Förslag till Rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar

Förslaget till EU-förordning är i grunden bra, men det innehåller flera allvarliga brister. Barnperspektivet saknas i stora delar i förslaget. Det är av yttersta vikt att man i internationella förhållanden strävar efter att domar om föräldraansvar kan erkännas och verkställas i andra stater, men detta får inte ske på bekostnad av enskilda barn.

Barnombudsmannen (BO) välkomnar möjligheten att lämna synpunkter till ovan nämnda förslag eftersom förslaget innebär vissa ingripande förändringar för enskilda barn om det genomförs.

BO anser att förslaget till Rådets förordning visserligen i grunden är bra men att det innehåller flera allvarliga brister. Den främsta bristen är att barnperspektivet i stora delar saknas i förslaget. Det är av yttersta vikt att man i internationella förhållanden strävar efter att domar om föräldraansvar kan erkännas och verkställas i andra stater, men detta får inte ske på bekostnad av enskilda barn.

Sammanfattningsvis anser BO att förslaget som syftar till att garantera den fria rörligheten för personer inom unionen är alltför ingripande för de enskilda barnen som berörs. Det är inte enligt BO acceptabelt att barns rättigheter såsom de anges i Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) åsidosätts för att främja den fria rörligheten.

BO ställer sig särskilt kritisk till den begränsning av barnets rätt att komma till tals som föreslås i konventionen och att det skulle bli omöjligt att vägra verkställighet om beslutet står i strid med barnets bästa.

Artikel 2 Definitioner
Under artikel 2 finns definitioner av vissa begrepp i förordningen. BO anser att redan här anläggs ett föräldraperspektiv på förordningen. Det sägs här att vårdnads- och umgängesrätten tillfaller föräldrarna. Det framgår dock tydligt av barnkonventionen och föräldrabalken att det är barnet som har en rätt att vårdas av båda sina föräldrar och umgås med den förälder som det inte bor hos. Föräldrar har ingen absolut rätt att vårda och umgås med sitt barn, utan de har ett ansvar för att tillgodose barnets rättigheter och behov.

De definitionerna som finns i artikel 2 följer de definitioner som finns i 1980 års Haagkonvention, vilken tillkom nio år innan barnkonventionen. Det är av yttersta vikt enligt BO att förordningen ger uttryck för den utveckling som skett sedan 1980 vad gäller barns rättigheter.

Artikel 3 Barnets rätt att upprätthålla kontakt med båda föräldrarna
Skrivningen i den här artikeln är identisk med den skrivning som finns i artikel 9 i barnkonventionen. Det är mycket positivt att olika regelverk innehåller samma skrivningar då det leder till ett mer lätthanterligt system och att reglerna i barnkonventionen får större genomslagskraft.

BO vill dock påpeka att de situationer som förordningen skall reglera skiljer sig nämnvärt från situationer där föräldrarna bor i samma land. Det är därför av yttersta vikt att det finns vissa riktlinjer för vad som skall ses som barnets bästa. BO anser visserligen att systemet måste vara flexibelt och att det skall vara möjligt för domstolen att ta hänsyn till det enskilda barnets behov. Bedömningar om barnets behov av båda sina föräldrar respektive barnets behov av kontinuitet i vårdnaden, boendet och umgänget, måste göras mycket noggrant i den här typen av fall.

Artikel 4 Barnets rätt att tillfrågas
Artikeln som rör barnets rätt att komma till tals skiljer sig från artikel 12 i barnkonventionen. BO anser att det är bra att barnet skall ha rätt att uttrycka sina åsikter men finner det märkligt att det inte framgår av förordningstexten att någon hänsyn skall tas till åsikterna. Det här är en mycket allvarlig brist i förordningen och kan leda till att barnet visserligen hörs men att barnets åsikter alltid negligeras. BO anser att skrivningen är ett tydligt tecken på att författarna till förordningen inte till fullo förstått innebörden av barnkonventionens artikel 12. Barnkonventionen uppställer ett krav på att det barn som är i stånd att bilda egna åsikter skall ha rätt att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör dem, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Eftersom förordningen förespråkar ett förfarande som innebär att behöriga myndigheter skall fylla i en blankett som visar att barnet kommit tals, vid domen om föräldraansvar i hemviststaten, finns stort utrymme för dessa myndigheter att åsidosätta barnets åsikter eftersom de inte har en uttrycklig skyldighet att beakta barnets åsikter.

BO är dock positiv till att uttrycket åsikter används i förordningen istället för begreppet vilja som används i föräldrabalken. BO anser att begreppet vilja inskränker barnets rättigheter eftersom det förutsätter att barnet gör ett ställningstagande.

Artikel 15 Överföring till en domstol som är bättre lämpad att pröva målet
BO anser att möjligheten för domstolen att överföra målet till en annan domstol när det är nödvändigt med hänsyn till barnets bästa är mycket viktig. Det måste finnas en flexibilitet i systemet när det krävs för att tillgodose barnets rättigheter och behov.

Artikel 21 Behörig domstol
Den tidsgräns som här uppställs för när domstolen i det landet som barnet fördes från fortfarande ska anses vara behörig är enligt BO för lång, åtminstone för vissa barn. Det gäller främst små barn som inte har en fullt utvecklad minnesförmåga och som därför inom en relativt kort tid kan glömma den förälder som barnet inte umgås med. Situationen för de små barnen kan därmed bli mycket traumatisk om de tvingas tillbaka till den förälder som bor där barnet hade hemvist innan bortförandet.

Det villkor som uppställs för när domstolen i det land som barnet fördes från fortfarande är behörig, och som gäller att barnet funnit sig till rätta i sin nya miljö kan också vara förknippat med vissa risker. Det gäller framförallt när barnet är litet. Risken som BO ser är att det är äldre barn som i första hand anses vara de som finner sig tillrätta i sin nya miljö eftersom de har skola, vänner och fritidsverksamheter. De små barnen har inte alltid den typen av anknytningar till det nya landet. Det är då viktigt att ta hänsyn till andra faktorer som barnets minnesförmåga och vilket/vilka språk som barnet behärskar.

Artikel 22 Återlämnande av barn
BO är positiv till att en tidsfrist om en månad för återlämnande av barnet införs. Det är av yttersta vikt för barnet att återlämnandet inte tar alltför lång tid i anspråk eftersom det då kan ha anpassat sig till det nya landet och den nya situationen. Det är viktigt att påpeka att små barn som förs ifrån en förälder riskerar att glömma denne och ett återlämnande därmed kan bli mycket traumatiskt. Problem kan uppstå också om det t.ex. rör barn i skolåldern eftersom det finns risk att det blir avbrott i skolgången och flera skolbyten.

Artikel 23 Interimistiska säkerhetsåtgärder om att inte återlämna barnet
I artikel 23 anges regler som rör barnets rätt att komma till tals vid interimistiska säkerhetsåtgärder. BO ser en viss risk i att använda begrepp som ”om det inte är olämpligt” eftersom de ger utrymme för skönsmässiga bedömningar hos den beslutande myndigheten. BO föreslår att en artikel motsvarande artikel 12 införs även här för att tillförsäkra barnet sin rätt att uttrycka sina åsikter. Det är också viktigt att påpeka att barnkonventionen inte tillåter att stater sätter en lägre åldersgräns för när barnet ska höras.

De kriterier som uppställs i förordningen för att kunna fatta ett beslut om interimistiska säkerhetsåtgärder är enligt BO för högt ställda. Det krävs att barnet utsätts för en allvarlig risk för fysisk eller psykisk skada för att ett interimistiskt beslut skall kunna fattas. Att kräva att risken skall vara allvarlig kan komma att medföra alltför stora påfrestningar för barnet. Nuvarande formulering är därför mycket olämplig och kan inte anses stå i överensstämmelse med barnkonventionens intentioner.. Det finns också en risk att domstolen inte anser sig kunna göra en korrekt bedömning av risken om den eller det som innebär en förmodad fara finns utomlands.

BO anser det vara positivt att barnet under vissa förutsättningar skall kunna motsätta sig verkställighet. BO finner det dock oacceptabelt att denna möjlighet endast finns vid interimistiska säkerhetsåtgärder. Barnet måste också ha rätt att i vissa situationer motsätta sig verkställighet vid det ordinarie förfarandet.

Artikel 24 Vårdnadsdom
I Sverige har barn inte talerätt i frågor om vårdnad, boende och umgänge. BO anser att lagstiftaren bör överväga att införa en sådan rätt för barn i föräldrabalken. Det är i det sammanhanget som BO vill påpeka att den ordning som här föreslagits vilken innebär att det är centralmyndigheten som skall väcka talan för barnets räkning kan innebära att det blir svårare för barnet att utöva sina rättigheter.

En anledning till att barn inte har talerätt idag är att lagstiftaren utgår från att föräldrarna som parter i domstolen ser till barnets bästa. BO anser att det inte generellt kan sägas att föräldrar alltid ser till vad som är det bästa för sina barn. Det kan då inte heller förutsättas att centralmyndigheten alltid handlar utifrån vad som är det bästa för det enskilda barnet eftersom myndigheten omöjligen kan ha den kännedom om barnet som krävs för att föra dess talan.

BO vill också instämma i den kritik av förslaget som Sverige redovisat angående artikel 24 i förordningen. Som förslaget ser ut nu innebär det att vårdnadsavgörandet i ursprungslandet ska göras medan barnet befinner sig i ett annat land. Det finns en stor risk att ett sådant system åsidosätter barnets rätt att komma till tals och att bedömningar om barnets bästa görs utifrån schabloner snarare än utifrån det enskilda barnets specifika situation.

Artikel 28 Skäl för att vägra erkännande av domar om föräldraansvar
De verkställighetshinder som finns i artikel 28 har enligt BO flera brister. För det första finns inget hinder mot att barnet när det uppnått viss ålder och mognad har rätt att motsätta sig verkställighet. I Sverige finns idag ett sådant verkställighetshinder men BO ifrågasätter om de övriga medlemsstaterna har ett sådant. Det bör utredas innan förordningen i nuvarande lydelse kan vara acceptabel enligt BO.

För det andra anges att barnet måste ha fått möjlighet att komma till tals vid vårdnadsbeslutet. Det finns dock inga skrivningar som tyder på att domstolen måste ha beaktat barnets åsikter med hänsyn till dess ålder och vilja. Det är också en stor brist att det inte finns någon möjlighet för barn att under vissa förutsättningar själva vägra verkställighet.

Vidare kan inte verkställighet hindras om barnets fysiska eller psykiska hälsa är i fara. BO anser det mycket uppseendeväckande att inget sådant verkställighetshinder finns.

Det finns heller inga regler om hur gammal den dom som skall verkställas högst får vara. Innebär det att en flera år gammal dom kan verkställas? Det är inte godtagbart att ett sådant förfarande införs. Det måste finnas utrymme för domstolen att hindra verkställighet om förutsättningarna har ändrats sedan domen föll.

Artikel 46 Umgängesrätt
Se argumentation under artikel 2 angående umgängesrätten och artikel 4 angående barns rätt att komma till tals.

Artikel 50 Verkställighetsförfarande
BO vill påpeka att det är av yttersta vikt att de verkställighetsåtgärder som finns hos medlemsstaterna, inklusive Sverige, ses över så att de inte är alltför ingripande för det enskilda barnet. BO är tveksam till att polishämtning och viten används som tvångsmedel vid verkställighet av vårdnads-, boende och umgängesbeslut. Det är därför inte acceptabelt att ännu mer ingripande åtgärder används om de drabbar barnet negativt.

Artikel 60
BO anser att det är en stor och allvarlig brist i förordningen att barnkonventionen inte nämns vid uppräkningen av folkrättsligt bindande dokument. Det är av yttersta vikt att barnkonventionen alltid tillämpas före andra folkrättsligt bindande dokument.

Artikel 61
BO anser att det inte finns någon anledning att reglera olovliga bortföranden i Rådets förordning eftersom vi redan har ett väl fungerande system i 1980 års Haagkonvention. Det finns risk att vi får ett disparat regelverk som försvårar tillämpningen för de enskilda myndigheterna. Det kan leda till att tid läggs på att förstå regelverket istället för att göra bedömningar utifrån barnets bästa.

Föredragande i ärendet har varit juristen Anna Karin Boqvist

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig Jurist