ungdomars psykiska hälsa skulle införas. BO stödde det förslaget och anser det vara mycket viktigt. Nu och framöver är den psykiska ohälsan i fokus och bättre epidemiologisk bevakning är nödvändig. BO hävdar att psykiatrisk vård för barn och ungdomar därför måste få tillräckliga resurser och prioriteras i lika hög grad som somatisk vård.

Kunskapen om matrelaterade problem hos barn och ungdomar måste utvecklas och spridas till flera yrkesgrupper, så att problemen möts på ett tidigt stadium. Övervikt och ätstörningar är allvarliga hälsoproblem.

Elevhälsans (dvs. skolhälso- och elevvårdens) roll i arbetet med att främja barns hälsa är central, hävdar BO och den behöver få ökat stöd. Att tidigt få stöd att lösa sina problem i den egna vardagliga skolmiljön är tryggare för barnen och ungdomarna och effektivare för samhället både på kort och lång sikt.

Mål 4 Hög sysselsättning
BO instämmer i målet och delmålen och bedömer dem som viktiga för hela samhället och för ungdomars framtidstro.

Mål 5 God arbetsmiljö
BO instämmer i målet och delmålen och föreslår ytterligare ett delmål om en god arbetsmiljö i skolan för eleverna med ökat inflytande. BO anser alltså att barnens arbetsmiljö i skolan borde behandlas under detta mål eftersom även eleverna omfattas av arbetsmiljölagen. Skolan ska fungera som en stödjande, hälsofrämjande miljö ur ett folkhälsoperspektiv och samtidigt som en god arbetsmiljö ur arbetsmiljölagens perspektiv. Detta synsätt sammanfaller också med barnkonventionens och skollagens värdegrund.

Aktörer och åtgärder
BO föreslår att utmaningar om skolans arbetsmiljö bör skickas till aktörer på nationell nivå till Skolverket och Arbetsmiljöverket samt till kommunal nivå.

Indikatorer
Indikatorer på skolbarnens arbetsmiljö bör infogas. Arbetsmiljöinspektionen har i några uppmärksammade fall inspekterat elevernas arbetsmiljö i skolan utifrån ett flertal kriterier.

Mål 6 Tillgängliga grönområden för rekreation
BO instämmer i målet och delmålen, men föreslår ytterligare ett delmål nämligen ”Stimulerande utemiljöer i anslutning till sjukhus och andra vårdinrättningar för barn, ungdomar och andra vårdbehövande.” Utevistelse är viktig för barn som vistas långa tider på sjukhus. Det gäller särskilt barn med kroniska sjukdomar och barn som genomgår upprepade operationer eller långvariga behandlingar. Sjukhus och andra vårdinrättningar för barn och ungdomar behöver därför ha tillgång till en grön och lättillgänglig utemiljö.

I stycket om vikten av riktlinjer för barn i offentliga lekmiljöer och utomhusvistelser i förskola och skola är det väsentligt att dessa miljöer även anpassas till barn med funktionshinder. Det handlar om att göra miljöerna tillgängliga för lek och utevistelse för alla barn och ungdomar och i planeringen ta hänsyn till de specifika behov som barn med funktionshinder har. Samma tankegångar måste också gälla vid planering av gårdar och grönområden i anslutning till bostadsområden. Det bör i sammanhanget också uppmärksammas att vissa förskolor och fristående skolor inte har någon skolgård/uteplats. BO vill här föra fram att barns rätt till en utemiljö vid förskola eller skola inte finns reglerad i lag. BO anser att det bör införas i lagstiftningen att de fastigheter där förskola och skola är inrymda ska ha tomtmark för utevistelse.

I avsnittet om odling bör det tas in att samhället bör sträva efter att bereda möjlighet till odling för alla åldrar i ett bostadsområde. Vid planering av skolgårdar bör det avsättas ytor för odling. Skolbarn får därmed möjlighet att ta ansvar för växtlighet och få berikande upplevelser av att odla.

BO anser att det är av stor vikt att aktiviteter som Mulleskolor, ”uteförskolor” och liknande uppmuntras och får stöd främst i de segregerade förortsområdena utanför storstäderna.

Utmaning till nationella aktörer
BO och Boverket föreslås få i uppdrag att utarbeta allmänna råd om olika lekmiljöer. BO antar denna utmaning i avvaktan på att det löses vilken instans som ska ha samordningsansvar för frågor om barns säkerhet och lek- och utemiljöer.

Mål 7 Sunda inne- och utemiljöer
BO tillstyrker målen och anser dem vara viktiga för barns och ungdomars uppväxtvillkor. BO saknar förslag när det gäller allergi om en samordningsfunktion som är nationellt pådrivande och informerar och utbildar yrkesgrupper, patienter, skolor, förskolor samt allmänheten i allergifrågor.

Mål 8 Skadesäkra miljöer och produkter
BO ser positivt på målen, delmålen och beskrivningarna om risker för skador men saknar samordningsfunktion för att främja arbetet mot skador på nationell nivå.

BO tolkar förslagen så att Folkhälsoinstitutet endast ska ansvara för uppföljning och utvärdering av insatser på skadeområdet med utgångspunkt i det nationella folkhälsomålet, mål 8. BO saknar i förslaget en samordningsfunktion för att främja arbetet mot skador på nationell nivå och saknar även uppgiften att utveckla och stödja modellen En säker och trygg kommun. Genom en nationell samordning kan aktuell forskning, statistik, övriga fakta och erfarenheter samlas. Vidare kan aktuella uppgifter om vad som är på gång snabbt spridas och gemensam policy och strategier skapas. Det är viktigt för säkerhetsarbetet på regional och lokal nivå att aktörerna där snabbt får tillgång till ny kunskap och erfarenhet.

Aktörer och åtgärder
Punkten Konsumentverket bör ges möjlighet att förbättra kontrollen av produkters säkerhet, särskilt leksaker bör kompletteras med ”och andra produkter som barn kan tänkas komma i kontakt med”. BO vill också lyfta fram skolhälsovården/elevhälsan som viktig aktör för åtgärder.

Mål 9 Ökad fysisk rörelse
Målet om ökad fysisk rörelse samt delmålen är viktiga för barn och ungdomar anser BO. Delmålet Mer fysisk rörelse i skolan och i anslutning till arbetet bör dock kompletteras med förskolan. BO vill särskilt lyfta fram förskolans och skolans viktiga roll att ge barn möjlighet att röra på sig. Inom ramen för skoldagen måste det få rymmas fler timmar för fysiska aktiviteter och rörelse. Dans i alla dess former är exempel på en utmärkt fysisk aktivitet. Färdighet i olika danstekniker ger dessutom ett rejält tillskott till självförtroendet hos barn och ungdomar.
BO ser med oro på att det anordnas förskole- och skolverksamhet inne i storstaden där det helt saknas gård för utevistelse. Samtidigt pågår sedan årtionden en effektivare förtätning för bostadsbyggande som innebär minskade friytor för barnens utevistelse.

Mål 10 Goda matvanor
BO instämmer i målet och delmålen och finner dem av stor betydelse för barn och ungdomar. Matsituationen på förskolorna har under senare år försämrats, erfar BO. Underbemanning och stora barngrupper gör att barnen inte får den matro de behöver under måltiderna. Även i skolan är det viktigt att poängtera betydelsen av en god måltidssituation med trevlig miljö, mat av god kvalitet, trevlig stämning och respekt för barnen. Skolmåltiderna måste planeras så att varje elev får så mycket tid i matsalen att han eller hon får tid att äta färdigt i lugn och ro. En timmes lunch bör schemaläggas för varje elev.

Menyerna för skolmåltiderna bör tas fram i samarbete med eleverna så att den mat som serveras också verkligen kommer att uppskattas. Allt fler barn och ungdomar vill ha alternativ till den traditionella skolmaten. Det bör därför finnas ett utbud av måltider som svarar mot de behov som barn och ungdomar har av religiösa, ideella eller hälsomässiga skäl. Med anledning av att fler ungdomar än förr väljer vegetarisk kost bör kunskap om hur man kan tillreda varierade och näringsriktiga vegetariska måltider komma in i utbildningen.

BO vill poängtera frukostens betydelse. Det är väl känt att många barn och ungdomar kommer till skolan utan att ha ätit frukost. Det gäller särskilt skolor som ligger i mindre socialt gynnade områden. För att ge alla barn en bra start på skoldagen, finns det många skolor som idag erbjuder sina elever frukost i skolan. Erfarenheterna har visat sig vara så positiva att frukostarna blivit ett permanent inslag.

Mål 11 Trygg och säker sexualitet
BO instämmer i målen om en trygg och säker sexualitet. BO anser dock att vikten av forskning om ungdomar och ungdomssexualitet inte nog kan betonas för att uppnå kommitténs mål. Det är viktigt att få kunskap om vad de unga själva anser har fungerat bra eller dåligt med ovan nämnda satsningar, dels om det är något som de saknat och om de informationskanaler som används är de bästa.

Med anledning av att tonårsaborterna har ökat under senare år anser BO att särskilda strategier för att förebygga dessa måste tas fram. Ungdomsmottagningar har här en viktig roll att spela och BO ser som mycket viktigt att den verksamheten finns utbyggd i hela landet och att både flickor och pojkar känner sig motiverade att uppsöka mottagningen.

Mål 13 Minskat skadligt alkoholbruk
BO tillstyrker de mål som kommittén lagt fram. BO anser dock att förslaget om att kommunerna ska ge stöd till barn med missbrukande föräldrar måste konkretiseras. BO föreslår att kommunerna får i uppgift att göra en inventering av olika former av stödinsatser i förhållande till det antal barn till missbrukare kommunen kan uppskattas ha samt ge förslag till utveckling av verksamheter för dessa. Idag uppskattas 100 000 barn att växa upp i ett hem där minst en av föräldrarna har alkoholproblem. De stödåtgärder som erbjuds står inte i proportion till problemets omfattning. Dessa barns uppväxtvillkor är ett samhällsproblem som kräver särskilda åtgärder. Barnen måste erbjudas terapeutiskt stöd och behandlingsprogram som är anpassat för barn till alkoholmissbrukande föräldrar. En form av stöd är Ersta vändpunkt där barn får möjlighet att träffa jämnåriga som också har missbrukande föräldrar. Verksamhetens syfte är att ge barnen större självförtroende, ge dem möjlighet att förstå mer om alkohol och de egna föräldrarnas missbruk. Samtal till BO visar att föräldrar efterfrågar sådan hjälp för sina barn men inte får det eftersom det saknas i deras kommun.

BO föreslår att det bör tillsättas en utredning med uppgift att se över frågor om barn med missbrukande föräldrar. Enligt BO:s mening saknas det en bredare översyn av barn i alkoholistfamiljer.

Det är även viktigt att longitudinell forskning initieras om förebyggande insatsers effekter och effektivitet hävdar BO. Detta för att bättre kunna visa effekterna av de förebyggande insatser som görs för barn och unga.

Mål 14 Ett narkotikafritt samhälle
BO instämmer i målformuleringarna under detta mål och delar kommitténs oro för den utveckling av narkotikamissbruket som skett under 1990-talet. BO anser att samhället måste finna former att samverka i det förebyggande arbetet. Särskilt bra vore det om man kunde finna ett organiserat sätt att arbeta med ungas förebilder inom musik och idrott i en aktion mot droger.

Mål 15 En mer hälsoinriktad hälso- och sjukvård
BO ansluter sig till målformuleringarna även i detta avsnitt och välkomnar kommitténs förslag att hälso- och sjukvården i större utsträckning ska fokusera på att förebygga ohälsa och främja hälsa. BO vill understryka att ungdomsmottagningar, mödrahälsovård, barnhälsovård och skolhälsovård under 90-talet har minskat både i kvalitet och i kvantitet och behöver tillskott i resurser för att kunna och hinna ha en främjande roll. Även elevvård, barnomsorg och skolbarnsomsorg är verksamheter där tecken på begynnande ohälsa tidigt kan upptäckas och en negativ utveckling förebyggas om det finns tillräckliga personella resurser. Tillräckliga resurser inom mödravård, barnhälsovård och barnomsorg ger också förutsättningar för verksamheterna att ge föräldrar ett mer aktivt stöd i föräldraskapet.

Det har kommit till BO: s kännedom att tolkar ofta saknas i sjukvården för barn och deras föräldrar som inte behärskar svenska. Detta anser BO vara oacceptabelt och menar att tolk för barn och deras föräldrar alltid måste användas.

BO understryker vikten av att barn och unga fokuseras inom de sex regionala centra för icke medikamentella metoder som föreslås byggas upp.

Mål 16 Ett samordnat folkhälsoarbete
BO instämmer i kommitténs förslag, men vill särskilt framhålla vikten av att ansvaret för samordning av barnsäkerhetsfrågorna och frågor om lek- och utemiljöer fastställs.

BO är mycket angelägen om att en snar lösning hittas på samordning av frågor om barns och ungas säkerhet. Det är viktigt för den fortsatta positiva utvecklingen att den kontinuitet inte bryts som finns i Sverige från 1950-talet på detta område. Framgången är helt beroende av en nationell samverkan och samordning. Avgörande är också att det finns tydliga kanaler till regional och lokal nivå till stöd för insatserna där.

En annan viktig erfarenhet från barnsäkerhetsarbetet är att säkerhetstänkandet och åtgärdsarbetet måste sättas in i ett helhetsperspektiv på barnens uppväxtmiljö. Barnsäkerhetsarbetet fick ett större genomslag och effektivitet när det kom in i Barnmiljörådet tillsammans med lekens betydelse för barns utveckling. När barnsäkerhetsfrågorna överfördes till BO vidgades perspektivet så att säkerhetsfrågorna kopplas till alla aspekter på barnens villkor.

Mål 17 Långsiktig satsning på forskning, metodutveckling och utbildning
BO instämmer i målformuleringarna och poängterar vikten av de förslag som presenteras i delmålen i detta avsnitt. BO anser att en institution/högskola i barnhälsovetenskap bör inrättas för att bygga upp en systematisk och återkommande forskning om effekterna av det psykosocialt förebyggande arbete som bedrivs inom barnomsorgen, barnhälsovården, skolhälso- och elevvården, socialtjänsten och de barnpsykiatriska verksamheterna m.fl. Kvalificerad och tvärvetenskaplig folkhälsoforskning om hur sociala problem och psykisk ohälsa bland barn kan förebyggas samt forskning om insatsers effektivitet är nödvändig för att samhällets resurser ska tillvaratas på bästa sätt. BO framhåller vidare vikten av longitudinell forskning om samhällets generella och riktade insatser för barn.

BO stöder kommitténs utmaningar till nationella aktörer. BO understryker vikten av forskning kring de samhällsinsatser som riktar sig till barn. BO föreslår att barnhälsovetenskap bör bli en integrerad del av utbildningar som riktar sig till personer som sannolikt kommer att arbeta med barn eller barnfrågor BO instämmer vidare i övriga utmaningar under mål 17.

Mål 18 Saklig hälsoinformation
BO instämmer i målet vill framhålla att intentionen i barnkonventionen är att alla grupper i samhället, särskilt barn och föräldrar, får information om olika hälsoaspekter och får stöd vid användning av sådana kunskaper (art. 24, p.2e). Hälsoinformationen måste utformas på sådant sätt att ingen grupp till följd av t ex språkliga brister eller funktionshinder blir utan kunskap, för att intentionerna om icke-diskriminering ska fullföljas (barnkonventionens art 2).

I beredningen av detta ärende har handläggaren Inger Andersson Kagios varit föredragande.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist